Kategoriarkiv: Rasism

Folkräkning mot den ”oansvariga migrationspolitiken”?

Regeringen avsätter 500 miljoner kronor och ger Skatteverket i uppdrag att genom en folkräkning gen en storskalig nationell folkomröstning ge en lägesbild av vilka som befinner sig i landet.

Vid torsdagens presskonferens stod Åkesson/SD bakom en talarstol märkt ”regeringen”. Det här är en fråga som Sverigedemokraterna drivit länge.

– Det känns otroligt viktigt att det här arbetet kommer igång, säger finansminister Elisabeth Svantesson (M). 

Den nationella folkräkningen aviserades redan i Tidöavtalet. Det blir den första sedan 1990.

” Vi har en ordförande i justitieutskottet som heter Richard Jomshof och är en riktig liten rasist”, skriver Karin Pettersson i sitt veckonyhetsbrev på torsdagsmorgonen från Aftonbladet kultur. Enligt Jomshofs ”folkutbytesteori” twittrade han att ”svenskarna är en utrotningshotad ras” och att denna ras håller på att gå under av att människor av annan härkomst flyttar hit.

”Detta är ren, oförblommerad rasism”, suckar Karin Pettersson och fortsätter ”Jag kan för mitt liv inte förstå hur liberalt sinnade personer eller för den delen borgerliga anti-rasister kan förlika sig med att samarbeta med den här Breivik-skiten. Låt mig vara tydlig, detta handlar inte om nivån på invandring, att Sverige har problem med integration eller bla bla bla. Detta handlar om att Jomshof rakt av menar att människor har olika värde. Det äcklar mig något så oerhört.”

Jomshof talar om svenskarna som ”en ras”. Hur ska man definiera svenskar och svenskhet. Är skåningar svenskar? De har ju danska rötter, låt vara några generationer tillbaka, men många viftar än i dag med rödgula flaggor som om skåningar vore en ras. Min mamma föddes i Köpenhamn. Enligt denne justitieutskottets ordförande är jag därmed antagligen inte svensk.

Jomshof är för övrigt inte heller själv antagligen pursvensk. Han växte upp i Helsingborg men hette tidigare Lohikoski i efternamn efter sin far, som invandrade till Sverige från Finland på 1960-talet.

Han har också vid flera tillfällen manifesterat sig som öppen rasist. Wikipedia citerar ett antimuslimskt anförande i riksdagen den 16 oktofber 2013, där Jomshof bland annat påstod att islam, till skillnad från kristendomen, är omoralisk och våldsbejakande. I samma anförande jämförde Jomshof islam med nazism och hävdade att religionen inte är kompatibel med fred och jämställdhet i ett demokratiskt samhälle. 

Det var inget tillfälligt utbrott. I SVT-programmet ”Sverige möts” den 9 mars 2021 kallade Jomshof islam för ”en avskyvärd religion”.

Denne figur har nu ett avgörande inflytande över den svenska högerpolitikens politik, genom det så kallade Sandöavtalet.

Under torsdagen kom en politisk nyhet som hänger samman med SD:s. Jomshofs med fleras inställning i befolkningspolitiska frågor.  Vid en presskonferens meddelande moderata finansministern Elisabeth Svantesson och SD-ledaren Jimmy Åkesson att ”regeringen tar ytterligare ett steg för eller med Åkessons formulering: 

– På grund av ansvarslös migrationspolitik i decennier har vi tappat kontrollen över vem som bor i det här landet”.

Väntar nu en ”ansvarsfull migrationspolitik” à la Åkesson? Vad innebär det i så fall? Ska graden av svenskhet noteras i befolkningsregistren?

Regeringen avsätter 500 miljoner kronor för en ny storskalig nationell folkräkning. Skatteverket har också fått i uppdrag att ge en lägesbild över vilka som befinner sig i landet.

– Det känns otroligt viktigt att det här arbetet kommer igång, säger finansminister Elisabeth Svantesson (M).

Den nationella folkräkningen aviserades redan i Tidöavtalet. Det blir den första sedan 1990.

Folkräkningen kommer särskilt att inrikta sig på utsatta områden och där kunna genomföras med dörrknackning, skriver SVT.

Bildtext: Regeringen avsätter 500 miljoner kronor för en ny storskalig nationell folkräkning. Skatteverket har också fått i uppdrag att ge en lägesbild över vilka som befinner sig i landet. Finansminister Elisabeth Svantesson (M) och Jimmie Åkesson (SD) presenterar nästa steg i en nationell folkräkning. Foto: TT

Förintelseöverlevaren Katja Olsson har gått bort

Katja Olsson/Kazimiera Kurdziel på TV i Stockholm för intervju i samband med att min och hennes bok ”Flickan som kom till Auschwitz” publicerats av Historiska medier. Foto: Sören Sommelius.

Katja Olsson, Helsingborg, har gått bort, nästan 97 år gammal. Med henne är ett av de sista överlevande vittnena i Sverige från Förintelsen borta.

Som Kazimiera Kurdziel föddes hon den 4 mars 1925 i staden Boryslaw. Den låg då i sydöstra Polen, i dag i Ukraina, sedan gränser ritas om efter kriget. Hennes mamma var barnmorska, pappan lärare.

