Demokratins nedgång och SD:s största seger

Ulf Kristersson och Jimmy Åkesson. Foto SR.

Det är allmän flaggdag i Sverige på måndag, för att  fira 100-årsminnet av demokratins genombrott. Det var den 17 december 1918, som riksdagen beslutade att införa allmän och lika rösträtt för män och kvinnor. Det var den dag ”demokratin föddes i Sverige”.

Hundra år senare, den 12 december 2018, röstar de borgerliga partierna med stöd av sverigedemokraterna genom en högerbudget, trots att regeringsfrågan inte är avgjord. 

Det innebär ett jordskred i förutsättningarna för den svenska partipolitiken. Moderaterna och kristdemokraterna har länge varit beredda att samarbeta med sverigedemokraterna. Nu anslöt sig i realiteten centerpartiet och liberalerna till den politiken. De sistnämnda partiernas försäkringar om att inte låta SD få inflytande över politiken visade sig vara tomt prat, inget annat.

SD:s största seger hittills” är rubriken på Aftonbladets torsdagsledare, skriven av den politiske chefredaktören Anders Lindberg, som konstaterar:

”Nästan på pricken hundra år efter demokratins genombrott i Sverige, en högtid vi firar på måndag, står ett öppet reaktionärt block på tröskeln till makten i riket. Så här långt till höger har tyngdpunkten i svensk politik inte legat sedan den allmänna rösträtten infördes.”

Vi som bor i Skåne har länge steg för steg kunnat följa de djupt obehagliga konsekvenserna av  en liknande politik i Danmark. Tidigare skulle man ta ifrån nyanlända flyktingar deras smycken genom ”smyckeslaget”. Nu lanseras kusliga planer på en flyktingförläggning på en isolerad ö. Främlingsfientlighet och antihumanism har blivit statlig politik. Kommer Sverige att följa efter på den vägen? Risken är överhängande.

Politik i en demokrati förutsätter att parterna följer regelverken, att man tillämpar fair play. Veckans budgetbeslut är raka motsatsen. Med det saboterar riksdagens högerpartier (nu med SD som ny spelare i laget) en eventuell socialdemokratisk regerings möjligheter att bedriven en politik utifrån sina värderingar.

Förlorarna är väljarna. Det politiska taskspeleriet väcker självklart politikerförakt.

Kakelmannens Kristerssons makthunger får mig att känna avsmak för höstens politiska turer i Sverige. Det hela påminner oroväckande om Donald Trumps agerande i USA, ”passar inte reglerna så ändrar jag på dem”. Får jag kritik svarar jag nedlåtande med ett ”nonsens”.

Det har varit befriande att se Stefan Löfvens helt annorlunda förhållningssätt under höstens förhandlingar. Löfven har med ödmjukhet uttryckt respekt för både talmannens prioriteringar och för sina meningsmotståndares ställningstagande.

Den vänsterradikale Martin Luther King

I am a man, Jag är en människa. Demonstrerande soparbetare i Memphis i april 1968. Martin Luther King gjorde deras kamp till sin.

Femtio år efter mordet på Martin Luther King lyfter flera nya böcker fram den vänsterradikale aktivisten, som ville utmana klassklyftorna i USA med sin Poor People’s March.

Martin Luther Kings födelsedag i januari har blivit en nationell helgdag och en dag för ”solidariskt arbete”. I många städer finns monument över honom och gator som bär hans namn, vilket annars mest bara förunnas presidenter. I födelsestaden Atlanta finns ett stort museum över honom. Motellet i Memhips där han mördades den 4 april 1968 är sedan länge ett gripande nationellt museum över medborgarrättsrörelsen.

Allt detta är ju bra och viktigt. Men samtidigt har King stelnat till ett monument och blivit en del av den amerikanska myten.

Det är lätt att bortse från att King under sin livstid var kontroversiell och ifrågasatt, i all synnerhet under under sina siste år, speciellt tiden innan han mördades, skriver Annette Gordon-Read i New York Review of Books (14/2018).

Många av dagens amerikaner skulle antagligen ha chockerats av det hat som många vita över hela USA kände mot King vid tiden för mordet. ”Många vita gladdes sig över mordet”, konstaterar Gordon-Read.

Hennes essä utgår från en handfull nya böcker om King, utgivna under minnesåret 2018, med fokus på Kings sista år. Efter medborgarrättsrörelsens framgångar ville Martin Luther King då utmana de väldiga klassklyftorna i USA. Han såg också tydligt sambanden mellan ekonomiska orättvisor och rasdiskriminering.

King ville otåligt utmana  kapitalismens orättvisor och och planerade våren 1968 ”Poor People’s Campaign”. PPC skulle bli en motsvarighet till medborgarrättsrörelsens triumfatoriska marsch till Washington 1963, med ”I have a dream” – talet. 

Nu skulle USA:s fattiga från alla landsändar ta sig till huvudstaden för att kräva en ”omfördelning av den ekonomiska makten i landet. 

Soparbetarnas strejk i Memphis rymde för King just detta. Deras löner var urusla, liksom arbetsförhållandena, med långa arbetsdagar, 15 minuters lunchrast och krav på att själva svara för arbetskläder. Dessutom, alla var afroamerikaner.

I mars och april 1968 demonstrerade de under slagordet, ”I am a man”, jag är en människa, bara för att mötas av soldater med dragna bajonetter och av stridsvagnar.

