Kategoriarkiv: Storbritannien

Goldings Flugornas herre: Elva tonåringar på en öde ö i oceanen

Stranden, berget, himlen på Helsingborgs stadsteater scen där William Goldings ”Flugornas herre” hade premiär på lördagen, i regi av Johan Paus och med uttrycksfullt reducerad scenografi av Marie Moberg. Foto: Emmalisa Pauly.

Ett flygplan störtar på en obebodd ö i oceanen. Ombord finns skolpojkar, som evakuerats från ett stort krig, kanske med kärnvapen. Många dör vid kraschen. Deras kroppar, döda som levande, hamnar på en ödslig strand. Elva tolvåringar blir ensamma på en öde ö.

De överlevande är brittiska gossar från en internatskola, alla i knälånga kortbyxor, ungefär som i Richmal Cromptons klassiska serie pojkböcker ”Bill och de laglösa”. Dramats pojkar spelas för övrigt av både kvinnor och män.

Alla vuxna är döda.

Anslaget i dramatiseringen av William Goldings klassiska roman ”Flugornas herre” på Helsingborgs stadsteater (premiär 24/9) är en stiliserad katastrof, iscensatt med ödesmättade ljud- och ljuseffekter ofta i svagt ljus.

Goldings roman publicerades 1954 som en variant av Robinson Crusoe. Men på Goldings öde ö kommer författarens inspiration mycket från hans egna erfarenheter av andra världskriget, då han tjänstgjorde sex år vid den brittiska flottan. Daniel Defoes Robinson-bok handlar mycket om civilisationsbygge. Sådana reflexioner finns också hos Golding men hans berättelse har en djupare svärta och en ambition att också särskilt skildra vad krig och våld gör med människor.

Översatt till vårt ödesmättade och skrämmande år 2022 ligger det nära till hands att under föreställningen associera till det kusliga pågående sovjetiska anfallskriget på Ukraina och våra inhemska dödliga förortsskjutningar. Vad visste Nobelpristagaren (1958) Golding om gängkriminalitet? Ingenting förstås. Men ändå en hel del om våldets rötter och mycket om vad krig gör med människor.

De tankarna föds i betraktarens hjärna, inte i det som utspelar sig på scenen. Regissören Johan Paus starka uppsättning är en mångbottnad skildring med scenisk laddning av ett gäng av kriget traumatiserade brittiska internatskolegrabbar, utkastade i ett ingenmansland. Med sig bär de skolans regler. Någon vill ”ta makten” därför att han var ordningsman hemma i skolans kör och vet vad som krävs av en ledare. Frågor väcks. Hur ska de överleva? Hur ska de få mat? Vem ska bestämma?

Olika fraktioner formeras. Den ena har utrustat sig med vassa spjut och vill bestämma med våld. Andra försöker med demokrati. Det är inte enkelt.

På stranden ligger en stor trumpetsnäcka. Den som håller i snäckan ges ensam rätt att tala. Men det gäller inte så länge. De starkare sliter åt sig snäckan med våld, de andra underkastar sig. Ur rädslan föds mera våld.

Pojkarna försöker tända en eld på stranden för att med rök signalera till förbipasserande fartyg. Hungern sprider sig bland de strandsatta.

En av pojkarna, Cecilia Borsséns Piggy, har glasögon som slits av honom och används som förstoringsglas för att tända eld.

Men det är förstås inget bra.

Snart skanderar man om att ”döda grisar, blod ska flyta”. Mat ska jagas, dödas och tillredas. Här är det ”survival of the fittest”, som råder, den som visar svaghet är en förlorare. Våld är vägen till makt och överlevnad. Här finns bara den starkes rätt och ett avgrundsdjupt förakt för svaghet.

Hur uppstår demokrati och ett inkännande samhälle? Frågan hänger i luften och tafatta försök görs. Men demokrati verkar inte ha stått på de här internatkillarnas schema.

John Paus iscensättning av ”Flugornas herre” är både nedskruvad och existentiellt uppskruvad.

Den utspelar sig på en öde strand. Marie Mobergs scenografi är visuellt renodlad, himlen, havet, stranden, berget. På scenen finns femton ton akvariesand, vars fuktighet nogsamt definerats. Uppe på berget finns ”odjuret” och pojkarnas andra rädslor och bakom berget en himmel laddad med drömmar.

Det här är inte minst ett drama om vad människor gör med sina liv, hur de försöker hantera och forma ett ”vi” i en värld av isande ensamhet.

Själv berörs jag starkt av uppsättningen och bär med mig dess tankar ut i min egen vardag, så som sker ibland med riktigt bra teater.

”Flugornas herre” på Helsingborgs stadsteater. Foto: Emmalisa Pauly.

SKA VISSELBLÅSAREN JULIAN ASSANGE UTVISAS OCH DÖMAS SOM SPION I USA?

