Vapenexport och offentliga lögner

Dagens svenska vapenexport är ett hån mot demokratisk anständighet. Ändå deltar både kungahus och regering villigt i marknadsföringsresor till vapenköpande länder.

Varför är Sverige ett av de länder i världen som exporterar mest vapen per capita?

Varför bidrar Sverige till storskaligt krig och dödande också genom att sälja vapen till odemokratiska regimer och till länder som är iblandade i krig. Hur har det blivit så?

Under det kalla kriget hette det – före 1989 – att Sverige måste ha en stark inhemsk vapenindustri för att garantera alliansfriheten – och att vi därför måste acceptera vapenexport, därför att den svenska ”marknaden” var för liten.

Gäller det i dag? Knappast. En stor del av vapenindustrierna i Sverige ägs av utländska företag som behöver tillgång till komponenter tillverkade i andra länder.

Är det för att ”skapa jobb”, som det ibland hävdas? Naturligtvis inte. År 2015 arbetade 12 800 på svenska fabriker som tillverkar krigsmateriel – vilket motsvarar 0,3 procent av alla jobb.

De offentliga lögnerna sveper in vapenindustrierna i Sverige i täta dimridåer. Och regelverken för vapenexport är både vaga och krångliga och delvis blockerade mot insyn genom hemligstämplade beslutsprocesser.

Linda Åkerström ansvarar för nedrustningsfrågor på Svenska Freds. Hennes nya ”Den svenska vapenexporten” (Leopard)  är något av en handbok för alla engagerade, en gedigen genomgång av den svenska vapenindustrins och vapenexportens historia och förutsättningar.

Författaren har vinnlagt sig om att vara saklig och vill att hennes bok ska fungera som utgångspunkt för debatt.

Dagens svenska vapenexport är ett hån mot demokratisk anständighet. Mellan 70 procent och 92 procent av alla svenskar (enligt undersökningar av Svenska Freds och SVT:s Rapport) vill inte att Sverige säljer vapen till diktaturer eller länder i krig.

Ändå blev det ett sådant rabalder när vapenavtalen med det totalitära Saudiarabien uppmärksammades och ifrågasattes 2015.

Och varför ska den svenska staten ge stöd åt vapenexporten genom ekonomiska garantier till vapenföretagen eller marknadsföringsresor där både företrädare för regering och kungahus glatt ställer sina tjänster till förfogande?