månadsarkiv: oktober 2021

Ängelholm, Konst

Vad vore människan utan sin undre vän daggmasken?

Bertil Englert med sin fyra meter höga ”Hyllning till daggmasken” som på lördag kl 12 avtäcks som nytt konstverk i centrala Ängelholm. Bild: Niklas Gustavsson/HD.

På lördag kl 12 avtäcks Bertil Englerts skulptur ”Hyllning til Daggmasken”. Den fyra meter höga skulpturen har köpts in av Kultursällskapet i Ängelholm med Else Ekblom som ordförande, och skänkts till Ängelholms stad.

Dess placering vid invigningen blir preliminär (nära Pyttebron) i väntan på färdigställandet av en park i närheten, också den nära Rönne å.

Vem tänker på en daggmask annat än då det gäller att kroka på bete till abborrfiske? Men daggmasken är en förutsättning för mänskligt liv och odling på jorden, en miljösymbol bättre än de flesta. En som visste det var författaren och Nobelpristagaren Harry Martinson.

I diktsamlingen Passad skrev han dikten ”Den undre bonden”, som hyllar den oansenliga daggmasken. Bertil Englerts skulptur har inspirerats av Martinsons dikt.

”Vem vördar daggmasken, / odlaren djupt under gräsen i jordens mull, / Han håller jorden i förvandling. / Han arbetar helt fylld av mull, / stum av mull och blind.
Han är den undre, den nedre bonden / där åkrarna klädas till skörd, / Vem vördar honom, / den djupe, den lugne odlaren, den evige grå lille bonden i jordens mull.”

Bertils daggmask kommer att känna sig som hemma i Ängelholm, sa Else Ekblom tidigare:

– Hans daggmask gör sig här. Ängelholm har alltid varit beroende av det omgivande jordbrukslandskapet och daggmaskens gärning under jorden, det är en riktig bonnastad.

Bertil Englert har haft både små daggmaskar och väldiga valar som återkommande motiv i många verk. Han beundrar särskilt daggmasken.

– Det är fina och vackra djur, det syns att de har jazzen i blodet. De är också världens bästa jordförbättrare. Aristoteles kallade dem jordens inälvor och Cleopatra ska ha heligförklarat dem. Jag har själv haft kompost i många år och har sett nyttan de gör.

Mellan ett halvt och två ton daggmaskar per hektar finns det i vanlig åkerjord, men daggmasken finns i de flesta miljöer. Av världens 2000 daggmaskarter lever 15 i Sverige.

Bilden: Bertil Englert med sin skulptur ”Hyllning till daggmasken” som avtäcks nära Pyttebron i Ängelholm på lördag kl 12.

Demokrati, Flyktingar, Kristdemokraterna, Kultur, Moderaterna, Public Service, Sverigedemokraterna

Blir SD största svenska parti i valet 2022?

Många reflekterar dessa höstdagar på det ödesmättade valet den 11 september 2022 och vad det kommer att innebära om en M-SD-KD-regering kommer till makten, både för det Sverige vi vant oss vid att leva vid och för de demokratiska principer som vi fortfarande tar för givna.

I Dagens Samhälle (30/9) skriver tidningen om ”Så ska SD ta över i kommunerna”.

I kommunvalet 2018 fick SD sitt genombrott och blev störta parti i tolv kommuner och ingår nu i styret i sex. I 38 kommuner blev SD näst störst.

Inför nästa års kommunala val förbereder partiet sig för en betydligt mera omfattande valseger, skriver DS, som intervjuat partisekreteraren Richard Jomshof.

– I vårt mest optimistiska scenario är vi uppe i 80–90 kommuner där vi efter valet styr på ett eller annat sätt. Och tittar man på var vi kan få posten som kommunstyrelsens ordförande så bedömer jag att de kan ske i 25–30 kommuner, säger partisekreteraren Richard Jomshof.