Wikileaks visselblåsare Julian Assange väntar nu i det brittiska säkerhetsfängelset Belmarsh varifrån han kämpar mot de brittiska myndigheternas ambition att utvisa honom till USA. Skulle något sådant ske kan han dömas för spioneri till ett i praktiken livslångt fängelsestraff.

Det som nu står på spel och blir en följd av en eventuell utvisning är något större än en enskild människas öde, det handlar grundläggande demokratiska frågor i stora dela av västvärlden, särskilt i länder som USA, Storbritannien, Sverige och Ecuador. Så skriver Nils Melzer, FN:s specielle rapportör om tortyr, i en artikel i septembernumret av den engelska utgåvan av Le Monde Diplomatique.

”När jag granskade fallet Julian Assange fann jag flera ovedersägliga bevis för godtyckliga rättsliga beslut, liksom avsiktlig tortyr och misshandel”, fortsätter Melzer. Ändå vägrade de fyra nämnda staterna att samarbeta med mig för att genomföra de rättsliga procedur som krävs enligt internationell lag.

Fallet Assange handlar om en man som förföljts och blivit föremål för kränkande behandling för att han avslöjat de makthavandes smutsiga och eländiga hemligheter, särskilt gällande krigsförbrytelser, tortyr och korruption, fortsätter Melzer. Det är den solkiga berättelsen om de godtyckliga juridiska beslut som fattats av flera västliga demokratier som annars är måna om att framhäva sitt eget exemplariska handlande då det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Det handlar om avsiktlig manipulation av underrättelsetjänster bakom ryggen på sina nationella parlament och offentlighet.

Det är också berättelsen om hur de olika ländernas tongivande medier i sin journalistik ofta agerat för att demonisera, isolera och förgöra en misshaglig individuell.

Liksom Julian Assange hölls den förre chilenske diktatorn Augusto Pinochet i ett brittiskt fängelse, från 16 oktober 1998 till 2 mars 2000. Länder som Spanien, Schweiz, Frankrike och Belgien, krävde då att han skulle utvisas för att kunna dömas tortyr och brott mot mänskligheten.

Margret Thatcher, som var brittisk premiärminister, gjorde ett vänskapligt besök hos honom i fängelset. Också USA:s president Bush ville att han skulle benådas – och så blev det. Våren 2000 kunde han återvända till Chile, där han hyllades av militären vid sin ankomst till Chile och kort därefter erhöll åtalsimmunitet.

I fallet Julian Assange handlar det om tidens främste visselblåsare som USA vill döma som krigsförbrytare. Situationen för Assange och för yttrandefriheten är dramatisk.

Hur kommer fallet Assange att behandlas i svenska medier? Kommer den svenska ansökan om Natomedlemskap att bidra till en nära nog total medietystnad? Risken är överhängande.

Vi vet heller ännu inte om Assange-försvarets appell till Storbritanniens Högsta domstol kommer att besvaras eller avvisas.

I så fall kan inrikesminister Priti Patels beslut om utvisning verkställas.

Mycket tyder på det, särskilt med Storbritanniens nya premiärminister Liz Truss (som har Margret Thatcher som idol), och förväntas fortsätta landets USA-trogna politik.

Mycket står på spel dessa tidiga höstdagar. I Stockholm hålls två möten till stöd för Julian Assange. I dag måndag är DN:s förre chefredaktör Arne Ruth en av talarna vid ett möte på Sergels torg. Söndag 9 oktober 13 – cirka 16 hålls ett andra möte på ABF i Stockholm om ” Julian Assange och hoten mot press-och yttrandefriheten. Rättssäkerheten är i fara!”.

Mötena följs också av program på Facebook: 1. måndagsmötet: https://fb.me/e/2i3CjrV3n

2. Den senare mötet 9.10: https://fb.me/e/2i3CjrV3n

BILDEN: Prison bride: Stella Moris arrives at HMP Belmarsh for her wedding to Julian Assange, 23 March 2022 Foto: Leon Neal.

Arne Ruth på Folk och fred: Julian Assange har världshistorisk betydelse

Arne Ruth, f d chefredaktör på Dagens Nyheter, talar om visselblåsare på Folk och Freds webbseminarium under den gångna helgen. Skärmdump.

Bland talarna på just avslutade webbseminariet Folk och fred fanns Arne Ruth, tidigare chefredaktör för Dagens Nyheter. Han har länge engagerat sig i yttrandefrihetsfrågor, på senare tid särskilt i stödet till den i Storbritannien fängslade Julian Assange. Hans inlägg tog upp ett bredare perspektiv, under rubriken Behandling av visselblåsare i vår tid.

– Som visselblåsare har Julian Assange världshistorisk betydelse. Hans arbete har gett oss direkt insyn i dagens amerikanska krigföring.

Sverige har varit ett av de länder som mest påverkat Julian Assanges öde, förutom USA och Storbritannien.

Men det finns också ett norskt perspektiv, berättar Arne Ruth. I Sverige saknas en debatt om behandlingen av Julian Assange, i många avseenden grovt rättsstridig.

