Kategoriarkiv: Danmark

Danmarks flyktingpolitik drabbar Syriska barn hårt

FN-organisation vurderer, at 94 procent af børn i skolealderen bor i områder med »svære, ekstreme eller katastrofale uddannelsesforhold« hovedsageligt koncentreret i Aleppo, Idlib og Rif Damaskus. Billedet er fra en skole i en forstad til Damaskus.
Foto: YOUSSEF BADAWI.

Danmarks nya inhumana flyktingpolitik drabbar syriska flyktingar i landet – och alldeles speciellt barnen, skriver danska Information, som i en artikelserie särskilt granskar de syriska flyktingarna i Danmark. 

Utlänningsmyndigheterna i Danmark drar nu in uppehållstillstånden för syriska flyktingar från Damaskusområdet, som Flyktingnämnden har klassificerat som relativt ”säkert”. Det innebär inte minst att antalet syriska barn utan uppehållstillstånd kommer at stiga. De familjer som inte återvänder frivilligt till Damaskusregionen kan förväntas hamna inspärrade på ett så kallat ”udrejsecenter”, där föräldrarna ska motiveras att resa till krigets Syrien, skriver Information.

Valet för de syriska familjerna i Danmark står mellan att antingen resa till ett Damaskus där de flesta skolor är förstörda och där tillgången på många livsmedel är ytterst begränsad – eller att inhysas i Udrejsecenter Avnstrup, med starkt begränsad livskvalitet.

Det handlar om hundratals syriska flyktingar vars uppehållstillstånd de danska myndigheterna drar in eller vägrar att förnya, för de flyktingar som kommer från Damaskusområdet, det så kallade Rif Damaskus.

Danska Rädda Barnens Mellanösternrepresentant, Anne Margrethe Rasmussen, säger att tio års inbördeskrig har haft en dramatisk effekt på landet.

– Alla platser i landet – också i Damaskusregionen – har påverkats av det långvariga kriget med stor osäkerhet i det mesta. Landet är inne i en djup ekonomisk kris. Valutan har varit i fritt fall. Priserna på mat har ökat så våldsamt att många familjer inte har råd att köpa den mat deras barn behöver.

FN:s World Food Programme (WFP) uppskattade I februari att 12,4 av Syriens 17 miljoner invånare är ”food insecure”, utan tillgång till tillräckligt med mat till överkomligt pris. På ett år har antalet ökat med 4,5 miljioner – och är det högsta någonsin i landet. Priserna på basmat är 29 gånger högre än före inbördeskriget. 6,2 miljoner barn får inte tillräckligt med mat.

I Damaskus levde 2020 över en miljon människor (av 2,4 miljoner) i nöd eller akut nöd. I Rif Damaskus låg samma tal på 2,3 miljoner av 2,9 miljoner.

– Det är inte samma sak som att leva under bombardemang, säger Anne Margrethe Rasmussen. Men det är ytterst otryggt att sända tillbaka barnfamiljer till sådana livsvillkor.

Möjligheterna för återvändande barn att gå i skolan är minimala. FN:s Humanitära Koordinationskontor (OCHA) anger att 94 procent av barnen i Syrien bor i områden med ”svåra, extrema eller katastrofala” villkor för skolorna. Det gäller särskilt Aleppo, Idlib och Rif Damaskus. Var tredje skola är oanvändbar, många är förstörda, i andra har flyktingar flyttat in. 

– Det är orimligt att skicka barn tillbaka till Syrien under rådande förhållanden, betonar Anne Margrethe Rasmussen. Landets infrastruktur är förstörd. Det är osäkert om familjerna har något hem att återvända till och om barnen kan gå i skolan. Föräldrarna riskerar att arresteras. Och vad som händer familjerna är omöjligt att förutsäga.

Hur kan dessa övergrepp ske mot de mest utsatta, flyktingarna från kriget, i det välmående och rika Danmark? Skulle något liknande kunna inträffa i Sverige?

Fotnot: Läs också Carstens Jensens debattinlägg om det Danmark som nu skickar vuxna och barn som kommit som krigsflyktingar tillbaka till al-Assads Syrien, publicerat på HD:s kultursida 15/4:

https://www.hd.se/2021-04-14/kan-vi-lita-pa-en-stat-som-later-barnens-kamrater-forsvinna

Danmark återsänder Flyktingar till syrien

En begravelsesplads i udkanten af Syriens hovedstad, Damaskus. Op mod 600.000 anslås at være døde i den 10 år lange konflikt. Foto: Omar Sanadiki/Ritzau Scanpix/Politiken.

Under tio års ohyggligt inbördeskrig i Syrien är landet förött. 6,6 miljoner syrier lever som internflyktingar i landet, enligt FN:s flyktingorgan UNHCR.

