Vattenfalls 43 omoraliska miljarder

Vattenfalls 43 tyska miljarder är att betrakta som en juridisk stöld från ett grannland. Omoraliskt, djävligt omoraliskt i klartext.

Angela Merkels Tyskland beslöt efter kärnkraftskatastrofen i Japan att påbörja en total avveckling av alla kärnkraft. Många menar att det var ett logiskt beslut sedan det ännu en gång framgått att kärnkraften inte är en säker form för energiproduktion. Och då har ändå inga hänsyn tagits till det kanske allra mest vanskliga, slutförvaringen av radioaktivt avfall under väldiga tidsrymder.

Efter Merkels beslut protesterade svenska Vattenfall och menade att avvecklingen av kärnkraft var en ”indirekt expropriering av de pengar vi skulle tjäna på våra kärnkraftverk”, skriver Li Eriksdotter Andersson på Aftonbladets kultursida.

Vattenfall stämde den tyska staten på 43 miljarder – och en domstol dömde till Vattenfalls förmån.

Domen byggde på den ”tvistlösningsmekanism som är inbyggd i frihandelsavtalen”.

Varför är Vattenfalls vinstintressen viktigare än Tysklands miljöpolitik, som är inriktad på att för befolkningens väl avveckla kärnkraften, kan man fråga sig? Hur kan ett företag stämma en stat i en fråga av det här slaget? Är ett enskilt företags framtida vinster viktigare än demokratiskt fattade beslut?

Vattenfalls 43 tyska miljarder är att betrakta som en juridisk stöld från ett grannland. Omoraliskt, djävligt omoraliskt i klartext.

Den som följt debatten om TTIP-förhandlingarna blir inte förvånad, även om Vattenfalls 43 miljoner verkligen sätter allt på sin spets. Mycket av TTIP-förhandlingarna har ägt rum i största hemlighet bakom lykta dörrar. Men det som framkommit om specialdomstolar som kan döma mellan företag och stater väcker sannerligen betänkligheter.

Det är lätt att föreställa sig scenarier där gigantiska transnationella stater stämmer ett lilleput-land som Sverige för till exempel skärpta miljöregler och där staten döms till kolossala skadeståndsbelopp. Kollektivavtal på arbetsmarknaden kan bedöms som handelshinder. En kulturpolitik som vill gynna svensk film kan av Hollywood betraktas som ett hinder för ”den fria konkurrensen”. Och så vidare.

Är det så vi vill ha det?

Det verkar som om valet av Donald Trump till president har lagt en våt filt över TTIP-förhandlingarna. Det är mitt i allt annat elände som valet medför ändå en positiv konsekvens, särskilt för ett land som Sverige där den offentliga debatten om TTIP varit minimal, jämfört med i Tyskland.

Till det kommer att statligt ägda Vattenfalls 43 miljarders-skadestånd ter sig som en företagsstöld och ett absurt ingrepp mot ett demokratiskt fattat beslut i ett grannland.

Vattenfall har redan uppträtt oetiskt i Tyskland genom sin försäljning av sina brunkolsgruvor till ett föga nogräknat företag.

Bilden: Vattenfalls kärnkraftsreaktor i Brunsbuttel.