Kategoriarkiv: SVT

Demokratins dödgrävare, KD, M och SD, attackerar Public Service, SVT och SR

Votering under KD:s riksting i Umeå med bland andra Alf Svensson och Jakob Forssmed i salen. Foto: Erik Abel/TT

SVT och Sveriges radio är ”för vänstervridet, för ytligt och för dyrt” – enligt Kristdemokraterna som i den gångna helgen haft riksting i Umeå.

Nu ansluter sig KD till en ny ”högerfront”, riktad mot de båda public service-företagen, skriver Svenska Dagbladet i en kommentar. Både moderaterna och sverigedemokraterna har tidigare uttryckt liknande åsikter.

KD:s partisekreterare Peter Kullgren skrev i oktober i ett inlägg i Dagens Nyheter att public service bör ”smalnas av” genom att ”skala av krimskramset”. Han pekade då på ”bantningsprogram för hundar, dejtingserier för präster” och ”hitlistemusik”.

På moderaternas stämma för några veckor sedan sammanfattade partistyrelsens Christofer Fjellner: ”Det måste bli mer saklighet, mindre vänster och ideologiskt trams”.

Sverigedemokraterna går före, KD och M hänger i SD:s svans. Redan i valrörelsen 2018 angrep Jimmy Åkesson P3 som han kallade ”vänsterliberal smörja”.

Stefan Svanström, ombud för KD i stockholms län, ville att rikstinget skulle ställa sig bakom förslaget att ”skära ned anslagen till Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion med en tredjedel”.

De tre partierna till höger om regeringsunderlaget har nu inlett ett konkret samarbete i riksdagen i public service-frågan, heter det i Svenskans artikel. I oktober motionerade de tre ytterkantshögerpartierna om att regeringen måste säkerställa ”att public service lever upp till kraven på opartiskhet och saklighet”.

De här bredsidorna och sparkarna mot Public Service från tre riksdagspartier är vad jag vet unika i Sverige åtminstone under efterkrigstiden. De tyder också på en aningslöshet hos de nämnda partierna och de politiker som är drivande om public services roll i Sverige.

I en tid när dagspressens nyhetsmaterial är inlåst till betalande prenumeranter är många svenskar hänvisade till SVT:s och SR:s gratis utbud. Skulle det beskäras eller inskränkas leder det ofelbart till sämre informerade medborgare, som får sin världsbild formad av de algoritmer med vilka Facebook, Twitter och Google vill hjärntvätta oss med social mediers masspridda myter.

Det är ett kusligt perspektiv. De tre partierna vill se public services blod utan att inse att de deltar i slakten på demokratin.

Foto: Jessica Gow/TT

SVT Malmö: ”Våra sändningar kan bli en katastrof”

SVT Nyheter befinner sig i en identitetskris, skriver tidningen Journalisten i sitt senaste nummer. Stora omorganisationer, en satsning på i första hand webbmaterial och TV i mobilen väcker intern kritik, försvårad av en tystnadskultur som gör att få anställda vågar diskutera öppet. 

SVT:s båda nyhetsprogram Rapport kl 19.30 och Aktuellt kl 21.00 är fortfarande väsentliga för det som på TV-språk kallas ”Sverigebilden” och är centralt i Public Service-TV:s åtagande. Men programmens kvalitet är svajig. Mycket av materialet återkommer i båda sändningarna och kanske också i den lokala sändningen. Annat är kortfattat, mallat, räddhågset och ”balanserat” på ett sätt så att den verkliga frågeställningen blir ogenomlyst.

I Journalistens gedigna granskning står den lokala bevakningen och inte minst SVT Nyheter Skåne i fokus. Inga lokala reportrar jobbar längre direkt mot tv-programmen. Alla flyttas över till webbdesken med en lokal chef. Den lokale reportern gör ett inslag för nätet, en annan putsar till den så att den kan användas i TV. Kedjan av personer som arbetar med samma inslag kan leda till viskleken”, befarar Anders Hansson, ordförande i journalistsektionen vid SVT Gävle-Dala. Till slut har en historia passerat så många människor att man inte känner igen den längre.

