En Drömljusutredning vill bränna tio miljoner på en endagsljusfest i Helsingborg. Bättre vore en årlig kulturnatt (Midvinterljus) med mobilisering av lokala kulturarbetare!
Många städer med kulturella ambitioner har en årlig ”kulturnatt” med begivenheter i stadsrummet, tyvärr inte Helsingborg. Flera grannstäder satsar desto uthålligare på kulturnätter, som Höganäs, Landskrona och Lund.
I Helsingborg fanns 1994 – 2001 arrangemanget Midvinterljus, som genomfördes en lördag i februari under årets mörkaste och kallaste tid. Midvinterljus mobiliserade framförallt det lokala kulturlivet, som ideellt satsade av all kraft på originella och ofta unika evenemang.
Jag minns smältande isskulpturer. Minns med glädje framförandet med en lång rad pianister av Eric Saties maratonverk Vexations i konsul Perssons villa, där samma tema spelades 840 gånger. Det var oförglömligt när Sarajevoorkestern spelade på Fahlmans. Jag minns när Jörgen Nash vid en hednisk ceremoni i Vikingsberg välsignade brödet och vin. Antalet besökare i lokalen på det dåvarande konstmuseet överskred vida vad som var tillåtet, golvet svajade betänkligt, men höll. Senare störtade ju huset kulturellt samman – av byråkratiska och politiska virrpannor. Men det är en annan bedrövlig historia.
Midvinterljus fungerade. Helsingborgarna pälsade på sig och gick man ur huse.
Men, men. Kommunen ville sätta glitter på Midvinterljuset. Man hyrde en evenemangsfixare, som inte var intresserad av den lokala kulturen utan i stället brände sin budget på inhysta artister med höga gage. Och så la man ner det hela.
2009 och 2013 genomfördes ljusfester i centrum, påminner HD. Love & Light 2009 följdes av Drömljus 2014. Och nu har en Drömljusutredning tagit fram underlag för ett nytt Drömljus 2018 för tio miljoner kronor. Stadsbyggnadsnämnden och kommunstyrelsen ska behandla ärendet, men kulturnämnden nedlåter man sig inte att involvera.
Drömljus är något helt annat än gamla Midvinterljus, det är att bränna orimligt mycket pengar på ett kortlivat ettdygns-arrangemang. De tio miljonerna är riktigt uselt använda. Drömljus är entreprenörernas festival, helsingborgarna är mest passiva åskådare.
I stället: Återuppliva ett årligt Midvinterljus – eller en kulturnatt i september som andra städer. Börja i liten skala, mobilisera det lokala kulturlivet som finns men som till följd av kommunal oginhet så sällan kan synas och få ta plats i stadsrummet.
Bilden från Drömljus 2013.
Bildningsförakt och ”yta”-stämmer överens i en helt kommersialiserad värld.Termen ”simulacra” är något man osökt kommer att tänka på.En kopia av en kopia av en gång tiden autentiskt original.De inhyrda ”artisterna” – är de också kopior?Det där kunde man kanske utveckla.”Artister” ersatta med hologram?Hologram-projektorer är väl inte så dyra.Billigare i alla fall än inhyrda artister med svindyra gager.
Idag läser jag i Helsingborgs Dagblad att öppettiderna ska dras ned med18 timmar på områdesbiblioteken. Det motiveras bla med att lokalerna inte är ändamålsenliga för ett modernt bibliotek och argumenterar för att det digitala biblioteket som en ny väg. Om man har bibliotek och lokaler som är utmärkta mötesplatser så förstår jag inte varför man drar ned. Biblioteken fyller en mycket viktig funktion i ett demokratiskt samhälle. Läsning görs tillgänglig för alla genom att vara kostnadsfri. Skälet till neddragningarna är naturligtvis att spara pengar. Däremot är man beredd att lägga ut miljoner på flashiga arrangemang. Det tycks finns en anda av bildningsförakt numera. All vikt läggs vid formen medan innehållet tycks sakna all betydelse. Det ska serveras söta kakor istället för en rejäla surdegslimpor.