Kategoriarkiv: Demokrati

”Ytterkantspartierna”?

I debatten under den utdragna regeringsbildningen efter valet har Annie Lööf återkommande satt likhetstecken mellan vänsterpartiet och sverigedemokraterna, det som hon kallat ”ytterkantspartierna”, som om det vore två likvärdiga extrempartier.

Lööf och liberalernas Jan Björklund har inte kunnat ”välja sida”. Att ingå i eller ge stöd till en socialdemokratiskt ledd regering hade  inneburit ett beroende av ”ytterkantspartiet” vänsterpartiet, har det hetat. På liknande vis har (hittills) partierna inte gett sitt stöd till en m/kd-regering eftersom en sådan regering i varje fråga skulle vara beroende av ytterkantspartiet sverigedemokraterna.

Retoriken har pinsamt nog accepterats utan följdfrågor i både SR och SVT-sammanhang. 

Dagens vänsterparti med Jonas Sjöstedt som ledare har en ideologi som i mycket stor utsträckning påminner om Olof Palmes socialdemokrati. Partiets politik präglas av ett socialt, demokratiskt och antirasistiskt engagemang, där alla människors lika värde står i centrum.

Sverigedemokraterna 2018 är något helt annat, ett djupt antidemokratiskt parti utan respekt för alla människors lika värde. Partiet är fixerat vid nationalistiska och exkluderande definitioner av svenskar och svenskhet. 

Svenskar med rötter i andra länder stämplas som andra klassens medborgare, ofta med verbala sparkar om ”att resa hem”, vartdå hem?

Internationellt har partiet länkar till högernationalistiska partier i Europa. Många sverigedemokrater ser det ultranationalistiska Ungern som ett föregångsland.

I Danmark har systerpartiet Danskt Folkeparti drivit den danska politiken bortom all anständighet. Eller som Carsten Jensen skrev i söndags på HD:s kultursida, om att Danmark de senaste 20 åren ”utvecklat sig till en högborg för …högerpopulism …”.

I den svenska vardagen drabbas partiet varje vecka av nya skandaler. Senast handlade det om Klippan, där tre politiker med ett nynazistiskt förflutet i Nationalsocialistisk Front, NSF, först strukits från valsedlarna och sedan nu nomineras till ledamöter i nämnder och styrelser. Helsingborgs Dagblad har i dagarna rapporterat om detta.

En av dem är Andreas Olofsson, tidigare ledare för den lokala gruppen av NSF, i Klippan. Han är nu föreslagen som ordinarie ledamot i kommunstyrelsen och barn- och utbildningsnämnden. Två andra tidigare NSF-are blir nu ordinarie respektive ersättare i kultur- och fritidsnämnden. Hur kommer det att påverka till exempel konsthallen och biblioteket i samhället?

Folktandvårdens vinster ger sämre tandhälsa

Allt fler barn har dåliga tänder – måste sövas ner Foto: TT.

I tandvården i Skåne sövs tio barn i veckan – barnen har så många hål i tänderna att det inte går att behandla dem annars, rapporterar Sveriges Radio.

Tandhälsa har länge varit en klassfråga i välfärdslandet Sverige. De barn som lever i socialt utsatta familjer med sämre ekonomi har fyra gånger större risk för  kariesskador, enligt en ny avhandling.

Och det kommer att bli värre. I synnerhet i Skåne. ”Prischock för att laga tänder hos tandvården”, skriver HD/Sydsvenskan.

Det nya alliansstyret hade behövt höja taxorna med 15 miljoner för att nå ”avkastningskraven”. Men i stället höjs taxorna med cirka 50 miljoner. Det innebär att en priset för tandundersökning höjs med 165 kronor. Taxorna för tolv vanliga behandlingar ”höjs rejält”, med i snitt 20 procent.

Dolores Öhman (MP), styrelseordförande i Folktandvården höjer behandlingspriserna med i snitt 20 procent för att skapa högre avkastning åt företaget.
Bild: Sandra Henningsson 

Dolores Öhman (MP)  är styrelseordförande i Folktandvården. Hon betonar att det handlar om ett vinstdrivande företag som har ett avkastningskrav: ”Ett bolag som omsätter en miljard kronor kan inte ha nollresultat”.