Nästan lika många har flytt ut ur landet. De flesta av dem lever i miserabla flyktingläger i Turkiet. Men 1,5 miljoner har sökt asyl i Europa, därav 35 000 i Danmark, skriver danska Politiken. Många av dessa lever på tillfälliga uppehållstillstånd enligt den lag som de danska socialdemokraterna införde redan 2013.

En liknande inhuman lag lär senare i år införas av Stefan Löfvens nuvarande S-ledda regering i Sverige. Skulle moderaterna och sverigedemokraterna vinna valet nästa år lär väntar än värre övergrepp mot flyktingarna i landet.

Den danska lagen innebär att bara den som är flykting till följd av ”personlig förföljelse” kan få permanent uppehållstillstånd. Krig räknas inte. Den som flyr undan ett krig som det i Syrien och kommer till Danmark får inte permanent stanna i landet.

Förra året sökte 1547 personer asyl i Danmark, skriver Dagens Nyheter. Siffran är historiskt låg, vilket förmodligen beror både på coronapandemin och på den alltmer strikta danska migrationspolitiken. I januari meddelade statsminister Mette Frederiksen (S) att regeringens mål är noll asylsökande.

Det här handlar ju inte om en anständig flyktingpolitik utan innebär att den socialdemokratiska regeringen tar över Dansk folkepartis tidigare främlingsfientliga politik. Vad händer med ett samhälle som behandlar flyktingar på det viset, som mindre önskvärda personer med ett devalverat människovärde??

Den danska regeringen arbetar nu med något som man kallar ”repatrieringsstödet”. Man ger en summa 100 000–200 000 danska kronor till de asylsökande som självmant återvänder till sina hemländer.

Att den danska regeringen börjat dra in skyddet för syriska flyktingar möts av skarp kritik – bland annat av FN:s flyktingorgan UNHCR. Det har de senaste tre åren blivit något säkrare i Damaskusregionen. Men det är inte tillräckligt. Genom den nya politiken bryter Danmark mot flyktingkonventionen som landet skrev under 1953, menar UNHCR, enligt danska Information.

Också Amnesty International påpekar att Damaskus fortfarande har en hög våldsnivå generellt och att de som återvänder riskerar få sina mänskliga rättigheter kränkta.

– Vi är väldigt oroliga över situationen, det har inte skett någon radikal förbättring i Damaskusområdet, det sker godtyckliga arresteringar och folk försvinner, men trots det hävdar Danmarks regering att situationen inte är tillräckligt allvarlig för att motivera uppehållstillstånd, säger Lisa Blinkenberg, seniorrådgivare på Amnesty International i Danmark till Dagens Nyheter.

Häftiga strider har ägt rum i Damaskus förorter, med stor förstörelse. Ändå skickar Danmark tillbaka syriska flyktingar till huvudstaden.

Stefan Löfven har rätt: Demokratin är hotad

 Stefan Löfven varnade för att demokratin är i fara om Ulf Kristersson blir statsminister med stöd av SD. Han intervjuades i SVT i onsdags kväll av Anders Holmberg.Foto:SVT

I SVT:s ”30 minuter” varnade Stefan Löfven i onsdags högst befogat för en M-SD-högerregering som i varenda fråga behöver stöd från SD. Statsministern uttryckte sin oro för att ”En moderatledd regering som stödjer sig på Sverigedemokraterna riskerar att föra Sverige i en ickedemokratisk riktning”. Löfven är starkt kritisk till att moderatledaren Ulf Kristersson öppnat för ett regeringssamabete med Sverigedemokraterna efter valet nästa år.

I 30 minuter nämnde han särskilt Kristerssons uttalande om att han som ny statsminister efter valet inte kommer att ge SD några ministerposter, men att han inte utesluter ”tjänstemän från sverigedemokraterna i regeringskansliet”.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. På nyhetsplats publicerade Sydsvenskan ett pinsamt illa formulerat TT-telegram under rubriken ”M-Löfven går i spetsen för ren smutskastning”. Den byggde på ett sluggeruttalande av Kristensson mot Löfven, som smutskastar” i stället för att diskutera allvarliga sakfrågor”.

”Löfven missbrukar statsministerrollen”, trumpetade Dagens Industri ut.

Expressen gick ett steg längre. Med rubriken ”Åkesson: Löfven är vårt svar på Donald Trump” citerade man Åkesson som inte vill ”brottas i den socialdemokratiska gyttjan”.

Det är tre exempel av många. Ägnade sig Löfven åt ”smutskastning” i ”30-minuter”.

Det är inte min åsikt. Den debatt Stefan Löfven initierade är den absolut viktigaste inför det kommande valet. 

En M-KD-regering med stöd av SD utgör det allvarligaste hotet mot svensk demokrati i modern tid. Varför?