På nyhetsredaktionen i Malmö är många upprörda. Ett mejl från Malmö till Journalisten ger en aning:

”Hela personalen är djupt kritisk till den nya omgörningen. Dels eftersom vi fruktar att våra tv-sändningar kommer att bli en katastrof, dels eftersom den nya TV-redaktionen är alldeles för slimmad”.

Hanna Nyberg, ordförande i journalistklubben på SVT, bekräftar för Journalisten att det finns en rädsla för att yttra sig kritiskt bland medlemmarna:

– Det förekommer att medarbetare inte vågar prata med sina chefer för att de är oroliga för repressalier. Jag kan inte säga att det finns fog för den oron, men oron är ett problem i sig.

Att erfarna journalister säger upp sig från SVT Nyheter för att de inte står ut beskriver hon som ”förskräckligt”.

– SVT har faktiskt inte råd att förlora duktiga medarbetare på det sättet. Det finns många företag som är intresserade av att rekrytera journalister som är skickliga på visuellt berättande till sina kommunikationsavdelningar, där lönerna är högre och arbetsvillkoren bättre.

Rolf Lunneborg, arbetsmiljöombud på SVT Västernorrland, sammanfattar den akuta krisen på SVT Nyheter:

– Jag upplever att SVT Nyheter befinner sig i en identitetskris som sprider sig från ledningen till oss på golvet. Det här är särskilt tydligt hos oss som jobbar på de lokala redaktionerna där förändringstakten är så hög att vi i bland upplever oss jobba i en experimentverkstad. Vi är bra på att räkna klick och besöksstatistik, men saknar en diskussion på djupet om den goda journalistiken lokalt och hur vi bäst bidrar till den bredare Sverigebilden. Vi pratar mycket om målgrupper och form men allt mindre om innehållet.

Kris för SVT och ifrågasatt Public Service

Dagstidningarna har förlorat marknader och är hårt ekonomiskt trängda. Deras innehåll är nu inlåst och förbehållet prenumeranter (rimligt nog). Det innebär att stora kategorier som inte prenumererar, bland dem särskilt unga personer, är hänvisade till nätets flimrande och algoritmstyrda utbud.

De professionella kompetenta journalisternas texter och bilder når främst de läsare som är beredda att betala för sig.

I det läget blir Public Services roll ännu viktigare än tidigare ur ett demokratiskt perspektiv. 

Under mycket lång tid har det funnits en djup enighet både i den politiska sfären och bland de flesta svenskar om Public Services omistlighet.

Men på sistone har Public Service, alltså SVT och SR, öppet ifrågasatts först av sverigedemokrater och sedan av moderater och kristdemokrater.

”Statliga medier är i dag skattedopade, semi-kommersiella aktörer, inte värnare av det smala och tråkiga som inte går att producera på annat sätt.

Vårt parti bör ta klivet fullt ut och bestämma sig för ett avskaffande av public service så snart som möjligt”, skrev exempelvis de båda moderaterna Adam Danieli och Sten Storgärds i början av oktober i en debattartikel i Expressen.

Deras argumentering skulle kunna vara hämtad ur maktens medier i länder som Ungern och Polen. Den saknar varje form av demokratiskt engagemang, de båda skribenterna inser inte att ett demokratiskt samhälle behöver en tredje statsmakt och informerade medborgare. Exempel världen över i vår samtid förskräcker, ja väcker fasa, se bara på bedrövelsens USA där Trump kräver att alla statliga myndigheter ska säga upp prenumerationerna på New York Times och Washington Post.

Till det kommer nu stormen på och kring SVT, som genomgår stora omorganisationer, vilka för en utomstående verkar svårförståeliga.

I ett stort reportage i tisdags skrev tidningen Journalisten om ”en nyhetsredaktion som befinner sig i en identitetskris med flera interna konfliktytor.

Vi hör berättelser om mobbning och erfarna medarbetare som knuffas ut, om tystnadskultur och om en ny sorts kvällstidningsjournalistik som gjort sitt intåg.”