Kazimiera, senare Katja, var 14 år då hon av nazisterna fördes hemifrån till den österrikiska byn Kremsmünster, där hon var oavlönad tvångsarbetare till en bonde, männen var borta i kriget. Katja var polsk katolik, inte judinna som de flesta av Förintelsens offer. Hon var en av en miljon polska tonårsflickor som blev tvångsarbetare i andra länder under kriget, en underkategori av Förintelsens förbrytelser.

Efter lite mer än ett år rymde hon därför att hon längtade efter sin mamma. Men hon gick på fel tåg, ett tyskt soldattåg. Hon greps och fördes som slavarbetare till Auschwitz.

Katja var Flickan som kom till Auschwitz därför att hon längtade efter sin mamma.

Hon blev fånge 74111 med numret intatuerat på armen och synligt hela hennes liv.

Livet för henne som tonåring i lägret var ett helvete. Håret avklippt. Sängen en murad brits i tre våningar med åtta personer i varje. Under en natt dog en av dem. Maten var eländig. Toan fasansfull – en barack med 50 hål.

Ibland hjälpte hon bönder utanför lägret med hö och skörd. Då kunde hon i dammar fånga grodor, som blev tillskott i maten.

En dag arbetade hon i ett lag med åtta kvinnor. De transporterade bort tomma burkar med dödskallemärkning. De hade innehållit den dödliga gasen Zyclon-B som användes i gaskammaren för att mörda fångarna. Hon var också städerska på IG Farben, där den dödliga gasen tillverkades.

En gång såg hon en stor transport med dvärgar komma till Auschwitz. Lägervakterna tvingade dem att dansa. Många var säkert fina artister. På kvällen började krematoriets skorsten ryka.

Efter dryga tre år i Auschwitz transporterades hon och andra slavarbetare i godsvagnar genom det krigshärjade Europa västerut till ett annat nazistiskt läger, Natzweiler-Struthof, i det ockuperade Frankrike, nära Strasbourg. Här arbetade hon på en ammunitionsfabrik med 500 – 600 andra kvinnor.

En dag angreps oväntat fabriken, bombades av allierade flygplan och totalförstördes. Med häst-och-vagn fördes Katja och fångarna genom det brinnande Europa till det sista och värsta lägret, Ravensbrück, åtta mil norr om Berlin.

Här används fångar för grymma medicinska experiment. Outbildade läkare övade på levande människor. I Auschwitz såg hon den ökände dr Mengele. Här skulle hon steriliseras av Herta Oberheuser, senare den enda kvinnan i läkarrättegången i Nürnberg. Hon klarade sig som genom ett mirakel.

Folke Bernadotte besökte i maj 1945 Ravensbrück och Katja blev uttagen till att med de vita bussarna föras till Sverige. Hon var tjugo år när hon efter fem ohyggliga år kom till Malmö, vägde bara trettio kilo och överlevde med nöd och näppe.

Snart träffade hon Sture Olsson, som varit sjöman och hade ett ankare intatuerat på armen. Kazimiera Kurdziel blev Katja Olsson sedan de gift sig. De fick tre döttrar och levde ett gott och långt liv. Som hotellstäderska fick hon som ung dricks av Edvard Persson. På lite äldre dagar vårdade hon som undersköterska på Helsingborgs lasarett kung Gustav VI Adolf under hans sista tid. Katja och Sture bodde under lång tid i Helsingborg.

Katja ringde till mig en dag för snart tjugo år sedan hon undrade om jag kunde tänka mig att skriva en bok om hennes liv. Under sitt liv i Sverige hade hon inte velat berätta om det hon upplevt. Nu såg hon det som sin främsta uppgift. Hon var rädd för växande nynazism och främlingsfientlighet i Sverige och såg sig själv som en god socialdemokrat. Under alla år har hon och jag tillsammans också med hennes man Sture – så länge han levde – rest och föreläst på Förintelsedagar, på skolor, bibliotek och i bokhandlar.

2007 kom den första upplagan av min bok om Katjas liv efter två års samtal, ”Flickan som kom till Auschwitz” (Historiska Media, Lund), skriven speciellt för unga vuxna.

Den har senare kommit som pocket, som ljudbok och 2021 i ny tryckt upplaga som print on demand och kan beställas genom förlaget i Lund.

Under många år har Katja och jag talat i telefon en gång i veckan alltid samma tid, om den dystra samtiden, ”det blir nog krig igen suckade hon ofta” och om covid förstås, nästan alltid om upplevelserna i lägren.

Jag saknar mycket våra speciella samtal.

Fotnot: På Litteraturkanalen.se finns gratis tillgänglig en 50 minuter lång intervju i tre delar som jag gjort med Katja Olsson i hennes hem, filmad av Rex Brådhe. Från hemsidan gå till Dokumentärfilmer, längst ner.

SD:s landsdagar: Vi och dom, återvandring

Jimmy Åkesson omvaldes på partiets landsdagar till ordförande i sverigedemokraterna. Nu kräver han återvandring också av flyktingar som fått medborgarskap.

Sverigedemokraterna har haft landsdagar, helt kort efter den ”största framgången någonsin i SD:s trettiotreåriga historia”, skriver Alex Bengtsson, i en artikel i den juridiska tidskriften Para§raf, under rubriken ”Sverigedemokraternas godsvagnsagenda”.