– I Norge deltog jag i att åt en tidning göra en specialbilaga med titeln Varsling, som betyder ungefär varsel på svenska, varning det kommer att gå illa. I Norge pågår en debatt om Julian Assange.

I Tyskland har Günther Wallraff dragit i gång en solidaritetsrörelse. Ledaren för De gröna, ett av partierna i Tysklands nya regering, ingår i rörelsens ledning.

Men i Sverige är det tyst. Ändå är det mycket som står på spel, inte bara för Assange som person utan för yttrandefriheten i vid mening.

Visselblåsaren Daniel Ellsberg (Pentagonpappren) har sagt att det som händer Assange är ett allvarligt hot mot all grävande journalistik.

– Jag har skrivit brev till utrikesminister Ann Linde men inte fått något svar, berättar Arne Ruth.

USA vill att Assange ska utlämnas från Storbritannien och hänvisar till den nationella säkerheten. Han kan dömas till upp emot 175 års fängelse.

Det finns föregångare.

– Den modigaste visselblåsaren jag känner till var SS-officeren Kurt Gerstein. Han var tysk ingenjör och SS-Obersturmführer.

Gerstein blev 1942 vittne till avrättningar av judar i flera koncentrationsläger. Han reagerade, kontaktade svensk ambassadpersonal och berättade, men ingen tog hans rapporter på allvar, ingen reagerade på vetskapen om Förintelsen. Detsamma gällde de vittnesmål han förmedlade till påven.

– Visselblåsning är det enda som kan rädda oss i allt fler sammanhang. 1986 avslöjade den israeliske kärnkraftsteknikern Mordechai Vanunu att Israel hade etablerat sig som kärnvapenmakt. Han greps av israelisk polis och fraktades till Israel, där han dömdes till 28 års fängelse. Efter elva år släpptes han – men med förbud att lämna landet.

– För mig är Vanunu en historisk hjälte. Utan de uppgifter han lät offentliggöra kan vi inte ta ställning till Mellanösternkonflikten.

Under Vietnamkriget skildrade modiga journalister på plats de övergrepp som begicks av amerikanska soldater mot den vietnamesiska civilbefolkningen, med slakten på invånarna i byn Song my som ett av flera förfärande exempel. Kriget gick nära nog i direktsändning via TV in i det amerikanska folkets vardagsrum. Opinionen mot kriget växte.

Hade något liknande varit möjligt i dag? Knappast. Vår tids krig förs ofta på annat vis, med drönare och missiler, och kan inte bevakas av enskilda krigskorrespondenter. Bara genom visselblåsare som Julian Assange och hans Wikileaks kan vi få veta sanningen.

Det är därför USA till varje pris vill tysta honom. Många av USA:s övergrepp har avslöjats, men inte i något fall har skyldiga amerikanska soldater ställts till svar för grova förbrytelser som godtyckliga mord på oskyldiga civila.

Försvaret får inte stoppa vindkraften till havs

Utbyggnad av havsbaserad vindkraft stoppas regelmässigt av Försvarsmakten, anser artikelförfattarna. De pekar bland annat på en ansökan om att få bygga en vindkraftspark i Östersjön, fem mil utanför Sandhamn i Stockholms skärgård. Foto: Bruno Helgesson/N/TT/DN.

Försvarsmakten stoppar i det närmsta 100 procent av alla ansökningar om projektering och byggande av havsbaserad vindkraft, konstaterar kritiskt förre moderate försvarsministern Mikael Odenberg och förre marinchefen Anders Grenstad i en artikel på DN Debatt i söndags.

Artikelförfattarnas utgångspunkt är de nu snabbt växande prognoserna för framtida elanvändning i Sverige. De stora projekten i norr som fossilfri stålproduktion, batterifabriker och serverhallar slukar mycket energi, vilket påverkar hur mycket el som kan föras från Norrlandsälvarnas kraftverk till Sydsveriges befolkningscentra, där också flera kärnkraftsreaktorer stängts de senaste åren.

Därför måste södra Sverige tillföras ny elproduktion, konstaterar Odenberg och Grenstad. De menar att det särskilt gäller den kommande fem – tioårsperioden och att  ”teknikutvecklingen senare kan öppna för ny kärnkraft i form av små modulära reaktorer”. Till det sistnämnda finns dock fortfarande tekniska och ekonomiska frågetecken, heter det, och säkerhetsmässiga skulle jag vilja tillägga.

Det som gäller nu är havsbaserad vindkraft, det vill säga stora parker belägna 20 till 30 kilometer utanför kusten, långt bortom det kommunala vetot:

 ”Och det handlar om en enorm potential. En enda sådan park kan ha en installerad effekt på 1 500 megawatt, vilket är mer än effekten i det nedlagda Barsebäcks två reaktorer (2×600 megawatt).”

