Kategoriarkiv: Moderaterna

SD ett ”rasistiskt parti” med ”rötter i vitmakt-kretsar”

Per Bolund, miljöpartiets språkrör, och SD:s partiledare Jimmy Åkesson under söndagens partiledardebatt i SVT.

Expos avslöjande om att en ”politiskt sakkunnig” tjänsteman på Sverigedemokraternas kansli är aktiv i vit makt-rörelsen blev stor nyhet på tisdagen, samtidigt som diskussionen fortsatte om ordväxlingen mellan Jimmy Åkesson och miljöpartiets språkrör Per Bolund i söndagens partiledardebatt i TV.

Den nämnde mannen har enligt tidningen Expo samröre med den rasideologiska organisationen Det fria Sverige, DFS. Han har där bland annat arbetat med projektet Svenska zoner, som enligt Expo vänder sig till svenska patrioter. I ett inlägg på nätet efter en skogsutflykt har mannen klagat över att hälften över alla personer han möter är ”araber eller eller från andra utomeuropeiska länder” och fortsatt med att hävda att den svenska befolkningen ”håller på att bytas ut”.

Till Aftonbladet sa statsminister Stefan Löfven från Förintelsekonferensen i Malmö:

– Att den här typen av högerextrema personer finns i SD:s värld är ingen överraskning. (SD) … är ett rasistiskt parti. … Det som är nytt under senare år är att vi vi har ett moderat parti som nu ansluter mer och mer och kommer närmare sverigedemokraterna. Det är det riktigt tragiska.

På DN Kultur skriver klargörande författaren Ola Larsmo, mångårig ordförande för Svenska Pen och nu styrelseledamot för Internationella Pen, i samma ämne. Han ställer frågan om ”När blev det ”brunsmetning” i svensk politik att nämna korrekta fakta?”

”Det finns ett mindre bibliotek av böcker som belägger Sverigedemokraternas ursprung i vit makt-kretsar, liksom att flera av partiets första ledargestalter var representanter för svensk nazism. Sedan följer hela lämmeltåget av politiska företrädare för partiet som uteslutits sedan pressen dokumenterat högerextrema utspel på sociala medier.”

Larsmo skriver att partiet inte alls gjort upp med sitt förflutna. Han noterar vidare:

”Jag tror att vi tappat räkningen nu på alla partirepresentanter som stängs av – vilket dock bara sker om grävande journalister får dem på spaden och bara om de inte har alltför goda kontakter med partiledningen.

Man hör ibland påståenden om att SD ”gjort upp” med sina rötter. I så fall har det skett under största möjliga tystnad. Den sedan 2014 utlovade vitboken lyser ännu med sin frånvaro …”

Det mest uppseendeväckande som hänt i svensk politik under senaste året är att tre borgerliga partier (du vet vilka) gjort ideologiska helomvändningar.

De har ”sålt sin själ” för lockelsen till egen makt kan man verkligen säga, särskilt liberalerna men också moderater och kristdemokrater. Deras beslut att betrakta SD som ett ”vanligt parti” genom att bortse från dess historia och från hur historien ständigt gör sig påmind också nu. Eller med Ola Larsmos formuleringar:

Det verkligt intressanta här är ändå det förändrade språkbruket inom svensk borgerlighet. Den tilltänkta samarbetspartnern SD:s bakgrund går inte att trolla bort, då den är alltför väldokumenterad. Då gör vi det i stället till dålig smak att tala om saken. Så fort fakta av det slaget kommer på bordet höjer vi rösten och talar förnärmat om ”brunsmetning” – inte för att någon ljuger eller kommer med felaktiga uppgifter. Utan därför att vi valt bort det samtalsämnet, och då är det inte fair play att komma dragande med källor och dokument.”

Blir SD största svenska parti i valet 2022?

Många reflekterar dessa höstdagar på det ödesmättade valet den 11 september 2022 och vad det kommer att innebära om en M-SD-KD-regering kommer till makten, både för det Sverige vi vant oss vid att leva vid och för de demokratiska principer som vi fortfarande tar för givna.

I Dagens Samhälle (30/9) skriver tidningen om ”Så ska SD ta över i kommunerna”.

I kommunvalet 2018 fick SD sitt genombrott och blev störta parti i tolv kommuner och ingår nu i styret i sex. I 38 kommuner blev SD näst störst.

Inför nästa års kommunala val förbereder partiet sig för en betydligt mera omfattande valseger, skriver DS, som intervjuat partisekreteraren Richard Jomshof.

– I vårt mest optimistiska scenario är vi uppe i 80–90 kommuner där vi efter valet styr på ett eller annat sätt. Och tittar man på var vi kan få posten som kommunstyrelsens ordförande så bedömer jag att de kan ske i 25–30 kommuner, säger partisekreteraren Richard Jomshof.

Jomshof berättar att förberedelserna inför den tänkta nya situationen har börjat genom omfattande utbildning av lokalpolitiker i vad som krävs för att kunna styra en kommun. Det har varit si och så med den saken på många håll. Enligt valmyndigheten finns i Sverige 31 obesatta fullmäktigeplatser i landet, 29 av dem tillhör SD.