Redan dagen efter SD:s budgetframgång dammade Jimmy Åkesson av partiets gamla krav på ”återvandring”. ”Det visar att SD är ett parti med en godsvagnsagenda”, fortsätter Bengtsson:

”Man säger inte ”sparka ut svartskallarna”, man säger till exempel ”verka för repatriering av etniska främlingar och kriminella eller icke assimilerbara element”.

Man säger inte att man ska ”hänga landsförrädarna” man säger att man ska ”utkräva ansvar av de politiker som agerat i uppenbar strid med sitt lands intresse”.

Man säger inte ”bögarna tillbaka in i garderoben”, man säger ”bevara kärnfamiljen”.

Så uttryckte sig den vice partiledaren Torbjörn Kastell i en intern mejlkonversation inom Sverigedemokraternas partistyrelse i början av 2000-talet.”

Nu talare man om ”återvandring”. Det innebär att man tänker sig att myndigheter ska ge återvandringsbidrag till invandrare som inte ”anpassat sig” till det svenska samhället.

Därmed delar SD in svenskarna i vi, ”svenskarna”, de förträffliga, och dom där, invandrarna, flyktingarna, de gängkriminella och så vidare, de som bör kastas ut ur Sverige även om de fått PUT, permanent uppehållstillstånd eller rentav svenskt medborgarskap.

Det var så krigen i ex-Jugoslavien började, vi och dom. När den sortens klassifikationer börjar användas i det offentliga samtalet, utan följdfrågor, utan en kritisk kontext, då är vi alla illa ute.

Att Centerpartiet med sin höga svansföring utifrån någon slags liberal hållning gjorde den historiska SD-triumfen möjlig kan sannolikt komma att stå dem dyrt”, tror Alex Bengtsson. Han fortsätter:

”Men betydligt allvarligare är att så länge inga journalister och andra med någorlunda plattformar ställer SD till svars för deras förslag om ”uppsökande verksamhet” och ”återvandring” är risken påtaglig att det är precis vad som kommer att hända. Det har hänt förr – i Europa.”

SD:s Björn Söder om arabisk musik, aborter och judar

Björn Söder, SD, gillar inte arabisk musik och menar att aborter är den vanligaste dödsorsaken i världen. Foto: Sven Lindwall/Expressen.

Busschaufförer ska spela neutral musik som svenskar förstår, twittrar den ledande sverigedemokraten Björn Söder. Han är upprörd efter en bussresa och formulerar sig så här på Twitter den 11 oktober:

”Åker buss. Chauffören har satt på sin CD med arabisk musik som strömmar ut i etern. En del kanske tycker det är exotiskt, men vi är ganska många som inte tycker det är ok. Borde det inte vara krav på någon sorts ”neutral musik” på offentliga bussar? #islamiseringenav Sverige.”

Skulle en busschaufför som sätter på en cd med arabisk musik bidra till ”islamiseringen av Sverige”?

Sättet att argumentera är för mig lika hårresande som obehagligt och rasistisk. Är i Söders värld grekisk eller fransk musik i en buss acceptabel eller icke-europeisk amerikansk för den delen?

Många reagerade mot honom på Twitter:

– Åh nej! Arabisk musik på en buss. Vet du vilka som också vill förbjuda musik? Radikala islamister. Du kanske har mer gemensamt med dem än du tror. Och vad i hela friden är ”neutral musik”?

– Brun-Björn har talat.

Keolis som svarar för busstrafiken i bland annat Stockholm och Västra Götalands län, har inga regler för vad busschaufförer får lyssna på, bara att det ska vara en behaglig ljudnivå och att chaufförerna inte får använda hörlurar, skriver Aftonbladet.

Tidigare i år väckte Björn Söder uppståndelse och obehag hos många genom att ställa en skriftlig fråga om aborter till dåvarande biståndsminister Isabelle Lövin. Han skrev att aborter var den vanligaste dödsorsaken i världen 2020 och ville att biståndsministern skulle verka för att få ner antalet.

”Totalt 42 miljoner dödades i aborter”, skrev Söder. Efter påtryckningar från partiet backade han. SD är för fri abort.

Söder uttrycker sig som vore han Trumpvänlig politiker i abortmotståndets Texas.

Björn Söder var riksdagens andre talman 2014 – 2018. Under den tiden väckte han stor uppmärksamhet genom att påstå att judar och samer inte var svenskar. Hans uttalande om skillnaderna mellan judar och samer och ena sidan och ”etniska svenskar” å den andra uppmärksammades bland annat av Simon Wiesenthal Center som ett av årets grövsta antisemitiska uttalanden.

Tidigare har han i ett blogginlägg klassificerat homosexualitet som en sexuell avart.

Söder tillhör SD:s innersta krets och var partisekreterare 2005 – 2015. I en radiointervju 25 mars 2009 deklarerade han att han stödjer dödsstraff.

I riksdagsvalet 2010 placerades Söder på andra plats för SD efter Jimmy Åkesson och är nu vald till och med 2022.

Kommer Söder i en blåbrun regering 2022 att bli aktuell för en ministerpost om SD blir större än M? Frågan kan dessvärre komma att ställas på fullt allvar.

