Kategoriarkiv: Helsingborgs Dagblad,

VÅR TIDS ”PRAVDA”: de Kommunala kommunikatörerna

”Med vackra ord får skattebetalarna bekosta uppföljare till Pravda, kommunala bloggar och influencers, skriver Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl i huvudledaren i onsdagens tidning under rubriken ”Varning för kommunala reklamare”.

Hon utgår från nätmagasinet Smedjans pågående granskning av den kommunala informationen och skriver inledningsvis:

”I Göteborg finns exempelvis 253 heltidsanställda kommunikatörer, i Jönköping drivs en kommunal podcast om sår (!), och i Malmö publiceras och distribueras en kommunal tidning med en upplaga på 160 000 exemplar. Helsingborg driver ett tiotal kommunala poddar, och bor man på landsbygden i sydöstra Skåne går det att ansöka om ett kommunalt sommarjobb som lokal influencer.”

I tider av djupnande tidningskris när den lokala journalistiken har krympt kan det vara förståeligt att kommunerna vill säkra att nödvändigt information når ut till medborgarna. Men den politiska ambitionen har oftast varit mycket mer långtgående än så. Ofta har det handlat om genom ensidigt positiv kommunikation sälja politiska initiativ eller rentav överrösta kritiska röster.

Smedjan har vänt sig till alla Sveriges 290 kommuner och ställt frågor om deras kommunikationsarbete. Drygt hälften, 151 stycken, har svarat. Utifrån de inkomna svaren räknar nätmagasinet fram att de svenska kommunerna anställt 3000 kommunikatörer. Några orter sticker ut. Här de fem översta namnen:

FAKTA: Kommunerna med flest kommunikatörer

Chart

Göteborgs stad253
Stockholms stad*200
Malmö stad170
Uppsala kommun*89
Helsingborgs stad50

Göteborg utmärker sig särskilt med över 250 kommunikatörer. För ett år sedan uppmärksammade SVT att kostnaderna för informatörerna var 406 000 kronor om dagen – eller över 151 miljoner varje år. Man noterade också att merparten utgjorde för kommunen positiv information.

Helsingborg ligger med 50 kommunikatörer på femte plats i ligan, här finns ingen uppgift om kostnaden. Mitt intryck är att stadens kommunikation övervägande har varit förskönande. I stället för att skildra problem och utmaningar har man ofta undvikit att nämna dem. Så var dessvärre fallet, menar jag, under den utdragna kontroversen om kommunledningens ambition att sälja det kommunala bolaget Öresundskraft.

Helsingborg har sedan ett år en kommunal lobbyist på plats i Stockholm. För 70 000 kronor i månaden ska Cecilia Eklund, tidigare kommunikationsdirektör,  ”sälja Helsingborg i Stockholm” under era tvåårsperiod. ”Påverkanstrateg” kallas uppdraget. Är det rimligt, i all synnerhet i coronatider? Hade inte samma jobb gjorts bättre och billigare från Helsingborg?

Helsingborg sägs driva ett tiotal poddar. Trots att det handlar om medborgarinformation har jag aldrig hört talas om dem. Smedjan har intervjuat Tommy Boije, vars titel är intraprenör på kommunen. Han säger bland annat:

– Målet för podcasten är att skapa en så spontan kommunikation som möjligt. Vi behövde en kanal för att prata och reflektera om det här innovationsarbetet. Det handlar om vikten av småpratet, det spontana som uppstår i mötet mellan två personer som inte mötts tidigare men som jobbar i samma organisation och så vidare.

Vaddå undrar jag? Småprat om vilket innovationsarbete?

Helsingborgs poddsatsning ligger inom något som kallas HGB Works. Där finns i alla fall podden Fail! Våga! Repeat!

Jag gissar att de 50 kommunikatörerna anställda av Helsingborgs kommun i dag utgör den största ”nyhetsredaktionen”, med större resurser än Helsingborgs Dagblads helsingborgsredaktion.

Vad innebär det? Gör de skäl för Tove Lifvendahls beteckning Pravda, husbondens röst?

Vita fläckar, mediestöd och hotad demokrati

Regeringens nya mediestödet till lokaljournalistik, det s k ”vitafäckarna-stödet”, har mötts av stort intresse.

Vita fläckarna-stöd kallas en ny form av mediestöd som regeringen lanserat för att stimulera journalistik i kommuner som helt saknar massmedial bevakning.

