”Är jag en excentrisk odugling?”

Vincent van Gogh började måla när han var 27 år. Tio år senare tog han sitt liv utan att veterligt ha sålt en enda tavla.

”Hur uppfattar andra människor mig? Som en excentrisk odugling, en obehaglig man, en typ som inte har någon som helst ställning i samhället och aldrig kommer att få det.

Visst, även om det skulle vara sant vill jag genom mina målningar visa vad det finns i hjärtat av en sådan excentriker, av sådan ickeperson.”

Vincent van Gogh skrev under sitt korta liv över 800 brev, de flesta till sin bror Theo. I breven berättade han om sina ambitioner och tvivel, liksom om vad som inspirerat och förvånat honom.

Det är i dessa brev som van Gogh uttrycker sina tankar om konsten och livet på ett sätt som är oupplösligt förknippade med hans verk.

Maria Popova skildrar på sin originella filosofiska och litterära sajt Brain Pickings van Goghs brev och en utställning för några år sedan på van Gogh-museet i Amsterdam. 23 holländska och internationella konstnärer presenterade där konstverk som de gjort som svar på några av Vincents brev till sin bror Theo.

Författaren Nicole Krauss ”svarar” på ett av breven till Theo, skrivet den 2 oktober 1984. Citaten ovan är hämtade ur det. Vincent uttrycker djupa tvivel på sig själv, tvivel och fruktan inför livets ständiga upprepningar och brist på mening.

Krauss inleder:

Dear Vincent,

You write about fear: Fear of the blank canvas, but also, on a larger scale, of the “infinitely meaningless, discouraging blank side” that life itself always turns toward us, and which can only be countered when a person “steps in and does something,” when he “breaks” or “violates.”

It’s extraordinary that I should have been given your letter now, because it is exactly that act of breaking that has been on my mind this last year, and which I feel has everything to do with how I want to make art, and how I want to live.

It’s a strange thing about the human mind that, despite its capacity and its abundant freedom, its default is to function in a repeating pattern. It watches the moon and the planets, the days and seasons, the cycle of life and death all going around in an endless loop, and unconsciously, believing itself to be nature, the mind echoes these cycles. Its thoughts go in loops, repeating patterns established so long ago we often can’t remember their origin, or why they ever made sense to us. And even when these loops fail over and over again to bring us to a desirable place, even while they entrap us, and make us feel anciently tired of ourselves, and we sense that sticking to their well-worn path means we’ll miss contact with the truth every single time, we still find it nearly impossible to resist them. We call these patterns of thought our “nature” and resign ourselves to being governed by them as if they are the result of a force outside of us, the way that the seas are governed — rather absurdly, when one thinks about it — by a distant and otherwise irrelevant moon. …

Vincent van Gogh föddes 1853 i Nederländerna. Han var 27 år när han sommaren 1879 arbetade som lekmannapredikant bland kolgruvearbetare. Det var då han för första gången upptäckte sin konstnärliga drift genom att teckna gruvarbetarna och deras världar.

I mars 1886 flyttade han till Frankrike, först till Paris och sedan 1888 till Arles i Provence, där han utvecklade sin unika färgintensiva stil. Samma år drabbades han av ett psykiskt sammanbrott och skar av en bit av sitt vänstra öra, vilken han gav till en prostituerad. Den 29 juli 1890 avled han, troligen genom att ta sitt liv.

Han var då 37 år gammal. Under tio år hade han självförbrännande målat en rad oförlikneliga konstverk – antagligen utan att lyckas sälja en enda målning.