SVT:s reportrar ska från årsskiftet inte jobba mot TV utan skriva direkt mot webben. Filmat webbmaterial ska göras om till TV-inslag. Är inte detta dömt att misslyckas? Särskilt när mottot är att det främst ska vara snabbt och kort. Till det kommer att SVT beslutat lägga ner åtta sändningsorter. Båda dessa nyordningar innebär en förstärkning av det redan så dominerande stockholmsperspektivet.

Journalisten citerar ur SVT Nyheters målgruppsdokument. Nyhetssändningarna ska vända sig till ”personer i åldern 20-40 år som tittar i mobilen”. De exemplifieras med ”Nyfikna Nicole och Nassim” som ”älskar utmaningar, gillar förändring, äventyr och att upptäcka nya saker”, samt med ”Sociala Sahar och Seb” som ”vill vara med där det händer” och ”tränar på gym tillsammans” och gärna provar ny matlagning ”och delar stolt på Instagram”.

Vilken snömos. Vilken bedrövlig intellektuell nivå.

Mattias Karlsson tycker att lamadjur är sura

SD:s ”chefsideolog” Mattias Karlsson i sin småländska by. Skärmdump från SVT:s dokumentär om honom.

Filmaren Kalle Segerbäcks dokumentär ”Mattias Karlsson – året fram till valet” visades i SVT i onsdags i förra veckan (och kan ses på SVT/Play till den 15 september). I presentationen heter det att Karlsson har kallats Sverigedemokraternas chefsideolog och att han är kontroversiell och stridbar. Och vidare att: ”Filmen skildrar strategiarbete, möten med medier, valtal, debatter och diskussioner i partitoppen. Samtidigt försöker Mattias Karlsson hålla ihop sitt privatliv.”

Kalle Segerbäck är gammal klasskamrat med Mattias Karlsson. Det gör säkert ingången till filmen enklare, även om det mellan dem inte finns något slags samförstånd.

Mattias Karlsson har haft en utsatt position i svenskt politiskt liv, tills han i dagarna lämnar posten som SD:s gruppledare i riksdagen. Det har säkert varit påfrestande. I filmen ser vi honom med sin mamma och sin lurviga hund i hans röda stuga i Älmeshult i Småland. Han slipar sin lie. Han har förlorat körkortet och ska köra upp. Flickvännen har gjort slut. Han själv är utbränd. Det är lätt att tycka synd om honom.

Samma dag som filmen sänds läser jag i Dagens Etc om hur ”SD-toppar sprider myt om folkutbyte”. Partisekreteraren Richard Jomshof, har i en riksdagsmotion skrivit att det svenska folket är på väg att ”bli en minoritet i sitt eget land”. Det är en konkret påminnelse om dagens sverigedemokrater inte är vilket parti som helst. Man indelar svenska medborgare i riktiga svenskar och andra. De riktiga svenskarna utmärks av att de är bärare av ”svenskhet”, vilket är omöjligt för icke-riktiga svenskar. Öppen rasism, för att tala klartext.

De avgörande frågorna om Mattias Karlssons ideologi och ur han kommit fram till sina åsikter, de berörs inte. 

Småländska lamadjur är ”sura och otrevliga”, menar Mattias Karlsson.

I en scen bränner det till. Det finns (artfrämmande utländska, osvenska) lamadjur i den småländska byn. ”Folk tycker inte om dem de är så sura och otrevliga”, tycker Karlsson, i linje med sin ideologiska vi och dom-hållning. Här kunde ha ställts följdfrågor, men så blir det inte.

Författaren Martina Montelius reagerar, också i Dagens Etc. Hon är upprörd

”Jag undrar bara om det alltså är allmän konsensus nu i Sverige, att SD är ett parti bland andra, med skämtande, mentholrökande killar och tjejer som bara försöker utföra sitt hårda arbete som “svenska landslaget i politik”, som Jimmie kallar dem i filmen.

Jag tycker fortfarande att deras partiprogram är skakande läsning.”

Högerextrema och nationalistiska Sverigedemokraterna är inte ett parti vilket som helst. I SD:s ideologi finna ingen respekt för alla människors lika värde. Och Mattias Karlsson är inte med Martina Montelius ironiska formulering ”en trevlig kille som börjar bli utbränd”.