Jomshof är inte blygsam.

– Jag tror faktiskt att vi kan bli största parti i Sverige.

Fram till den nuvarande mandatperioden styrde inte SD i en enda kommun. Nu styr man i Sölvesborg med M och KD. I Bjuv och Hörby har SD ordförandeposten i kommunstyrelsen. I Svalöv har SD ordförande i kommunstyrelsen och styr kommunen med M och KD. I Staffanstorp styr SD med M som har ordförandeposten. I Surahammar ingår SD i en koalition med M, KD, L och C.

I tolv kommuner blev SD största parti. Alla ligger i Skåne utan Munkedal.

Moderaternas ändrade inställning till sverigedemokraterna på riksnivå kommer att innebära en omvälvning på kommunal nivå tror Jomshof.

I en ledare i Aftonbladet i söndags reflekterade tidningens politiske chefredaktör Anders Lindberg över tänkbara konsekvenser på det nationella planet om moderaterna 2022 bildar regering tillsammans med KD och SD. Han utgår från händelser efter sprängningen på Övre Husargatan i Göteborg.

På nätet var man snabb med att utpeka den skyldige. Det handlade förstås om en invandrare och om ”mångkultur” i allmänhet, förutom på regeringen.

Jimmy Åkesson reagerade med ryggmärgen och krävde att regeringen skulle utlysa undantagstillstånd. Hans andra krav var att militära styrkor skulle sättas in i det drabbade området i Göteborg.

Ingetdera är möjligt i det demokratiska Sverige. Dessbättre kom polisen snabbt med besked om att den huvudmisstänkte var en enskild rättshaverist.

Men vad hade hänt om SD haft inflytande på regeringen, undrar Lindberg oroligt, eller om polisen inte varit så snabb med beskedet om den misstänktes bakgrund?

Mönstret inför den politik en M-SD-KD-regering kan förväntas driva är redan tydligt, tror Anders Lindberg. Det blir ”SD:s invandringspolitik och angrepp på public service, fri forskning och kulturliv, tillsammans med moderaternas skattesänkningar och privatiseringar”.

Mycket står på spel i valet 2022. Från en dag till nästa kan stora delar av förutsättningarna för det demokratiska samhälle vi sedan lång tid tagit för självklart var satta ur spel.

Om bara män fick rösta blev SD det största partiet

Kvinnor röstar oftast vänster och män höger. Foto: Stina Stjernkvist/TT.

Det är i år hundra år sedan Sverige fick kvinnlig rösträtt. Ändå har hittills ingen kvinna varit regeringschef. I det avseendet ligger Sverige långt efter många andra europeiska länder.

I en ledare i Aftonbladet konstaterar Anders Lindberg att i ett Sverige som 2021 fortfarande hade saknat kvinnlig rösträtt hade M, KD och SD samlat 203 av riksdagens 349 mandat, alltså stark egen majoritet. SD hade blivit riksdagens största parti och kunnat ställa krav på att få tillsätta statsminister, och oavsett det fått en dominerande roll när det gäller utformningen av en tänkt borgerlig regerings politik.

Aftonbladet vänder också på resonemanget. Om inte männen fick rösta skulle de rödgröna och centern få 212 mandat. SD skulle bli mindre än vänsterpartiet. Siffrorna bygger på uträkningar gjorda av Dagens Nyheter.

Till DN säger professor Maria Oskarson vid Valforskningsprogrammet på Göteborgs universitet:

– En hel del av könsskillnaderna kan man förklara med yrke eller att vi börjar få ett utbildningsgap där kvinnor är högre utbildade än män. Men när vi kontrollerar för det här i våra statistiska modeller så är det inte så att könsskillnaderna försvinner. Det finns något mer som inte kan förklaras bort.

Anders Lindberg skriver vidare:

”I en demokrati måste både kvinnors och mäns erfarenheter spela roll, både kvinnors och mäns kompetens tas till vara och både kvinnor och män ha samma makt.

Det Socialdemokraterna behöver fundera på nu är om man tänker leva som man lär. Svaret borde vara enkelt.

Magdalena Andersson är landets näst tyngsta politiker, ingen ifrågasätter hennes kompetens.

Men som min kollega Jonna Sima skrev i veckan: ”Frågan är inte om Magdalena Andersson ska utses bara för att hon är kvinna. Frågan är om hon ska bli omsprungen av en mindre kvalificerad man, just eftersom hon är kvinna.”

Att kompetenta kvinnor blir åsidosatta till förmån för manliga medelmåttor är ju inte direkt något nytt fenomen. Och tro inget annat – många känner sig kallade.

Kvinnor röstar 1921. Bilden: Hallwylska museet.

”Papegojprat om tuffa tag och hårdare straff”

Foto Johan Nilsson/TT

I veckan som gick släppte Brottsförebyggande rådet, BRÅ, en rapport om invandring och brottslighet. Rapportens slutsats var att personer med utländsk bakgrund är överrepresenterade i brottsstatistiken.

