Kategoriarkiv: Arbete

Tre svenska arbetarfotografer på Landskrona Foto

Det första jag ser i Landskrona Fotos Tyghuset mitt i stan är en vägg med porträtt av arbetare i den tunga industri för kring femtio år sedan av tre i dag närmast legendariska fotografer, Yngve Baum, Jean Hermanson och Odd Uhrbom.

Utställningens curator, fransmannen Christian Caujolle, mångårig konstnärlig ledare för Landskrona Foto, har arrangerat väggen. Med den introduceras först och främst ett antal personer, som alla arbetade i tunga industrier, på varv och bilfabriker, i gruvor. Genom porträtten möter vi också fotograferna, som arbetade individuellt men ändå är befryndigade och som i dag tillhör väsentlig svensk fotohistoria. Och vi ser arbetare stiga fram ur en annan tids hårt arbete.

Porträtt tagna av Yngve Baum, översta raden, Jean Hermanson och Odd Uhrbom, på utställningen ”Svärta”.

Utställningens titel är Svärta. De bilder som visas är tagna med svartvit film, kanske Tri-X, och sin tids kamerateknik, framkallade och fixerade i mörkrum. Silvrets svärta är utgångspunkten.

Bilderna på Svärta hade den grävande journalistiskens syfte, att visa upp orättvisor för att bidra till förändring. Dessa tre svenska arbetarfotografer synliggjorde ungefär samtidigt det svenska klassamhällets djupa orättvisor och ville med sina bilder med svärta visa arbetarnas villkor i miljöer som var okända för de flesta.

Odd Uhrbom gav 1968 ut sin Gruva, med texter av författarinnan Sara Lidman. Hans bilder var en dokumentation av gruvarbetarnas arbetsvillkor vid LKAB:s gruvor i Kiruna och Malmberget.

Året efter det att ”Gruva” kom ut, i december 1969, gick 5000 gruvarbetare ut i vild strejk under morgonskiftet på gruvan i Svappavaara, i protest mot arbetsmiljö, löner och bristande inflytande.

Jean Hermanson gick bort 2012. Hans 250 000 efterlämnade negativ liksom ett par tusen kopior finns i Landskrona Fotos förvar.

Hermansson dokumenterade som arbetarfotograf Öresundsvarvets nedläggning i Landskrona. Hans film Arbetets döttrar skildrade kvinnliga arbetare på en konservfabrik och på Malmö strumpfabrik. I flera böcker arbetade han med författaren Folke Isaksson, som i ”Dom svarta – en bok om gjuteriarbetare i Sverige”.

Yngve Baum avled 2016 under tragiska omständigheter. Vi var många av hans vänner som trodde att det fotografiska och filmiska material han lämnat efter sig kunde ha gått förlorat. Men så var inte fallet. Genom en unik aktion lyckades fotografen Björn Rantil rädda det som fanns. Jag hoppas på framtida utställningar och rentav böcker ur det materialet.

Yngve synliggjorde i sina bilder samhället och tidsandan genom bilder av människors villkor, med fokus på orättvisor och klassklyftor. Han var särskilt engagerad i arbetares utsatthet, på de stora varven och bilfabrikerna. Många av hans bilder har en ikonisk och tidlös kraft. Också han arbetade med kända författare, som Artur Lundkvist i Berberby (om Algeriet) och Stig Claesson i den personliga ”Om mamma”.

Utställningen har ett fokus femtio år tillbaka i tiden. Sedan dess har det svenska klassamhällets klyftor fördjupats, kanske mest i Europa. 

I den fina katalogen skriver Aftonbladets Åsa Linderborg: ”De senaste årens förslumning av arbetslivet sker bokstavligen på liv och död. LO-kollektivet har åtta år kortare medellivslängd än akademikerna och förklaringen ligger i arbetet, som nöter ner kroppen.”

De rika har berikat sig, de fattiga har fråntagits redskap i kampen för bättre villkor. Men ser vi det? Var finns de drabbande bilderna från klass, klyftor och orättvisor på svenska år 2019? 