Samma vecka som filmen visas kungör KD:s Ebba Busch Thor att hennes parti nu kommer att inleda förhandlingar med SD i enskilda sakfrågor, även migration”. Några dagar senare hakade moderaterna i princip på. Det som skedde har beskrivit som ett historiskt brott, som hos många väcker obehag och fasa. Historiens facit förskräcker, när det gäller konsekvenserna av att högerpartier samarbetar med högerextrema.

För övrigt undrar jag av Ebba Busch Thor tycker om lamadjur. Är de ”osvenska”??

Ebba Busch Thors kristdemokrater ska börja behandla SD som vilket parti som helst.

Bojkotta finalen på melodifestivalen i Israel!

Netta Barzilai after winning the Eurovision song contest in Lisbon, May 12, 2018. Foto: Armando Franca/AP.

Melodifestivalens final hålls i Tel Aviv i Israel i maj. Allt fler röster höjs nu för bojkott av finalen, med tanke på de nya apartheidlagar som instiftats i landet och på Israels diskriminering av den palestinska befolkningen. Det gäller särskilt blockaden av Gaza och inte minst den israeliska armens mord på bortåt 200 demonstrerande palestinier, varav många barn. Det sistnämnda ledde till en i dagarna publicerad FN-rapport, som kallade det som skett för ett brott mot mänskligheten.

På lördag den 9 mars (13 – 14) genomför Palestinagruppen i Stockholm en manifestation på Sergels torg i soldaritet med det palestinska folket och med krav på att SVT ställer in Sveriges medverkan i Eurovision-finalen.

500 biljetter till en av repetitionerna av schlagerfinalen har reserverats för israeliska soldater, uppger KAN, det arrangerande israeliska TV-bolaget.

Palestinagrupperna kommenterar soldaternas närvaro: ”Det innebär att artisterna kommer att uppträda inför delar av den militära ockupationsmakten, som rutinmässigt dödar palestinier, inklusive barn”.

Eurovisionsschlagerfinalen används av den ultrakonservativa israeliska regeringen som ett PR-jippo för att dölja regimens människorättskränkningar. När israeliska Haaretz skriver om protesterna mot melodifestivalen i Israel, särskilt från BDS-rörelsen (Boycott, Divestment, Sanktions) använder man begreppet ”Artwashing”, att med ett megakulturellt jippo får världen att glömma Israels verkliga politik.

Varför ska SVT och svenska artister delta i ett arrangemang med de förutsättningarna??

Fotnot: De billigaste biljetterna till finalen i Tel Aviv kommer att kosta NIS 1500 eller drygt 3000 kronor, vilket är tio gånger mer än de priser som tillämpades vid 2018 års final i Portugal.

Patriotic Highway visas nu på SVT-Play

Helsingborgsfilmaren Caroline Troedssons starka dokumentär Patriotic Highway visades i fredags på Röda Kvarn i Helsingborg inom ramen för det kreativa projektet DocLounge. Nu kan den ses på SVT-Play.

Patriotic Highway är stark och berörande, en ”resa in i komplexiteten”. Den handlar om en speciell rättegång i Kosovos huvudstad Prishtina mot Fatmir Limaj, ”Krigshjälten som blev tjuv”, som någon säger i filmen. Och om den svenska domaren Marie Tuma, som med stort rättspatos driver rättegången för EULEX, EU:s domstol i Kosovo.

Vi hör hennes röst:

– Hela samhället är uppbyggt på korruption. Man litar inte på varandra. Det är förödande.

 Limaj var transportminister i Kosovos regering när amerikanska Bechtel, byggde en påkostad motorväg mellan Kosovos huvudstad Prishtina och Tirana i Albanien. 

Motorvägen stod färdig 2013. Den är 77 km lång och kostade 121 miljarder kronor, vilket kan jämföras med det fattiga Kosovos årliga budget på 15 miljarder, enligt uppgifter från brittiska The Guardian.

Dagens Kosovo är ett av Europas fattigaste länder. Motorvägen var ett symboliskt viktigt projekt för att bygga en ”bro” mellan albanerna i Kosovo och de i Albanien. Men innebar kostnaderna för vägen att nödvändiga sociala projekt eftersattes. Och var det sant att Limaj och hans krets i mutor håvade in 20 procent av projektets pengar?