Rapportens innehåll tolkades av det nya brunblåa blocket SD+M på förväntat vis. Brott och straff har blivit kodord för invandring, skrev på HD:s kultursida Petter Larsson häromdagen och många medier har anpassat sig till den politiska spelplanen. Högerblocket  vill till varje pris göra brott och straff (och invandring) till en huvudfråga i nästa års val.

Kommer nästa års valrörelse att handla om ”den nu obefintliga ”massinvandringens” påstådda ”belastning” på den svenska idyllen”, undrade Peter Larsson.

BRÅ gjorde senast en liknande undersökning 2005. Den nya rapporten visar i princip samma sak som den 16 år gamla rapporten, skriver Andreas Magnusson i kriminal- och rättsmagasinet Para§raf, där Magnusson är en av magasinets fasta krönikörer.

Magnusson konstaterar att ”vi vet att invandrare är överrepresenterade i brottslighet och överrepresentationen ligger fortfarande på ungefär 2,5 gånger (något lägre om man justerar för ålder då invandrare som grupp är yngre och yngre människor oftare begår brott än äldre).”

Så har det sett ut under lång tid. Den nya rapporten innebär inget nytt. Iakttagelsen är inte uppseendeväckande, konstaterar Andreas Magnusson. ”Invandrare lever oftare i social utsatthet och har oftare en trasig bakgrund – två saker som gör människor mer benägna att hamna i brottslighet.”

De politiska slutsatser av rapporten som dras av M och SD är mera häpnadsväckande än rapporten.

Moderaternas Johan Forssell tycker att rapporten visar att invandringen måste minska och SD:s Martin Kinnunen ser rapporten som ett bevis på Sveriges misslyckade invandringspolitik.

Magnusson fortsätter:

”I själva verket är den (rapporten) snarare ett tecken på att Sveriges integrationspolitik tycks fungera precis lika bra oavsett hur stor invandringen är. Vi lyckas inte sämre med att göra invandrare till laglydiga medborgare bara för att de blir fler.”

BRÅ konstaterar att resultaten i den nya rapporten är oerhört lika de från 2005 med två avgörande skillnader.

  1. Brottsligheten i samhället är lägre nu än 2005 (då invandringen var lägre). Allt har inte bara blivit ”värre och värre”.
  2. I rapporten från 2005 var kriminaliteten bland utrikes födda något högre än kriminaliteten bland inrikes födda med utländska föräldrar. Nu är det tvärt om.

Innebörden av den andra punkten är, för att fortsätta att citera Magnusson, att ”människor som kommer hit med värderingar från ett annat land är mindre benägna att hamna i brottslighet än människor som har vuxit upp i Sverige och har två utländska föräldrar.”

Slutsatsen av det är att problemet inte är importerat utan inhemskt och handlar om att Sverige blir allt mer segregerat – etniskt och ekonomiskt.

Slutsatsen är uppenbar. Om vi inte kommer till rätta med klassklyftor, bostadssegregation, skolsegregering, arbetsplatsdiskriminering, machokulturer, arbetslöshet och utbildningsbrister, inte minst i våra särskilt utsatta områden, så kan kriminaliteten öka.

BRÅ undersöker i rapporten olika faktorer som leder till överrisk för att hamna i kriminalitet, så kallade kriminogena faktorer.

Invandrare har en överrisk på 2,5 gånger, men andra faktorer har betydligt större betydelse:

Manligt kön innebär en överrisk på 3,5 gånger, dålig inkomst innebär en överrisk på 5,3 gånger, om man har vuxit upp i en familj som lever på försörjningsstöd så ligger överrisken på 6,1 gånger. Dålig utbildning innebär en överrisk på 5,7 gånger.

Magnusson avrundar:

”Att låsa in alla män skulle alltså ha betydligt större effekt för att minska brottsligheten i samhället än att stänga gränserna, men ännu större effekt skulle det ha att satsa stora pengar på skola och arbetsmarknad.

Av någon anledning är det inte lika politiskt gångbart med sådana förslag som det är att gnälla på invandrare, skrika om stängda gränser och papegojprata om tuffa tag och hårdare straff.”

M:s attacker mot public service går längre än SD:s

 Moderaternas partiledare Ulf Kristersson anländer till SVT för att delta i partiledardebatt, sommaren 2020.Foto: Jonathan Näckstrand/TT/DN.

I en debattartikel på DN kultur gick Jan Scherman i den gångna veckan till fränt angrepp mot moderaternas mediepolitiska handlingsprogram, ”Mediepolitik för mångfald”, offentliggjort i juni i år.

Scherman menar att M nu går betydligt längre än SD i olika förslag i syfte att både kontrollera och nedmontera public service: ”Det gäller inte bara besparingar, minskad mångfald, utan också direkt styrning av verksamheten genom att placera ut statliga revisorer på SVT och SR.”

Scherman påminner om moderaternas senaste partistämma i oktober 2019. Då ville partiets tyngsta partidistrikt, det i Stockholm, helt avskaffa public service.

På stämman upprepade partisekreteraren Gunnar Strömmer utan konkretisering vissa kretsars mantra att SVT och SR är svårt vänstervridna, ”att vinklingen inte är helt opartisk” i dessa medier. Denna påstådda vänstervridning var snarast ett utspel för att ” ge utredarna mod att ta i med hårdhandskarna”, fortsätter Scherman.