För ett år sedan undertecknade regeringen en politisk deklaration med EU-kommissionen och EU:s övriga strandstater om utökad havsbaserad vindkraft i Östersjön. Men Sverige har ännu inte byggt någon sådan, till skillnad från länder som Danmark, Tyskland, Storbritannien och USA.

Mikael Odenberg skriver här inte enbart i sin roll som ex-försvarsminister. Han var under perioden 2008 – 17 generaldirektör för Svenska Kraftnät, som nu av regeringen fått i uppdrag att bygga ut el-stamnätet till svenska havsområden där det finns förutsättningar för att ansluta flera havsvindparker.

Men Försvarsmakten säger rutinmässigt nej till alla planer på havsbaserad vindkraft, suckar artikelförfattarna. De hänvisar till erfarenheter från andra länder:

”Havsvindparker påverkar förvisso försvaret. De begränsar marinens och flygvapnets rörelsefrihet. Anläggningarna kan störa svensk signalspaning, liksom övervakningen av luftrummet, havsytan och det som finns under den. Därtill kommer konflikter med försvarets övningsområden och skjutfält.

Samtidigt finns goda erfarenheter från flera Natoländer om hur energi- och försvarsintressen kan samexistera. Tekniska installationer på anläggningarna kan till och med förbättra möjligheterna till övervakning. En stor svensk försvarsindustri, Saab, arbetar aktivt med hur det kan gå till.”

Till det kommer att Försvaret inte anser sig kunna diskutera sina invändningar mot olika utbyggnadsplaner, … ”eftersom dessa invändningar per definition är hemliga. Moment 22, alltså!”

Det finns stora möjligheter att föra in omfattande ny elproduktion till södra Sverige och substantiellt sänka de höga sydsvenska elpriserna till gagn för såväl näringsliv som hushåll, slår Odenberg och Grenstad fast:

”Men om de energipolitiska ambitionerna ska kunna förverkligas måste det etableras en annan ordning.”

Artikelförfattarna föreslår/kräver samarbete mellan försvarsindustri och vindkraftsintressenter för att finna optimala platser för den nya havsvindkraften – på ett sätt så att påverkan på försvarets intressen minimeras.

Macron: ”Engelska Kanalen får inte bli en kyrkogård”

Franska Liberations torsdagsnummer domineras av flyktingkatastrofen i Engelska kanalen.

Flyktingkatastrofen i Engelska kanalen dominerar tidningarnas förstasidor på torsdagen i både Frankrike och England. Ett 30-tal människor omkom då en flyktingbåt sjönk utanför Calais på den franska kusten. Det är den värsta olyckan i sitt slag sedan flyktingkrisen började.

Trettiofyra personer tros ha varit ombord på båten. Två överlevande behandlas med intensivvård. Bland de omkomna fanns minst ett barn.

Tyvärr har kommentarerna efter katastrofen till stor del präglats av anklagelser och beskyllningar mellan Frankrike och England, skriver brittiska The Guardian.

I ett telefonsamtal på onsdagskvällen betonade den franske presidenten Emmanuel Macron de båda ländernas delade ansvar för det skedda och sa till Johnson att han förväntade sig fullt samarbete och att situationen inte skulle utnyttjas för ”politiska syften”.

”Frankrike kommer inte att acceptera att Kanalen förvandlas till en kyrkogård”, sa Macron.

Macron har vidare krävt att EU-ministrar ska behandla flyktingsituationen vid Engelska kanalen vid ett akut krismöte.

Från Boris Johnsons sida hördes mest krav på att Frankrike bättre skulle patrullera sina stränder för att förhindra att flyktingbåtar lämnar dem.

I en annan artikel skriver The Guardian om de fasor det innebär för flyktingar att försöka korsa Engelska kanalen, i dåligt sjövärdiga farkoster. Tidningen citerar 12-årige Mohammad som gjorde resan i juni tillsammans med sin mamma och åttaåriga syster på flykt från talibanernas Afghanistan.

”Det var som en skräckfilm”, sa pojken. Ändå var det sommar då, inte mörka och kalla november.

Mohammad och hans syster överlevde den 33 km långa resan över havet. De är bland de tusentals som korsat kanalen i år då sammanlagt 25 700 flyktingar kommit i små båtar till Storbritannien – vilket är tre gånger så många som 2020.

För några veckor sedan hävdade Storbritanniens inrikesminister Priti Patel att 70 % av flyktingarna i små båtar är ekonomiska migranter. Han fick mothugg av brittiska flyktingmyndigheter, The Refugee Council, som visade på undersökningar att 91 procent av flyktingarna kom från krigshärjade länder med långtgående kränkningar av mänskliga rättigheter och att de därmed har rätt att söka asyl.

