När Turistbyrån lämnar Dunkers måste kulturhuset återta utrymmet som kan bli dess levande hjärta i entréplanet.
Dunkers kulturhus har hyrt ut sitt bästa utrymme till Turistbyrån eller som det heter på kommunal svengelska Visit Helsingborg. Det har inte varit någon kreativ symbios.
Turistbyrån hamnade lite avsides från de turister som besöker Helsingborg. Den borde rimligen ligga i Knutpunkten. Nu ska den bara läggas ner, vilket är i linje med den lokala ambitionen att enbart förmedla information digitalt. Vilken i mina ögon är enögt.
I den digitala turistreklamen är Helsingborg ”Sveriges trevligaste stad” med ”shopping i världsklass”, med en av ”Sveriges populäraste stadsteatrar”, en stad där man kan spela golf ”365 dagar om året”, ”ett himmelrike för alla foodies” … Tja.
Nu försvinner alltså Turistbyrån från lokalerna och Dunkers får förhoppningsvis chansen att återerövra det rum som har alla förutsättningar att bli kulturhusets hjärta.
Men det är inte alldeles givet. Risken är att lokalen åter hyrs ut kommersiellt till högstbjudande.
Men Dunkers behöver akut utrymmet för att bli mer inbjudande i entréplanet, med ett rum som inte kräver entrébiljett eller kulturkort. Möjligheterna är gränslösa: En mötesplats och billig fikahörna (en vegetarisk hamburgare på bistron kostar 134 kronor …), veckovis nya utställningar med lokalt fokus, klotterplank, bokbytarhörna … bara fantasin och ekonomin sätter gränser.
Men frågan är vem som fattar beslutet om vad den nu lediga lokalen ska användas till. Jag gissar att det är kulturförvaltningen. Kulturhuschefen Olof Lindqvist har besynnerligt nog inget formellt huvudansvar över hur lokalerna i byggnaden används.
Bilden från 2006.
Ett kulturhus utan ett hjärta eller själ är inte mycket att hänga i julgran och blir omgående en besvikelse. Turistbyråns närvaro i huset har lockat besökare men inte alltid de vi har för vana att möta. Detta har givetvis varit positivt och förlusten av dessa blir en utmaning i arbetet med att förstärka husets identitet för att locka nya besökare. I vårt arbete med att utveckla Dunkers kulturhus med det självklara syftet att nå många och olika människor har vi under våren förstärkt vårt värdegrundsarbete – självkännedom är A och O för att kunna möta en annan. Vi lutar oss mot såväl förvaltningens som verksamhetens värdeord och de ger styrka. Med husets egen vision – att skapa mening i människors liv med konsten som ledsagare – är det ett steg i den riktning jag upplever att du också talar om. Dunkers skall mycket riktigt vara en angelägenhet och en möjlighet genom ett inkluderande kulturbegrepp. Utzons initiala skulpturgård är idag det torg han föreställde sig när han ritade detta magiska hus: här skall människor kunna mötas av många och skiftande anledningar.
Vårt interna arbete med att ta fram idéer för att skapa en oas för möten, reflektion, samtal, bildning och kanske även än mer kaffe (!) har börjat. Jag leder det arbetet – men det är också helt korrekt att det är på uppdrag av Kulturdirektören vars ansvar är en förvaltning där makten över kulturhuset är delad. Vi som delar den har ett stort ansvar att se till att det förtroende vi har fått förvalta på allra bästa sätt – och vi är på god väg.
Olof, tack för svar – och lycka till med arbetet att finna en kreativ användning för den lokal som Turistbyrån disponerat alltför länge! Jag skrev verkligen inte att Dunkers saknar hjärta och själ men väl att den tidigare skulpturgården kunde bli något av ett inbjudande hjärta i huset.
Sören, jag tänkte heller inte att du skrev det, utan ville i grund och botten förstärka din tanke. Med risk för att bli pretentiös vill jag ändå trycka på det faktum att ett kulturhus – det kan vara en teater, bibliotek eller konsertsal – måste tillskrivas betydelse för det omätbara och dolda värde det skänker en plats och dess besökare.
Det är en spännande utmaning att ta fram förslag på vad vi skall använda ytan till och jag tar gärna emot fler konkreta bidrag och tankar!