”Saknar dej”, ”hoppas vi ses i nästa liv”, sa författaren Zac O’Yeah och mindes sin bortgångne vän, resenären och författaren Tomas Löfström under en minnesstund på Författarnas hus i Stockholm.

”Kan du tänka dig att resa till Indien med buss och skildra färden i resebrev för oss?”

Tomas Löfström fick 1973 frågan av Jan Stolpe, författare och översättare, på den tiden redaktör för tidskriften Fib/Kulturfront. Tomas var då en 25-årig författare från Lund med två böcker bakom sig. Efter lite betänketid tackade han ja, for österut och skrev och skickade hem rapporter från färden, senare bearbetade till Vägen till Kathmandu” (1975).

– Det blev hans allra första bekantskap med den värld som han skulle fortsätta att utforska till livets slut. I dag är det omöjligt att skicka ut en ung författartalang på en liknande upptäcktsfärd.

På Författarnas Hus i Stockholm genomfördes i dagarna ”En kväll för Tomas Löfström”, en minnesstund och en hyllning av en av Sveriges främsta reseberättare, som avled tidigare i år. Under titeln ”Till resandets lov – att skriva och förmedla världen” läste och berättade ett femtontal författarvänner till den bortgångne. En av dem var Jan Stolpe. En annan var Zac O’Yeah, på tillfälligt besök i Sverige från sydindiska Bangalore.

Zac talade om Tomas Löfströms stora biografi om Torgny Sommelius, Den siste resenären, mindes Tomas som sin polare under tjugo år, trodde att vännen skulle reinkarneras som Buddha någonstans, kanske i Kathmandu, och slutade med ett ”saknar dej”, ”hoppas vi ses i nästa liv”.

Birgitta Wallin (bilden), redaktör för tidskriften Karavan, var initiativtagare till mötet. Hon samarbetade i många år med Tomas Löfström i det Svensk-indiska översättningsprojektet.