A young boy is helped by a Border Force officer as a group of people are brought to Dungeness, Kent, by the RNLI following a small boat incident in the Channel on 20 November.
A young boy is helped by a Border Force officer as a group of people are brought to Dungeness, Kent, by the RNLI following a small boat incident in the Channel on 20 November. Photograph: Gareth Fuller/PA

3:e AP-fonden: En miljard av svenska pensionspengar placerade i kärnvapenföretag

Tredje AP-fonden investerar miljardbelopp i kärnvapen. Bilden från amerikanska Northrop Grumman, sm producerar system till USA:s kärnvapenprogram. Foto: Nyheter (Ekot) | Sveriges Radio.

En dryg miljard av svenskarnas pensionspengar har av Tredje AP-fonden placerats i kärnvapenrelaterade bolag, avslöjar SR:s Ekonomiekot, baserat från uppgifter lämnade från Svenska Läkare mot kärnvapen. Fondens innehav kommer från 15 svartlistade bolag.

Jag är chockerad över att Tredje AP-fonden fortsätter att investera i bolag som är involverade i produktionen av nya kärnvapen. Det strider mot syftet med FN:s ickespridningsavtal, säger Susi Snyder, kärnvapenexpert på nederländska fredsorganisationen Pax. 

Första till fjärde AP-fonderna har sedan 2019 ett lagstadgat hållbarhetskrav på sig. I förarbetet till lagen skriver regeringen att FN-avtalet “innehåller ett tydligt åtagande för kärnvapenstaterna att nedrusta” och att det ”bör få återverkningar” på de allmänna pensionsfondernas investeringsbeslut.

De andra AP-fonderna har gjort sig av med sina kärnvapeninnehav, men inte Tredje AP-fonden.

– Vi menar att deras investeringar bryter mot den lag som trädde i kraft för tre år sedan, säger Josefin Lind, generalsekreterare för Svenska läkare mot kärnvapen. Organisationen har i dagarna gett ut en viktig rapport, ”Kärnvapen produceras med svenska pengar” med undertiteln ”Ny granskning av 3:e AP-fondens innehav”. Ladda ner rapporten här.

Den bygger på granskningar av AP-fondernas investeringar flera år i rad.

 Varför satsar Tredje AP-fonden pensionspengar på massförstörelsevapen? Hoppas fonden på större avkastning om säkerhetsläget i världen försämrats och fler länder ökar sina kärnvapeninnehav, som bland annat Storbritannien förra året?

Nej, så enkelt är det inte. Fondens kärnvapenrelaterade investeringar utgör mindre än en procent av fondens totala placeringar. Den är heller inte ensam. 600 svenska fonder investerar i kärnvapenrelaterade företag. Tredje AP-fonden dock mest.

Peter Lundkvist är ägar- och hållbarhetsansvarig på Tredje AP-fonden och i år också ordförande för AP-fondernas gemensamma etikråd. Han svarar “ja” på frågan om Tredje AP-fonden får investera i kärnvapen.

– Vår bedömning är att de här innehaven är förenliga med lagstiftningen, säger han.

Han hänvisar till Etikrådets tolkning av FN:s icke-spridningsavtal. 

– Det här avtalet ger kärnvapenstaterna Frankrike, Kina, Ryssland, Storbritannien och USA rätt att inneha och underhålla kärnvapensystemen med syfte att säkerställa deras funktion. 

– Jag tror verkligen inte att några svenskar önskar att deras pensionspengar går till massförstörelsevapen och jag tror att det är väldigt få som är medvetna om det, säger Josefin Lind, Läkare mot kärnvapen.

Den kusliga nyheten om Tredje AP-fondens placeringar i kärnvapenrelaterade företag visar återigen på nödvändigheten av att Sverige ratificerar FN:s förbud mot kärnvapen.

Totalt handlar Tredje AP-fondens placeringar om 15 bolag, bland annat amerikanska Northrop Grumman och Honeywell International, som levererar system till USA:s kärnvapenprogram.  

Årets fredspris lojalt mot Nato snarare än Nobel. Assange borde ha fått det!

Julian Assange före och under fängelsetiden. Collage: Open Petition.

Under fjorton år har den norske juristen och författaren Fredrik S Heffermehl arbetat ihärdigt med att försöka få den norska Nobelkommittén att respektera Alfred Nobels intentioner med fredspriset, att det skulle ges till de organisationer eller enskilda som arbetar för global nedrustning i stället för kapprustning.

I år förvandlades priset till ett pris i kampen för yttrandefrihet i Ryssland och Filippinerna. De som fick priset har gjort stora insatser för yttrandefriheten i de auktoritära samhällen där de verkar. Men det är något annat ändå än att kämpa mot kapprustning och mot de växande krafter som leder världen allt närmre ett nytt meningslöst och förödande storkrig.

I den norska tidningen Dagens Näringsliv skriver Heffermehl i ett debattinlägg att årets pris är lojalt mot Nato snarare än mot Nobel. Detsamma kan sägas om norska medier, skriver han. Och jag skulle vilja tillägga svenska medier. I SVT:s direktsändning när priset tillkännagavs hördes bara lovord (och de som fick priserna, betonar jag var väl värda lovord) inga kritiska eller ifrågasättande röster släpptes fram.