Priset får utsatta grupper i samhället betala genom eftersatt tandhälsa, i all synnerhet barnen. Allt fler kommer inte att ha råd att gå till tandläkare.

Regionrådet Henrik Fritzon (S) arbetade under förra mandatperioden för billigare tandvård. Han är nu upprörd över de nya höjningarna.  

I socialdemokraternas budgetförslag för 2019 avsattes 15 miljoner för att sänka avkastningskravet på Folktandvården.

– Nu gör Folktandvården istället en mycket högre höjning än man behöver, säger Fritzon. ”Vi är oerhört kritiska till detta och bekymrade över ökande klassklyftor, att folk kan komma att avstå från tandvård för att de inte har råd.”

Får Helsingborg en ny fristadsförfattare?

Cecilia Engström (KD), ny kulturnämndsordförande.
Foto: Sven-Erik Svensson

Den jemenitiska fristadskonstnären Abduljabbar Alsuhilis tvååriga tid i Helsingborg löpte ut i november utan att han ersattes av en ny. Det var de lokala moderaternas totala ointresse för frågan som fick Helsingborg att ”pausa”, skriver Johan Malmberg på HD kultur.

Abduljabbar Alsuhilis från det krigshärjade Jemen, Helsingborgs förste fristadskonstnär, tv-producent, youtuber, skådespelare och manusförfattare.

Besluten är en politiskt markering av moderaternas ointresse för solidaritet i yttrandefrihetens namn med förföljda författare, journalister och konstnärer. Solsjenitsyn hade inte varit välkommen till Helsingborg, inte heller Vaclav Havel från diet kommunistiska Tjeckoslovakien. Förra moderata kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth drev däremot aktivt frågan att fler svenska kommuner skulle engagera sig, vilket också är moderaternas nationella linje.

Särskilt engagerad i frågan har också Rolf Tufvesson, tidigare kristdemokrat och ordförande i Region Skånes kulturnämnd varit. 

I det nya alliansstyret i Helsingborg har moderaterna petat sin tidigare nämndsordförande Kristian Anderson, positiv till idéen med fristadsförfattare. Hans efterträdare blir Cecilia Engström, kristdemokratisk politiker, som ska leda den nya kulturnämnd som ännu inte sammanträtt.

När Johan Malmberg ber om hennes åsikt om fristadsförfattare svarar hon:

– Det är ett gott ändamål. Men jag har inte riktigt tagit ställning än.

Va??

Jo, hon ska vara ordförande i en nämnd där en av de viktigaste första frågorna 2019 handlar om yttrandefrihet, demokrati och humanism, ja om fristadsförfattare. Men Engström bara slirar i sina svar:

– Vi har inte sett hela budgeten än. Det är ju en fråga om prioriteringar …

Miljöpartiet drev tidigare länge frågan. Nu har partiets kommunalråd Marcus Friberg lämnat in en motion om att Helsingborg snarast ska aktivera sitt medlemskap och ta emot en ny fristadskonstnär/författare.

Låst oss hoppas att de ansvariga inser att det här är en viktig fråga, både för den som får komma till Helsingborg – och för staden självt.

”SD rullar mörkret framför sig i maktens korridorer”

FOTO: STINA STJERNKVIST/TT
På söndagen genomfördes flera stora manifestationer mot moderaternas och kristdemokraternas 28-sida ”katastrofbudget”.

Sverigedemokraterna vill stympa svensk kultur genom stora nedskärningar, skriver i Dagens Samhälle Anna Troberg, förbundsordförande för DIK, som står för dokumentation, information och kultur och organiserar akademiker inom kultur- och kommunikationsbranschen.