Förra året fick Myndigheten för press, radio och tv in in 130 ansökningar om totalt 103 miljoner kronor för den nya stödformen. I år har totalt kommit in 231 ansökning om totalt 230 miljoner, skriver Myndigheten i ett pressmeddelande, som kommenteras av tidningen Journalisten.

Det finns 120 miljoner att fördela (efter aviserade höjningar av mediestödsanslaget). Ändå är ansökningarna fler än vad pengarna räcker till.

Vid senaste sekelskiftet, åren kring år 2000, fanns tidningar med lokalredaktioner i väldigt många svenska kommuner. Till det kom radio och TV, både som public service och i kommersiella varianter, med utrymme för lokal bevakning. Och gratistidningar, med begränsade journalistiska ambitioner.

Sedan dess har mediekartan ritats om dramatiskt. I dagens medielandskap växer ”de vita fläckarna” snabbt och allt större delar av landet hamnar för varje år i medieskugga. Till det kommer att yngre generationer är ovilliga att betala för nyheter och i stället förlitar sig på flödet i sociala medier, med sjok av fake news.

En stor kommun i närmast total medieskugga är Huddinge, med över 100 000 invånare. Få eller inga professionella journalister bevakar numera de kommunala makthavarna. I Helsingborg finns Helsingborgs Dagblad som aktivt granskar kommunen. Men den största ”redaktionen” är den kommunala infoavdelningen, som mest marknadsför positiva kommunala initiativ och aldrig rapporterar om problem.

Följden av de här tendenserna blir allt mer oinformerade medborgare. I USA är den Trumpvänliga Fox News en dominerande TV-kanal full av fördomsfull och ensidig rapportering, för att nämna ett exempel.

Världens ”rikaste land” har bland världens sämst informerade medborgare, vilket numera präglar inrikespolitiken på ett skrämmande vis.

Sverige kan vara på väg åt samma håll. Utan engagerade medier granskas inga politiska makthavare, varken i nationella, regionala eller lokala sammanhang. Konsekvensen är förödande, förfärande.

Därför är vitafläckarnastödet till medierna ett genuint demokratibyggande stöd, som borde få större utrymme än i dag, när den lokale journalisten blivit i det närmaste en utrotningshotad art.

Dags utkräva ansvar för svindlade konsultaffärer i fallet Öresundskraft

Här är avtal som staden tecknade med konsulter inför försäljningen av Öresundskraft. De är delvis hemligstämplade.Bild: Björn Lilja.

Vem fattade beslutet om att mitt under pågående valrörelse förbereda och sedan engagera tre konsultfirmor som skulle sälja Öresundskraft – bakom ryggen på de helsingborgare som ytterst äger energibolaget?

Det var inte Peter Danielsson, kommunstyrelsens ordförande, enligt hans egna uppgifter. Han har i vaga ordalag hänvisat till ”tjänstemännen”.

I Helsingborgs Dagblad nämndes häromdagen summan 25,3 miljoner för tre iblandade konsultbyråer, där advokatfirman Vinge får tolv gånger mer än vad staden avtalet.

Kan ”tjänstemännen” verkligen fatta beslut som leder till kostnader på över 25 miljoner kronor – utan att ha förankrat beslutet hos kommunledningen? Jag har svårt att förstå det. Följdfrågan är dyster men måste ställas, kan det vara så att Danielsson ljuger?

Och vilken roll har stadsdirektören Palle Lundberg spelat när det gäller ambitionen att sälja Öresundskraft bakom ryggen på helsingborgarna? Och att besluta att anlita tre konsultfirmor för detta mångmiljonbelopp?

Helsingborgs kommunlednings svindlande affärer då det gäller upphandlingen av konsultfirmor måste genomlysas grundligt av oberoende instanser. Det gäller förstås vilka avtal som skrivits och vilka belopp den misslyckade affären landat i, men i lika hög grad hur de inblandade agerat för att tysta ner planerna och det just kring ett demokratiskt val.

HD skrev vidare: ”Stadens ekonomidirektör Ulf Krabisch tecknade kontraktet med Vinge i augusti 2018, mitt under brinnande valrörelse. Värdet på uppdraget sattes till 586 900 kronor. Det var sju kronor under den gräns där staden annars hade tvingats att låta fler aktörer lägga bud.

