Musikern och särlingen Erik Satie hyllades på Dunkers i Helsingborg i ett program av Per Nyrén, Monsieur Erik Satie – Gymnopedist.

Kanske finns det bara en enda gymnopedist i världen, men han är det med besked. Varje musikintresserad som hör en Gymnopédies sällsamt vemodiga klanger vet genast att den som skrivit stycket är den franske kompositören och musikern Erik Satie, en särling i musikvärlden.

I tisdags var det en högtidsstund på Dunkers för alla gymnopediskt lagda, då Erik Satie hyllades i ett lyriskt program. Joachim Olsson satt vid pianot, ofta fyrhändigt tillsammans med Per Nyrén, som ligger bakom programmets idé. Sopranen Amelia Jakobsson både sjöng och spelade cello, Magnus Florin fungerade som sammanhållande berättare med den äran, med extranummer som skulptur av gapande groda i brons.

Den för kvällen skapade manskören Satiesfraction, stod för skönsång, med speciell resonans genom tidstrogna plommonstop.

Så här fyndigt kan härlig musik med lång efterklang inramas och på köpet ge ett inspirerat porträtt av en tonsättare och den tid han levde i.

Senast något liknande skedde i Helsingborg var hösten 2014, då Per Nyrén presenterade Igor Stravinskijs musik, liv och tankar på Dunkers i programmet Furst Igor.

Här under en unik dadaistisk kortfilm av Erik Satie och Rene Clair från 1924, baletten Relâche, med Svenska baletten i Paris. Den inleds med en dans av kanoner från kriget. Snart kommer en man med plommonstop …

I rollistan på den 20 minuter långa dadaistiska filmen bland andra Francis Picabia, Erik Satie, Man Ray och Marcel Duchamp.

Därunder en 52 minuter lång balettfilm med från 2012, ”Satie och Suzanne”, som – med Saties musik – skildrar Saties korta passionerade kärleksaffär med konstnären Suzanne Valadon 1893. Filmen utspelar sig på en bar i Paris, där det tidigare älskande paret återser varandra 17 år senare, en dag då hela Paris drabbats av en väldig översvämning.

Fotnot: Efter premiären i Helsingborg på tisdagen ges programmet på turné, närmast i kväll i Kristianstad.