Kategoriarkiv: Demokrati

Låt 16-åringar rösta i lokala svenska val!

16-åringar fick rösta i 20 utvalda kommuner i det norska valet hösten 2015.
Foto: Erichsen, Jarl Fr. / SCANPIX

I söndagens kyrkoval var alla som fyllt 16 år berättigade att rösta. I de allmänna valen är sedan1975 rösträttsåldern 18 år. Eftersom det bara är val vart fjärde år innebär det att rösträttsåldern i realiteten är dryga tjugo år, skrev i söndags på DN Debatt Olle Wästberg, f d liberal riksdagsledamot och ordförande i den statliga Demokratiutredningen, därtill författare av boken ”Den hotade demokratin”.

Det finns flera skäl till en sådan sänkning skriver Wästberg. I Norge genomfördes för några år sedan i 20 kommuners lokala val experimentet att låta 16-åriga rösta för att sedan låta forskare noga utvärdera vad det inneburit.

En viktig erfarenhet av det norska experimentet var att de 16-årigar som fick rösta skapade förutsättningar för högre valdeltagande i kommande val. En anledning kan ha varit att denna åldersgrupp ungdomar gick i skolan. Deras valdeltagande skapade förutsättningar för meningsfull undervisning i samhällskunskap.

Dessutom fick de norska 16-åringarna större kunskaper om lokal politik än 18-åringar i andra kommuner, vilket också la grunden till ett framtida större engagemang i val, med ett troligt bestående röstbeteende.

Wästberg minns hur han själv som ung blev aktiv i Folkpartiets ungdomsförbund. På den tiden var centerpartiets ungdomsförbund det största med 200 000 medlemmar. Samma förbund har i dag knappt 2000 medlemmar. Många unga är fortfarande samhällsintresserade men utan att vara medlemmar i något ungdomsförbund.

Samtidigt har elevdemokratin kraftigt försämrats. Elevråden spelar inte längre samma roll som tidigare. Undersökningar har slagit fast att de flesta förstagångsväljare i dag får det mesta av sin information från Facebook.

För några år sedan noterades obehagliga uppgifter om unga svenskars syn demokratin. I World Value Survey svarade var fjärde svensk mellan 18 och 29 att de ansåg att ”de inte ansåg det vara viktigt att leva i en demokrati”.

”Inskolningen i demokrati ”är viktig. Det är meningsfullt på många vis att sänka rösträttsåldern till 16 år.

EU-parlamentet har rekommenderat EU:s länder att i EU-valen tillämpa 16 års rösträttsålder. Så är redan fallet i bl a länder som Österrike, Bosnien-Hercegovina, Argentina, Brasilien och Ecuador, liksom i Skottland och Estland.

11/9 & 9/11: Muren, tornen och de amerikanska krigen

Keith Goldstein/Getty Images.

” Muren och tornen. Det måste vara de mest omvälvande händelserna i världen under min livstid; Berlinmurens fall den 9 november 1989 och terrorattacken mot World Trade Center och Pentagon den 11 september 2001.

Det ligger en kuslig logik i att datumen är varandras spegelbilder, 9/11 och 11/9. Det är som om historien använt sig av almanackan som pedagogiskt hjälpmedel, för att göra det närmast övertydligt att den ena händelsen är den andras negation.”

Så inledde i går fredag Per Svensson i Dagens Nyheter sin artikel inför dagens 20-årsminne av attacken mot World Trade Center i New York, det ”elfte september” som i USA benämns med bara två siffror, ”nine-eleven”.

De båda datumen och det som inträffade då och förknippas med dem har mer än något annat präglat vår tid. När Berlinmuren föll den 9 november 1989 innebar det att det kalla kriget som delat Europa sedan andra världskriget var över, särskilt efter det att Sovjetunionen upplösts två år senare. 

Det som skedde innebar en icke-våldslösning på en konflikt som länge präglat världspolitiken. 

De avgörande händelserna var i mycket beroende på den ryske politikern Michail Gorbatjovs framsynthet.

Optimismen den gången efter murens fall var stor. Vi var många som hoppades på en fredligare och värld, en alltmer demokratisk värld.

Men så blev det inte. Många framställde det som skedde som ”den fria marknadens” seger över den totalitära socialismen, som om ”väst” ideologiskt hade besegrat ”öst”, som om det viktiga var vinnare och förlorare.