Fotnot: Svärta. Svenska fotografer i den tunga industrin 1968 – 74 hade vernissage i lördags på Landskrona Fotos tyghus, med bilder av Yngve Baum, Jean Hermanson och Odd Uhrbom. Den pågår till 12 oktober. Öppet Torsdag – Lördag kl. 12.00-17.00.

Samtidigt hade en annan utställning vernissage i Landskrona museum, ”Landskrona foto view: India”, med bilder av 19 unga indiska fotografer. Återkommer till den utställningen i en senare blogg.

Var sjätte pensionär räknas som fattig

”Dagens pensionssystem ger oacceptabelt låga pensioner, att det omfördelar från låginkomsttagare till höginkomsttagare och att det helt saknar demokratisk legitimitet”, skriver Elisabeth Lindberg i sin ”Pensionssveket”, en rapport för det fackliga idéinstitutet Katalys.

Dagens svenska pensionssystem bygger på inkomster utifrån inkomsten under ett helt yrkesliv. Det gynnar heltidsarbetande män och missgynnar kvinnor som varit barnlediga eller arbetat deltid, skriver Anna-Maria Carnhede i en artikel i Dagens ETC, under rubriken ”Det borde bråkas mer om fattigpensionärerna”.

För några decennier sedan grundade sig pensionen på de 15 bästa åren i yrkeslivet. Det skapade andra förutsättningar särskilt för kvinnor, men också för andra kategorier, som invandrare och för de som vidareutbildat sig.

Frågan om en återgång till det gamla systemet diskuteras inte i dag, skriver Carnhede, utom av Feministiskt Initiativ och av sporadiska V-sympatisörer. Hennes konklusion är given: ”Vi feminister bör ge frågan den prioritet den förtjänar”.

Den nuvarande pensionssystemet är ett haveri. I välfärdsstaten Sverige får var sjätte pensionär – eller 16,2 procent – så lite pengar att de räknas som fattiga. Snittet för EU är 14,2 procent (enligt Eurostat). Den svenska siffran kan jämföras med Frankrike, vars pensionssystem är mest jämlikt i Europa med en siffra på sju procent fattiga pensionärer.

Till saken hör att ungefär två tredjedelar av de 320 000 svenska fattigpensionärerna är kvinnor.

Sverige har störst andel fattigpensionärer i Norden. Det beror på att pensionssystemet är utformat på ett sätt som särskilt missgynnar kvinnor i låglöneyrken och de som jobbat deltid under perioder i livet, säger till ETC Eva Eriksson, ordförande för SPF-seniorerna.

Dagens ETC lyfter fram pensionären Birgitta Ljungkvists (bilden) ekonomiska villkor som ett exempel. Hon har arbetat heltid som undersköterska i 25 år och varit hemma med barnen under tio år (en period då hon under sex år också var dagmamma).

Som undersköterska tjänade hon 23000. Nu får hon 12 000 i pension.

Elisabeth Lindberg har skrivit en rapport för det fackliga idéinstitutet Katalys, Pensionssveket. En rapport om ett ohållbart pensionssystem.Där betonar hon att  ”dagens pensionssystem ger oacceptabelt låga pensioner, att det omfördelar från låginkomsttagare till höginkomsttagare och att det helt saknar demokratisk legitimitet”.

Hennes rapport kan nedleddas gratis här.

I år har skatten på pension sänkts. Den med en pension på 20 000 i månaden får ungefär 200 kronor mindre i skatt.

Därtill har inkomst- och tilläggspensionen höjts med 1,4 procent. I snitt innebär det att en pensionär får mellan 100 och 260 kr mer före skatt än tidigare.

Birgitta Ljungqvist har arbetat heltid i ungefär 25 år. Och trots att lönen aldrig varit hög blev skillnaden stor när hon blev pensionär. 
Bild: Malin Beeck.

Läsandet och demokratin 40 år efter Slamfarmen

Om läsandet som demokratins immunförsvar och böckernas roll för demokratin samtalade LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson och Torgny Karnstedt, som för fyrtio år sedan debuterade med romanen Slamfarmen. Fortsätt läsa Läsandet och demokratin 40 år efter Slamfarmen