Caroline Troedsson ställer i sin film frågor men ger inga enkla svar.  Hon arbetar med ”flugan på väggen”-teknik, utan att själv synas i bild. Röster ställs mot varandra. Hon överlåter mycket åt publikens reflektion. Vad är det som händer? Vem kan jag lita på?

Återkommande finns poetiska ”mellanrum” i berättelsen. Kameran följer stora flockar svarta fåglar – eller filmar med drönare från hög höjd de små människorna nere på marken, kanske rentav på huvudgatan Bulevardi Bill Klinton, uppkallad efter Bill Clinton, den amerikanske presidenten som 1999 bombade Kosovo och Jugoslavien. Den stora Clinton-statyn skymtar i filmen.

Krigen i Jugoslavien fick långvariga politiska konsekvenser, särskilt lokalt men också världspolitiskt. Ändå diskuteras väldigt sällan det som skedde under krigen på 90-talet och som en konsekvens av bombningarna 1999.

I Sverige finns viktiga grupper med jugoslaviska rötter. Några kom hit som arbetskraftsinvandrare och hjälpte till att bygga upp folkhemmet. Andra sökte sig hit som flyktingar från krigens helvete. Också för deras skull borde debatten om de jugoslaviska sönderfallskrigen hållas levande.

Bombningarna l999 ledde till en övergångsperiod, då Kosovo administrerades av FN och Nato och då stora delar av den statliga egendomen privatiserades.

Den 17 februari 2008 förklarade Kosovos parlament den tidigare serbiska provinsen som ett självständigt land. Landet är erkänt av drygt 100 av FN:s 193 stater, däribland USA och Sverige.

Men filmen handlar inte bara om Kosovo. Efter visningen i Helsingborg talar jag med en flykting från krigets Syrien. Han suckar:

– En liknande film kunde ha gjorts om korruptionen i krigets Syrien.

Patriotic Highway har haft SVT som medproducent och kommer att visas i den ordinarie tablån. Men redan från söndagen finns filmen tillgänglig på SVT/Play:

https://www.svtplay.se/video/21085596/patriotic-highway?start=auto

Trump, CocaCola, Melodifestivalens Pengar och USA:s 67:e rikaste

Årets Melodifestival har dragit igång, SVT:s och Public Services mest påkostade programsatsning. Under en månad kommer Mello-spektaklet att breda ut sig på bästa sändningstid i SVT under lördagskvällar. Stora pengar är i rullning. Kretsen runt Trump kammar hem en hel del av dem.

Radions MediemagasinMediernasände i lördags ett ”Melodifestivalen special: om pengarna avtalen och bristen på insyn”. Reportrarna försökte ihärdigt få fram de aktuella kostnaderna för olika inblandade parter i produktionen av Melodifestivalen. Mycket till transparens erbjöds inte från SVT:s sida. Frågor om hur mycket och till vem förblev obesvarade.

För deltagande kommuner ses evenemanget som något som sätter ”kommunen på kartan”. Efter lördagens första deltävling i Göteborg står Malmö, Leksand och Lidköping på tur. Final blir det på Friends Arena i Solna den 9 mars.

Kostnaderna för varje arrangerande ort är runt en miljon, varav det mesta går till Live Nation, som ”tjänar stort på den genomsponsrade tävlingen”, enligt Medierna, med Coca-Cola som huvudsponsor.

Blir de sockrade låtarna i Mello ett reklamprogram för den skadliga sockerdrycken Coca-Cola i svensk Public Service? Vad är vitsen med det?

Många journalister har försökt gå till botten med pengarna runt melodifestivalen, noterar Medierna, ”men utan att lyckas få några summor bekräftade”.

Jag följer ett spår vidare bortom vad som blev sagt i Medierna. Det handlar om att följa pengarna. Vem tjänar ytterst på Mellot? I vilket ideologiskt sammanhang hamnar de?

