Stina Oscarson, kulturarbetare, tidigare chef för radioteatern och nu initiativtagare till Natoutredningen, som granskar Sveriges relationer med Nato och det s k Värdlandsavtalet, besökte på lördagen Helsingborg.
Stina Oscarson besökte för ett år sedan Luleå och insåg med full kraft hur lång militariseringen av Norrbotten gått. Allt fler områden gjordes förbjudna att beträda, för att möjliggöra vapentester och stora militärövningar i Natos regi.
– Folk i norr är vana att bli hunsade. Först var det gruvbolagen, sedan skogsindustrin och nu försvarsmakten, därför underordnar man sig och alltför få protesterar, sa Stina Oscarson när hon på lördagen tala på ett möte om Nato och Värdlandsavtalet på stadsbiblioteket.
Hon själv blev upprörd den gången i Luleå, särskild vad gäller det kommande Värdlandsavtalet.
– Det är det största säkerhetspolitiska beslutet i Sverige på decennier. Natobaser kan stationeras i Sverige, trupper kan passera genom landet och Nato kan från svenskt territorium gå i krig med tredje land.
Efter besöket i Norrland kontaktade hon Pierre Schori och är tillsammans med honom initiativtagare till Natoutredningen, Sverige, Nato och säkerheten (Celanders 2016).
Hon själv är dramatiker, regissör och fri skribent, tidigare chef för radioteatern.
– Den vanligaste frågan jag fått det sista året är varför kulturarbetare ska bry sig om Nato. Det påminner om hur man för ett sekel sedan frågade sig varför i herrans namn kvinnor skulle bry sig om politik.
Natoutredningen är ingen officiell utredning men en gedigen och saklig genomgång av olika aspekter som berör Sveriges relation med Nato. Författare är, utom de två redan nämnda, experter som Hans Blix, Rolf Ekéus, Lars Ingelstam och Linda Åkerström.
För den som vill ha en snabbare genomgång finns Natoutredningen i koncentrat på sex minuter, se filmen ovan.
– Vad är det som skapar fred. Det är inte höga militära utgifter. Man kan inte rusta för fred.
De vanligaste argumenten för svenskt Natomedlemskap är att Putin är farlig, att det svenska försvaret är dåligt och att vi behöver Nato för att skydda oss.
– Rysslands militära utgifter är mindre än en tiondedel av USA:s. Ja, man rustar upp, men från en mycket låg nivå. Om vårt försvar kan sägas att det från 1989 skett en nerskärning på 20 procent, som snabbt inhämtas nu på några år.
– Det finns stora säkerhetspolitiska problem i världen som är mycket viktigare men som nu kommer i skuggan. Jag tänker på klimathotet, på flyktingfrågan och på den globala ojämlikheten. De är alltför komplexa för Nato att hantera eftersom de inte kan hanteras med vapenmakt. Man kan inte reducera säkerhetspolitik till försvarspolitik. När vi talar om att skapa ”gemensam säkerhet” måste vi bygga säkerhet genom att också tala med meningsmotståndare.
Riksdagen kommer i vår, förmodligen den 25 maj, att behandla frågan om Värdlandsavtalet.
– Namnet låter ju som om Sverige skulle vara värd för en fest. Men så är det ju knappast, tvärtom.