SD ett ”rasistiskt parti” med ”rötter i vitmakt-kretsar”

Per Bolund, miljöpartiets språkrör, och SD:s partiledare Jimmy Åkesson under söndagens partiledardebatt i SVT.

Expos avslöjande om att en ”politiskt sakkunnig” tjänsteman på Sverigedemokraternas kansli är aktiv i vit makt-rörelsen blev stor nyhet på tisdagen, samtidigt som diskussionen fortsatte om ordväxlingen mellan Jimmy Åkesson och miljöpartiets språkrör Per Bolund i söndagens partiledardebatt i TV.

Den nämnde mannen har enligt tidningen Expo samröre med den rasideologiska organisationen Det fria Sverige, DFS. Han har där bland annat arbetat med projektet Svenska zoner, som enligt Expo vänder sig till svenska patrioter. I ett inlägg på nätet efter en skogsutflykt har mannen klagat över att hälften över alla personer han möter är ”araber eller eller från andra utomeuropeiska länder” och fortsatt med att hävda att den svenska befolkningen ”håller på att bytas ut”.

Till Aftonbladet sa statsminister Stefan Löfven från Förintelsekonferensen i Malmö:

– Att den här typen av högerextrema personer finns i SD:s värld är ingen överraskning. (SD) … är ett rasistiskt parti. … Det som är nytt under senare år är att vi vi har ett moderat parti som nu ansluter mer och mer och kommer närmare sverigedemokraterna. Det är det riktigt tragiska.

På DN Kultur skriver klargörande författaren Ola Larsmo, mångårig ordförande för Svenska Pen och nu styrelseledamot för Internationella Pen, i samma ämne. Han ställer frågan om ”När blev det ”brunsmetning” i svensk politik att nämna korrekta fakta?”

”Det finns ett mindre bibliotek av böcker som belägger Sverigedemokraternas ursprung i vit makt-kretsar, liksom att flera av partiets första ledargestalter var representanter för svensk nazism. Sedan följer hela lämmeltåget av politiska företrädare för partiet som uteslutits sedan pressen dokumenterat högerextrema utspel på sociala medier.”

Larsmo skriver att partiet inte alls gjort upp med sitt förflutna. Han noterar vidare:

”Jag tror att vi tappat räkningen nu på alla partirepresentanter som stängs av – vilket dock bara sker om grävande journalister får dem på spaden och bara om de inte har alltför goda kontakter med partiledningen.

Man hör ibland påståenden om att SD ”gjort upp” med sina rötter. I så fall har det skett under största möjliga tystnad. Den sedan 2014 utlovade vitboken lyser ännu med sin frånvaro …”

Det mest uppseendeväckande som hänt i svensk politik under senaste året är att tre borgerliga partier (du vet vilka) gjort ideologiska helomvändningar.

De har ”sålt sin själ” för lockelsen till egen makt kan man verkligen säga, särskilt liberalerna men också moderater och kristdemokrater. Deras beslut att betrakta SD som ett ”vanligt parti” genom att bortse från dess historia och från hur historien ständigt gör sig påmind också nu. Eller med Ola Larsmos formuleringar:

Det verkligt intressanta här är ändå det förändrade språkbruket inom svensk borgerlighet. Den tilltänkta samarbetspartnern SD:s bakgrund går inte att trolla bort, då den är alltför väldokumenterad. Då gör vi det i stället till dålig smak att tala om saken. Så fort fakta av det slaget kommer på bordet höjer vi rösten och talar förnärmat om ”brunsmetning” – inte för att någon ljuger eller kommer med felaktiga uppgifter. Utan därför att vi valt bort det samtalsämnet, och då är det inte fair play att komma dragande med källor och dokument.”

Human Rights Watch: ”Israel en apartheidstat”

Människorättsorganisationen Human Wrights Watch framställer i en ny rapport Israels poltik mot palestinierna som apartheid.

I tisdags offentliggjorde Human Rights Watch en 213-sidiga rapport, där man framställer Israels politik mot landets palestinier som apartheid. 

Redan 2001, för tjugo år sedan, anklagade hundratals människorättsgrupper som samlats i Sydafrika Israel för apartheid, skriver New York Times. Några reagerade – som Human Wrights Watchs representant den gången, Reed Broody:

– Det är fel att jämföra sionism med rasism.

I dag har organisationen bytt åsikt. Den gången trodde många att den israeliska politiken var tillfällig. Men med tiden har den hårdnat och blivit permanent. 

– Förtrycket av palestinierna har kommit till passerat en tröskel och blivit permanent på ett sätt som möter definitionerna av brotten apartheid och förföljelse, säger Kenneth Rooth exekutiv direktör för Human Rights Watch.

Redan i januari kom den israeliska människorättsorganisationen B’Tselem till samma slutsats, liksom två andra israeliska organisationer. Deras ställning motsvarar den som palestinierna haft sedan slutet av 1960-talet och som USA:s president Jimmy Carter uttryckte redan 2006.

Netanyahus israeliska regeringen fördömde föga oväntat Human Wrights Watch, som en organisation som ”under åravis har hemsökts av antiisraeliska fördomar, som Mark Regev, rådgivare till Netanyahu uttryckte sig. 