Efter 9/11-attackerna mot New York och Washington förvandlades de tolv åren av demokratisk optimism efter det kalla krigets slut snabbt till längesedan historia. Världen blev en annan och sämre. USA:s president hade inga som helst ambitioner att hantera det skedda för att undvika krig. Tvärtom, Bush skulle hämnas först på det Afghanistan där Usama bin Ladin haft sina baser, sedan på Saddam Huasseins Irak, som inget alls hade med 9/11 att göra.

När det gäller antalet döda, antalet mördade, är Bush tusenfalt överlägsen Usama bin Ladin, en mördarpresident som borde ställts inför krigsförbrytardomstol i Haag och dömts till livstid i ett eget Guantánamo. Han har förödelsen av flera västasiatiska länder på sitt samvete, men bemöts sällan eller aldrig med kritiska synpunkter.

Det krig som Bush inledde i Afghanistan pågick i tjugo år, som USA:s historiskt längsta krig, vilket bara vållat destruktiv förödelse, trots gigantiska ekonomiska satsningar, där också Sverige varit skamligen inblandat.

I dagarna bilder de nya härskarna i Afghanistan regering. Några av ministrarna har suttit länge som fångar i Guantánamo. Eftersom USA inte ställt de flesta fångarna inför domstol går det inte att avgöra om de är kompetenta och lämpliga.

För det plågade afghanska folket med 38 miljoner invånare väntar kusliga umbäranden. I en notis i Svenska Dagbladet i går fredag heter det att landet står inför en ekonomisk krasch som kan sänka nästa hela befolkningen (97 %) under fattigdomsgränsen, vilket FN:s UNDP uppmärksammat i en ny studie. Där varnar man för att Afghanistan, som redan före talibanernas återkomst vafr ett av världens fattigaste länder, redan nästa år kan drabbas av vad man kallar ”universell fattigdom”.

Den svenske Afghanistankännaren Anders Fänge skrev nyligen i en viktig artikel i Svenska Dagbladet att västerländska regeringar, också den svenska, borde tänka på konsekvenserna av förhastade beslut med innebörden ”inte en spänn till talibanerna”, eftersom fruset bistånd är ett recept på en folklig katastrof utan motsvarighet i modern tid.

Om bara män fick rösta blev SD det största partiet

Kvinnor röstar oftast vänster och män höger. Foto: Stina Stjernkvist/TT.

Det är i år hundra år sedan Sverige fick kvinnlig rösträtt. Ändå har hittills ingen kvinna varit regeringschef. I det avseendet ligger Sverige långt efter många andra europeiska länder.

I en ledare i Aftonbladet konstaterar Anders Lindberg att i ett Sverige som 2021 fortfarande hade saknat kvinnlig rösträtt hade M, KD och SD samlat 203 av riksdagens 349 mandat, alltså stark egen majoritet. SD hade blivit riksdagens största parti och kunnat ställa krav på att få tillsätta statsminister, och oavsett det fått en dominerande roll när det gäller utformningen av en tänkt borgerlig regerings politik.

Aftonbladet vänder också på resonemanget. Om inte männen fick rösta skulle de rödgröna och centern få 212 mandat. SD skulle bli mindre än vänsterpartiet. Siffrorna bygger på uträkningar gjorda av Dagens Nyheter.

Till DN säger professor Maria Oskarson vid Valforskningsprogrammet på Göteborgs universitet:

– En hel del av könsskillnaderna kan man förklara med yrke eller att vi börjar få ett utbildningsgap där kvinnor är högre utbildade än män. Men när vi kontrollerar för det här i våra statistiska modeller så är det inte så att könsskillnaderna försvinner. Det finns något mer som inte kan förklaras bort.

Anders Lindberg skriver vidare:

”I en demokrati måste både kvinnors och mäns erfarenheter spela roll, både kvinnors och mäns kompetens tas till vara och både kvinnor och män ha samma makt.

Det Socialdemokraterna behöver fundera på nu är om man tänker leva som man lär. Svaret borde vara enkelt.

Magdalena Andersson är landets näst tyngsta politiker, ingen ifrågasätter hennes kompetens.

Men som min kollega Jonna Sima skrev i veckan: ”Frågan är inte om Magdalena Andersson ska utses bara för att hon är kvinna. Frågan är om hon ska bli omsprungen av en mindre kvalificerad man, just eftersom hon är kvinna.”

Att kompetenta kvinnor blir åsidosatta till förmån för manliga medelmåttor är ju inte direkt något nytt fenomen. Och tro inget annat – många känner sig kallade.

Kvinnor röstar 1921. Bilden: Hallwylska museet.

M:s attacker mot public service går längre än SD:s

 Moderaternas partiledare Ulf Kristersson anländer till SVT för att delta i partiledardebatt, sommaren 2020.Foto: Jonathan Näckstrand/TT/DN.