I en tidigare blogg har jag skrivit om hur just en sådan politisk situation skulle skapa förutsättningar för att M-KD och SD med enkel majoritet i riksdagen kan besluta att skära ner på anslaget till Public Service, så som politikerna gjort i till exempel Danmark och Boris Johnsons Storbritannien.

En halvering av anslagen skulle kunna innebära att SVT reducerades till en enda bantad kanaler som med Ebba Buschs ord skulle ägna sig åt ”fördjupad journalistik och smalare kultur”. Något liknande kunde snabbt fixas vad gäller radion, en smal PS-kanal och sen rubbet till de profithungriga kommersiella aktörerna i reklamfinansierade sändningar. 

Enbart detta utgör ”ett hot mot demokratin”. Public Services nuvarande breda och djupa rapportering är en grundbult i dagens svenska demokrati. Coronainformationen under det gångna året hade knappast fungerat så väl som nu om inte Public Service hade funnits.

För moderaterna är en nerskärning eller nedläggning av public service knappast något problem. I maj 2019 röstade Stockholmsmoderaterna för en total nedläggning av public service. Konservativa Timbro applåderade:

”Moderaterna i Stockholm röstade i helgen för att driva frågan om att avskaffa de statliga medieföretagen. Den moderata omsvängningen i public servicefrågan innebär att vi förhoppningsvis kommer att få en intressantare och mer ideologisk mediedebatt de kommande åren.”

I Timbros text skriver man så här ”nyanserat”:

”Faktum är att statliga medier snarast är ett kännetecken på diktaturer och auktoritära samhällen.”

Hoppsan! SVT och SR är tecken på diktatur, menar Timbro. För att inte tala om BBC.

Men det finns fler frågor som vi kan räkna med att SD prioriterar. Folkbiblioteken är en sådan. Både lokalt och nationellt har SD gång efter annan attackerat biblioteken för att ändra deras inriktning. Det har blivit en av deras viktigaste frågor.

På nationell nivå har SD velat ändra bibliotekslagen genom återkommande motioner, skriver Dagens ETC under rubriken ”Slaget om biblioteken en testballong för SD” och vinjetten #Blåbrunt.

En sådan motion gick ut på att endast svenska medborgare skulle få tillträde till biblioteken. De som saknar medborgarskap skulle kunna nekas boklån och andra bibliotekstjänster. I den senaste motionen, från hösten 2020, heter det att ”illegala migranter” ska nekas vissa tjänster. 

I Sölvesborg, som styrs av SD tillsammans med M, KD och det så kallade Solpartiet ändrades den lokala biblioteksplanen i december 2019. Skolbiblioteken behöver inte längre köpa in böcker på elevernas modersmål. Därtill har samarbetet mellan folkbiblioteken och modersmålslärarna strukits. Nu står SD i Vellinge på tur med att få igenom liknande formuleringar i kommunens biblioteksplan. 

Tobias Willstedt, bibliotekarie i Vellinge oroar sig för SD:s offensiva bibliotekspolitik.

– Biblioteken jobbar efter reglerande dokument där det tydligt framgår att mångkultur och inkludering är viktigt. Det går emot Sverigedemokraternas syn på kultur, där den nationella kulturen är den rätta kulturen.

Linnnéa Lindsköld, forskare i kulturpolitik vid Högskolan i Borås, tror att bibliotekens popularitet gör dem extra intressanta för sverigedemokraterna.

– Det finns ju ett folkbibliotek i varenda kommun, det är den mest besökta kulturinstitution vi har. … När SD försöker förändra biblioteken blir det ett sätt att väcka debatt, det får stor uppmärksamhet.

Det finns fler kulturfrågor som kommer att bli slagfält om M+KD+SD kommer till makten i en blåbrun allians.

Niklas Orrenius skriver i sin fredagskrönika i Dagens Nyheter bland annat om hur SD ”misstänkliggör alla muslimer och utesluter dem ur den svenska gemenskapen. SD:s nyhetsinslag om nyfödda som heter Mohammad är inte en neutral sakupplysning, det är hets, från en rörelse som ägnat decennier åt att utmåla muslimer som samhällsskadliga hot.

Orrenius påminner om att Jimmie Åkesson har talat om invandrare (som utgör en femtedel av dagens svenska befolkning, över två miljoner är födda utomlands) som en ”kulturell belastning” och om hans vapendragare Richard Jomshof och Björn Söder och SD:s officiella twitterkonto som skickat ut budskapet att islam är ”en avskyvärd religion”.

Om och när figurer med sådana åsikter får inflytande över en möjlig svensk M-KD(-SD)-regering är demokratin sannerligen otroligt illa ute.

Stefan Löfven har all rätt. Vid valet 2022 står den svenska demokratin på spel – och det allvarligare än någonsin tidigare i modern tid.