Israels ambassadör i USA, Gilad Erdan, stämplade direkt rapporten som gränsande till antisemitism.

Human Rights Watch jämför inte Israel direkt med apartheidtidens Sydafrika. I stället citerar man internationella lagar som definierar apartheid som ”ett brott mot mänskligheten”, när en etnisk grupp totalt dominerar en annan genom avsiktligt, inhumant och systematiskt förtryck. 

Organisationen hävdar att sådana förhållanden finns i skiftande grad såväl på Västbanken, på Gazaremsan och i staten Israel.  Man tar sina flesta exempel från Västbanken, där många palestinier lever under militärstyre medan de israeliska bosättarna kan tillämpa civila lagar med mycket större frihet, en ojämlikhet som HRW menar visar på det systematiska förtryck som är basen för apartheid.

Israel styr i dag mer än 60 procent av Västbanken och använder checkpointer och och tillståndssystem för att reglera palestiniernas rörelsefrihet. Man har tvingat tusentals palestinier att lämna sina hem och förvägrat 100 000-tals palestinier vistelserätt, medan miljontals palestinier har förvägrats grundläggande mänskliga rättigheter.

Ett folk, bosätttarna får privilegier, medan det andra, palestinierna, diskrimineras i varierande grad.

A Palestinian house being demolished in East Jerusalem. Israel systematically denies building permits to Palestinians while allowing nearby construction by Israeli Jews, H.R.W. says.Credit…Mahmoud Illean/Associated Press.

New York Times ger talrika exempel på israelisk praxis mot palestinierna.

I östra Jerusalem, som Israel annekterade 1967, och som palestinierna betraktar som sin framtida huvudstad, lever den 59-årige palestinska revisorn Fakhry Abu Diab.

Åtta gånger har han ansökt om att få bygga ut sitt hus för att anpassa det till sin växande familj. Varje gång har han fått avslag. Till slut gav han upp och byggde om sitt hus utan tillstånd. Nu har den israeliska regeringen beordrat rivning av hans hus. I samma område har judiska familjer fått tillstånd att ta över många palestinska hus och bygga hundratals nya, liksom ett rituellt bad och ett turistcentrum för judisk historia.

– Vi förstår precis vad som händer här, sa Abu Diab. De vill inte att jag och mina barn ska bo kvar här och därför får vi inget bygglov. Vi lever i ett apartheidsystem.

Palestinians walking past Israeli police officers after Friday Prayers in Jerusalem. Human Rights Watch says that policies favoring Israeli Jews over Palestinians persist in the occupied territories and in Israel.Credit…Dan Balilty for The New York Times.

Balladen om Emmett Till

Lyssna på Bob Dylans ballad om Emmett Tills död i lilla Mone i Mississippi 1955. Många har betecknat mordet på den 14-årige pojken som inledningen till medborgarrättsrörelsen i USA.

Mordet i Minneapolis av George Floyd, rättegången och den fällande domen mot Derek Chavin, den polis, som mördade honom genom att under över 9 minuter pressa knäet mot hans hals, har sänt chockvågor genom USA, som en påminnelse om den djupt liggande rasismen i samhället och särskilt inom poliskåren.

T v : Emmett till med sin mamma Mamie i Chicago. Till höger: Den mördade fjortonåringen, sådan han såg ut när han låg död i en öppen kista.

Många har jämfört mordet på George Floyd 2020 med mordet på den afroamerikanske tonåringen Emmett Till 65 år tidigare. I min bok om Medborgarrättsrörelsens kamp i USA, ”Från King till Obama”, som i vår åter gjorts tillgänglig som print on demand av förlaget Historiska Media i Lund, handlar ett kapitel om Emmett Till. Jag återger ett kort utsnitt ur det här:

Balladen om Emmett Till

Emmett Till var fjorton år när han den 24 augusti 1955 gick in i Bryant’s Grocery & Meat Market i den lilla staden Money vid Tallahatchiefloden i Mississippi. Han skulle köpa bubbelgum för två cent. Bakom disken stod Carolyn Bryant, en tjugoettårig vit kvinna, gift med affärens ägare, den tjugofyraårige tidigare fallskärmssoldaten Roy Bryant. Paret bodde med sina tre barn i bakre delen av samma byggnad. Roy var inte hemma den här dagen, han körde räkor till Texas.

En fjortonårig afroamerikansk pojke köpte tuggummi av en ung vit kvinna på en liten plats i Mississippis delta. Några dagar senare lynchades han.

Hans stympade kropp hittades i Tallahatchiefloden gyttja. Det blev rättegång. Mördarna frikändes och rökte segercigarrer med sina barn i famnen i rättegångslokalen.

”Twas down in Mississippi no so long ago, / When a young boy from Chicago town stepped through a / Southern door.

This boy’s dreadful tragedy I can still remember well, / The color of his skin was black and his name was Emmett Till.”

En junieftermiddag 2009 kommer jag till Money. Vägen går genom stora majsfält. Jag letar efter en skylt med stadens namn men förgäves. Det är svårt att identifiera platsen som verkar ha sjunkit ner i dammet och glömskan, tror jag, tills jag får syn på en risig lastbil och ett skjul med texten Money Volunteer Fire Department. Nu ser jag också en handmålad sönderrostad skylt som visar vägen till Johnson Chapel, Church of Money, ledd av pastor M A McKinley. En brandbil och en kyrka. Jag är i Money.