Jomshof berättar att förberedelserna inför den tänkta nya situationen har börjat genom omfattande utbildning av lokalpolitiker i vad som krävs för att kunna styra en kommun. Det har varit si och så med den saken på många håll. Enligt valmyndigheten finns i Sverige 31 obesatta fullmäktigeplatser i landet, 29 av dem tillhör SD.

Jomshof är inte blygsam.

– Jag tror faktiskt att vi kan bli största parti i Sverige.

Fram till den nuvarande mandatperioden styrde inte SD i en enda kommun. Nu styr man i Sölvesborg med M och KD. I Bjuv och Hörby har SD ordförandeposten i kommunstyrelsen. I Svalöv har SD ordförande i kommunstyrelsen och styr kommunen med M och KD. I Staffanstorp styr SD med M som har ordförandeposten. I Surahammar ingår SD i en koalition med M, KD, L och C.

I tolv kommuner blev SD största parti. Alla ligger i Skåne utan Munkedal.

Moderaternas ändrade inställning till sverigedemokraterna på riksnivå kommer att innebära en omvälvning på kommunal nivå tror Jomshof.

I en ledare i Aftonbladet i söndags reflekterade tidningens politiske chefredaktör Anders Lindberg över tänkbara konsekvenser på det nationella planet om moderaterna 2022 bildar regering tillsammans med KD och SD. Han utgår från händelser efter sprängningen på Övre Husargatan i Göteborg.

På nätet var man snabb med att utpeka den skyldige. Det handlade förstås om en invandrare och om ”mångkultur” i allmänhet, förutom på regeringen.

Jimmy Åkesson reagerade med ryggmärgen och krävde att regeringen skulle utlysa undantagstillstånd. Hans andra krav var att militära styrkor skulle sättas in i det drabbade området i Göteborg.

Ingetdera är möjligt i det demokratiska Sverige. Dessbättre kom polisen snabbt med besked om att den huvudmisstänkte var en enskild rättshaverist.

Men vad hade hänt om SD haft inflytande på regeringen, undrar Lindberg oroligt, eller om polisen inte varit så snabb med beskedet om den misstänktes bakgrund?

Mönstret inför den politik en M-SD-KD-regering kan förväntas driva är redan tydligt, tror Anders Lindberg. Det blir ”SD:s invandringspolitik och angrepp på public service, fri forskning och kulturliv, tillsammans med moderaternas skattesänkningar och privatiseringar”.

Mycket står på spel i valet 2022. Från en dag till nästa kan stora delar av förutsättningarna för det demokratiska samhälle vi sedan lång tid tagit för självklart var satta ur spel.

Höganäs, Konst

Nu börjar kampen för att rädda Lars Vilks Nimis

1 kommentar
Lars Vilks i maj 2020, i samband med Nimis 40-årsjubileum.
Bild: Anders Malmberg/HD.

Lars Vilks är död. En bilolycka. Tre döda, två poliser och deras skyddsobjekt, hette det först. Sedan kom beskedetz i klartext, Lars Vilks och hans två livvakter.

Nyheten chockerade på söndagskvällen. Jag kände Lars lite på avstånd. De sista gångerna vi träffades var på födelsedagskalas, hos konstnären Bertil Englert och konstprofessorn Sven Sandström.

I P1:s morgonsändningar hyllade en kör av röster den döde konstnären, provokatören och konstvetaren. Det kändes befriande. I sin död placerades Lars Vilks där av flera röster välförtjänt i främsta raden bland vår tids svenska konstnärer.

”Det finns ingen konstnär i Sverige som vi har pratat om så mycket och som blivit en så naturlig referenspunkt om modern och samtida konst”, sa kulturradions Mårten Arndtzén, för att nämna ett exempel.

DN:s kulturchef Björn Wiman skriver i sitt eftermäle att ”Lars Vilks var 2000-talets mest betydelsebärande svenska konstnär.”

”Vänner och familj minns en varm, humoristisk man som tvingades bli fånge i sitt eget land”, skriver i DN Niklas Orrenius.

