Skräckhistoria från Helsingborgs äldreomsorg

”Jag skulle vilja kalla detta en skräckhistoria och alla som jag berättat den för tror knappt att det är sant. Men precis så behandlas de äldre i Helsingborg.” ”Katastrof är bara förnamnet”.

På Min mening, Helsingborgs Dagblads insändarsidor, berättar signaturen ”En som hoppas på god omsorg av de äldre” om en anhörig, som flyttar från ett kortidsboende till ett äldreboende (dock inte till något av de önskade). Klockan 15 fick anhöriga ett samtal om placeringen. Nästa dag 10.30 hämtades den äldre av färdtjänst och fraktades utan medföljande personal till ett äldreboende, som inte besökts tidigare.

Beskedet till den äldre var att ta det som erbjöds, önskades något annat var det bara att ställa sig i vårdkön igen, längst bak. Valfrihet? Bara i politikernas plattityder. Skulle man behandla ett barn som ska börja skolan på samma vis?

Den som behöver flytta till ett vårdboende tycks inte ha någon reell valmöjlighet. Hur står det till inom äldre-”omsorgen”. Handlar det om omsorg och respekt för äldre människor – eller om ekonomistisk hantering, där de gamla avhumaniseras och behandlas som fraktpaket som utan omsorg kan skickas hit och dit hursomhelst?

Ännu ett år av ockupation

2014 var ett fruktansvärt år, ett av de grymmaste och mest dödliga under decenniers israelisk ockupation av palestinskt land, skriver den israeliska människorättsorganisationen B’Tselem. Under mer än två decennier har organisationen kämpat för mänskliga rättigheter på Västbanken och i Gaza.

Efter så mycket dödande, efter all förstörelse, smärta och lidande längtar människor efter en återgång till det normala. Men det ”normala” är moraliskt förkastligt, det står inte för fred och rättvisa utan för det rakt motsatta.

För miljoner palestinier innebär ”det normala” att leva i yttersta utsatthet, berövade de mest grundläggande mänskliga rättigheterna och utsatta för ständiga hot om nytt våld.

B’Tselem, ”The Israeli Information Center for Human Rights in the Occupied Territories”, bildades för 25 år sedan i februari 1989 av israeliska akademiker, jurister, journalister och parlamentsledamöter för att återskapa respekten för mänskliga rättigheter i de ockuperade palestinska områdena.

Organisationen har gjort filmen ovan, Just another day.

Mörkermannen Ulf Adelsohn

Adelsohn

”Kinberg Batra sågas av moderatprofilerna” har det hetat i rubrikerna dagarna efter den politiska Decemberöverenskommelsen. En av dessa profiler är förre partiledaren Ulf Adelsohn, som var en riktig mörkerman redan 1985, då ovanstående uttalande av honom citerades av Aftonbladet.

Adelsohn tycker nu att Alliansen ska samarbeta med Sverigedemokraterna och slår som en slugger mot Fredrik Reinfeldt, DÖ ”bär i allt hans signum”.  Vi har idag den största icke-socialistiska majoriteten i riksdagen under min livstid, trumpetar han och inkluderar SD i borgerligheten.

Integrationsfrågan  är själva roten till den parlamentariska sits vi fått, skriver Adelsohn och anammar därmed en sverigedemokratisk värdegrund.

”Genom att till varje pris undvika SD, med påstådda tidigare rötter i fascismen har vi givit V, med entydiga förflutna rötter i kommunismen, det största inflytandet någonsin.”

Den som visar solidaritet har liksom Karl-Bertil Jonssons pappa i julaftonsfilmen ”närt en kommunist vid sin barm”, tycks Adelsohn mena och låter som en amerikansk teparty-typ.

Adelsohns förespråkar en ”icke-socialistisk majoritet”, som inkluderar sverigedemokraterna. Sverige skulle bli som Danmark men förmodligen värre i attityderna mot flyktingarna från krigen.

Personer med makt som likt Ulf Adelsohn och Björn Söder inte respekterar människors lika värde har jag ingen som helst respekt för.

Julevangeliet 3.0

phus

Pastor Lennarth Nilsson från baptistiska Slottshagskyrkan i Helsingborg har gjort en ”uppgradering” av julevangeliet i Lukas evangelium kapitel 2 vers 1-20.

Hur skulle det ha varit om ”där” och ”då” varit ”här” och ”nu”? Om Maria inte fått plats på fullbelagda BB på Helsingborgs sjukhus och Jesusbarnet fötts bland hemlösa i parkeringshuset utanför lasarettet?

Fortsätt läsa Julevangeliet 3.0