I en debattartikel på DN kultur gick Jan Scherman i den gångna veckan till fränt angrepp mot moderaternas mediepolitiska handlingsprogram, ”Mediepolitik för mångfald”, offentliggjort i juni i år.

Scherman menar att M nu går betydligt längre än SD i olika förslag i syfte att både kontrollera och nedmontera public service: ”Det gäller inte bara besparingar, minskad mångfald, utan också direkt styrning av verksamheten genom att placera ut statliga revisorer på SVT och SR.”

Scherman påminner om moderaternas senaste partistämma i oktober 2019. Då ville partiets tyngsta partidistrikt, det i Stockholm, helt avskaffa public service.

På stämman upprepade partisekreteraren Gunnar Strömmer utan konkretisering vissa kretsars mantra att SVT och SR är svårt vänstervridna, ”att vinklingen inte är helt opartisk” i dessa medier. Denna påstådda vänstervridning var snarast ett utspel för att ” ge utredarna mod att ta i med hårdhandskarna”, fortsätter Scherman.

I pressmeddelandet om 2021-utredningen heter det att ”utvecklingen gör att några av de traditionella argumenten för public service i radio och TV inte längre är relevanta.” Moderaterna preciserar inte. Argumenteringen påminner om sverigedemokraternas.

Så här heter det bland annat:

”SVT och SR ska inte tränga ut kommersiell radio och TV, eller bedriva oschysst konkurrens med lokaltidningar på webben.”

Den ojusta konkurrensen kommer knappast från SVT och SR utan från stora kommersiella aktörer. Vi såg vad som hände när amerikanska multinationella och ytterst förmögna Discovery nyligen köpte upp rättigheterna till att sända de olympiska spelen i större delen av Europa i hemliga förhandlingar med den Olympiska kommittén.

När det gäller lokal nyhetsrapportering har vi all anledning att vara tacksamma för att SVT byggt ut lokala nyhetssändningar över stora delar av Sverige. Lokaljournalistiken har annars varit den stora förloraren i de senaste årens medieutveckling. Nu kontrollerar en knapp handfull stora medieägare merparten av denna rapportering, med kraftigt nedskurna redaktioner.

Moderaterna vill lägga ner  Utbildningsradion, UR. Och de vill tvinga SVT och SR att regelbundet ta fram förslag på lågkostnadsalternativ för verksamheten.

På punkt efter punkt har Moderaterna gått vidare med idéer som först förts fram av SD, vilket framgår för dem som läser alla sidorna i den 55 sidor långa utredningen, understryker Scherman. Och jag kan tillägga att det räcker bra med att läsa pressmeddelandets sammanfattning.

M vill ha ett smalare programutbud. Något som också SD föreslår i sin motion om public service från oktober 2010. SD kräver att ”verksamheten bör bli smalare och vassare”. KD har uttryckt sig på liknande vis.

Det är hårresande okunnigt och obehagligt. Dagens SVT och SR är suveräna institutioner med en upparbetad ambition att informera brett och sakligt också på områden som inte prioriteras av andra medier. SVTPlay är en kulturskatt av sällsam och skimrande kvalitet och mångfald. Ska den också offras i M/SD:s förkrympta värld.

Bland det mest obehagliga är att  moderaterna inte vill grundlagsskydda public service. Partiet kallar det för en demokratisk rättighet för riksdagen att lägga ner public service med en rösts övervikt i riksdagen, på liknande vis som när värnplikten avskaffades. SD har länge haft samma uppfattning.

Både M och SD betonar vikten av att public service vårdar det svenska språket. SD kräver färre anglicismer och svordomar. Partiet vill ha fokus på svensk kultur och natur.

Med ännu mer kommersiell TV lär det inte bli mycket kvar av svenska språket, det kan vem som helst inse redan nu.

I Danmark skar man ner drastiskt på Public Service, bland annat genom att lägga ner den utmärkta kulturkanalen, DRK. Det hette i debatten innan att DR skulle satsa mer på dansk kultur och dansk film i sitt utbud. Mer Åsa Nisse och Jönssonligan blir det i ett svenskt sammanhang.

På lördagskvällen zappade jag genom det kommersiella utbudet, det var Jönssonligan i två kanaler samtidigt. Är det vad vi kan vänta, när nu M och SD kallar det mesta andra för vänstervridet?