SeaU:s byggnad skapar nya stadsrum i Helsingborg

SeaU sett från Hamntorget. Byggnaden slog upp portona för besökare på fredagen. Foto: Sören Sommelius.

Under den gångna helgen rullades röda mattan ut framför Clarion SeaU, den nya konferensanläggningen med det konstiga namnet. I skymningen tittade många nyfikna besökare in i anläggningen, för att få en glimt av den byggnad som kommer att symbolisera 2020-talet i Helsingborg mer än något annat.

Platsen är magisk, åtminstone så länge färjorna kommer att fortsätta att som nu sätta sin prägel på Inre Hamnen, där stadens centrum möter havet. Detsamma kan sägas om den upplevda ”närheten” till Danmark med eftermiddags- och kvällsljuset från havet i väster.

Havssidan av SeaU mot Norra hamnen.

Den nya bygganden, ritad av jais arkitekter, Mats White och Jakob Peetre, tar väl vara på ljuset och kontakten med havet. Runt den finns en mångfald bänkar och andra sittplatser för sommarhalvårets solvarma kvällar. För tjugo år sedan refererade alla till Dunkers kulturhus när man nämnde Helsingborg. Många år framåt lär det bli Ångfärjan, ja Clarion SeaU.

Men inte bara. Tack och lov för att den gamla Ångfärjestationen, om än flyttad, fick finnas kvar, som en påminnelse om Helsingborgs och själva platsens historia. Och så bra att perrongtaken kommit på plats på konferenshusets landsida. Nog lär Ångfärjeparken bli en mötes- och hängplats framöver, namnet gläder mig.

Konferenshusets framtid är kanske inte självklar. Kommer 2020-talet, efter pandemin att bli ett konferensdecennium eller en tid av zoom-möten? Säj det. Min uppfattning är att det finns en överetablering av konferensanläggningar liksom av arenaanläggningar.

Utsikt från SeaU:s terass mot Tullkammaren, The Tivoli och Järnvägsgatan.

Själva byggnaden gillar jag oväntat mycket. De ”dansande” pelarna på utsidan är både ohögtidliga och rytmiska. Alla utsiktsplatser mot havet lockar utvändigt, liksom trappor, platser och utsikter på insidan. Det är en spännande byggnad, rik på oväntade och originella detaljer.

Ett nytt mäktigt stadsrum har formats kring Carl Milles Sjöfartsmonument, som kan kråma sig mellan ”uppvaktande hus”, The Tivolihuset/Ångfärjestationen, den gamla Tullkammaren och i bakgrunden Oceanhamnen och den nya snabbt växande stadsdelen där.

Nog borde Tullkammaren tillföras någon ytterligare allmän funktion utöver Sundsbussarnas avgångsväntsal. I någon av planerna fanns skissat ett fik i dess västra del. Med en mera ungdomlig prägel hade det kunnat öppna för besökare från andra generationer än SeaU-folket.

Den nya byggnaden och platsen väcker förväntningar. För att de ska kunna infrias krävs innehåll, content på nyspråk. Dunkers mångåriga törnrosasömn måste följas av en djärv nystart. Ett levande, utmanande och våghalsigt kulturhus, ett stenkast från SeaU, borde vara fullständigt självklart, lika mycket för urbefolkningen som för utifrån kommande besökare.

Den här fredagskvällen när SeaU öppnar vandrar jag runt i detta nya Helsingborg, upptäcker oväntade infallsvinklar, ser Helsingborg ur nya perspektiv. Det är spännande. Men allt beror ju på hur platsen och byggnaderna kommer att användas, vems platser de blir, vad man gör där, vilka som är välkomna.

Seas och Ångfärjestationen och Rådhuset, sett från Oceanhamnen.

Finntopia – Finland världens lyckligaste land

Ledarna för de fem finska koalitionspartier som styr Finland sedan december 2019. Centerpartiets Katri Kulmuni lämnade sin post som biträdande statsminister i juni 2000, men ersattes då av Annika Saarikko, i trettioårsåldern. Collage Thomas Niskakangas.

Finntopia är rubriken på en åttasidig artikel i nya numret (jan/feb 2021) av New Internationalist, en tidskrift med fokus på sådant som ekologi, hållbarhet och biodiversitet. Artikeln jag syftar på är en presentation av FN:s nya ”The World Happiness Report”, som utifrån en rad noga specificerade kriterier väljer ut ”de ”lyckligaste” länderna i världen. 

Och Finland leder klart – före Danmark, Norge och Island. Finland tog förstaplatsen från Norge 2018, trots att BNP per capita var en tredjedel lägre i Finland än i Norge. Sverige ligger på en sjundeplats, klart sämst av de nordiska länderna och efter Holland och Schweiz.

Det som räknas i indexet är sådant som inkomstnivå, förväntad livslängd och nivån på social trygghet och korruption.