Mississippi kallas magnoliastaten. De som är kritiska mot kvardröjande rasism menar att delstaten ligger ”bakom magnoliaridån”. Det är Moneys geografiska och mentala position. Solen bränner, termometern visar trettiofyra grader, ingen vistas utomhus i onödan. När jag lämnar bilen och försöker orientera mig befinner jag mig vid två övergivna hus.

Det ena är en risig låg träbyggnad med två tomt gapande skyltfönster och utskjutande tak. Det måste ha varit en liten bensinstation, i marken finns fundament efter pumpar. Någon tycks bo där, en blå Dodgepickup står parkerad bakom huset.

Bredvid bensinstationen reser sig ruinen av en tvåvåningsbyggnad av tegel och trä, överväxt av grönska, som ett hus som blivit bombat i något krig och gjorts obeboeligt för länge sedan. Huset ser ut som om detskulle kunna falla sönder av sig självt. Taket och övervåningen har rasat in, verandan är nästan borta, nedre delen är igenbommad med plywoodskivor. En skylt varnar för ”Privat egendom”.

Det tar en liten stund innan jag känner igen byggnaden och förstår att jag har kommit rätt. Det här är resterna av Bryant’s Grocery & Meat Market. 1955 fanns här en veranda av trä med några träbänkar i skuggan utanför ingången till affären. På fasaden fanns ett par röda Coca-Cola-skyltar.

Det finns inget som säger något om platsens historia. I USA finns ofta skyltar på platser där historiska händelser inträffat, men inte här, bara en sönderfallande ruin, hetta och tystnad. Vad var det som hände? Varför mördades Emmett Till?

* * *

Emmett Tills mamma Mamie hade själv växt upp i Money Mississippi men liksom många andra afroamerikaner emigrerat från den fattiga och rasistiska södern till ett bättre liv i Chicagos svarta kvarter. Hon hade sänt sin son på sommarlov i Mississippi hos släktingar.

Emmet köpte ett tuggummi i affären. Han stammade lite, hade haft polio som barn och hade svårt att uttala vissa ord, som bubblegum. Den vita expediten fick för sig att han visslade efter henne.

På natten två dagars senare knackade två män på dörren till huset där Emmet sov. Kockan var två på natten. De släpade ut honom, förde bort honom och misshandlade honom till döds. Emmetts döda kropp hittades tre dagar senare i Tallahatchiefloden, en liten bit norr om Money.

Mördarna identifierades – men friades i en rasistisk rättegång av en helvit jury. Emmets mamma förde pojkens döda kropp till Chicago. Mamman har beskrivet det hon såg:

Men han hade inte kastrerats, som det ryktades. Ena ögonkulan var utriven och hängde långt ner på kinden. I munnen fanns bara två tänder kvar. Man hade slagit en hacka genom huvudet och kluvit skallen från öra till öra, bakhuvudet hängde löst från ansiktet. Halva högerörat fattades. Hon kunde se genom huvudet, genom ett stort hål.Emmett Tills kista glaslock stod i kyrkan fyra dagar. Hundratusen gick förbi kistan och kunde se den döde pojken. Tidningar spred bilder på det mördade barnet över USA. Begravningen ägde rum i en kyrka i Chicago inför tvåtusen människor. 50 000 stod på gatan utanför.

Pojken som mördades för att han påstods ha visslat efter en vit kvinna blev martyr och jämfördes med ett annat barn, Anne Frank, som föll offer för förintelsen.

* * *

För ett år sedan mördades George Floyd Det finns likheter mellan hans öde och Emmett Tills. En viktig skillnad är trots allt att Floyds mördare i domstol fällts som skyldig av en enig jury.

Fotnot: Avsnittet är hämtat ur min bok ”Från King till Obama”, som alltså kan beställas som print on demand från Historiska Media i Lund.

En symbol för kolonial rasism och nedlåtenhet

2003: Nigerias president iklädd traditionell nationell festklädsel. Prins Philip undrade om han var på väg att gå och lägga sig? Foto: Daily Mirror.

Brittiske prins Philip, hertig av Edinburgh, avled den 9 april, 99 år gammal. Det var en okonventionell man, för att uttrycka det milt. Prinsen förkroppsligade enligt Medium Daily Digest” europeisk fördomsfullhet och främlingsfientlighet”.

Sajten skriver att Philip är en symbol för Storbritanniens långa rasistiska, imperialistiska och koloniala historia – och att han bör bli ihågkommen för det.

Philip gjorde sig känd för en speciell sorts brittisk ”humor” med återkommande olämpliga eller korkade kommentarer. Han försåg medierna med en repertoar av sådana uttalanden som medierna frossade i och ofta gjorde ”best of”-listor av på hans födelsedagar.

Han fick under sitt långa liv hundratals ordnar och utmärkelser, som danska Elefantordenen, och den mexikanska”Aztekiska Örnorden”. Men Philip kunde gott förtjänat en orden i konsten att göra bort sig, konstaterar Medium Daily Digest.