Scherman avrundar:

Det är uppenbart att Moderaternas förslag är mer genomarbetade och långtgående än SD:s mer kortfattade populistiska utspel. Samtidigt är M-rapporten fylld av inkonsekvenser. Särskilt motsägelsefullt blir det när utredarna betonar vikten av frihet, oberoende och sanningssökande, samtidigt som man föreslår en serie avancerade regleringar och direkt styrning. …

Partiet har nu kört om SD och tagit täten i kritiken mot public service. Moderaternas förslag är bland mycket annat ett direkt hot mot en fri och oberoende nyhetsförmedling i den skattefinansierade tv:n och radion.”

Fotnot: Jag Schermans artikel har bemötts av  M-politikerna Odd Eiken och Viktor Wärnick i en replik.

Fotnot 2: Bloggen NyaKulturSören kommer under en tid att inte ha lika många inägg i veckan som nu, när ambitionen varit en text om dagen.

Sven-Eric Liedman: Integration bara möjlig i ett jämlikt samhälle

Gängkriminalitet, skjutningar som skadar eller dödar oskyldiga, skolor som inte fungerar, flyktingar som lever på bidrag så att Sverige inte har råd med andra insatser, skatterna räcker inte till …

Ungefär så verkar det ofta förhålla sig i många mediers rapportering. Sverige är i kris och det är flyktingarnas fel, blir slutsatsen för många som skräms av ett på kort tid förändrat Sverige där de inte känner sig trygga.

Sverige har förändrats, skriver Sven-Eric Liedman i en angelägen krönika på Aftonbladets ledarsida.:

”Vid mitten av 1800-talet var två svenskar av tusen födda i ett annat land. I dag är det två miljoner av tio och en halv. I Malmö är nästan hälften av invånarna invandrare.”

Men beror landets problem på det som blivit annorlunda, undrar Liedman? Visst finns det svårigheter. Men också möjligheter.

Han utgår från en ny bok ”Samhällsorientering: För en hållbar integration (Komlitt)”, skriven av sociologen Mikael Stigendal och statsvetaren Erik Amnå.

Stigendal är specialist på integration och segregation och skriver bland annat att integration gäller alla i samhället, inte bara de nya svenskarna. Detsamma gäller segregation, inte bara då det gäller utsatta områden.

Det är också ett växande problem att vi får en alltmer isolerad ekonomisk överklass, fortsätter Liedman, en klass inom vilken flertalet förskansar sig i sina stora villor i Djursholm och Östermalm, Hovås, Örgryte, Limhamn – och kanske Tågaborg, Laröd och Viken: ”Deras barn lär sig förstå att de är något förmer än vanliga människor”.

Segregationen skapar ett ”vi” och ”dom”-samhälle. Vi som har rätt, som gör rätt. Dom som är skulden till alla våra problem. Dom som utgör ett hot mot oss …

Dessa tankestrukturer lägger grunden för främlingsfientlighet och högerextremism. I Sverige har sverigedemokraterna nått politiska framgångar på dem. Moderater och kristdemokrater har aningslöst lierat sig. Också inom socialdemokratin finns tendenser åt det hållet.

Fördomar om andra människor är en mäktig splittrande kraft, skriver Sven-Eric Liedman, som konstaterar att ju mer sverigedemokratiska känslor får fäste och sprider sig desto mer försvåra integrationen:

”Målet med integration bör däremot vara att skapa en genuin vi-känsla, inte att göra oss likadana som genom assimilering. Olikhet kan i ett integrerat samhälle tvärtom skapa ett slags nyfikenhet inför det främmande.”

Bara i ett mera jämlikt samhälle kan en sådan integration skapas, med en ”genuin vi-känsla”.

Det svenska samhället framställs i dag ofta ”som ett gigantiskt varuhus med ett närmast gränslöst utbud”. Med pengar kan allt uppnås. Men hungern efter pengar kan göra människor till monster. Är inte hungern efter rikedom och lyx den viktigaste drivkraften för gängkriminaliteten?

Leva ett liv i överflöd eller dö. Tänk er ett samhälle där måttfullheten är ett dominerande ideal. Det är min utopi, sammanfattar Sven-Eric Liedman.

När Gamla på äldreboende exploateras av Vardaga och riskkapitalbolag i USA

På Högasten står Vardagas äldreboende Villa Gåsen färdigt men tomt och inte inrett. Bild: Tom Wall/HD.

Tre stora byggnader för äldreboenden har under det senaste året byggts på spekulation i Helsingborg av det svenska vårdföretaget Vardaga, tidigare Carema Care, skriver Truls Nilsson i Helsingborgs Dagblad. Här finns plats för 200 äldre. Men hittills har bara ett av dem, Villa Maria i Maria Park, inlett verksamhet, med i våras 11 boende.