Exemplet Finland visar att ”lycka” inte är detsamma som ständig ekonomisk tillväxt, skriver New Internationalist.

Forskare har slagit fast att Finland har skapat sociala välfärdsstrukturer som gör att människor ”mår bra”. Viktigt i sammanhanget är hur landets immigranter uppfattar sin situation. Redan 2028 blev Finland det land i världen som kunde uppvisa högst välmående bland sina invandrare.

”Lyckan” i ett land hänger inte minst samman med den politiska stabiliteten. Finland och rankas högst av världens 178 länder vad gäller politisk stabilitet – i The Fragile State Index.

”Det är lättare för ett folk att vara ”lyckligt” om deras stat är stabil, om press och medier är fria och ansvarstagande, om skolorna är välfungerande, barnens hälsa är god – liksom befolkningens.

Finland är faktiskt ett av få områden på jorden där förhållandena är sådana att människor blir nöjda, när man ”bryr sig om varandra” mer än konkurrerar.

I många avseenden i dag är Finland motsatsen till Storbritannien, där antalet hemlösa mellan 2009 och 2018 har stigit med 169 procent. I Finland har under samma tid den långvariga hemlösheten sjunkit med 35 procent och i Helsinki återstår nu bara ett enda härbärge med 50 bäddar.

Tidskriften diskuterar förstås vad det betytt för Finland att landet i december   2019 fick en ung kvinnlig statsminister, Sanna Marin, i en regering där fyra centrala ministerposter innehas av kvinnor i den ”tidiga 30-årsåldern”. Man slår fast att dagens finska regering bygger Finland till ett land med ökande jämlikhet.

Särskild uppmärksamhet ägnas åt den finska debatten om Universal Basic Income (UBI), som skulle kunna innebära en helt ny välfärdsmodell. På World Economic Forum för två år sedan i Davis sa den holländske historikern Rutger Bregman att UBI är ”en fråga om frihet”.

2016 genomförde den finska regeringen ett försök där 2000 personer, alla arbetslösa när studien inleddes, fick en grundlön på  bortåt 6000 svenska kronor per månad under två år, oavsett andra inkomster och utan att ta hänsyn till om man sökte jobb eller inte. Syftet med studien var att reflektera om det nuvarande socialförsäkringssystemet kunde förenklas.

Liknande pilotstudier har utförts i amerikanska Seattle och i den kanadensiska provinsen Ontario.

”Många använde den garanterade basinkomsten till att förbättra sin livskvalitet och som ett skäl till att inte lönearbeta”, säger författaren Tuomas Muraja.

Om folk i Europa ska lära sig att konsumera mindre och förorena mindre, då måste de också producera mindre, skriver New Internationalist.

Finlands historia de senaste åren kan ge oss alla hopp, även om Finland inte är en utopi utan ett land där mycket kan förbättras.

Tidskriften citerar skotske Robert Owens, som på nyårsdagen 1816 talade till invånarna i skotska New Lanark:

– Jag vet att det går att bygga samhällen utan brottslighet, utan fattigdom och med betydligt förbättrad hälsa, samhällen nästan utan nöd och misär och med människors förnuft och glädje hundrafalt förbättrade. 

Fotnot: New Internationalists skribenter är Danny Dorling, professor i human geografi vid universitetet i Oxford och Annika Koljonen som disputerat vid Cambridge i internationella relationer och bor i Helsinki. Texten är ett sammandrag från deras gemensamma bok ”Finntopia: What we can learn from the world’s happiest country” (2020).

Två finska affischer. Den vänstra avser att locka turister. Den högra är snarare ironisk och satirisk.

Minkar, människor och dödliga djurfabriker: Avliva de svenska minkarna!

Slaktade minkar flyttas vid Hans Henrik Jeppesen’s minkfarm i danska Sorø efter den danska regeringens beslut att alla danska minkar skulle avlivas, sedan de smittats eáv ett coronavirus som också förts vidare till människor. November 5, 2020. REUTERS/Jacob Gronholt-Pedersen.

Larmet från Danmark om muterade sars-covid2-virus bland minkar på minkfarmer förskräckte världen. Masslakt på de många miljoner minkarna vid de danska djurfabrikerna inleddes – men avbröts sedan det visat sig finnas lagliga hinder för det som gjordes.

Annars var det nog så allvarligt. Associationerna gick lätt till de miljöer i Kina där coronapandemin började med dåliga hygieniska förhållanden på kinesiska matmarknader. I Danmark handlade det om något liknande, men ännu värre, hur minkarna under sina korta liv levde inproppade i alldeles för små burar, som var perfekta miljöer för okontrollerad smittspridning och också för virus som muterar och kan göra framtagna vaccin för människor värdelösa.