Några av hans skämt manifesterade aristokratisk nedlåtenhet också xenofobi eller imperialistisk rasism.

När han 2003 mötte Nigerias president, klädd i traditionell nationell festklädsel sa prinsen; ”Ni ser ut som om ni är på väg att gå och lägga er”.

Till en man ur den australienska aboriginbefolkningen ställde han 2002 frågan: ”Kastar ni fortfarande spjut på varandra?”.

Prinsen försvarade vapen och ”good old values”. Under en debatt efter en massaker i en skotsk skola ställde han frågan: ”Om en cricketspelare bryter sig in i en skola och dödar folk med sitt slagträ, skulle man förbjuda cricket då?”

 Han gjorde sig känd för sitt speciella sätt att hälsa på folk och inleda samtalet med frågan ”Vad gör ni här”. När han träffade The Independents chefredaktör fick hans svaret ”Därför att jag fått en inbjudan” , varpå Philip svarade ”Ni behövde inte ha kommit”.

Prinsens rasism var helt naturlig för honom. Egentligen menade han inte att förolämpa någon, han var bara offensiv, menar Medium Daily Digest. Samtidigt är alla hans rasistiska, elitistiska, misogyna (kvinnonedsättande), klassexklusiva och dysfunktionella fördomar som ”ett resande museum över europeisk intolerans och fördomsfullhet”.

Philip förkroppsligade den koloniala brittiska historia som lett fram till dagens samhälle med privilegier och stora klasskillnader.  Han stod som en symbol för den brittiska kolonialismens tankevärld och rasism under sin storhetstid. Så där tänkte engelsmännen när de härskade över Indien, fransmännen när de kontrollerade Marocko, italienarna när de invaderade Libyen och belgierna när de erövrade Kongo.

I dag har den priviligierade och aristokratiska klassen lärt sig att kamouflera sin rasism på olika vis. Den sorts fanatism som Philip stod för betraktas som vulgär och förlegad. Philip var en kunglighet från hjärtat av den brittiska och europeiska aristokratin, konkluderar Medium Daily Digest. Han sa det han ville och brydde sig inte det minsta om vad andra tyckte.

Källor: https://www.mirror.co.uk/news/politics/prince-philip-best-gaffes-quotes-133848

Prince Philip avled 99 år gammal den 9 april.

Rasismen i STORBRITANNIEN och mot Meghan Markle

The Brixton neighborhood of London.Credit…Andrew Testa for The New York Times. Lambeth Town Hall i Brixton Electric Avenue Market.
Brixton är en stadsdel (district) i södra London 5,3 km söder om Charing Cross.. I Brixton bor det särskilt många med jamaicansk bakgrund och området brukar omtalas som The Soul of Black Britain

Meghan Markle och hennes man, brittiske prins Harry, intervjuades i veckan av Oprah Winfrey. TV-samtalet väckte starka reaktioner i både USA och Storbritannien. I Sverige har fokus nog legat på konflikten mellan paret och det brittiska kungahuset, särskilt drottning Elisabeth. Det var som en fortsättning på TV-serien The Crown, men verklighet.

Den amerikanska skådespelerskan Meghan föddes i ett blandäktenskap, med afroamerikansk mamma och vit pappa. Vigseln i maj 2018 genomfördes av den i Chicago födde biskopen Michael Curry, som i sitt anförande knöt an till den stolta traditionen av svarta predikanter och i det nämnde Martin Luther King och citerade spirituals från slavtiden. Svart kultur var en viktig del av bröllopet. 

Meghans avslöjanden om rasistiska kommentarer från personer i kungahuset mot henne och parets barn drev henne till självmordstankar.

I en artikel i New York Times på torsdagen skriver Benjamin Mueller om en mycket viktigare följdfråga av det skedda under rubriken ”There Is, in Britain, a Very Big Silence Around Race”. 

Mueller menar att för britter i blandäktenskap eller svarta väcker Meghans beskrivning av sina familjeproblem ofta minnen av deras egna smärtsamma upplevelser, sådant som de själva mycket sällan kunnat beröra.

Reaktionerna har också blivit starka i det brittiska samväldet, där många icke-vita exkolonier överväger att deras länder ska omvärdera sina kungliga band.

Malcolm Turnbull, tidigare liberal premiärminister i Australien, hänvisade till intervjun som ett skäl till att hans land skulle bryta sina konstitutionella band med den brittiska monarkin efter drottning Elisabeths regeringstid. ”Man har gått lång över gränsen …”, sa han.

Från premiärminister Boris Johnson och Downing street har inte lämnats några som helst kommentarer till intervjun.

Zac Goldsmith, konservativ parlamentsledamot och nära allierad till Boris Johnson twittrade:

”Harry spränger sin familj i luften. Det Meghan önskar sig får hon”.

I Storbritannien har intervjun med prinsparet för många avslöjat de starka banden mellan kungahuset och den brittiska huvudsakligen ”vita” tabloidpressen, som är ”besatt av kungligheterna”.  De förefaller gjorda enbart för vita läsare, menar Benjamin Mueller i NYT. Kanske gäller detsamma också den brittiska monarkin, ”gjord för att passa vita medborgare”.

