Kategoriarkiv: Icke-våld

Vad hände i Europa under 30 år efter murens fall?

Murens fall 1

Demonstranter i Letná -parken i Prag, platsen för Sammetsrevolutionen 1989, kräver den tjeckiske premiärministern Andrej Babiš avgång. Prag 23 juni 2019. Foto: Gabriel Kuchta.

Under 28 år delade Berlinmuren dagens tyska huvudstad. För trettio år sedan föll muren samman som ett korthus, den 9 november 1989, en dag som nu markerar det kalla krigets slut. En ny era skulle börja. En tid för försoning, en tid utan krig, trodde vi.

Få tänkte den gången på det märkliga att murens fall skedde som en ickevåldshändelse, liksom Tysklands återförening och Sovjetunionens ofattbara upplösning. Allt var en följd av ickevåld, av folkligt missnöje och av tillfälligheter.

Trettio år senare hänger mörka moln över Europa. Högerpopulistiska regimer styr länder som Polen och Ungern. Högerextrema partier har fått inflytande i en lång rad europeiska länder, också i Sverigedemokraternas Sverige.

Socialdemokraternas Sverige tycks förbereda sig för ett krig mot Ryssland, som är exkluderat med sanktioner och utfrysning. EU är splittrat och handlingsförlamat när medlemsländer bryter mot grundläggande demokratiska principer.

Vad var det som hände under de trettio åren mellan 1989 till 2019, från stora förhoppningar till växande odemokratiska strömningar och högerpopulistiska regimer i flera länder?

Timothy Garton Ash, brittisk historiker och Oxfordprofessor i European Studies diskuterar de här frågorna i New York Review of Books i en personlig och brett upplagd essä med titeln ”Time for a New Liberation?”. Artikeln illustreras av en bild från i somras från Tjeckien, där en väldig folkmassa i Letná-parken,platsen för den legendariska sammetsrevolutionen 1989, krävde att landets premiärminister Andrej Babiš skulle lämna sin post.

Babiš bakgrund säger en hel del och är på sitt sätt typiskt för vad som inträffade under övergången från kommuniststyre till ”demokrati” efter 1989. Han var under kommunisttiden polisangivare och är nu en kopiöst förmögen jordbruksoligark. 

I land efter land i det forna östblocket skapades en ny klass av inflytelserika post-kommunistiska oligarker eller rövarbaroner, skriver Garton Ash. Det gäller förstås Putins Ryssland, men också, om än i varierande grad övriga tidigare östblocksländer.

Det talades om en övergång till liberal demokrati, där statlig egendom privatiserades. Men fördelningen av de statliga tillgångarna gynnade de tidigare medlemmarna av styrande nomenklaturer. Och detta i sin tur skapade en djup misstro mot de nya härskarna och deras maktutövning.

Ändå var de två första decennierna efter 1989 framgångsrika, skriver Timothy Garton Ash. Det gällde särskilt sådant som EU-medlemskap och friheten att arbeta och studera i andra EU-länder. 

Men de ökade individuella friheterna skapade ett nytt nationellt problem – emigration. Mellan 1989 och 2017 emigrerade 27 procent av Lettlands befolkning. 21 procent av bulgarerna lämnade sitt hemland. Mer än tre miljoner rumäner lämnade Rumänien under ett enda decennium sedan Rumänien blivit EU-medlem 2007. Några för att arbeta och studera – andra för att tigga.

Något liknande inträffade i östra Tyskland, det forna DDR. Befolkningen där var 1989 16,6 miljoner. Av dem har 1,9 miljoner lämnat området, vars befolkning nu är nere på en nivå jämförbar med 1905.

Timothy Garton Ashs slutsats är given. Det är inte immigration och flyktingar som är Östeuropas problem utan emigration.