De båda andra byggena står färdiga men inte inreda , Villa Gåsen på Högasten och Villa Öresund på Rosengården.

Alla tre projekten kallas för ”Villa”, men är minst av allt villalika utan kompakta flervåningshus.

HD skriver att ”boendena har byggts utan att Vardaga har kontrakt som säger att kommunen ska nyttja ett visst antal lägenheter. Nu visar dessutom en färsk utredning att staden inte har något behov av fler platser. Tvärtom.”

Kostnader för hela äldreomsorgen i Helsingborg ligger 300 miljoner eller 19 procent lägre än förväntat. En gissning är att det kan bero på de höga dödstalen under pandemin på många äldreboenden tillsammans med usel information eller förtigande av det som skedde.

Många så kallade ”privata” eller snarare bolagsägda boenden har kritiserats för lägre personaltäthet och för fler timanställda med delade turer och hårt pressade arbetsscheman, vilket bådadera kan ha bidragit till smittspridning. Kanske vill Vardaga med de på spekulation byggda äldreboendena återvinna förlorade marknadsandelar i en lönsam bransch?

Men till HD uppger vård- och omsorgsförvaltningen att:

”I nuläget har vi inget behov av fler platser på särskilt boende än de vi redan har. Som det ser ut nu behöver vi inte fler platser de kommande 2-3 åren. Boendet i Rydebäck står klart 2023 och då tillgodoser det behoven.”

Vardaga ägs av Ambea, med huvudkontor i Solna. Företaget har 26 000 anställda och  bedriver verksamhet i 900 enheter över hela Sverige, Norge och Danmark. Ambea är marknadsledare i Sverige, Norge och Danmark inom så kallad ”privat” eller bolagsägd omsorgsverksamhet. Företaget omsatte 2018 dryga sex miljarder kronor.

Ambea är i sin tur ett dotterbolag till amerikanska KKR, som enligt Wikipedia är ett  amerikanskt investmentbolag inom riskkapitalområdet, tillsammans med det delvis Sverigebaserade riskkapitalbolaget Triton, grundat 1997 av Peder Pråhl. Triton har kontor i Stockholm, Oslo, Köpenhamn, Frankfurt, London, Luxemburg och på Jersey, vilket tyder på avancerad ”skatteplanering” eller skatteflykt.

KKR eller Kohlberg Kravis & Roberts är ett globalt investeringsföretag med kontor i USA, Europa, Asien och Australien med en 2020 redovisad vinst på över $20 miljarder. 2017 var företagets så kallade  Assets Under Management(”AUM”)  153 miljarder dollar.

Till dessa kan nu läggas de tre i det närmaste tomma äldreomsorgsbyggnaderna i Helsingborg.

Hur gick det till när vården av våra äldre blev extremt lönsam business för amerikanska riskkapitalbolag, som omvandlar svenska skattepengar till gigantiska dollarmiljardvinster?

med knapp marginal vinner SOCIALISTISK PRESIDENT I PERU

Pedro Castillo, the socialist candidate, was declared the winner of Peru’s presidential election.Credit…Jose Carlos Angulo/Agence France-Presse — Getty Images/New York Times.

Socialisten Pedro Castillo vann mycket knappt andra omgången i presidentvalet i Peru för en månad sedan och utropade sig några dagar efter valet till segrare. Men motkandidaten, japanskättade Keiko Fujimori, dotter till landets tidigare president, som nu avtjänar ett mångårigt fängelsestraff efter att ha dömts för korruption, vägrade erkänna valutgången.

På måndagskvällen fastslog landets valmyndighet till slut den 51-årige Castillos valseger, som också då bekräftades av Keiko Fujimori, skriver New York Times. Men i sitt tal kallade samtidigt Fujimori på Donald Trumps vis – fullständigt grundlöst – valet för ”illegitimt” och påstod att Castillo stulit tusentals röster från henne.

Castillo växte upp under enkla förhållanden. Hans föräldrar var bönder och analfabeter. Som barn togs det honom varje dag flera timmar att gå till skolan. För bara två månader sedan i valets första omgång, klev han upp på den nationella politiska scenen som en antietablissemangkandidat med mottot: ”Inga mer fattiga i ett rikt land”.

Castillo blir Perus förste vänsterpresident på en generation och den största motgången för den förmögna elit som styrt landet de senaste 30 åren i mycket på storföretagens och USA:as villkor.

Han är också den första peruanske presidenten någonsin som växt upp som campesino i en fattig region av Anderna.