Årets fredspris borde ha tilldelats Julian Assange, slår Fredrik Heffermehl fast. Assanges avslöjande om amerikanska grova övergrepp under Irakkriget var på alla sätt fredsbefrämjande journalistik, därtill med en otrolig personlig insats och ett högt personligt pris.

Nu håller USA Assange som politisk fånge i London. Den behandling han utsätts för i det brittiska fängelset kan jämföras med tortyr och är ”den mest upprörande kränkningen av mänskliga rättigheter i kombination med långtgående hot mot yttrandefriheten i världen”.

Att länder som USA och Storbritannien plus Sverige för den delen gemensamt arbetar för att knäcka en modig visselblåsare är upprörande. Nobelkommittén borde ha stått upp mot USA:s myndigheter som vill skrämma journalister till tystnad om amerikanska krigsförbrytelser.

FN:s specielle rapportör Nils Melzer är skakad av hur flera länder har ställt upp bakom USA för att krossa en enskild visselblåsare, när dt motsatta borde varit fallit.

Till det kommer nu att medierna i de två länder som är mest involverade i utdelningen av Nobelpriserna, Sverige och Norge, inte heller uppmärksammat vad priset borde ha använts till, att bygga fred med fredliga medel.

Fotnot: Fredrik Heffermehls senaste bok, ”Medaljens baksida” från 2020, lyfter bland annat fram Julian Assange som en värdig mottagare av Nobels fredspris. Boken utkommer inom kort på engelska.

PÅ HIROSHIMADAGEN: UPPROP Kampanjen Kärnvapenförbud. Nu!

 

En arbetsgrupp i samverkan med Nätverket Folk och Fred inbjuder folkrörelse-Sverige och enskilda att delta i denna rikskampanj där vi uppmanar regeringen att snarast signera och riksdagen att ratificera FN:s avtal om förbud mot kärnvapen.

Kärnvapen dödar massivt, både omedelbart och över tid. Ett kärnvapenkrig skulle hota allt liv på jorden. Även ett begränsat kärnvapenkrig skulle leda till omfattande påverkan på klimat och miljö, utbredd svält, stora flyktingskaror och en kollapsad sjukvård. 

Vi minns Hiroshima och Nagasaki. Följderna skulle bli mycket värre eftersom dagens kärnvapen har betydligt större förstörelsekraft. Idag har stormakterna inlett en ny upprustningskapplöpning med kärnvapen samtidigt som den eskalerande klimatkrisen ökar risken för poli-tisk oro och därmed risken för konflikter, krig och kärnvapenkrig. Krigsretorik ersätter diplomati och samförstånd. Kärnvapentröskeln sänks med tal om nya taktiska, ”små” och ”lokala” kärnvapen. De ”små” kärnvapnen är dock lika förödande som Hiroshimabomben. 

Om tröskeln till att använda kärnvapen väl passerats är en eskalering oundviklig. Idag deklarerar stormakterna dessutom att de är beredda att tillgripa kärnvapen utan att avvakta ett angrepp. Och risken för ett kärnvapenangrepp av ren olyckshändelse växer. Historien kan berätta att det ibland varit ytterst nära. Kärnvapenförbudet är ett viktigt led i avveckling av kärnvapen och en signal som höjer tröskeln för användande av kärnvapen idag. 

Avtalet om förbud mot kärnvapen, TPNW öppnades av FN:s Generalförsamling den 20 september 2017 och trädde i kraft den 22 januari 2021, 90 dagar efter det att 50 stater ratificerat det. Den 9 juli 2021 är det 55 stater som ratificerat avtalet och 86 som signerat det. Tyvärr hör Sverige inte till dessa.

Sverige var med om att lansera konventionen i FN och har en stark  tradition av motstånd mot kärnvapen och tillit till FN. Flera opinionsundersökningar har visat att en stor majoritet vill att Sverige ansluter sig. Det är också klarlagt att TPNW inte strider mot ickespridningsavtalet och det tillhörande Stockholmsinitiativet. Att ickespridningsavtalet är otillräckligt visar det faktum att Storbritannien nyligen beslutade om en ökning av kärnvapenkapaciteten med 40% i stället för en utlovad minskning med 20%. 

Vi uppmanar regeringen att snarast signera och riksdagen att ratificera FN:s avtal om förbud mot kärnvapen. 

SKRIV UNDER NAMNINSAMLINGEN HÄR.