Ändå blev flyktingkrisen 2015-16 en definierande händelse. Populistiska politiker i land efter land utnyttjade den fruktan för migranter från Mellanöstern och Afrika som var naturlig i länder som bakom järnridån levt med homogen befolkning under 40 år med ringa erfarenheter av mångkulturellt liv (även om Östeuropa före andra världskriget var både etniskt och religiöst mångkulturellt).

Polens populistiske ledare Jarosław Kaczyński varnade exempelvis för att flyktingarna/migranterna förde med sig parasiter och smittsamma sjukdomar. I Tyskland blev Alternative für Deutschland (AfD), speciellt i tidigare Östtyskland, ett främlingsfientligt antiflyktingparti med en ”völkisch” retorik ”som vi trodde hade begravts för gott med nazismen”, suckar Garton Ash.

Fotnot: Jag återkommer i en följande blogg till Timothy Garton Ashs artikel om utvecklingen under trettio år från Berlinmurens fall till våra dagar.

Berlinmurens fall 9 november 1989. Brandenburg Gate.

På Hiroshimadagen: I vätebombens skugga i det nya kalla kriget

People pray for the atomic bomb victims in front of the cenotaph at the Hiroshima Peace Memorial Park in Hiroshima, western Japan during a ceremony to mark the 74th anniversary of the bombing Tuesday, Aug. 6, 2019. (Kyodo News via AP).

Den 12 januari 1964 störtade en amerikansk B52:a under ett häftigt snöoväder nära Savage Mountains i delstaten Maryland i USA. Ombord fanns två vätebomber av typen Mk-39 om fyra megaton vardera, berättar författaren och översättaren Peter Handberg i sin essäbok ”Jag vill leva på djupet” (Natur & Kultur 2017).

Handberg skriver vidare att planets last var dödlig, ”Åtta megaton, det var mer än allt som sprängdes under hela andra världskriget, inklusive atombomberna över Hiroshima och Nagasaki.”

Amerikansk B52:a utrustad med vätebomber. Ett av de många plan som deltog i Operation Chrome Dome, med fem olyckor under ett decennium, varav två med radioaktiva utsläpp.

Handbergs essä utgår från den amerikanske naturfilosofen Henry David Thoreau och hans ”Skogsliv vid Walden”, nyöversatt av Handberg. ”Jag ville leva på djupet” är en tankebok om Thoreau och om Handbergs resa till Thoreaus landskap kring skogssjön Walden i Massachusetts.

Under det kalla kriget låg ett av USA:s största lager för kärnvapen i Stonybrook, några km från Walden. Här utrustade man de B52:or som ständigt patrullerade över Atlanten beredda att slå till med kärnvapen mot huvudfienden Sovjetunionen, det kallades operation ”Chrome Dome”.

Under ett decennium befann sig ständigt en handfull vätebombsutrustade B52:or 24/7 i luften, beredda att fälla kärnvapen över Sovjet, som first strike eller som svar på ett anfall. Fem olyckor inträffade. Två av dem ledde till radioaktiva utsläpp. Mest känd är katastrofen vid Palomares på spanska östkusten.

Planet som störtade vid Savage Mountains totalförstördes, de flesta ombord dog. Men de två vätebomberna exploderade inte och läckte inte heller ut radioaktiva ämnen.

Om vätebomberna hade utlösts hade stora delar av nordöstra USA blivit obeboeliga för lång tid. Till följd av radioaktiva askmoln hade väldiga områden i världen kunnat drabbas av en atomvinter, med förstörda odlingsmöjligheter och massvält till följd.

Henry David Thoreau var inte pacifist men krigsmotståndare och ickevåldsförespråkare. Han är känd för sin epokgörande ”Civil olydnad” (h:ström 2005, i översättning av Johan Hammarström), som sägs ha inspirerat både Mahatma Gandhi och Martin Luther King.

I dag är trakten runt Thoreaus födelsehem översållad av militära anläggningar, skriver Peter Handberg. 500 meter bort ligger US Air Force Base Hanscom. Bara 200 meter från hemmet finns Orb Analytics, som utvecklar missiler, satellitkommunikation och vapensystem för drönare.