SD rullar mörkret framför sig i maktens korridorer”, skriver Anna Troberg och visar hur kulturen är ett prioriterat mål för SD:s attacker. Hon fortsätter: 

”Kulturens roll som demokratisk samhällsbärare måste stärkas med konkreta insatser och ökade resurser. Vi lever i en värld där vi dagligen bombarderas av falska nyheter och alternativa fakta. Den nationella biblioteksstrategin har i ljuset av det lyft fram biblioteken som en del av totalförsvaret. De har helt rätt, men faktum är att hela kultursektorn är en del av den motståndsrörelse som beväpnad med sina talanger och specialkunskaper försvarar oss alla mot inskränkthet, lögn och förbannad dikt.”

Dessa dagar har sverigedemokraterna blivit accepterade som ”ett parti som andra” genom att moderaterna och kristdemokraterna med passivt stöd av centerpartiet och liberalerna antagit m/kd-budgeten. Redan före jul kan Sverige styras av en m/kd-regering, beroende av stöd från sd.

Leder höstens utdragna regeringsförhandlingar dit kommer sverigedemokraterna från år 2019 att kunna rulla mörkret framför sig i maktens korridorer, både när det gäller flykting- och migrationspolitik, kultur och en rad andra frågor. 

Servettbudgeten innehåller en rad indikationer på vad vi kan vänta oss. Här några exempel:

– Jämställdhetsmyndigheten läggs ned 
– Delegationen mot segregation läggs ner. Anslagen till migration och integration sänks med 1,5 miljarder.
– Minskning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder med 2,6 miljarder. Arbetsförmedlingen skärs ner med 4000 tjänster. Avdraget för fackföreningsavgiften tas bort.
– Nedskärning av medel till klimat/miljöfrågor. Flygskatten avskaffas, skatten på diesel och bensin sänks, miljarder i klimatinvesteringar tas bort, skyddet av värdefull natur halveras, Stödet till solceller bantas.
-Neddragning av Naturvårdsverket med 40%
– Nej till byggsubventioner. 
– Nej till gratis kollektivtrafik för unga
– Inget förbättrat LSS
– Nej till avdragsrätt för fackföreningsavgift
– 900 mkr mindre i bistånd
– Nedskärning av medel till Kulturskolan
– Anslagen för migration och integration skärs ner med 1,5 miljarder.
– Slopat fritt inträde på statliga museer för vuxna 
– slopade bidrag för att kommuner ska kunna erbjuda kostnadsfria lovaktiviteter. Ingen fri kollektiv trafik för unga. 

[Sammanfattningen gjord av Karen Austin, Delegationen mot segregation, som på sin Facebooksida konstaterar att
”I M och KD:s reservationsbudget på 28 sidor står det att de vill lägga ner ”Delegationen FÖR segregation”. Kände inte till att den myndigheten existerade (själv arbetar jag på Delegationen MOT segregation).

Under söndagen genomfördes i Stockholm en stor demonstration (bilden) mot den 28-sidiga ”servettbudgeten”. Bland talarna fanns västerpartiets Jonas Sjöstedt och miljöpartiets Alice Bah Kunke, som bl a sa:

– Den budget som röstades igenom är förödande för klimatet. Klimatförnekelse, rasism och populism går hand i hand. Vi har fortfarande chansen att stå upp och stå emot.

Demokratins nedgång och SD:s största seger

Ulf Kristersson och Jimmy Åkesson. Foto SR.

Det är allmän flaggdag i Sverige på måndag, för att  fira 100-årsminnet av demokratins genombrott. Det var den 17 december 1918, som riksdagen beslutade att införa allmän och lika rösträtt för män och kvinnor. Det var den dag ”demokratin föddes i Sverige”.

Hundra år senare, den 12 december 2018, röstar de borgerliga partierna med stöd av sverigedemokraterna genom en högerbudget, trots att regeringsfrågan inte är avgjord. 

Det innebär ett jordskred i förutsättningarna för den svenska partipolitiken. Moderaterna och kristdemokraterna har länge varit beredda att samarbeta med sverigedemokraterna. Nu anslöt sig i realiteten centerpartiet och liberalerna till den politiken. De sistnämnda partiernas försäkringar om att inte låta SD få inflytande över politiken visade sig vara tomt prat, inget annat.