Uppropet undertecknat av:

Ulf Bjereld
Sven Britton
Kajsa Ekis Ekman
Per Gahrton
Elisabeth Gerle
Pär Granstedt
Birgitta Hambraeus
KG Hammar
Merit Hemmingson
Sven Hirdman
Lars-Gunnar Liljestrand
Anneli Martini
Ingela Mårtensson
Harald Nordlund
Stina Oscarson
Thage G. Peterson
Kay Pollak
Arne Ruth
Birger Schlaug
Pierre Schori
Gudrun Schyman
Sören Sommelius
Gunnar Westberg
Mikael Wiehe
Lena Willemark
Jan Öberg
Ruben Östlund

Afrikagrupperna
Artister för fred
eFOLKET
Enhetsgruppen i Helsingborg
Extinction Rebellion Sverige
Falu Fredskör
FIAN-Sverige
FiB/Kulturfront
FiB/Kulturfront, Blekinge
FiB/Kulturfront, Stockholm
FMKK
FMKK, Sundsvall
Dalarnas FN-distrikt
Västernorrlands läns FN-distrikt

Falu FN-förening
Göteborgs FN-förening
Sundsvall-Timrå FN-förening
Folkrörelsen Nej till EU
Framtiden i Våra Händer
Fredens Hus Göteborg
Fredsloppet
Fredsrörelsen i Kungälv
Fredsrörelsen på Orust
Fria pensionärer
Föreningen Fjärde Världen
Föreningen Glokala Sjuhärad
Gotlands Fredscenter
Helgeandssystrarna, Alsike kloster
IKFF Göteborgskretsen
Iraksolidaritet
Jordens Vänner
Jordens Vänner Helsingborg
Klimataktion
Kommentar, tidskriften
Kristna Freds, Göteborg
Kronoberg för fred och alliansfrihet
Kvinnor för Fred
Kvinnor för Fred, Kiruna
Kvinnor för Fred, Skåne
Kvinnor för Fred, Sundsvall
Nej till Nato
Nej till Nato Helsingborg
Nämforsens Kvinnominne
Nätverket Folk och Fred
Proletären FF
Svenska Freds Grupp för en Kärnvapenfri Värld
Svenska Freds, Göteborg
Svenska Freds, Lund-Malmö
Svenska Fredskommittén
Svenska Kvinnors Vänsterförbund
Svenska Präster och Pastorer mot Kärnvapen
Svensk-Kubanska föreningen
Sveriges Fredsråd
Vänstern i Svenska Kyrkan
Ystads Fredsgrupp
Österlens Fredsfestival

Varför deltar Sverige i övningar i Svarta havet riktade mot Ryssland?

Foto: Efrem Lukatsky/AP/SvD.

USA:s och Ukrainas kontroversiella övning Sea Breeze 2021 ägde rum 28 juni–10 juli. Sverige var ett av 32 deltagande länder. Tre debattörer som är utgivare av sighten alliansfriheten.se är både upprörda och undrande i en debattartikel i Svenska Dagbladet, Rolf Andersson advokat, Anders Björnsson, publicist, Lars-Gunnar Liljestrand, tidigare forsknings- och utvecklingsingenjör.

Det bör sägas att endast två svenskar deltog i Sea Breeze. Samtidigt var informationen i Sverige minimal eller ingen. Artikelförfattarna fick söka i amerikanska flottans ”Navy News” (21/6) för att få reda på att Sverige var med i övningen och räknas upp som ett av 32 deltagande länder. 

Försvarsminister Peter Hultqvist brukar framhålla att Sverige bara deltar i militära övningar när det kan stärka vårt eget nationella försvar samt att vi inte deltar i övningar riktade mot någon annan stat.

I det här fallet var övningen kontroversiell därigenom att den öppet riktades mot Ryssland, som några dagar före övningens start sköt varningsskott och släppte fyra bomber nära det brittiska örlogsfartyget Defender. Enligt Ryssland befann sig sig Defender tre kilometer in på vatten nära Krim som Ryssland efter den olagliga annekteringen betraktar som sitt. Britterna å sin sida förnekade både intrång och att man beskjutits.

Britterna övervägde två rutter, heter det i artikeln. En nära kusten och en sydligare på ett stort avstånd från kusten. Den senare avvisades eftersom Ryssland ”kunde tolka det vägvalet som en svaghet och/eller som bevis för att Storbritannien accepterade annekteringen av Krim”.

Vid en busshållplats i Kent hittades konfidentiella dokument från den brittiska flotten. Några av dem handlade om förväntade ryska reaktioner om ett brittiskt fartyg skulle segla nära Krim. Holländska webbtidskriften nrc.nl kunde den 29 juni informera om dokumenten, vars äkthet åtminstone hittills inte ifrågasatts och som först publicerades av BBC.

Det förefaller som om den ryska versionen är mest trovärdig, skriver de tre i sin artikel, alltså att det brittiska örlogsfartyget passerade Krim så nära att det från ryskt håll uppfattades som en kränkning.

Övningen Sea Breeze 2021 genomfördes under ett allt mer upptrappat spänningsläge mellan Ryssland och Nato. Incidenten med det brittiska örlogsfartyget ökade spänningen ytterligare, något som knappast gynnar svenska intressen. Också därför är Sveriges motiv för att delta i övningen oklara, alldeles särskilt som det var en övning riktad mot Ryssland.