I pressmeddelandet om 2021-utredningen heter det att ”utvecklingen gör att några av de traditionella argumenten för public service i radio och TV inte längre är relevanta.” Moderaterna preciserar inte. Argumenteringen påminner om sverigedemokraternas.

Så här heter det bland annat:

”SVT och SR ska inte tränga ut kommersiell radio och TV, eller bedriva oschysst konkurrens med lokaltidningar på webben.”

Den ojusta konkurrensen kommer knappast från SVT och SR utan från stora kommersiella aktörer. Vi såg vad som hände när amerikanska multinationella och ytterst förmögna Discovery nyligen köpte upp rättigheterna till att sända de olympiska spelen i större delen av Europa i hemliga förhandlingar med den Olympiska kommittén.

När det gäller lokal nyhetsrapportering har vi all anledning att vara tacksamma för att SVT byggt ut lokala nyhetssändningar över stora delar av Sverige. Lokaljournalistiken har annars varit den stora förloraren i de senaste årens medieutveckling. Nu kontrollerar en knapp handfull stora medieägare merparten av denna rapportering, med kraftigt nedskurna redaktioner.

Moderaterna vill lägga ner  Utbildningsradion, UR. Och de vill tvinga SVT och SR att regelbundet ta fram förslag på lågkostnadsalternativ för verksamheten.

På punkt efter punkt har Moderaterna gått vidare med idéer som först förts fram av SD, vilket framgår för dem som läser alla sidorna i den 55 sidor långa utredningen, understryker Scherman. Och jag kan tillägga att det räcker bra med att läsa pressmeddelandets sammanfattning.

M vill ha ett smalare programutbud. Något som också SD föreslår i sin motion om public service från oktober 2010. SD kräver att ”verksamheten bör bli smalare och vassare”. KD har uttryckt sig på liknande vis.

Det är hårresande okunnigt och obehagligt. Dagens SVT och SR är suveräna institutioner med en upparbetad ambition att informera brett och sakligt också på områden som inte prioriteras av andra medier. SVTPlay är en kulturskatt av sällsam och skimrande kvalitet och mångfald. Ska den också offras i M/SD:s förkrympta värld.

Bland det mest obehagliga är att  moderaterna inte vill grundlagsskydda public service. Partiet kallar det för en demokratisk rättighet för riksdagen att lägga ner public service med en rösts övervikt i riksdagen, på liknande vis som när värnplikten avskaffades. SD har länge haft samma uppfattning.

Både M och SD betonar vikten av att public service vårdar det svenska språket. SD kräver färre anglicismer och svordomar. Partiet vill ha fokus på svensk kultur och natur.

Med ännu mer kommersiell TV lär det inte bli mycket kvar av svenska språket, det kan vem som helst inse redan nu.

I Danmark skar man ner drastiskt på Public Service, bland annat genom att lägga ner den utmärkta kulturkanalen, DRK. Det hette i debatten innan att DR skulle satsa mer på dansk kultur och dansk film i sitt utbud. Mer Åsa Nisse och Jönssonligan blir det i ett svenskt sammanhang.

På lördagskvällen zappade jag genom det kommersiella utbudet, det var Jönssonligan i två kanaler samtidigt. Är det vad vi kan vänta, när nu M och SD kallar det mesta andra för vänstervridet?

Scherman avrundar:

Det är uppenbart att Moderaternas förslag är mer genomarbetade och långtgående än SD:s mer kortfattade populistiska utspel. Samtidigt är M-rapporten fylld av inkonsekvenser. Särskilt motsägelsefullt blir det när utredarna betonar vikten av frihet, oberoende och sanningssökande, samtidigt som man föreslår en serie avancerade regleringar och direkt styrning. …

Partiet har nu kört om SD och tagit täten i kritiken mot public service. Moderaternas förslag är bland mycket annat ett direkt hot mot en fri och oberoende nyhetsförmedling i den skattefinansierade tv:n och radion.”

Fotnot: Jag Schermans artikel har bemötts av  M-politikerna Odd Eiken och Viktor Wärnick i en replik.

Fotnot 2: Bloggen NyaKulturSören kommer under en tid att inte ha lika många inägg i veckan som nu, när ambitionen varit en text om dagen.

varför Äger Discovery rätten till TV:s OS-sändningar?

Armand Duplantis efter tisdagens OS-guld i Tokyo. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

Tjejlandslaget i fotboll går till olympisk final. Armand Duplantis vinner OS-guld i stavhopp på ofattbara höjden 6.02. ”Vi” vinner guld och sitter klistrade framför TV:n dessa augustidagar som alldeles lämpligt skruvat ner sommaren på sparlåga.

Jag hör till den kategori som inte tål reklam i TV. Men Tokyo-OS sänds inte av SVT utan av amerikanska Discovery som köpt rättigheterna för det mesta av Europa. Sändningarna sponsras av vadhållningsbolaget siochså som vill lura av dig dina pengar, heter det så fort ett mellanrum uppstår.