Handberg skildrar en man som har ett nio till fem jobb där han arbetar med drönarkrig på andra sidan jorden. Han står i kontakt med en Hunter-killer-drönare och utlöser dödliga attacker.

Den 24 oktober 2012 dödades i Pakistan en 68-årig kvinna Mamana Bibi när hon var ute och plockade grönsaker. Med sig hade hon sina nio barnbarn. Hon mördades av en amerikansk drönare genom en knapptryckning elvatusen kilometer från henne. Flera av hennes barnbarn skadades svårt, några fick armar och ben amputerade.

Henry David Thoreau skulle inte uthärdat att leva i de trakter där verkade för 180 år sedan.

Den 6 augusti 1945 föll den första atombomben över Hiroshima. På 74-årsdagen uttryckte stadens nuvarande borgmästare  Kazumi Matsui oro över hur nationalistiska ledare hejdat kärnvapennedrustningen. Han syftade på att både USA och Ryssland lämnat kärnvapenspridningsavtalet.

Matsui vädjade också att världens länder, inklusive hans eget Japan, skulle skriva under FN:s förbud mot kärnvapen. Sverige har som bekant brutit mot Sveriges alliansfria och FN-vänliga hållning allt sedan sedan andra världskriget genom att deklarera att vi inte kommer att ställa oss bakom FN-förbudet.

I tisdagens DN skriver på Hiroshimadagen två representanter för Läkare mot kärnvapen, Jan Larsson och Gunnar Westberg, och kräver att ”Sverige måste skriva under avtalet mot kärnvapen”.

I denna svåra tid är inget viktigare.

Atombomben som föll över Hiroshima i Japan den 6 augusti 1945 var helt för­ödande. Att Sverige inte skrivit under avtalet mot kärnvapen är svårt att acceptera, skriver Jan Larsson och Gunnar Westberg. Foto: Keystone Pictures Agency.

Kings sista år – från Riverside till Memphis

Martin Luther King talar inför 4000 människor i Riversidekyrkan i New York. Det är den 4 april 1967. Samma dag men ett år senare mördas King i Memphis med en enda dödande kula.

Kanske är Martin Luther Kings tal i Riversidekyrkan i New York den 4 april 1967 hans allra viktigaste. Framgångarna med medborgarrörelsens ickevåldsaktioner i södern hade varit stora. Den amerikanska apartheiden hade tvingats retirera.

Den stora marschen till Washington med I have a dream-talet den 28 augusti 1963 ledde påföljande år till en ny medborgarrättslag och till att King fick Nobels fredspris. Efter rösträttskampen i Selma Alabama följde en ny rösträttslag 1965. President Lyndon Johnson skrev på lagarna i Kings närvaro.

Påföljande år flyttade King norrut, till Chicago. Hans nya utmaningen var att bekämpa fattigdom och klassklyftor i USA. Snart såg King samband mellan USA:s skoningslösa krig i Vietnam och fattigdomen. Han engagerade sig mer mer i en utvidgad kamp, mot ”rasism, fattigdom, militarism och materialism”.

I talet i Riversidekyrkan, Beyond Vietnam” eller ”Breaking the Silence”, angrep han för första gången president Johnson för kriget. Han pekade ut USA som den värsta våldsstaten i världen och slog fast att ”Vi satsar en halv miljon dollar på på att döda en fiendesoldatmedan vi bara använder 53 dollar för varje person i USA som klassats som fattig.”

Reaktionerna mot talet blev våldsamma från det etablerade USA. För presidenten blev King nu en förrädare och en avfälling. New York Times och Washington Post kritiserade honom skoningslöst. Fototidningen Life menade att Kings tal påminde om ett manuskript för nordvietnamesiska Radio Hanoi. Ett år senare jublade många vita amerikaner vid beskedet om mordet på King.

