Har Google hjälpt Hillary Clinton i presidentvalskampanjen, som Julian Assange hävdar?

Det är välbekant att Google sorterar sökresultat efter bland annat våra tidigare dokumenterade preferenser. Hur påverkas vi av det?

Det finns en term för det, SEME, som betyder Search Engine Manipulation Effect, alltså sökmotorernas manipulerande effekt.

Vi klickar mera på länkar som ligger överst på listan av sökträffar. I politiska val kan det påverka väljare som inte bestämt hur de tänker rösta, skriver Robert Epstein i New Internationalist 494.

Han menar att det finns bevis för att SEME kan få människor att ändra attityder utan att de har en aning om att de blir manipulerade. Epstein jämför fenomenet med masshypnos.

De flesta av våra nätsökningar gäller enkla faktaupplysningar som ”när föddes Churchill?”. De flesta klickar på någon av de båda översta träffarna. Gäller det mer sammansatta frågor behåller de flesta sina klickvanor.

90 procent av alla sökningar görs med hjälp av ett enda företags sökmotorers, Googles. Det medför att ”en handfull beslutsfattare i Mountain View i Kalifornien” har mera makt över mänskligheten än en liten grupp av personer någonsin tidigare haft”.

Googles ledare skulle kunna påverka och avgöra utgången av demokratiska val, de kan påverka hur mer än en miljard människor tänker – och gör det varje dag.

Utan visselblåsare eller kontrollorgan kommer vi aldrig att kunna få veta om man medvetet manipulerar sökmotorernas träfflistor för att utöva sådan makt, konstaterar Epstein.

Ännu mera kusligt blir det om man tänker på att de flesta besluten i sådana urvalsfrågor inte fattas av människor utan av sökmotorernas algoritmer, som i någon mening lever sitt eget liv.

På valdagen 2010 i det amerikanska valet sände Facebook ut meddelanden om att ”glöm inte att rösta” till 60 miljoner FB-användare. 340 000 människor som annars inte skulle ha röstat gjorde det.

Kan man i sådana fall utesluta att ett utskick bara gjorts till personer som stöder en viss kandidat? Nej. Jonathan Zittrain, Harvardprofessor i journalistik, har redan gett den möjliga manipulationen ett namn, ”digital gerrymandering” (efter de regler som tillåter de politiska partierna att vart tionde år för egen vinnings skull rita om valkretsarnas gränser).

Frågan får kuslig aktualitet dessa dagar genom Julian Assanges och andras anklagelser att Google har hjälpt Hillary Clintons presidentkampanj på åtskilliga nivåer.

Fotnot: Två tidigare bloggar om nätjättarna och om nätets affärsidé om övervakning finner du här och här.