SD:s största seger hittills” är rubriken på Aftonbladets torsdagsledare, skriven av den politiske chefredaktören Anders Lindberg, som konstaterar:

”Nästan på pricken hundra år efter demokratins genombrott i Sverige, en högtid vi firar på måndag, står ett öppet reaktionärt block på tröskeln till makten i riket. Så här långt till höger har tyngdpunkten i svensk politik inte legat sedan den allmänna rösträtten infördes.”

Vi som bor i Skåne har länge steg för steg kunnat följa de djupt obehagliga konsekvenserna av  en liknande politik i Danmark. Tidigare skulle man ta ifrån nyanlända flyktingar deras smycken genom ”smyckeslaget”. Nu lanseras kusliga planer på en flyktingförläggning på en isolerad ö. Främlingsfientlighet och antihumanism har blivit statlig politik. Kommer Sverige att följa efter på den vägen? Risken är överhängande.

Politik i en demokrati förutsätter att parterna följer regelverken, att man tillämpar fair play. Veckans budgetbeslut är raka motsatsen. Med det saboterar riksdagens högerpartier (nu med SD som ny spelare i laget) en eventuell socialdemokratisk regerings möjligheter att bedriven en politik utifrån sina värderingar.

Förlorarna är väljarna. Det politiska taskspeleriet väcker självklart politikerförakt.

Kakelmannens Kristerssons makthunger får mig att känna avsmak för höstens politiska turer i Sverige. Det hela påminner oroväckande om Donald Trumps agerande i USA, ”passar inte reglerna så ändrar jag på dem”. Får jag kritik svarar jag nedlåtande med ett ”nonsens”.

Det har varit befriande att se Stefan Löfvens helt annorlunda förhållningssätt under höstens förhandlingar. Löfven har med ödmjukhet uttryckt respekt för både talmannens prioriteringar och för sina meningsmotståndares ställningstagande.

Den vänsterradikale Martin Luther King

I am a man, Jag är en människa. Demonstrerande soparbetare i Memphis i april 1968. Martin Luther King gjorde deras kamp till sin.

Femtio år efter mordet på Martin Luther King lyfter flera nya böcker fram den vänsterradikale aktivisten, som ville utmana klassklyftorna i USA med sin Poor People’s March.

Martin Luther Kings födelsedag i januari har blivit en nationell helgdag och en dag för ”solidariskt arbete”. I många städer finns monument över honom och gator som bär hans namn, vilket annars mest bara förunnas presidenter. I födelsestaden Atlanta finns ett stort museum över honom. Motellet i Memhips där han mördades den 4 april 1968 är sedan länge ett gripande nationellt museum över medborgarrättsrörelsen.

Allt detta är ju bra och viktigt. Men samtidigt har King stelnat till ett monument och blivit en del av den amerikanska myten.

Det är lätt att bortse från att King under sin livstid var kontroversiell och ifrågasatt, i all synnerhet under under sina siste år, speciellt tiden innan han mördades, skriver Annette Gordon-Read i New York Review of Books (14/2018).

Många av dagens amerikaner skulle antagligen ha chockerats av det hat som många vita över hela USA kände mot King vid tiden för mordet. ”Många vita gladdes sig över mordet”, konstaterar Gordon-Read.

Hennes essä utgår från en handfull nya böcker om King, utgivna under minnesåret 2018, med fokus på Kings sista år. Efter medborgarrättsrörelsens framgångar ville Martin Luther King då utmana de väldiga klassklyftorna i USA. Han såg också tydligt sambanden mellan ekonomiska orättvisor och rasdiskriminering.

King ville otåligt utmana  kapitalismens orättvisor och och planerade våren 1968 ”Poor People’s Campaign”. PPC skulle bli en motsvarighet till medborgarrättsrörelsens triumfatoriska marsch till Washington 1963, med ”I have a dream” – talet. 

Nu skulle USA:s fattiga från alla landsändar ta sig till huvudstaden för att kräva en ”omfördelning av den ekonomiska makten i landet. 