Sändningarna från stavhoppsfinalen pratas sönder av två kommentatorer som inte insett att televisionen är ett medium för rörliga bilder. När den unge svensk-amerikanske stavhopparen går fram mot den omöjligt högt upphängda ribban pratar de om andra saker, som för att få mig att tappa koncentrationen på stundens dramatik. Det är pinsamt uselt.

Beror det på att Discovery är en tungt reklamfinansierad kanal, en länk i ett gigantiskt multinationellt amerikanskt företag verksamt över hela världen?

Varför sänds OS i Sverige av amerikanska Discovery, medan evenemanget i Danmark förmedlas av den statliga danska TV:n? Jag har inget svar på frågan – men förmodar att stora kategorier svenskar därigenom mist möjligheten att följa årets största idrottshändelse därför att man inte kan ställa in kanal 5 och 9. Visst, det går att köpa ett enmånadsabonnemang för 129 kronor och sedan säga upp det. Men varför?

Dessvärre är de olympiska spelen numera en marknadsvara som högstbjudande kan hantera och äga. SVT måste ha blivit nerringt av folk som inte fattat varför det blivit så här. Därför har företaget på svt.se lagt ut ett försök till svar under rubriken ”Frågor och svar om OS i Tokyo”.

Fråga: Jag betalar TV-licens och förväntar mig att SVT sänder OS, varför har ni inte köpt rättigheten?

Svar: Det är väldigt komplext att köpa sporträttigheter och ingen förhandling är den andra lik. SVT lade ett bra bud för OS 2018-2024 men rättigheterna för i stort sett hela Europa såldes till amerikanska Discovery Communications. Om Discovery betalade mer, mindre eller lika mycket för OS-rättigheterna i Sverige som det bud SVT lade vet bara IOK (Internationella olympiska kommittén).”

Alltså Discovery har köpt medie-rättigheterna till OS under sex år till ett hemligt pris.

På Den internationella Olympiska kommitténs hemsida anges att: ”The vision of the International Olympic Committee is to Build a Better World through Sport.”

Blir världen bättre därför att Discovery köper ensamrätten till att sända från de olympiska spelen i Tokyo? Får de svenska tittarna bättre utbud genom tillvägagångssättet. Absolut inte, tvärtom. 

OS blir snöd business där den som kan betala mest blir vinnaren. Det var knappast vad Pierre de Coubertin som grundade OS en gång hade som mål. Hans motto var ju: ”Det viktigaste är inte att vinna utan att kämpa väl”. Alltså att det sportsliga engagemanget är viktigare än ära och pengar. Men det var länge sedan.

Vilka politiska beslut ligger bakom? Är det moderaterna och KD, som ju vill banta eller avskaffa public service? Varför sänder den danska statliga TV:s OS men inte den svenska?

IOK har genom att sälja OS-rättigheterna till Discovery reducerat de olympiska spelen till en marknadstjänst för Discovery+. Företaget vill få fler att teckna strömmande abonnemang. Det ger som bekant gigantiska inkomster. Bolagets förhoppning är förstås att fler via OS ska lockas till deras kanaler och att företaget ska växa och bli rikare. 

Redan nu har Discovery med huvudkontor i New York 9800 anställda och årliga intäkter (2020) på 250 miljarder dollar. I maj i år meddelades att ett samgående planeras mellan Discovery och AT&T (som för tre år sedan köpte Time Warner för $85 miljarder). Företaget kommer då att vara större på strömmande film än Netflix, Disney och Amazon. Man planerar att ytterligare bygga ut sina strömmande filmtjänster för att nå 400 miljoner globala abonnenter.

Discoverys nuvarande huvudägare Advance Publication, rankades av Forbes 2019 till USA:s 221:a största privatägda företag.

OS-sändningar i dansk TV. Tablå för dansk statlig TV onsdag 3 augusti. Skärmdump.

Demokratin och Bonniers växande tidningsiperium

Bonnier stärker sin makt över svenska medier genom köpet av Skånska Dagbladet och kontrollerar efter affären med Gota Media 57 svenska lokaltidningar och ytterligare en mängd gratistidningar. Samt förstås Dagens Nyheter och Expressen.Bilden: Dagens ETC.

Bonniers förstärker sin makt över det svenska medielandskapet. Nyligen kom Bonnier News överens med Gota Media om att samarbeta i ett korsvist ägande. Bonniers tar 30 procent av Gota och Gota 20 procent av Bonnier News Local. ”Jätten sväljer den mindre konkurrenten”, skriver Gunnar Wesslén i en kommentar i Dagens Etc.

För bara ett decennium sedan såg det svenska medielandskapet helt annorlunda ut, med en mångfald lokalt ägda tidningar. Under en tid därefter har det funnits ett dussintal ägare. I dag återstår i princip bara tre, med ett fåtal undantag.

I torsdags avslöjades att Bonniers köpt ytterligare två skånska tidningar, Skånska Dagbladet och Norra Skåne. Det innebär att Bonniers efter affären med Gota Media kontrollerar 57 svenska lokaltidningar och ytterligare en mängd gratistidningar. Samt förstås Dagens Nyheter och Expressen.