Tusentals av de båda kandidaternas supportrar har på Limas gator väntat på det slutgiltiga resultatet av valet. De siffror som nu slagits fast anger att Castillo segrade med knappa 44163 röster, eller med 8,836,280 jämfört med Keiko Fujimoris 8,792,117.

I sitt segertal sa Pedro Castillo vidare att ”nu måste det bli ett slut på att se ner och förlöjliga arbetare, bondeledare och lärare. I dag måste vi lära våra ungdomar och barn att vi alla är lika inför lagen.”

Många av Castillos supportrar sa att de röstat på den nye presidenten i förhoppningen att han ska göra slut på det nyliberala ekonomiska systemet som Keiko Fujimoris far Alberto Fujimori införde i landet. Det systemet levererade visserligen ekonomisk tillväxt och höll nere inflationen men missgynnade miljoner av Perus fattiga befolkning.

Korruption och politiska strider har lamslagit Peru under de senaste fem åren när landet styrts av fem olika presidenter.

Mr. Castillo speaking to supporters from his campaign headquarters in Lima last month.Credit…Harold Mejia/EPA, via Shutterstock/New York Times.

Hot mot rösträtten får Texas lagstiftare att fly. Kings rösträttslag rivs upp

Rep. Chris Turner, chairman of the Texas House Democratic Caucus, speaks during a news conference outside the U.S. Capitol on Tuesday. (Jabin Botsford/The Washington Post)

Texas har kommit i fokus för en bisarr kamp om den allmänna och för alla lika rösträtten i USA. Häromdagen flydde den amerikanska delstatens lagstiftande valda demokrater från både delstatens senat och representanthus. De tog sig till Washington i två privathyrda 30-personers flygplan. I tisdags (13/7) hade över 46 Texas-demokrater tagit sig till huvudstaden.

Genom att hålla sig undan i där hoppas de kunna förhindra att nya delstatslagar klubbas. För att de ska vinna laga kraft krävs att två tredjedelar av ledamöterna är på plats.

Texas republikanske guvernör har hotat de flyende demokraterna med att de kommer att arresteras.

New York Times låter en röst säga att att de republikanska lagstiftarna kommer att få vad de vill, trots protesterna. ”Det kommer bara att ta lite längre tid”.

För snart 56 år sedan undertecknades den rösträttslag som republikaner i den ena amerikanska delstaten efter den andra nu hotar att riva upp, med Trumps lögnaktiga påståenden om valfusk vid förra pårets presidentval som svepskäl.

Den 6 augusti 1965 undertecknades Voting Rights Act av USA:s dåvarande president Lyndon Johnson i närvaro av bl a Martin Luther King. Rösträttslagen har nämnts som Kings och Medborgarrättsrörelsens största framgång.

Nu rivs den i bitar i den ena republikanskt styrda delstaten efter den andra. USA:s högsta domstol (Supreme Court) har i ett domslut tidigare i år godkänt liknande lagförändringar i likaså republikanskt styrda Arizona.

Kampen om rösträtt fördes 1965 särskilt i delstaten Alabama och den lilla staden Selma, där den brutale polischefen Jim Clark arresterade tvåhundrasextio deltagare i en manifestation för rösträtt, däribland King.

Domaren Hare hade då utfärdat nya lagar. Grupper med mer än tre personer förklarades olagliga ”för att förhindra agitatorer utifrån”. Hare anklagade aktivisterna för att vara kommunistiska infiltratörer. Han menade att svarta var underlägsna människor som inte kan fungera i en demokrati, lika lite som det går att ”spänna en zebra framför en plog”.

Den vita makteliten i Selma var lierad med de båda vitmaktorganisationerna i Selma, White Citizens’ Council och Ku Klux Klan.

Liknande saker inträffar 2021 som 1965, om än med anpassade argument. Nu heter det att nya vallagar i 14 republikanskt styrda delstater ska ”förhindra valfusk”, när de i själva verket är utformade för att försvåra för afroamerikaner och andra minoriteter (som ofta röstar demokratiskt) att rösta. Argumenteringen bygger på Trumps lögner.

Trumps smutsiga sorti från Vita Huset var insvept i den avgående presidentens grova lögner om utbrett valfusk, påståendet att han själv var den rättmätige presidenten. Samma lögner har nu fått rader av delstater att instifta nya vallagar.

Det har hetat att det skulle göra valen skyddade för fusk. I själva verket handlar det om totalt odemokratiska attacker på grundprinciperna i Voting Rights Act, det som var Martin Luther Kings kanske största framgång.