Samtidigt växt antikrigsrörelsen våldsamt. Tio dagar efter ”Beyond Vietnam”-talet demonstrerade 400 000 mot kriget enbart i New York och många ytterligare, både på andra platser i USA och i Europa.

Martin Luther King drömde om att göra om marschen till Washington från 1963 men nu som en manifestation mot fattigdomen. Han uppmanade landets fattiga att en viss dag ta sig i åsnekärror till huvudstaden för att under en dag med civil olydnad blockera all normal verksamhet i huvudstaden.

29 Mar 1968, Memphis, Tennessee, USA — National Guard bayonets block Beale Street as African-American protesters march through downtown Memphis wearing placards reading ”I A MAN.” The previous day’s march had broken out in rioting and looting, with one killed and 70 injured. Rev. Martin Luther King, Jr., who had left town after the first march, would soon return and be assassinated. — Image by © Bettmann/CORBIS

När de afroamerikanska soparbetarna i Memphis strejkade för bättre arbetsvillkor och bad om Kings stöd beslöt han att kampen för deras villkor skulle bli inledningen till Poor People’s Campaign. Deras slogan var ”I am a man”, de ville återerövra sitt människovärde.

I Memphis höll King den 3 april 1968 det tal som skulle bli hans sista ”Jag har varit på bergets topp” där han fortsätter, ”Jag har sett det förlovad landet. Jag kanske inte kommer dit tillsammans med er … Men vi som ett folk kommer att ta oss till det förlovade landet.”

Under lång tid hade han utsatts för mängder av dödshot. I talet, dagen innan han mördas, berättar han om hoten, som också kom från FBI och dess mäktige chef Edgar Hoover, som under lång tid förföljt och trakasserat honom.

När King med några vänner stod på balkongen till Lorraine-motellet i Memphis föll den dödande kulan – och USAS hamnade i chocktillstånd.

2018 var det femtio år sedan mordet. I en rad nya böcker om medborgarrättsrörelsen framhålls bilden av King som militant fredsaktivist, fortfarande genomsyrad av ickevåldsengagemang, men beredd att offra sitt eget liv i kampen för ett rättvisare samhälle.

Det är nog den bilden av Martin Luther King och hans engagemang på liv och död som är den viktigaste.

Fotnot: Här två titlar utgivna i USA, båda från 2018, med det perspektivet på King som jag nämner, med kampen mot fattigdomen och mot kriget i fokus:

• Michael K Honey: To the Promised Land. Martin Luther King and the Fight for Economic Justice.

• Jason Sokol: The Heavens might Crack. The Death and Legacy of Martin Luther King Jr.

Kings sista tal: I Have Been at th Mountains top, ett dygn innan han mördas i Memphis.

Sven Volk Jovinge har gått bort

Sven Volk Jovinge i katolska S:t Clemenskyrkan i Helsingborg. Bild: Ulf Sundberg.

Sven Volk Jovinge har gått bort, den 22 november.  Helsingborg har förlorat en stor personlighet, en sökare och fredsivrare. Som präst var han som få i vår tid en ekumenisk brobyggare mellan världsreligionerna.

Han var under tjugo år fram till pensioneringen kyrkoherde i Raus församling. På äldre dar konverterade han till katolicismen.

Livet igenom bars han fram av ett starkt samhällsintresse. Under trettio år satt han i kommunfullmäktige för socialdemokraterna.

Som ordförande i S:t Lucasstiftelsen i Helsingborg under många år engagerade han sig brett i föreläsningsarrangemang, i läsecirklar och retreater. 

Förre ärkebiskopen K G Hammar var nog hans favoritgäst. Jag minns särskilt en gång när K G fyllde stadsbiblioteket med ett kritiskt inlägg mot svensk vapenexport.

Föredraget låg helt i linje med Sven Volk Jovinges livslånga engagemang med Kristna Freds, för ickevåld och fred.

