Danjin Malinovics ”Var är mitt hem?” spelades för tvåhundrade gången – i fullsatta Folkets Hus A-sal i Helsingborg.

I Folkets hus stora A-sal i Helsingborg spelade på söndagskvällen Danjin Malinovic  sin enmansföreställning ”Var är mitt hem?” för tvåhundrade gången. Det var fullsatt och hög stämning – och teater av allra bästa och mest angelägna slag – inte bara ett drama om ett flyktingöde utan också en föreställning  om alla flyktingar.

I den svenska flyktingdebatten har fokus allt mer förskjutits från inlevelse i flyktingars utsatthet och tankar om vad vi i Sverige förmår göra till resonemang om ”systemkollaps”, ”ordning och reda” och så vidare. Främlingsfientliga krafter har mer och mer fått sätta agendan.

Därmed förvandlas flyktingarna till ett ”dom”, en avindividualiserad ”flyktingström”. Allt färre förmår eller försöker sätta sig in i varför människor flyr från krig och hur det är att ofta med kortaste varsel tvinga lämna allt.

Just därför är ”Var är mitt hem?” så oändligt viktig. Det är glädjande att både Helsingborgs stadsteater, Gävleborgs folkteater och nu senast Riksteatern satsat på att spela den över hela landet, som ett motgift mot slapp främlingsfientlighet och att den blivit en stor succé. Hur många seriösa pjäser i våra dagar når upp till så många föreställningar?

Danjin Malinovic flydde från Bosnien som sexåring och var åtta år när han 1994 kom som flykting till Sverige från krigets Jugoslavien. Först tre år senare fick han och hans familj uppehållstillstånd.

Berättelsen om flykten från kriget och den svåra vägen till uppehållstillstånd i Sverige blev en teaterpjäs, ”Var är mitt hem?”, som hade premiär 2012 och nu står på repertoaren för sjätte året i rad. Michael Cocke regisserar.

I ”Var är mitt hem?” framför Danjin Malinovic förtätat i snabb monolog sin berättelse utifrån det han själv upplevt. Det är teater, ja stor teater, men det är också ”sanning”.

Föreställningen lämnar mycket att begrunda: Vad innebär det att leva som underjordisk flykting i ett land som Sverige? Och att få vänta i åravis på att få börja efterlängtad skolgång? Varför ska alla asylsökande, också de som lever underjordiskt, ha rätt till sjukvård?

Med Danjins ord: Ingen människa är illegal.

Att se föreställningen i Folkets Hus A-sal, Helsingborgs allra vackraste och mest historiska offentliga lokal, väcker också starka känslor.  Min förhoppning är att lokalen trots privatiseringen också i framtiden kan bli en mötesplats och en scen öppen för alla.

Fotnot: Föreställningsturnén fortsätter, se här.