De nya lagarna i Texas innebär bland annat försämrade möjligheter att poströsta och förbjuder dygnetruntöppna vallokaler och drive-in-röstning, vilket användes av miljoner väljare under presidentvalet i november.

Enligt konstitutionen hålls val alltid på tisdagar. Det innebär att lågavlönade grupper ofta måste ta ledigt från jobbet för att först registrera sig, sedan skaffa ett id-kort och så på själva valdagen. Det kan innebär rejäla ekonomiska uppoffringar.

Bland afroamerikaner finns en tradition ”souls-to-poll”, där man först gått i kyrkan och sedan gemensamt till vallokalen. I många delstater vill man förhindra detta genom att inte hålla vallokaler öppna på söndagar. Jag har själv sätt hur ”valsedlar” utformats som häften, med mängder av beslut som ska kryssas för i vallokalen, vilket skapat flertimslånga köer på många ställen – och skapat risker för fel och underkända röster.

När många republikanskt styrda delstater nu går in för att försvåra röstandet bland stora grupper väljare är det förstås mot alla demokratiska grundprinciper.

Joe Biden har i dagarna hållit ett känslosamt och laddat tal mot det pågående undermineringsarbetet av Voting Rights Act i många delar av USA. Men, menar kritiker, han har inte gått tillräckligt långt för att försöka göra om vallagar till en nationell fråga, lika överallt.

Demokratin och Bonniers växande tidningsiperium

Bonnier stärker sin makt över svenska medier genom köpet av Skånska Dagbladet och kontrollerar efter affären med Gota Media 57 svenska lokaltidningar och ytterligare en mängd gratistidningar. Samt förstås Dagens Nyheter och Expressen.Bilden: Dagens ETC.

Bonniers förstärker sin makt över det svenska medielandskapet. Nyligen kom Bonnier News överens med Gota Media om att samarbeta i ett korsvist ägande. Bonniers tar 30 procent av Gota och Gota 20 procent av Bonnier News Local. ”Jätten sväljer den mindre konkurrenten”, skriver Gunnar Wesslén i en kommentar i Dagens Etc.

För bara ett decennium sedan såg det svenska medielandskapet helt annorlunda ut, med en mångfald lokalt ägda tidningar. Under en tid därefter har det funnits ett dussintal ägare. I dag återstår i princip bara tre, med ett fåtal undantag.

I torsdags avslöjades att Bonniers köpt ytterligare två skånska tidningar, Skånska Dagbladet och Norra Skåne. Det innebär att Bonniers efter affären med Gota Media kontrollerar 57 svenska lokaltidningar och ytterligare en mängd gratistidningar. Samt förstås Dagens Nyheter och Expressen.

Dagens Etc intervjuar Jan Scherman, före detta vd för tidigare Bonnierägda TV4, numera ägt av Telia.

Scherman tror att Bonniers ambition varit att utnyttja stordriftsfördelarna. Det innebär också att den lokala journalistiken minimeras.

– Det är ytterst oroväckande ur alla tänkbara perspektiv, men framförallt likriktning av både nyhetsförmedling och opinionsbildning. Bonnier äger snart allt i dagspress. En gång monopolist alltid monopolist. De tre koncernerna som nu äger de svenska tidningar kan förväntas att till stor del inom varje koncern ha en stor del gemensamt redaktionellt innehåll. Till det kommer stora annonspaket och samordnad distribution.

Mer än tio procent av Gota Medias intäkter kommer från samhällsstöd, skriver Etc. Koncernens hela årsvinst på över 100 miljoner har betalts av skattebetalarna. För Bonnier News Local är förhållandet detsamma. Miljonvinsterna kommer från skattebetalarna.

Ur ett demokratiskt perspektiv är den nya situationen bedrövlig. Väl fungerande medier är grunden för en levande demokrati. Digitaliseringen medför lägre intäkter för de flesta mediehus – och därmed färre journalister. Allt fler delar av Sverige hamnar i medieskugga. Och i större delen av Sverige råder näst intill tidningsmonopol.

Public Service – SVT och SR – är fortfarande en garant för kvalitetsjournalistik, men hotas av de högernationalistiska partierna, sverigedemokraterna, moderaterna och kristdemokraterna.

Ebba Busch underminerar svensk lagstiftning och bör avgå

Skärmdump av Ebba Buschs Instagram-sida på fredagen.

Ebba Busch, kristdemokraternas ledare erkände på fredagen sig skyldig till grovt förtal av en person i samband med sin uppmärksammade husaffär utanför Uppsala. Hon har också betalt ett ansenligt skadestånd till den förtalade, på över 60 000 kronor. Samtidigt har hon också hävdat att hon  ”i själ och hjärta” anser sig vara oskyldig.