Jag minns ett annat möte i Dunkers kulturhus, det hängde samman med en årsdag av elfte september. Världen hade blivit mörkare, men det viktigaste var att inte låta sig tryckas ner, att inte ge upp och resignera. För Sven var det särskilt viktigt att under mötet spela den tyske trubaduren och poeten Wolf Biermanns starka fredssång, ”Uppmuntran” eller ”Du, låt dig ej förhärdas, i denna hårda tid”:

”Du, lass dich nicht verhärten / In dieser harten Zeit! / Die allzu hart sind, brechen – Die allzu spitz sind, stechen / Und brechen ab sogleich!

Du, lass dich nicht verbittern / In dieser bitt’ren Zeit! …”

Eller i svensk översättning av Caj Lundgren:

”Du låt dig ej förhärdas i denna hårda tid. De alltför hårda brister, de alltför styva mister sin vassa udd därvid …”

Sven Volk Jovinge föddes i tyska Hunsruck 9/11 1933. Hans begravning äger rum den 20 december i katolska S:t Clemens kyrka i Helsingborg.

I dödsannonsen angavs: ”I stället för blommor, skänk gärna en gåva till Kristna Fredsrörelsen, bg 900-0316.

Wolf Biermann i Kölner Sporthalle 1976.

Flyktingaktivister kan dömas som terrorister

En av Stanford 15-demonstranterna fastkedjad på startbanan på Stanfordflygplatsen. Bild: End Deportations.

Femton brittiska aktivister, ”The Stansted 15”, lade sig den 28 mars förra året på startbanan på flygplatsen Stanford i Storbritannien. Deras syfte var att förhindra ett chartrat plan att lyfta. Ombord fanns 60 flyktingar som skulle utvisas till Nigeria och Ghana. Nu riskerar aktivisterna livstids fängelse.

Efter nio veckors rättegång har aktivisterna av en domstol förklarats skyldiga för att ha satt säkerheten på flygplatsen ur spel och därmed också skapat risker för passagerarna, skriver brittiska The Internationalist.

Domstolen har för första gången hänvisat till terroristlagar. Det innebär att maximistraffet för de femton åtalade kan bli livstids fängelse.

Under rättegången förklarade flera av de åtalade att de velat protestera mot utvisningarna genom ickevåld och civil olydnad. Flera av dem har arbetat länge med protester mot Storbritanniens flyktingpolitik.

Domaren Christopher Morgan instruerade juryn att inte ta hänsyn till de åtalades angivna motiv utan enbart överväga om det fanns en reell och materiell risk för flygplatsens säkerhet.

Tusentals flyktingar deporteras varje år från Storbritannien genom speciella chartrade flyg nattetid till länder som Pakistan, Ghana, Nigeria, Kosovo och Albanien.

Domen i målet kommer att tillkännages den 4 februari 2019.

”Magnifik villa i pastoral omgivning” – för bosättare på Västbanken

En kontroversiell icke-våldsrörelse, BDS, har förändrat debatten om Israel och Palestina, skriver brittiska The Guardian. Bilden reklam för bostäder i illegala bosättningar på Västbanken, framtagen av amerikanska Re/Max, ett av världens största mäklarföretag. Fortsätt läsa ”Magnifik villa i pastoral omgivning” – för bosättare på Västbanken

Med Ship to Gaza från Napoli till Palermo

LOGGBOK SHIP TO GAZA

Tre segelfartyg ur Ship to Gazas Freedom Flotilla seglar nu över Medelhavet mot Gaza, dit de beräknas anlända 31/7 eller 1/8. Om skeppen inte kapas av israelisk militär på internationellt vatten, som skett tidigare.