Dagens Etc intervjuar Jan Scherman, före detta vd för tidigare Bonnierägda TV4, numera ägt av Telia.

Scherman tror att Bonniers ambition varit att utnyttja stordriftsfördelarna. Det innebär också att den lokala journalistiken minimeras.

– Det är ytterst oroväckande ur alla tänkbara perspektiv, men framförallt likriktning av både nyhetsförmedling och opinionsbildning. Bonnier äger snart allt i dagspress. En gång monopolist alltid monopolist. De tre koncernerna som nu äger de svenska tidningar kan förväntas att till stor del inom varje koncern ha en stor del gemensamt redaktionellt innehåll. Till det kommer stora annonspaket och samordnad distribution.

Mer än tio procent av Gota Medias intäkter kommer från samhällsstöd, skriver Etc. Koncernens hela årsvinst på över 100 miljoner har betalts av skattebetalarna. För Bonnier News Local är förhållandet detsamma. Miljonvinsterna kommer från skattebetalarna.

Ur ett demokratiskt perspektiv är den nya situationen bedrövlig. Väl fungerande medier är grunden för en levande demokrati. Digitaliseringen medför lägre intäkter för de flesta mediehus – och därmed färre journalister. Allt fler delar av Sverige hamnar i medieskugga. Och i större delen av Sverige råder näst intill tidningsmonopol.

Public Service – SVT och SR – är fortfarande en garant för kvalitetsjournalistik, men hotas av de högernationalistiska partierna, sverigedemokraterna, moderaterna och kristdemokraterna.

Ulf Kristersson låter som en sverigedemokrat

Ulf Kristersson. Foto: Stina Stjernkvist/TT

På fredagen återinstallerades Stefan Löfven som svensk statsminister och behöll med något undantag sina tidigare ministrar. Allt återgår till det ”normala”, hoppas nog många. Men det politiska läget före misstroendeförklaringen var knappast ”normalt”. Och sedan liberalerna bytt sida och beslutat sig för att ställa sig bakom en M-ledd regering med stöd av SD gäller inte längre januariavtalet.

Sverige går därmed in i ett mycket osäkert politiskt år fram till det kommande ordinarie valet hösten 2022. Redan dessförinnan lär mycket ställas på sin spets, under de kommande förhandlingarna om höstbudgeten.

Moderatledaren Ulf Kristersson höll den gångna Almedalsveckans sista tal. Det talet ger en förning på vad vi har att vänta. Kristersson lät rakt av som en sverigedemokrat.

För tre år sedan lovade han Förintelseöverlevaren Hédi Frid att aldrig samarbeta med främlingsfientliga SD. Sommaren 2021 låter Kristersson som en öppet främlingsfientlig sverigedemokrat.

Gissningsvis har Kristersson tre syften. Att vinna tillbaka de väljare som gått från M till SD och att inför SD markera åsikts-samstämmighet. Det tredje syftet är uppenbart, att själv vinna politisk makt. Det var uppenbart redan under efterspelet till valet 2018 då Kristersson inte alls tog in de politiska realiteterna och förlängde tiden tills en ny regering kunde tillträda.

Få politiker har som moderatledaren gett prov på personlig makthunger, parad med nedlåtenhet mot den sittande statsministern Stefan Löfven, ofta i ordalag som dryper av vad jag skulle kalla förakt för vanliga arbetare.

Sveriges radio sammanfattade Kristerssons tal i några punkter:

• Kristersson anser att vi har för mycket invandring till Sverige – men delar inte Sverigedemokraternas syn att vi ska ha ett totalstopp.

• En mycket hög andel av den kriminalitet som är allra grövst just nu är kopplat till riktigt, riktigt misslyckad integration i Sverige.

Rubriken på SR:s inlägg var rakt på sak: Kristersson: ”Invandring har blivit en belastning för Sverige”.

Invandringen är en belastning, menar M-ledaren. Men 30 procent av läkarna på dagens svenska sjukhus har utländsk bakgrund. Är de är en belastning. Andelen undersköterskor är ännu större. Hur skulle svensk vård över huvud kunna fungera utan dessa grupper.

I Aftonbladet skriver Lina Stenberg på ledarplats: ”Att klassa en femtedel av landets befolkning som en belastning är inget en seriös partiledare gör utan konsekvenser.”

I flera år har en annan svensk Auschwitzöverlevare, Emerich Roth, påmint om likheterna mellan dagens Sverige och 30-talets Tyskland, där judar klassades som syndabockar och rasism och antisemitism normaliserades.

Allt det här är en djupt obehaglig för att inte säga otäck utveckling, som förutom de bisarra generella främlingsfientliga angreppen på de många i Sverige som har utländska bakgrund också kan komma att få starkt negativ verkan på bilden av Sverige internationellt.

Expos Daniel Poohl: Mediestödet gynnar extremhögerns medier

Högerextrema Fria Tiders ”vetenskapssida”. De senaste tre åren har Fria Tider, Samhällsnytt och Exakt24 beviljats statligt stöd på totalt 18,4 miljoner kronor.

