The Guardian som Public Service utan betalväggar

Alan Rusbridger, legendarisk redaktör för brittiska The Guardian, besökte Göteborgs bokmässa.

Alan Rusbridger var under tjugo år chefredaktör på brittiska The
Guardian,
från 1995 – 2015. Det var – och är fortfarande – en kritisk övergångsperiod för alla tryckta dagstidningar och för den delen alla mediehus. De ekonomiska förutsättningarna förändrades drastiskt på kort tid, med internet och de nya möjligheterna till nätpublicering.

Utmaningarna för medierna har varit stora och inga enkla lösningar har funnits. En tidning som bättre än de flesta klarat övergången från papper till digital publicering är just Rusbridgers The Guardian. På sin personliga sajt skriver han:

”The paper I inherited was print on paper. By the time I left in 2015 we continued to print a paper (in a different format) but had transitioned the Guardian into being a 24/7 digital news operation based in London, US and Australia. We had overtaken the New York Times to become the largest serious English language newspaper digital operation in the world.”

I dagarna har Alan Rusbridger besökt Sverige och bokmässan i Göteborg, inte minst för att introducera sin bok som i september publicerats i Storbritannien och i USA, ”Breaking News – about what journalism was; where it is going; and what it may become”.

De nya digitala jättarna har förändrat nätet och världen, Google, Facebook, Twitter, Youtube. Störst är Facebook med två miljarder aktiva användare varje månad. Dessa företag har parasiterat på dagstidningarnas intäkter. Och deras framväxt har vållat ett informationskaos, säger Rusbridger.

– För att värna sina intäkter har de flesta tidningar skapat betalväggar. Tidningarna har inte råd att låta alla gratis läsa deras nyheter, som bara är tillgängliga för betalande prenumeranter.

Men 93 procent av dagens britter betalar inget för att följa sina nyhetsflöden. Följden blir att många halvsanningar eller osanningar som sprids på nätet får stor spridning och får stå oemotsagda. Betalväggarna hindrar de flesta från att läsa de professionella journalisternas versioner i de etablerade medierna. Med Public Service-kanalerna som undantag i länder som Sverige och Storbritannien, dock inte i USA.

The Guardian har gått en annan väg. Dess nyheter är öppna utan betalväggar.

– Vi har 570 000 medlemmar som betalar till oss, inte konventionellt genom att köpa en privat prenumeration utan för att tidningens nyheter ska vara tillgängliga för alla, på samma sätt som public service.

Rusbridger talar sig varm för grävande journalistik. Metoden är dyr men nödvändig i sitt demokratiska sammanhang.

– Journalistiken före Brexitfolkomröstningen i Storbritannien borde lagt ner mycket större arbete på att synliggöra konsekvenserna för omröstningens båda val.

– Desamma gäller nu klimatfrågan, som är existentiell för vår överlevnad.

Fotnot: Rusbridgers bok kan beställas online från tidningens bokhandel: ”Breaking News” by Alan Rusbridger (Canongate, £20). To order a copy for £15, go to guardianbookshop.com.

Bilden överst: De medier som inte vågar satsa på kvalitetsjournalistik riskerar att trivialiseras och publicera billigaste och sämsta tänkbara kattvideos och liknande  som cirkulerar på nätet.