”Allting är en fördel”. Så löd Lars Vilks valspråk. De orden skulle ristas in på hans gravsten, sa han.

Lars Vilks talade och skämtade ofta om sin egen död. Det var hans sätt att hantera den vidriga och absurda situation han hamnat i, där radikala islamister försökte mörda honom för att han en gång, till en liten konstutställning i Värmland, hade ritat islams profet Muhammed som en hund.

– När jag ligger på långvården och ska dö, så kommer det att sitta en livvakt där bredvid mig, sa han, skriver Niklas Orrenius vidare.”

Jag är skeptisk till Vilks Rondellhund och den debatt teckningen ledde till. Men den skymmer inte drivvedsskulpturen Nimis på Kullarberg. I mina ögon är Nimis Lars Vilks främsta skapelse – ett för Sverige unikt ”land-art”- verk.

Det handlar konkret om verket som det står mellan berget och havet, om själva skulpturen och om den otillgängliga platsen. Lika viktig är vandringen dit. Och så i en annan dimension de rättsliga processerna, där en tungfotad byråkrati varit hjälplös mot den fin-fintande Vilks, utan dyrbara jurister vid sin sida men med konstens kraft i sin hand, ständig överlägsen byråkraternas alla paragrafpíruetter.

Nimis framtid är en viktig fråga.

Enligt en artikel i Dagens Nyheter fördes förra året en diskussion mellan Vilks och länsstyrelsen om att göra det långlivade svartbygget lagligt, utan att man kom framtill ett resultat.

Till det kommer de komplicerade äganderättsförhållandena. Lars Vilks äger inte verket, det gör dödsboet efter konstnärerna Christo och Jeanne-Claude, båda döda.

”Framtiden för … Nimis är oklar efter hans bortgång”, konstaterar DN. Och så är det nog.

Därför måste kampen för att rädda Nimis fortsätta och intensifieras! Det handlar om mera än att Nimis är ett av Skånes största besöksmål, vilken de trögtänkande politiker som styr Höganäs inte tycks ha fattat. Det handlar framförallt om att visa respekt både för Lars Vilks och ett unikt konstverk.

Kanske är det allra viktigaste nu att organisera underhållet av Nimis. Kan det genomföras av frivilliga? Eller ska vi tillgripa crowdfunding, för att skapa något slags underhållsfond. Kanske kunde de som besöker Nimis uppmanas att swisha in in ett belopp, inte som entré men som frivilligt bidrag?

Nimis är genom sin karaktär inte ett verk för evigheten men borde får stå kvar 25 – 30 år, kan man tycka.

Dessutom skulle det kännas angeläget med ett litet minnesrum eller museum om man så vill på platsen, där både historien om Nimis berättas och om konstnären som skapade verket.

Enligt Lars Vilks egen berättelse handlade det om att han simmade i havet utanför platsen där Nimis nu ligger, höll på att drunkna och beslöt sig för att ta revansch på havet, det som blev konstverket.

Senare utropades där republiken Ladonien. Jag firade en gång Ladoniens nationaldag på plats vid en uppsluppen folkfest mellan Nimis och havet. Allt kulminerade med Ladoniens nationalsång, inte sjungen, inte nationalistisk, bara plasket av en sten som kastas i havet.

Centerpartiet, Skatt, Skolan, Socialdemokraterna

Annie Lööfs och centerns skolpolitik vilseledande

Cirka 50 elever går på Gottne byskola, på landsbygden utanför Örnsköldsvik, är fördelade i två klasser; förskola till årskurs 3 samt årkurs 4-6.Foto: Håkan Nordström.

Inför centerpartiets kongress i september intervjuades partiledaren Annie Lööf om det som skulle bli en laddad fråga på kongressen, kraven på vinstförbud i friskolorna.

