Koloniområdet – det ”fattbara paradiset”

Kolonin_8797

En av sommarens mest bisarra debatter i Helsingborg har gällt ”förtätning” av stadsbebyggelsen genom att bygga på stans nya koloniområden. Fortsätt läsa Koloniområdet – det ”fattbara paradiset”

Joyce läser ur Ulysses

Lyssna till James Joyce röst på två inspelningar, från 1924 och 1929.

Kanske är rösten själens fingeravtryck? Oavsett det blir jag berörd när jag på en inspelning från 1924 hör James Joyce själv läsa ett fyra minuter långt utdrag ur Ulysses.

Inspelningen arrangerades och finansierades av författarens vän och förläggare Silvia Beach från bokhandeln Shakespeare & Company i Paris. Hon tog Joyce i en taxi till His Masters Voices grammofoninspelningsstudio i Billancourt, en förort till Paris.

Den första inläsningen gick inte bra. Joyce var nervös och hade till följd av sina återkommande ögonbesvär svårt att se texten. När han och Beach återvände några dagar senare gick det bättre.

Inspelningen presenteras på unika Open Cultures webbsida, där det finns ett stort och gratis material av film, ljudinspelningar, e-böcker och annat.

På webbsidan finns mer material. En fem år senare inläsning av Joyce, ett utdrag ur Finnegans Wake (se här under) har bättre ljudkvalitet. Här kan man finna en hänvisning till Ulysses som gratis ljudbok och texten till det författaren med tydlig sjungande irländsk accent på den nämnda inspelningen läser ur Ulysses:

He began:

–Mr. Chairman, ladies and gentlemen: Great was my admiration in listening to the remarks addressed to the youth of Ireland a moment since by my learned friend. It seemed to me that I had been transported into a country far away from this country, into an age remote from this age, that I stood in ancient Egypt and that I was listening to the speech of a highpriest of that land addressed to the youthful Moses.

His listeners held their cigarettes poised to hear, their smoke ascending in frail stalks that flowered with his speech…Noble words coming. Look out. Could you try your hand at it yourself?

–And it seemed to me that I heard the voice of that Egyptian highpriest raised in a tone of like haughiness and like pride. I heard his words and their meaning was revealed to me.

Naturens under: Lockespindlarna

Spindlar_9659

Huset vid sjön är nystruket med svart doftande klibbig tjära. I övre hörnet av dörren till köket från trädgården upptäcker jag en dag utvändigt ett tiotal långbenta spindlar. De sitter alldeles stilla.

När jag öppnar dörren blir det liv och rörelse bland mina nya vänner. Kanske är de rädda för att deras långa ben ska komma i kläm. Så fort dörren är stängd återtar de sina meditativa positioner.

Det här pågår dag efter dag, nog snart en vecka. För varje dag tycks de bli fler och fler. Jag undviker dörren för att inte klämma av deras långa ben. Varför sitter de just där? Fastnar flugor lättfångat i tjäran? Är tjärans doft berusande för den här arten av spindlar? Hur skulle jag kunna veta.

Den här artens spindelkropp är lite större än ett knappnålshuvud. Där inne dirigeras de vackra 3 – 4 cm långa och trådsmala benens komplicerade rörelser. Vad tänker de på? Vad lever de på? Varför spinner de inga nät?

Moderata kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth drog in anslagen till Nationalnyckeln, det ambitiösa verket som skulle beskriva alla Sveriges levande arter. Jag har ett dussintal band, de som hann komma ut före mordet på det ambitiösa projektet. Inget behandlar spindlar.

När jag söker på nätet (!) fastnar jag i klibbiga texter om spindelfobi. Och visst. Jag skulle gärna berätta om den handflatestora spindeln över sängen på mitt rum på vandrarhemmet i indiska Dharamsala, men det får bli en annan gång.

Jag söker på Svenska Artprojektet och Wikipedia. Mina långben-spindlar tillhör släktet lockespindlar, med 6300 arter. De är släkt med skorpionerna. Kanske heter de långbenslockar? De saknar förmåga att producera gift och silke. De är växtätare, asätare och rovdjur. De jagar levande föda genom att springa ifatt sina byten, mest på natten. Lockespindlarna andas med trakéer, tunna luftfyllda rör.

Men varför har de samlats på mitt dörrhörn?