Oberoende medier är en nödvändighet för en levande demokrati. Utan informerade medborgare som kan ta ställning i avgörande frågor blir samhället dysfunktionellt. Förutfattade meningar, fördomar, främlingsfientlighet sprider sig i tystnadens ekokamrar. De tryckta mediernas kris är också demokratins kris.

Den här veckan står mycket på spel. Skulle resultatet av den pågående regeringskrisen bli en högernationalistisk regering kan SVT/SR:s förutsättningar snabbt förändras dramatiskt med ett enkelt beslut i riksdagen med en enda rösts övervikt om exempelvis nerskurna anslag eller kanalnedläggning. Det är inte osannolikt. Det har redan hänt – i Danmark.

Flera av de högernationalistiska partier som nu vill ta makten har en extremt negativ hållning till public service. Stockholmsmoderaterna vill helt och hållet lägga ner SVT och SR i sin nuvarande form och ersätta dem med reklamfinansierade sändare. Ebba Busch är inne på liknande tankar. SD ska vi bara inte bara tala om.

Det kan gå fortare än någon tror i dag.

För de icke statligt finansierade medierna finns mediestödet som en garanti för överlevnad, kvalitet och demokrati. Eller?

Det svenska presstödet infördes under 1960-talet för att säkra mångfalden i den svenska pressen. Stödformen fungerade länge. Men tiotalets mediekris förändrade det svenska tidningslandskapet. Nya storägare tog över nästa alla tidningar i tre stora mediekoncerner. Det gick ofta ut över bevakningen av mellanstora och mindre städer, med allt färre yrkesverksamma journalister och allt större delar av landet i medieskugga.

Eftersom allt mer journalistik byggde på digital nyhetsförmedling gjordes 2018 stora förändringar i mediestödsystemet, som gjordes teknikneutralt. Mediestödet som tidigare gynnat papperstidningarna kan nu ges också till nyhetssajter. De nya stödformerna har utnyttjats av nya aktörer.

Daniel Poohl, Stiftelsen Expos vd och ansvarig utgivare, skriver i Expo om hur mediestödet blivit ”ytterhögerns guldgruva”.

I Expo skriver Daniel Pohl, vd och ansvarig utgivare på Stiftelsen Expo, om hur högerextrema medier gynnats med många miljoner av det nya mediestödet. Det är inte bara oroande, det är beklämmande. ”Ytterhögern ser sin chans”, skriver Pohl. Han fortsätter:

”2020 beviljades den högerradikala nyhetssajten Samhällsnytt nära 1,2 miljoner kronor i redaktionsstöd. I år beviljades sajten totalt 245 000 kronor för att driva lokaljournalistik i underbevakade områden, bland annat i Järvaområdet i Stockholm.

Exakt24, som har samma ägare som Fria Tider, beviljades under 2020 totalt lite över 1,3 miljoner kronor i stöd – strax över 900 000 kronor i redaktionsstöd och resten för utveckling och innovation. Bara under de senaste tre åren har Fria Tider, Samhällsnytt och Exakt24 tillsammans beviljats statligt stöd på totalt 18,4 miljoner kronor.”

Medier som till sitt väsen är öppet demokratifientliga får demokratigynnande mediestöd i yttrandefrihetens och mångfaldens namn.

Daniel Pohl betonar att kriterierna för hur mediestödet ska fördelas är svårdefinierade och känsliga: ” Vi vill inte ha klåfingriga politiker som petar i vad medier ska ha rätt att skriva eller inte. Men samtidigt kan ju inte ett stöd som är tänkt att stärka demokratin beviljas till vilket skräp som helst.”

I april uppdaterade Myndigheten för press, radio och tv, MPRT, föreskrifterna för mediestödet genom att klargöra innebörden av ”redaktionellt innehåll av hög kvalitet”: ” Nyhetsmedier som i sitt samlade redaktionella innehåll uppmanar till brott, sprider desinformation eller vilseleder kring vetenskap lever inte upp till kravet, menar myndigheten. 

I Samhällsnytts redaktion ingår Kent Ekeroth, som hyllar Ungerns premiärminister Viktor Orbán som ”världens främste statsledare”. Ungern har blivit en förebild för extremhögern i Sverige.

På Exakt24:s webb arbetar den förre SD-politikern Erik Almqvist. På en konferens nyligen uppmanade denne Almqvist till krig:

”Vår civilisation är vid en kritisk punkt. Och vi måste vara tydliga med det. Vi behöver gå i krig, inte förbereda för krig. Vänsterliberaler och globalister för redan ett kulturellt och demografiskt krig. Nu är det dags att mobilisera och slå tillbaka.”

” Så motiveras alltså den ”journalistik” som ytterhögern bedriver, och som mediestödet bidrar till att stärka”, avrundar Daniel Poohl.

M:s flyktingpolitik vill ”Make Sweden great again” ”Det här är ren rasism”

Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson, både moderaterna, som på Trumps vis vill att ”invandringen ska vara bra för Sverige”. Skärmdump DN Debatt.