Live Nation Sweden dominerar den svenska konsert- turné- och evenemangsmarknaden och är ett dotterbolag till amerikanska globalt verksamma Live Nation Entertainment som också äger biljettsäljande Ticketmaster.

Det amerikanska bolagets huvudägare är Liberty Media (omsättning 11 miljarder dollar), ett amerikanskt massmedieföretag med huvudkontor i Colorado. Dess aktiemajoritet kontrolleras av företagets styrelseordförande, dollarmiljardären John C Malone.

Malone kallas ”Cable Cowboy”, skriver Forbes, som uppskattar hans förmögenhet (2018) till sju miljarder dollar. Det innebär att han är USA:s 67:e rikaste dollarmiljardär.

Malones politiska hållning har beskrivits som libertariansk, enligt Wikipedia. Han donerade $ 250 000 till Trumps presidentinvigning 2017. Så rullar pengarna från svenska Mello över Atlanten till kretsen kring Trump.

Där har man förstås inga invändningar mot att finalen genomförs i maj i Tel Aviv, trots att Israel genom ny lagstiftning definierat sig som en apartheidstat, utan lika demokratiska rättigheter för alla.

DR slaktas: Mindre utländsk film, ”Kristna värderingar”, Dansk kultur och musik

Danmarks radio (DR) Foto: Tor Johnsson

DR, som står för både Danmarks radio och för dansk TV anpassas nu efter Dansk Folkepartis nationalistiska krav. Kunde samma sak hänt i Sverige om kakelmannen blivit statsminister?

En femtedel av DR:s budget och 382 jobb försvinner nu från DR efter den borgerliga regeringens uppgörelse med högerpopulistiska och främlingsfientliga Dansk Folkeparti.

2020 går DR från sex till tre marksända TV-kanaler och från åtta till fem radiokanaler.

Samtidigt omformuleras DRs uppdrag. Nu ska danska public service sprida dansk kultur och kristna traditioner. Det är ett förödande slag mot demokratin i vårt grannland.

DR får inte längre publicera fördjupande längre artiklar på sina sajter. Krav ställs på radion att ha en högre andel dansk musik i programutbudet. ”Utländskt drama” (som väl också omfattar film) ska skäras ner, liksom sport och underhållning.

I en gedigen och fyllig artikel i tidningen Journalisten redogör Hanna Lundquist för det som hänt. Särskilt obehaglig är den roll som de danska dagstidningarna spelat. Både enskilt och via branschorganisationen Danske Medier har de lobbat för att krympa public services digitala nyhetsförmedling.

 ”En krigisk retorik”, säger DRs generaldirektör Maria Rørbye Rønn till Journalisten om den danska debatten. Enligt henne var Danske Medier först med att föreslå en 25-procentig nedskärning, en siffra som Dansk Folkeparti sedan drev i förhandlingarna med regeringen.

Något liknande har också skett i Sverige, där tidningsutgivare i missriktat egenintresse hävdat att SR och SVT haft konkurrensfördelar mot dagstidningarna, utsatta för tidningskrisens hårda press.

Ur ett demokratiskt perspektiv gäller det rakt motsatta, menar jag. Med dagstidningarnas krympande redaktioner och deras bakom betalväggar inlåsta material är det än viktigare att public service svarar för en öppet tillgänglig nyhetsrapportering.

Slakten av DR är djupt obehaglig. I sammanhanget är det dessbättre längre än fyra kilometer över till det Danmark där naken högerpopulism får ett så stort genomslag – skriver jag.

Men så är det ju inte. Om kakelmannen, ja moderaternas Ulf Kristersson alltså, denne figur, fått bilda regering tillsammans med KD och med stöd av Sverigedemokraterna kunde vi hamnat i en dansk situation fortare än vad någon kunnat föreställa sig.

Skrota SVT och SR. Inget stöd till kulturen

Informerade medborgare är en demokratisk grundförutsättning. I vår tid har därför public service en viktigare funktion än någonsin. De flesta inser det, utom Timbro-liberalen Carl Rudbeck. För honom är SVT och SR ”de styrandes redskap för att kontrollera och övervaka oss”. Fortsätt läsa Skrota SVT och SR. Inget stöd till kulturen