På sociala medier skriver Busch att en rättegång skulle ligga minst ett halvår fram i tiden ”kanske mer”, och fortsätter: ”Den tiden har jag inte, det är inte min prioritet. Om jag då måste betala böter för att ha kallat en spade en spade så får det vara så.”

I Sverige kan även sanningen vara  vara förtal, säger hon.

På Facebook läser jag en vass kommentar: ”Nej, Ebba. Du har förtalat en annan människa. Inte kallat honom för spade. Herregud.”

Kommentaren fortsätter: ”Vilket betyder att Ebba vill stå över svensk lag med invändningen att hon har viktigare saker för sig än skipa rättvisa. ’Intressant’.”

Kan folk med pengar köpa sig fria, måste man fråga sig. Kan Ebba Busch förklara sig skyldig och betala skadestånd – och samtidigt anse sig vara oskyldig? Det verkar fullständigt orimligt. Busch ger uttryck för grovt rättsförakt, menar jag. Hon ställer sig över lagen, ser sig som utvald, med rätt att leva efter sina egna lagar.

Hon har ju inte nedlåtande kallat en annan människa för ”spade”, som hon påstår. Hon har erkänt sig skyldig till grovt förtal, betalat och sedan haft mage att förneka sin moraliska skuld.

I Dagens Nyheter kommenterar Jeanette Fors-Andrée, fristående krishanterare Ebba Buschs beteende, som hon inte ger mycket för:

– Det blir väldigt motsägelsefullt att å ena sidan erkänna grovt förtal och å andra sidan säga att även sanningen kan vara förtal. Det betyder att hon kritiserar det svenska rättssystemet istället för att erkänna sig skyldig och att lagen är lika för alla. 

– Det går inte ihop att både erkänna brott och samtidigt kritisera rättssystemet. Sen ska man också komma ihåg att det här är en unik situation. Vad jag vet finns det ingen partiledare som tidigare erkänt och dömts för ett grovt brott. säger hon.

I en kommentar i samma tidning skriver DN:s Ewa Stenberg:

”Det är mycket kontroversiellt att i rättsväsendets ögon bryta mot lagen och sedan försvara sin rätt att göra det, som hon gör.”

Svenska Dagbladet har intervjuat Marja Lemnestatsvetare, som säger att det vanliga är att en partiledare får lämna om något sådant här sker. 

– Huruvida hon kan sitta kvar är en fråga för partiet i första fall, vilket de ju beslutat om att hon kan. Det som är lite speciellt med KD, i jämförelse med de andra partierna, är att de ställer de etiska kraven högt, säger hon. 

Lemne menar att Buschs förtroende är påverkat, och att det är en väldigt ovanlig situation för en partiledare. 

– Hon blir skadeskjuten av en sådan här grej. Om det hade varit något med själva fastighetsaffären, nu handlade det ju om ett uttalande på Facebook, hade jag gjort bedömningen att hon inte kunnat sitta kvar.

Aftonbladets chefredaktör Anders Lindberg ifrågasätter starkt Ebba Buschs beteende:

På instagram har hon skrivit ett långt inlägg där hon i princip argumenterar för att hon gjort rätt. Det är fullkomligt häpnadsväckande.

”Lagar är tydligen till för andra människor, inte för lagstiftare som hon.”

”I Sverige kan även sanningen vara förtal” skriver hon upprört.

Ja självklart är det så, genmäler Anders Lindberg. Om någon för att smutskasta någon sprider ut att denne är alkoholist, prostituerad eller en brottsling blir det inte tillåtet bara för att det är sant.

Socialdemokraternas partisekreterare Lena Rådström Baastad är kritisk till Ebba Buschs agerande och anser att KD-ledaren bör fundera på att avgå.

– Ebba Busch underminerar svensk lagstiftning när hon säger att det är lagen det är fel på och inte hennes handlingar, det är allvarligt för en partiledare och lagstiftare, precis som det är allvarligt att ha begått ett grovt brott, skriver Lena Rådström till DN.

– Vi har tidigare fall där ledamöter fått avgå efter att ha fått villkorlig dom och dagsböter. Där har partierna agerat, jag förväntar mig att KD agerar nu, jag har svårt att se att hon ska kunna sitta kvar, fortsätter Rådström Baastad.

KD-ledaren Ebba Busch på fredagens presskonferens. Foto: Alexander Mahmoud/D agents Nyheter.