Till SVT sa hon då (19/9):

”Jag tror verkligen på möjlighet att kunna driva förskolor och byskolor runtom i landet och det är ofta lärare och pedagoger som investerar både i sin tid och sitt eget kapital. Och då är det viktigt att det också finns en möjlighet att ta ut lön efter det att man gjort investeringar som är nödvändiga för att skolan ska leva upp till kvalitetskrav. Därför skulle jag se det som svårt att vi skulle gå med på att förbjuda vinster eller liknande.”

Annie Lööf. Foto: Sveriges Radio.

På C-kongressen blev debatten intensiv i frågan. Partiledningens linje att inte kräva vinstförbud segrade till slut knappt. Räddade Annie Lööf byskolorna? Nej knappast. Hon vilseledde väljarna i allmänhet och centerpartiets medlemmar i synnerhet.

I socialdemokraternas tidning Aktuellt i Politiken nr 40 (29/9 – 1/10) skriver den fasta krönikören Anne-Marie Lindgren om frågan och konstaterar redan i rubriken att Lööfs uttalande är grovt vilseledande, ”Vinstförbud skulle inte slå mot byskolor i landsbygd”.

Vad syftar Lööf på när hon talar om ”byskolor” frågar sig Anne-Marie Lindgren. Begreppet är oprecist, fortsätter hon, men verkar syfta på ”de fristående skolor på mindre orter som startas när kommunen velat lägga ner sin skola” eller nystartas ”när den kommunala skolan variit nedlagd ett antal år”.

För att få reda på vad som rimligen kan kallas ”byskolor” har Anne-Marie Lindgren gått igenom friskolorna i en av SKR:s kommungrupper, de orter som ligger utanför tätortsregionerna. Hon kommer fram till att 42 skolor i dessa orter kan kallas ”byskolor”. 24 av dem är organiserade som ekonomisk förening (och 13 av dessa anger på sin hemsida att all eventuell vinst återgår till skolan). Tio skolor drivs som ideella föreningar, fem som små (lokala) aktiebolag (varav två anger att man inte tar ut vinst) och två som kooperativ. Tre av de ekonomiska föreningarna kallar sig också kooperativ.

Övriga friskolor drivs bland annat som stiftelser (främst kristna och montessoriskolor).

Debatten handlar inte om ”byskolorna” på landet utan om de marknadsskolor som drivs med ofta enorma vinster av väldiga skolkoncerner. Störst är AcadeMedia med en omsättning på 12,3 miljarder. Man driver 660 enheter och har cirka 17 600 medarbetare. Företagets vd Marcus Strömberg hade 2020 en årsinkomst på10,3 miljoner, finansierade med skattepengar.

En annan jätte är Engelska skolan, numera med ett riskkapitalbolag i Luxemburg som största ägare, fonden Paradigm Capital. Svenska skattepengar blir vinster i ett skatteparadis. Byskola? Knappast. Enligt en granskning av skolans värde av SVT ligger det på omkring tre miljarder. Intäkterna per elev är stora. Varje elev ger 10 000 kronor i vinst – varje klass ger 300 000. Senaste året gjordes en rekordvinst på en kvarts miljard kronor. Pengar som försvinner från den pedagogiska verksamheten. Är du lönsam lille vän? Ja, mycket lönsam.

Till råga på allt: Sedan 1 september 2020 är sådant som antalet behöriga lärare, betygsnivå och annat ”affärshemligheter”, efter en dom i kammarrätten. Inte ens elever som ska välja skola kan få reda på sådant.

I Stockholm ägs hälften av de fristående skolorna av stora koncerner. En av dem kallar sig ”byskola” men ingår i Academia.

De stora koncernerna intresserar sig inte för landsbygd och mindre orter. Höga vinster är deras prioriterade mål. Ett utdelningsförbud skulle drabba koncernerna, inte de verkliga byskolorna.

När Annie Lööf tar strid för att försvara vinstuttagen går hon skolkoncernernas och riskkapitalbolagens ärenden, inget annat. Elevernas intressen av goda skolor tycks inte intressera Lööf. Hennes och centerpartiets skolpolitik är mycket milt uttryckt grovt vilseledande.