Sverige stänger gränserna mot omvärlden. Flera partier tycks tävla om att formulera en främlingsfientlig politik. Mycket påminner om situationen en bit in på 90-talet när Bert Carlsson och Ian Wachtmeisters Ny Demokrati blev mall för socialdemokratisk regeringspolitik, sedan många flyktingar kommit hit från det krigshärjade Jugoslavien. 

Fast det är värre nu. Nu är det inte pajasparet Karlsson/Wachmeister som inspirerar till flyktingpolitiska utspel utan den öppet rasistiske ex-presidenten Donald Trump och förstås Jimmy Åkessons Sverigedemokraterna. Och nu handlar det särskilt om flyktingarna från de ohyggliga kriget i Syrien.

Jag är skeptisk till regeringens förslag om att det bara ska utfärdas tillfälliga uppehållstillstånd för flyktingar, det om något saboterar med lång väntan i utanförskap möjligheterna till integration. 

Men här vänder jag mig särskilt mot den omänskliga och främlingsfientliga flyktingpolitik som moderaterna presenterade i torsdags. På DN-debatt publicerades då en artikel av partiets radarpar Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson. I ingressen anges att det handlar om 100 konkreta förslag för en ny integrationspolitik och så heter det att: 

”Vi behöver en helt ny integrationspolitik där målet är att invandringen sammantaget ska vara bra för Sverige”.

En svensk variant av Trumps ”Make America Great again”, om jag förstår rätt.

Make Sweden great again? Trump byggde murar mot Mexiko, USA förbjöd flyktingar från en rad länder att komma till landet, i synnerhet från muslimska länder.

Har inte stora delar av invandringen redan ”varit bra för Sverige?” Skulle vården klarat av påfrestningarna under pandemin utan alla dessa kompetenta läkare, sjuksköterskor och undersköterskor med rötter i andra länder som stått för så mycket av slitet på sjukhusen? 30 procent av alla läkare är födda utomlands. 60 procent av de som städar på covidsjukhusen är invandrare.

Språkligt väcker artikeln funderingar. Det här är en artikel där moderaterna hoppas lansera ett huvudtema för att kunna segra i valet 2022 på en flykting- och främlingsfientlig politik, kalibrerad med sverigedemokraterna. Men i texten nämns inte ordet ”flykting” en enda gång. 

I stället talas det om ”volymer”, i en total avhumanisering.

”För att klara integrationen krävs kraftigt minskad invandring. Moderaterna föreslår att ett volymmål … som ska påminna om Danmarks, heter det. Kristersson är Sveriges svar på främlingsfientliga Pia Kjærsgaard.

Har Kristersson inte fattat att flyktingarna som kommit till Sverige till stor del flytt från fasansfulla krig, att de inte hade mycket val annat än att komma iväg och bort. 

I stället talas det om ”integration”, ”om en nödvändig praktisk anpassning för att fungera i det svenska samhället – att respektera de lagar, seder och bruk som gäller här”.

Eller på staffantorpska, vellingska, trelleborgska och sölvesborgska om att ”ta i hand när man hälsar”, inte bära slöja eller huvudduk”, etc. 

Ordet ”integration” förekommer 34 gånger i texten. Fast Kristersson tycks inte veta vad det betyder och menar något annat. Flyktingarna som kommer hit ska inte vara till besvär. De ska snabbt lära sig tala ”begriplig svenska”, vad nu det betyder. 

Om gamla farmor från en arabisk kultur flyr från ett land i spillror efter ett krig är det inte alltid lätt för henne att snabbt lära sig ”begriplig” svenska. Då ska hon enligt m-förslaget ut ur landet.

Därtill ska flyktingarna vara självförsörjande.

Kristersson uttrycker sig knappast själv på ”begriplig svenska”. Varför inte använda de ord som finns och hör till ämnet, krig, flyktingskap, trauma, flyktingläger – och försöka hederligt resonera om komplexa sammanhang. Hans och Svantessons språkbruk påminner mig om den vi-dom-retorik som de värsta nationalisterna i Jugoslavien använde under nittiotalets krig. De båda moderaterna sätter vi, de ”präktiga svenskarna”, mot de andra, ”dom där”, flyktingarna, som är lata och opålitliga och kriminella, som ska sättas åt, sättas på plats och veta hut.

Nu ska ”dom där” få lära sig: ”Ersättningen de första fem åren ska vara lägre”, invandrare ska successivt få kvalificera sig till bidrag och välfärdsförmåner,  moderaterna vill ”avskaffa rätten för asylsökande att bosätta sig var de vill”, och så vidare.

I Dagens ETC kommenterar Johan Ehrenberg både regeringens flyktingpolitiska utspel och moderaternas. Han skriver bland annat:

”I dag har vi en justitieminister som öppet skryter över att få söker asyl i landet, trots krig och förföljelse. Så djupt blev fallet.”

Och: ” Moderaterna har nu lagt förslag om att minska bidrag för just flyktingar och göra välfärden uppdelad så att den som inte är etablerad ska få leva på fattig nåder. Det här är ren rasism och Sverigedemokraterna jublar.

Det går inte att motarbeta högerextrem rasism med att ge efter för den. Det går inte att stoppa flyktinghat och invandrarhets genom att vara glad över att asylansökningarna minskar.”