Artikelförfattarna ställde frågor till försvarsdepartementet om Sveriges deltagande i marinövningen och fick till svar ”att regeringen uppdragit åt Försvarsmakten att genomföra försvarsrelaterat samarbete med Ukraina under 2021”. Det heter vidare i svaret att ”en viktig del av Försvarsmaktens verksamhet är att öva inför olika typer av situationer som kan uppstå. Genom deltagande i internationella övningar stärks därmed den nationella förmågan hos våra krigsförband.”

Skribenterna accepterar inte argumenteringen och avrundar sin artikel:

”Att deltagandet i Sea Breeze 2021 skulle syfta till att stärka vårt nationella försvar är helt enkelt nonsens.

Kanske kan man tolka tystnaden från svenskt håll som att det handlar om en mot annan stat riktad övning vilket man inte vill informera allmänheten om?

Sverige borde inte delta i övningar som Sea Breeze då vi inte har några nationella intressen att ta tillvara i Svarta havet. Övningen stärker inte vårt nationella försvar och vi kan inte ha någon fördel av att medverka till att öka spänningen mellan USA/Nato och Ryssland.”

Det värsta som kan hända i Östersjön är– inte bara ur svenskt perspektiv – ett ökat spänningsläge mellan USA/Nato och Ryssland. Om Sverige blir inblandat i något sådant kan konsekvensererna bli kusliga.

Det ligger tvärtemot i Sveriges nationella intresse att upprätthålla professionella diplomatiska relationer med de ryska makthavarna och att bygga broar till Ryssland på mellanfolklig basis.

JULIAN Assange fyller 50 i fängelset. UTLÄMNAS VISSELBLÅSAREN TILL USA? Försvara yttrandefriheten

Visselblåsaren Julian Assange fyller femtio på lördag, den 3 juli. Det blir den tredje födelsedagen i rad som han kommer att tillbringa i högsäkerhetsfängelset Belmarsh i London.

Ett halvår har nu gått sedan en engelska domstol vägrade tillåta att Assange skulle utlämnas till USA, med motivet att det fanns stor risk för att ett sådant beslut skulle kunna leda till självmord.

Inom kort väntas Storbritanniens Högsta domstol att ge sitt besked om man accepterar ett utlämnande till USA av Julian Assange. Skulle något sådan ske kan han dömas till 175 år i fängelse, enbart för att han publicerat sanningen.

En visselblåsare avslöjar uppenbara amerikanska krigsförbrytelser under Irakkriget och krossas av den amerikanska ”rättvisan”. Det blir ett slag inte bara mot Assange som person utan mot den internationella yttrandefriheten. Journalistiska avslöjanden kan aldrig vara brott. Assange är en visselblåsare – ingen spion. Hans avslöjanden var nödvändiga för att förstå karaktären på USA:s krig.

I den svenska rättsprocessen avfärdade man lättsinnigt Assanges rädsla för att bli utlämnad till USA, där han fruktar ett långt fängelsestraff. En utvisning av Assange till USA skulle också innebära att det finns ett tungt svenskt ansvar för den situation han försatts i.

Därför är den officiella svenska tystnaden om Julian Assanges öde så obehaglig.

I dag måndag protesterar Reportrar utan gränser över hela världen och uppmanar alla att via Facebook eller Twitter sända födelsedagshälsningar till Assabge med hashtaggen #HappyBirthdayAssange. Alla hälsningar till och med den 3 juli kommer att skrivas ut och överlämnas till honom i Belmarshfängelset.

På tisdagen kommer medlemmar av det brittiska parlamentet att demonstrera utanför fängelset mot att Assange inte fått möjlighet att träffa en partiöverskridande grupp parlamentariker. En diskussion anordnas, ”Från Guantánamo till Belmarsh”. Julian Assanges partner Stella Moris samtalar med Mohamadou Salahi, vars öde som Guantánamofånge skildrats nyligen i filmen Mauretaniern.

På lördag den 3 juli, Assanges födelsedag, arrangeras en picknick på Parlamentstorget i London.

I Stockholm blir det samma dag kl 12.00 en manifestation med högst 100 personer som också kan följas på Facebook.

Talare: Arne Ruth, f d chefredaktör DN, Gunnar Wall, författare, Mia Stubbendorff, läser aktuellt stycke ur Harold Pinters Nobeltal 2005, Anders Björnsson, författare och historiker (talet läses av Charlotte Krook), Charlotte Krook, konstnär, läser en dikt av Khalil Gibran, Kristina Hillgren, psykolog. Moderator: Sigyn Meder.

”Det är absolut rättsskandal att Julian sitter fängslad medan alla presidenter, premiärministrar och ansvariga ministrar för krigsbrott, går fria och rör sig i maktens värld.
Vi måste kräva rättvisa för Julian. Han ska friges! Han ska inte utvisas till USA!
Krigsbrott ska beivras!”

Demonstration för Julian Assange med John Shipton, Julians pappa, 26 september 2019.