Soparbetarnas strejk i Memphis rymde för King just detta. Deras löner var urusla, liksom arbetsförhållandena, med långa arbetsdagar, 15 minuters lunchrast och krav på att själva svara för arbetskläder. Dessutom, alla var afroamerikaner.

I mars och april 1968 demonstrerade de under slagordet, ”I am a man”, jag är en människa, bara för att mötas av soldater med dragna bajonetter och av stridsvagnar.

De dagar när King beslutat att sopstrejken i Memphis skulle bli startskottet för PPC blev hans sista. Han mördades med ett enda skott, stående på motellets balkong, ett mord som aldrig blivit slutgiltigt uppklarat.

Om King hade fått leva, vad hade det inneburit för USA, kunde landet blivit något annat? Annette Gordon-Read antyder något sådant med rubriken till sin text, ”What we lost”, Vad USA gick miste om.

King skulle ha fyllt 90 år den 15 januari 2019. Han var bara 39 år när han mördades.

Fotnot: I min bok ”Från King till Obama” (Historiska Media 2010) skildrar jag Kings liv och den amerikanska medborgarrättsrörelsens historia.

Skrota SVT och SR. Inget stöd till kulturen

Informerade medborgare är en demokratisk grundförutsättning. I vår tid har därför public service en viktigare funktion än någonsin. De flesta inser det, utom Timbro-liberalen Carl Rudbeck. För honom är SVT och SR ”de styrandes redskap för att kontrollera och övervaka oss”. Fortsätt läsa Skrota SVT och SR. Inget stöd till kulturen

Radikala kvinnor och stockkonservativa män

Över hälften av Sveriges kvinnor stöder de rödgröna partierna. Bara var trettonde kvinna sympatiserar med SD mot nästan var femte man, enligt ny statistik från SCB.

För ett sekel sedan infördes allmän rösträtt i Sverige genom beslut i riksdagen i december 1918. Innan dess hade kvinnor inte haft rösträtt.

Om det i dag varit tvärtom, om män nu saknat rösträtt, då hade Sverige sett annorlunda ut, konstaterar Svenska Dagbladet i en spännande artikel, som bygger på SCB:s senaste stora mätning om partisympatisörer. 

I mätningen ingår uppgifter om män och kvinnors politiska sympatier (se staplarna ovan). 50,7 procent av de svenska kvinnorna  uppger att de skulle ha röstat på något rödgrönt parti, vilket gett enkel majoritet i riksdagen.

De svenska männen är däremot stockkonservativa med uppenbara främlingsfientliga tendenser. Nästan var femte man skulle ha röstat på SD (18,4 %) jämfört med var trettonde kvinna (7,5). Moderaterna får sju procent fler manliga röster (23,8) än kvinnliga (16,8).

Vad beror de stora skillnaderna mellan kvinnligt och manligt politiskt tänkande på? Frågan är verkligen värd att begrunda. Jag avstår från att försöka gissa.

När det gäller utrikes/inrikes födda påminner utfallet om kvinnliga politiska sympatier, med ännu tydligare vänsterinriktning. Hela 48,5 procent ger sitt stöd åt socialdemokraterna (en uppgång från 41,1 procent i maj). Sverigedemokraterna noterar endast 6,2 procent, mot 14,0 för inrikes födda.

Det är alltså helt vilseledande att hävda att många invandrare röstar på SD.

Vi har på senare år blivit bombarderade med politiska undersökningar av skiftande kvalitet från alla möjliga institut som sedan uttolkats slarvigt av kommentatorer.

Det material SCB nu presenterar är något helt annat och inbjuder till eftertanke och till reflexioner om hur vårt samhälle ser ut och vad det kan bero på.

Tre miljardkoncerner äger 70 procent av lokaltidningarna

Ägandeförhållandena i den svenska dagstidningsbranschen har förändrats dramatiskt på några år. Tre mediekoncerner, styrda av moderater och liberaler dominerar. 36 svenska kommuner ligger i total medieskugga. Fortsätt läsa Tre miljardkoncerner äger 70 procent av lokaltidningarna