”Danmark har en av världens största minkindustrier där över tusen farmer föder upp drygt 15 miljoner minkar”, skriver Magnus Gisslén,
professor i infektionssjukdomar, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet och Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar, Uppsala universitet, i en debattartikel i Svenska Dagbladet, under rubriken ”Avliva alla minkar även i Sverige!”.

Larmet gick sedan över 200 personer i Danmark smittats med ett minkrelaterat sars-cov2-virus, där särskilt en variant, kluster 5 är farlig.

Spridningen av det genetiskt förändrade coronaviruset är oroväckande, skriver de båda professorerna:

”Forskare i Danmark har visat att förändringen är så pass stor att de antikroppar vi bildar efter en covid-19-infektion, och som skyddar mot återinfektion, inte kan hämma kluster 5 lika bra som det hämmar den ursprungliga sars-cov2-varianten. Konsekvenserna skulle kunna bli allvarliga med risk för en ny större spridning där även de som redan haft covid-19, och har immunitet mot infektionen, kan smittas en gång till. Det kan även få konsekvenser för effekten av de vaccin som håller på att tas fram mot de varianter av sars-cov2 som hittills cirkulerat hos människor …”

Hanteringen av minkarna utgör en perfekt grogrund för snabb spridning av virus mellan djuren och till den personal som sköter minkarna. Enstaka virusvarianter har god förmåga att sprida sig och kan smitta vidare till människa.

För att förhindra en farlig utveckling och bli av med virusreservoaren i minkar har den danska regeringen agerat för att avliva alla minkar och lägga ner minknäringen, liksom även Nederländerna.

I Sverige är minknäringen mycket mindre, totalt omkring 500 000 minkar fördelade på färre än 40 farmer, varav 18 i Sölvesborgs kommun i Blekinge. Smitta har konstaterats på 10 närliggande farmer i Sölvesborg och det är troligt att genetiskt förändrat coronavirus också finns här även om det ännu inte är fastställt, skriver de båda forskarna:

”I Sverige finns inget beslut på att avliva minkarna utan man inväntar ”pälsningen” som normalt sker i november och där 80 procent av djuren slaktas. Övriga är avelsdjur som inte slaktas. Utifrån ett folkhälsoperspektiv är vi kritiska till detta och förordar starkt att alla djur avlivas i Sverige och att inga nya kullar föds upp.”

Gisslén och Olsen ser spridningen av virus bland minkar som en varning som gäller djurhållningen generellt. Alla djurfabriker, där många individer trängs på små ytor ”kan fungera som reservoarer för andra virus och bli grogrund för nya epidemier eller i värsta fall pandemier.”

Deras slutsats är förödande för alla de djurfabriker vi byggt upp i det moderna samhället. Aktivister har länge protesterat mot djurfabrikerna ur ett djurskyddsperspektiv. Nu är det hög tid att inse att de också kan utgöra ett kusligt och reellt hot mot folkhälsan.

Utan kunskaper i de här högst specifika omständigheterna tänker jag på uppfödningen av kycklingar som ofta sker under så miserabla förhållanden att jag själv i det längsta numera undviker att äta kyckling. Också grishållningen är på många håll bedrövlig. Skulle kycklingar och grisar kunna vara utsatta i sammanhanget får det sannerligen långtgående konsekvenser.

Åter till Europa! Slut med Sverige som 51:a delstaten

Foto: Evan Vucci. Ill:Staffan Löwstedt/SvD.

Under många hundra år var svensk kultur huvudsakligen orienterad till de tyskspråkiga länderna, skriver Thomas Steinfeld, författare och professor i kulturvetenskap vid universitetet i Luzern i Svenska Dagbladet.

Efter världskriget skedde en snabb omorientering från det germanska till det anglosaxiska och synnerhet amerikanska. Med Olof Palmes ord föredrag många ”amerikansk livsbejakande materialism” framför ”existentialistisk tysk teater”.

Snart blev amerikanskt liv ”måttstocken” för många svenskars liv. Den amerikanska populärkulturen, särskilt televisionen, filmen och musiken blev och har förblivit normen. De flesta svenska har i sina TV-abonnemang ett överdåd av amerikanska kanaler och program – och ett minimum av tyska , franska, spanska och för den delen danska inslag.

Många betraktar Sverige som ”den 51:a delstaten”, skriver Steinfeld men konstaterar i nästa andetag att den tiden nog håller på att gå mot sitt slut och att ”Sveriges intima förhållande med ”själsfränden” på andra sidan Atlanten kan vara över nu”.

Ett nytt skifte då det gäller Sveriges orientering är på gång nu, tror Thomas Steinfeld. Den främsta orsaken, skriver han, ”beror förmodligen inte så mycket på att de europeiska länderna plötsligen funnit ett nytt intresse för varandra, utan på att själsfränden på andra sidan Atlanten drar sig tillbaka.” Ekonomiskt och politiskt är USA ”på väg tillbaka till sin egen kontinent”, fortsätter Steinfeld.