Ras och hudfärg är frågor som man sällan talar öppet om i Storbritannien, menar Mueller. Ändå var det en drivande fråga bakom Brexit, skriver han, att minska immigrationen. Ändå begicks Storbritanniens värsta rasistiska övergrepp under kolonialtiden inte i öriket utan i dess kolonier långt borta.

Han talar med Tariq Jenner, akutläkare, som säger att det brittiska imperiet knappast nämndes under hela hans skoltid.  

– Vi fick undervisning om Rosornas krig och om Henrik VIII:s fruar. Sedan hände ingenting förrän Storbritannien genomgick den industriella revolutionen och besegrade nazisterna medan Churchill räddade det mesta”. 

Var femte anställdThe National Health Service har icke-vit bakgrund. Samma grupp står för två tredjedelar av pandemins dödsfall, eftersom de gjort det farligaste arbetet. De högsta ledarna för NHS är överväldigande vita och refereras ofta till som NHS ”snöiga vita toppar”.

Ändå har landet förändrats. Var tionde britt i England och Wales lever i interetniska relationer. Delar av andra kulturer absorberas sakteliga i den brittiska identiteten.

Fotnot: På SVT Play visas nu fem fristående filmer om rasism i Storbritannien på 80-talet. Steve McQueens lysande svit ”Small Axe”. Berättelserna utspelar sig i Londonstadsdelen Notting Hill mellan 1969 och 1982. Områdets många svarta västindier utsätts för brutal polisrasism. Det är filmer med mycket reggie och inkännande tidsatmosfär.

Ur Steve McQueens ”Mangrove”, den första av fem fristående filmer om rasism i Storbritannien mot svarta västindiska migranter. Sviten ”Small Axe” (nu på SVT Play) har fått stor uppmärksamhet.

379 barn fick 2020 namnet Mohammed. hotas Sverige??

””Spyr”, ”Vidrigt”, ”Fy fan”, ”Skit under min sko” – kommentarerna på SD/Riks webbsida talar sitt eget språk.

Sverigedemokraterna varnarför nyfödda spädbarn och målar ut dem som ett hot mot landet. Det är en partitradition med djupa rötter, skriver Niklas Orrenius i Dagens Nyheter. Han utgår från ett aktuellt fall.

I SD:s nya mediekanal Riks rapporterades således att Mohammed var det näst vanligaste namnet bland nyfödda pojkar i Blekinge år 2020. Nyhetsuppläsaren konstaterade vidare att ”Övriga orter i Sverige där Mohamed var ”näst vanligast” var Malmö, Hultsfred och Eksjö”.

Nationellt ligger Mohamed på 37:e plats som namn på nyfödda pojkar, enligt SCB:s statistik. Det är ett av de namn som minskat kraftigast från 2019, den 10:e största minskningen, faktiskt.

2020 döptes 379 svenska gossebarn till Mohamed, en minskning med 12,5 procent från 2019 års siffra 433.

Varför fokuserar SD:s nyhetskanal just på Sveriges 37:e mest populära pojknamn bland nyfödda, undrar Niklas Orrenius. Han minns partiets kampanj i november 2010, då Jimmy Åkesson höll ett tal i Köpenhamn på en konferens anordnad av antimuslimska föreningen Trykkefrihedsselskabet. I talet varnade han för muslimer, med Malmö som ett skräckexempel:

”I Malmö har det gått så långt att det vanligaste namnet för nyfödda pojkar är Mohammed”.

Påstående var problematiskt redan då. Dels var det osant. Fake News. De vanligaste pojknamnen i Malmö var 2009 Elias och 2010 Oscar. Men Mohammed var och är ett vanligt namn i Malmö bland nyfödda pojkar. Många muslimer har kommit till Malmö som flyktingar från krig och nöd.

Det värsta problemet är, fortsätter Orrenius att Åkesson värderar människor så olika:

”En bebis som heter Mohammed är en del av ett hot mot Sverige. En bebis som heter Oscar är inte det.”

SD avhumaniserar gång på gång och i olika sammanhang muslimer.

Under partiets landsdagar i Ljungbyhed 2009 var Kent Ekeroth en av huvudtalarna. Han talade klartext:

”Vi är inne i en ny fas av ett uråldrigt krig”, påstod han. Efter ett femton minuter långt angrepp på muslimer och islam slog han fast”att muslimer ”var likadana som på 600-talet”. Deras mål var att ta över Europa och tvinga icke-muslimer på knä. Svenskar skulle ”tvångskonverteras och leva som andra klassens medborgare under förnedrande apartheidlagar eller dödas”.

Efter talet reste sig partitopparna en efter en och applåderade talet stående, däribland Richard Jomshof, Mattias Karlsson, Jimmy Åkesson, skriver Niklas Orrenius som själv var på plats och bevakade evenemanget. 

Tolv år har gått. 2021 varnar SD:s nyhetskanal på Youtube alltså för barn som döpts till Mohammed. 

2020 föddes 113 380 barn i Sverige. 379 av dem fick namnet Mohammed, som är Sveriges 37:e mest populära pojknamn. De vanligaste pojknamnen samma år var Noah, William, Lucas, Hugo och Williams.

I kommentarsfälten hörs anhängarnas nakna rasism: ”Spyr”, ”Vidrigt”, ”Fy fan”, ”Skit under min sko”.