Ett skäl till handplockningen av Vinge var att kunna hålla Öresundskraftsaffären hemlig från offentlighetens ljus.Men 586 900 kronor räckte inte långt. Totalnotan från Vinge landar på 7,3 miljoner kronor. Det är mer än tolv gånger så mycket som den avtalade summan.

Det är oklart om staden har hållit sig inom lagens råmärken när de handplockade A&M och Vinge. Frågorna har inte prövats rättsligt än.”

Frågan om varför lilla Helsingborg valde att – utan anbudsförfarande – anlita också ett av New Yorks mest exklusiva konsultföretag, Alvarez & Marsal (A&M), har ännu inte blivit klarlagd. En fråga inställer sig direkt. Företaget får nu 17,3 miljoner av Helsingborg i arvode. För vaddå??

Hur mycket av miljonkostnaderna gäller flygresor mellan New York och Helsingborg? I båda riktningarna? Har politiker och tjänstemän varit på möten i USA? Mina frågor känns insinuanta och obehagliga. Men varför fortsätter mörkläggningen av det som skett? Det är sannerligen dags att utkräva ansvar för de svindlande konsultaffärerna kring den påtänkta försäljningen av Öresundskraft!

Det som skett och fortfarande mörkläggs lämnar stort utrymme för misstankar om korruption och kommer att kasta långa skuggor över Helsingborg om inte alla fakta kommer fram i ljuset.

I folkomröstningen om försäljningen vann nejsidan med rungande 96 procent, mot tre procent för Danielssons jasida.

Folkomröstningen om Öresundskraft innebar ett demokratiskt uppvaknande som gör att staden efter det aldrig kommer att bli sig riktigt lik.

Den ende som inte tycks ha förstått det är Peter Danielsson själv. Måndagen efter omröstningen såg den så totalt golvade Danielsson mest kränkt ut. Fanns det någon självrannsakan eller ödmjukhet hos honom? Knappast. Men de 96 procenten innebar ju också att en majoritet av helsingborgarna tappat tilltron till honom som politiker.

Danielsson satsade all sin personliga prestige på projektet. Han gick för att få sin vilja igenom långt över acceptabla gränser i viktiga avseenden. Jag tänker på mörkläggningen under valet 2018, den bisarra valsedeln till folkomröstningen, de hisnande konsultarvodena och det odemokratiska valet av dag för folkomröstning. Därmed missbrukade han grovt sitt uppdrag som folkvald politiker.

Han borde nu ta konsekvensen av folkomröstningen och lämna sina politiska uppdrag.

Peter Danielsson, kommunstyrelsens ordförande i Helsingborg, satsade hela sin personliga prestige på att staden skulle sälja Öresundskraft. Men i folkomröstningen ställde bara tre procent upp på hans förslag medan över 96 procent röstade mot. Foto: News Øresund – Johan Wessman. Wikipedia.

Peter Danielsson, sanningen, demokratin och Öresundskraft

Helsingborgs kommunstyrelses ordförande Peter Danielsson på ett collage gjort av Helsingborgs Dagblad inför folkomröstningen om försäljning av Öresundskraft. Valsedeln till höger är den Danielsson ville skulle användas, den till vänster HD:s ”mot-valsedel”.

Öresundskrafts förväntade fallande vinster och stora och växande behov av investeringar har varit kommunstyrelsens ordförande Peter Danielsson och andra helsingborgska allianspolitikers främsta argument för att sälja företaget. Något ekonomiskt underlag för de här antagandena har inte presenterats.

Nu visar det sig att verkligheten är precis raka motsatsen. Enligt internt material som Öresundskraft själv tagit fram kalkylerar företaget med kraftigt ökad avkastning de kommande åren, skriver Truls Nilsson och Torbjörn Svensson i Helsingborgs Dagblad:

”Siffrorna visar att Öresundskrafts vinst på några år går från dagens drygt 300 miljoner till 500 miljoner kronor. Och om sju, åtta år är den uppe i drygt 800 miljoner kronor.”

Tidningen har intervjuat Stefan Yard, professor emeritus i företagsekonomi på Ekonomihögskolan på Lunds universitet. Han är sedan många år engagerad i frågor som rör energimarknaden.

– Stämmer den här bilden är det ett jättebra argument för att inte sälja. Här kan kommunen själv plocka ut 300-400 miljoner kronor per år, vilket är i nivå med avkastningen från stiftelsen som ska förvalta köpeskillingen.