Trumps fyra år vid makten har visat upp ett ofta främlingsfientligt, arrogant och nationalistiskt USA, som med sina militära hot och en alltmer vårdslös kärnvapenpolitik ter sig oberäkneligt och ofta hotfullt.

Detsamma kan sägas om USA:s destruktiv miljöpolitik. Med en ny president kan mycket förändras. Men USA:s tvåpartisystem har i det närmaste kollapsat till följd av republikanernas hållningslöshet. Manipulationerna med högsta domstolen lämnar långvariga och bestående skador på landets politik och kultur. Acceptansen av övergrepp mot grundläggande demokratiska principer har bara gått alltför långt.

Låt Sverige återgå till Europa! Låt skolorna också undervisa i tyska, franska och spanska och andra icke-engelska språk. Ge oss möjlighet att följa TV-program på andra språk än engelska, till exempel genom att göra fransk-tyska kulturkanalen Arte tillgänglig för fler, liksom de nordiska grannländernas TV-utbud.

Låt oss ta tillvara det ”goda och begåvade USA”, men kasta ut det inskränkta och våldsfixerade. Eller med Thomas Steinfelds ord:

För medierna finns det bara ett sätt att ta itu med dessa förändringar, inte minst inom kulturen: Att låta intresset flöda så långt och så brett som aldrig tidigare, att vilja hitta det nya på oväntat håll, att inte ta någonting för givet.”

Foto: Brian Prahl/TT/SvD.

Om Råvaror och baser när Trump vill köpa Grönland och grönlänningarna

Foto: SvD.

Grönland har varit danskt i århundraden, till början en koloni, nu med ett stort och allt mer utvecklat självstyre. Till ytan gör Grönland Danmark till världens tolfte största nation. Grönland har 56 000 invånare på drygt två miljoner kvadratkilometer som till 80 procent täcks av en massiv inlandsis.

För ett år sedan ville Donald Trump till världens häpnad ”köpa” Grönland. Hans utspel fick Danmark att reagera rejält och grönländarna blev förstås upprörda, de var inte till salu.

Men frågan har inte lagts på is. I Svenska Dagbladet berättar Jonas Gummesson om Grönlandsfrågans fortsatta utveckling och dess bakgrund i ett kusligt maktspel mellan stormakterna USA, Ryssland och Kina. Det handlar om militärstrategi och om ekonomi och råvaror.

Under andra världskriget och den tyska ockupationen av Danmark bröts förbindelserna mellan Danmark och Grönland, som lät USA upprätta militära anläggningar på ön. Sedan dess svarar USA för öns militära försvar, som också används i det amerikanska försvaret.

Redan under andra världskriget tog Grönland steg mot ökad självständighet. Danmark var i tyska händer och kontakten bruten. Grönlänningarna lät då USA upprätta militära anläggningar. Sedan dess är det USA som står öns försvarar och dessutom utnyttjar installationerna för eget skydd.

Efter krigsslutet erbjöd dåvarande presidenten Harry S Truman Danmark 100 miljoner dollar för att göra Grönland till en del av USA. Det var 1946. 

Någon affär blev det som väl var inte.

Sommaren 2019 smälte gigantiska mängder is på Grönland. Brittiska The Guardian nämnde i mars i är att man uppskattat att den smälta isen på Grönland 2019 uppgick till 600 miljarder ton is. Som en följd härav höjdes på bara fyra månader den globala havsytans nivå med 2,2 millimeter.

2.2 millimeters havshöjning globalt efter fyra månader grönländsk sommar. Kan den accelererande globala klimatkrisen illustreras tydligare?

Issmältningen på Grönland förändrar snabbt möjligheterna att exploatera råvaror på väldiga nya områden. Samtidigt ökar olika aktörers intresse av att kontrollera Arktis, särskilt USA, Ryssland och Kina.

På ön finns rika metallfyndigheter – järn, koppar, zink – och även ovanliga jordartsmetaller med stor betydelse för teknik- och försvarsindustrin i världen. 

The loss of land-based glaciers in Greenland leads directly to sea level rise, ultimately increasing the risk of flooding to millions of people. Photograph: Ian Joughin/IMBIE

”Danska värderingar” och handskakningslagen – i tider av beröringsförbud

Ur Tidskriften Mana. ILLUSTRATION: SIXTEN SANDRA.

Den som ska bli dansk medborgare måste genomgå en så kallad ”grundlovsceremoni”. Den består för den sökande av tre moment: a) att underteckna ett dokument med löftet att följa den danska grundlagen, b) att lova att vara respektfull mot regeringstjänstemän och c) att lova att visa respekt för ”danska värderingar”.