På Facebook har jag rapporterat om segelfartyget Freedoms färd från Napoli till Palermo på Sicilien. De åtta avsnitten återpubliceras här. Vi var 14 aktivister ombord, jag en av dem. Det handlar om solidaritet med den palestinska befolkningen i Gaza, om att möta våld med icke-våld – och om att aldrig ge upp.   Fortsätt läsa Med Ship to Gaza från Napoli till Palermo

Endast för vita i bassängen, 1964 och 2018

 

1964 hällde en motellägare saltsyra i endast-för-vita-bassängen i Florida när medborgarrättsaktivister badade. 2018 attackerar i Summerville South Carolina en 38-årig vit kvinna en 15-årig afroamerikansk pojke som vill bada. Fortsätt läsa Endast för vita i bassängen, 1964 och 2018

”Folkets fredspris” till Johan Galtung

Den legendariske norske fredsforskaren Johan Galtung fick i helgen Folkets fredspris, utdelat av Fredsrörelsen på Orust.

”I mitt liv har jag fått 80 – 90 priser. Inget går upp mot det här.”

Johan Galtung var påtagligt rörd efter att ha mottagit ”det alternativa fredspriset, Folkets Fredspris, i enlighet med Nobels testamente”.

Priset delas ut av Fredsrörelsen på Orust i en falurödmålad före detta byskola på den bohuslänska ön. Globalt och lokalt.

Johan Galtung föddes i Norge för 87 år sedan. Han betraktas ofta som den som lade grunden till all freds- och konfliktforskning i världen. 1969 fick han i Oslo världens första professur i ämnet.

Det var så det började. Sedan dess har han varit professor på 50 universitet världen över, skrivit 160 böcker, medlat i hundratals internationella konflikter, skapat PRIO, fredsforskningsinstitutet i Oslo, och nätverket/universitetet Transcend.

Ola Friholt, fredsföreningens ordförande, hyllade pristagaren med en femsidig rimmad jambisk dikt. Ett litet citat:

”Ditt mål var givet: Freden är förmåga / att leva rätt med ickevåldets låga. / Konflikter ska med kreativitet, /  hanteras utan våld, med mänsklighet. …”

Under det heldagsseminarium som föregick prisutdelningen höll Galtung två föreläsningar.

Han talade under rubriken ”Fredens formler” om vikten av empati i konflikthantering, att kunna leva sig in i den andres känslor – att ”kunna se det goda i det dåliga”, att se ”den andres lidande”. Han resonerade om Mahatma Gandhis begrepp satya, som i ett ord uttrycker föreningen av fred, kärlek och sanning. Och han diskuterade det USA som gått i krig i andra länder 248 gånger.

– USA passerade romarriket i det avseendet redan på 1990-talet.

Johan Galtung upplevde andra världskriget i Norge och uppfylldes av tanken ”Aldrig mera krig”. Samtidigt noterade han att de flesta av ockupanterna var helt vanliga människor, många var österrikare.

1950 grubblade han på om han skulle bli vapenvägrare. Förebilden, fadern, var läkare och löjtnant. Han ville veta mer, med det var inte enkelt. Johan råkade vara i Helsingfors, där han gick in i en bokhandel och frågade efter böcker om fredsforskning.

– Det fanns inte en enda, bara oändligt mycket litteratur om krig och krigsforskning. I det ögonblicket blev jag fredsforskare och har sedan dess vigt mitt liv åt freds- och konfliktforskning, det är omöjligt att tala om fred utan att beröra konflikter.

– Min modell var hälsa och hälsovård, inspirerad av far. Jag förstod snart hur viktigt det personliga var, att leva i inre fred, i skapande fred med sin omgivning.

Fotnot: Bland tidigare pristagare kan nämnas Maj-Britt Theorin, en gång Olof Palmes nedrustningsminister, och Jan Öberg, fredsforskare på TFF i Lund, tidigare elev till Johan Galtung. Priset består av ett diplom utformat som en stentavla med prisformuleringen inhuggen (nedre bilden).

Övre bilden: Ola Friholt läser jambisk hyllningsdikt för Johan Galtung.