Öresundskrafts vd Anders Östlund bekräftar vinstökningen som väntar:

– Det vi har gjort de senaste åren är ett jädrigt tufft effektiviseringsprogram för att kompensera för lägre nätintäkter och minskande volymer.

Enligt samma utredningsmaterial är de uppgifter inför försäljningen som Danielsson lämnat om ökande investeringsbehov för Öresundskraft inte heller korrekta. Från ett investeringsbehov på cirka 450 miljoner 2020 faller investeringsbehoven till runt 300 miljoner år 2027.

Varför har Peter Danielsson, ytterst ansvarig för försäljningsplanerna, inför folkomröstningen inte lämnat tydliga och korrekta uppgifter om de ökade vinsterna och de sjunkande investeringsbehoven? Danielsson måste ha känt till uppgifterna länge. Jag utgår från att de legat till grund för den köpeskilling som nämnts som många uppfattade som betydligt högre än förväntat.

Siffrorna som HD tagit fram visar nu varför. Siffrorna som de kommunalt ansvariga tigit med.

Det handlar om Helsingborgs största enskilda affär någonsin – och om ett stort folkligt engagemang som lett fram till den kommande folkomröstningen frågan den 12 januari.

Uppenbarligen är Danielsson inte mycket till affärsman. Att behålla Öresundskraft borde vara mycket mer ekonomiskt tryggt för kommunen än att sälja och placera kapitalet på en aktiemarknad som många förväntar sig vara vikande och kanske gå mot en lågkonjunktur.

Än värre är att Danielssons agerande som kommunstyrelsens ordförande visar att han knappast heller är någon god demokrat, vilket är bekymmersamt.

Öresundskrafts vinster sedan det gjorts avdrag för behovet av investeringar. Grafik: Ola Olofsson/HD.

Helsingborgs sjukhus – Ett stoppat miljardbygge

Foto: Björn Lilja/HD.

Helsingborgs sjukhusbygge har gjort en paus, skrev Helsingborgs Dagblad häromdagen. Allt som inte är påbörjat stoppas.

Planeringen måste göras om.Konsekvenserna är så stora att det krävs nästan ett års funderande. Sju år efter det att regionstyrelsen klubbade om– och nybyggnaden på Helsingborgs lasarett – har man inget svar på frågan vilket sjukhus som egentligen ska byggas.

Det ligger nära till hands att dra likheter mellan skandalerna kring bygget av Karolinska sjukhuset och turerna kring Helsingborgs lasarett. I båda fallen ligger det yttersta ansvaret hos regionpolitiker som inte klarat av att hantera otroligt komplexa och kostsamma sjukhusbyggen.

Skuldfrågan är bara en del av byggeländet i Helsingborg. Men nog borde den genomlysas och ansvar utkrävas. Så här långt är ett grundfel uppenbart, att ”sjukvårdens verkliga behov inte nått fram till dem som bygger”.

Eller med andra ord att de ytterst ansvariga för miljardbygget inte skapat beslutsstrukturer som på djupet involverar folk med kompetens då det gäller nödvändiga förutsättningar för god vård och bästa möjliga medicinska insatser. Kanske är Helsingborgs lasarettsbygge bara ännu ett uttryck för den djupgående vårdkrisen i Region Skåne.

Vi är många som med vrede minns den ledande moderate regionpolitiker som under förra mandatperioden tyckte att det viktigaste för vården i regionen var att Skåne hade den lägsta landstingsskatten i Sverige.

HD:s granskning har – så här långt – klokt nog ändå haft fokus på den viktigaste frågan om hur sjukhusbygget ska kunna fullföljas så att funktionerna garanteras och kostnaderna inte blir allt för orimliga.

I det senaste avsnittet handlar det därför om vilka alternativ som finns för utformning och placering av olika avdelningar i det nya sjukhuset, ett avgörande viktigt pussel för att skapa ett fungerande sjukhus för framtiden.

Det är lätt att bli ödmjuk inför svårigheterna. Det finns inga genvägar, inga enkla lösningar. Det viktigaste efter allt som skett hittills är att undvika halvmesyrer och våga ta svåra beslut för att forma ett väl fungerande lasarett.

Vy över sjukhusområdet.Bild: Fredrik Hedenskog/HD.