Hur visar man respekt för ”danska värderingar”? Jo, enligt ”handskakningsceremonin” som antogs av parlamentet i december 2018, där kravet är att den sökande skakar hand med en regeringsanställd, ”naken handflata mot naken handflata”. Handskar är förbjudna.

Genusvetaren Marie Meyle skriver om ”Danmarks statsrasism” i nya numret av Malmöbaserade kulturtidskriften Mana (1.2020). Temat är coronaaktuella ”Beröring”.

Är det en särskilt del av dansk kultur att skaka hand med regeringstjänstemän utan handske, undrar Meyle sarkastiskt.

För henne – och jag delar förstås hennes synsätt – är lagen ett uttryck för antimuslimsk rasism i Danmark.

Detsamma gäller ”maskeringsförbudet”, som parlamentet antog tidigare samma år, vilket i realiteten var ett burkaförbud.

Sommaren 2020 har den pågående pandemin vänt ut och in på begreppen. Att ta i hand med en regeringstjänsteman eller någon annan utan handskar medför nu en uppenbar risk för att bli smittad och är knappast ett signum för dansk kultur, om det nånsin skulle kunna ha varit det.

Den 16 april i år beslöt följaktligen den danska regeringen om att tillfälligt undanta handskakning som krav på medborgarskap.

Också den danska ”kärnvärderingen” att visa sitt ansikte i offentligheten har blivit problematisk och kan likaså i vissa sammanhan klassas som en hälsorisk, när det råder påbud om att bära ansiktsmask.

Hur behandlas då de som söker danskt medborgarskap när handskakningsceremonin uínte kan genomföras och ansiktsmask inte kan förbjudas?

Jo, man lägger ner möjligheten att söka medborgarskap i Danmark så länge som pandemin varar, skriver Marie Meyle. Svenska tidningsuppgifter är dock annorlunda.

Postnord vill dela ut post endast ”var tredje dag”

Bild: Sven-Erik Svensson/HD.

Om drygt två månader inleder Postnord sin långtgående nedskärning av postutdelningen, skriver Expressens Dina Pengar. Några utvalda områden i Skåne kommer då varannan vecka att få post endast tisdag och torsdag och varannan vecka måndag, onsdag och fredag.Det kallas förskönande ”postutdelning ”varannan dag”. Men även en lågstadieelev kan räkna ut att fem utdelningar på 14 dagar snarare motsvarar var tredje dag.

Postnord markerar nedskärningen med att ”allt färre skriver brev”. Sedan år 2000 har brevvolymerna i Danmark sjunkit med mer än 80 procent och i Sverige med över 50 procent. Trots det fyller postens infrastruktur en viktig funktion, i all synnerhet på landet, utanför de tre storstadsregionerna.

Men företaget har länge drivit en linje för att minska antalet brev. Brevlådornas tömningstider har försämrats drastiskt. De flesta brevlådorna töms i dag kl 09.00. Bara för två tre år sedan gick det lätt att finna lådor som tömdes 18.00. Till det kommer dramatiskt höjda portopriser. Posten ville helt enkelt bli av med sina kunder och bli av med sina brevbärare.

I dag har Postnord i Sverige 16000 anställda. Kommer siffran att bantas till hälften eller mindre? Givetvis.

Under många år har Postnord slimmats för att förvandlas till ett privatiserat företag, ungefär som de svenska apoteken. De flesta svenskar är upprört missnöjda med merparten av de senaste årens privatiseringar. Postutdelning ”var tredje dag” innebär i realiteten att ännu en en samhälleligt ovärderlig infrastruktur slås sönder, förmodligen oåterkalleligt.

I Danmark har Postnord redan skurit ned rejält och delar ut brev endast en gång i veckan. Det kan ta upp till fem vardagar innan ett brev når mottagaren. Något liknande är förmodligen ambitionen i Sverige.

I Danmark finns nu något som kallas Quickbrev, som motsvarar det svenska expressbrev och tar en dag till en kostnad av 29 danska kronor (alltså cirka 45 svenska kronor). Ett vanligt ”långsamt” brev kostar 10 danska kronor.

De första experimenten med minskad utdelning görs i Skåne. 38 000 hushåll har utsetts till försöksobjekt– i Nöbbelöv i utkanterna av Lund och delar av intilliggande Kävlinge kommun.

Därefter följer de större städerna, som förmodligen bedöms som minst känsliga, där finns alternativa privata bolag. Först ut blir Malmö följt av Göteborg, därefter Stockholm och sedan resten av Sverige. Under 2022 ska hela omläggningen vara genomförd enligt nuvarande plan.

Sverige har de senaste decennierna drabbats av en rad illa genomtänkta privatiseringar. Postnords hantering av brevutdelningen kommer att göra vårt samhälle sämre för de flesta.