De dagar när King beslutat att sopstrejken i Memphis skulle bli startskottet för PPC blev hans sista. Han mördades med ett enda skott, stående på motellets balkong, ett mord som aldrig blivit slutgiltigt uppklarat.

Om King hade fått leva, vad hade det inneburit för USA, kunde landet blivit något annat? Annette Gordon-Read antyder något sådant med rubriken till sin text, ”What we lost”, Vad USA gick miste om.

King skulle ha fyllt 90 år den 15 januari 2019. Han var bara 39 år när han mördades.

Fotnot: I min bok ”Från King till Obama” (Historiska Media 2010) skildrar jag Kings liv och den amerikanska medborgarrättsrörelsens historia.

Ska usa bygga fort trump vid ryska gränsen i polen?

Polen vill att USA ska bygga en permanent militärbas kallad Fort Trump i Suwalkikorridoren i den lilla staden Orzysz, med 10 000 invånare.

Det finns i dag 3000 amerikanska soldater i Polen under Natoflagg. De är inte utstationerade på permanenta baser utan arbetar på rotationsbasis. Beslutsfattare i Warszawa tycks tro att en permanent USA-närvaro i Polen bidrar till att förbättra säkerheten i regionen, skriver Rysslandskännaren Stefan Lindgren i sitt veckobrev Ryska Posten.

Om Fort Trump realiseras skulle det från rysk sida uppfattas som ett direkt hot mot halvmiljonstaden Kaliningrad (den tidigare tyska Hansastaden Königsberg) vid Östersjön, belägen 17 mil från Orzysz.

Orzysz ligger i den strategiskt viktiga så kallade Suwalkikorridoren, en landremsa som förenar Natolandet Polen med de baltiska Natoländerna, mellan östliga Vitryssland och den ryskbaltiska Kaliningradenklaven.

Om Nato ska transportera tunga militärfordon till Baltikum kan det huvudsakligen ske på två sätt, via Suwalkikorridoren – eller från svenska hamnar, som Gävle. Det senare är en viktig anledning till att USA utövat så hårda påtryckningar för att Sverige ska gå med i Nato.

Från ryska sida ser man naturligt nog båda dessa strategier som hotfulla och tänkbara scenarier för ett angrepp på Ryssland.

Ur svenskt perspektiv vore en amerikansk permanent bas i Polen bara några mil från den ryska gränsen skrämmande. Med ryska och amerikanska trupper på var sin sida om olika gränser ökar kusligt risken för krig av misstag.

Polens premiärminister Andrzej Duda tog upp frågan om Fort Trump vid ett besök hos Trump i Vita huset och sa att Polen var beredd att betala för basen, två miljarder dollars. Trump svarade med ett ”we’re looking at it”, skrev New York Times.

Bilden: Trump och Duda i Vita huset. Foto: NYT.

Skrota SVT och SR. Inget stöd till kulturen

Informerade medborgare är en demokratisk grundförutsättning. I vår tid har därför public service en viktigare funktion än någonsin. De flesta inser det, utom Timbro-liberalen Carl Rudbeck. För honom är SVT och SR ”de styrandes redskap för att kontrollera och övervaka oss”. Fortsätt läsa Skrota SVT och SR. Inget stöd till kulturen

Resandefolkets spelman Lorens brolin 200 år

Reine Steen, Sven Midgren och Alva Brorsdottir spelar på Dunkers låtar av den legendariske skånske spelmannen Lorens Brolin, född 10/12 1818 på Österlen.

Lorens Brolin, legendarisk skånsk spelman, föddes den 10 december 1818 på Österlen. Han själv och släkten Brolins musicerande har satt sin prägel både på den skånska kulturen och den skånska resandekulturen.

200-årsdagen uppmärksammades på söndagen på Dunkers i Helsingborg med programmet ”Arvet från Lorens Brolin”. Tre spelmän spelade och berättade, Reine Steen, Sven Midgren och Alva Bosdottir, tillsammans med sångerskan Lajla Kronqvist.

Mötet bjöd på mycket brolinsk musik, mest på fiol men också på gitarr och ”enradig magdeburgare med smörjekoppar”, ett enkelt, men också litet och behändigt dragspel, som Sven Midgren behärskade suveränt.

Reine Steen berättade om hur han på 1970-talet i Malmö lyckades träffa den då gamle spelmannen Gösta Ekblad, som växt upp i Abbekås och haft en av Lorens Brolins söner som granne och redan tidigt lärde sig spela själv.

På 1880-talet tecknade Nils Andersson ner skånska folkvisor, däribland 23 av Lorens Brolin. Nu kunde Reine från glömskans tystnad rädda ytterligare lika många, som också spelades in och blev till radioprogram.

Sönerna Karl och Frans Brolin deltog i den första riksspelmansstämman på Skansen 1910. Bröderna och de andra som deltog i stämman utsågs till riksspelmän, en hedersutmärkelse som är levande också i vår tid. Sedan 30-talet har 740 spelmän fått titeln riksspelman, skriver Wikipedia.

Jon Pettersson, ordförande i arrangerande Frantz Wagner Sällskapet, inledde med att berätta om Lorens Brolins romska bakgrund i en resandesläkt och om resandefolkets historia.

– Våra rötter har diskuterats mycket. Med hjälp av DNA-tester, jag har själv utfört en sådan, och språkliga studier kan man nu slå fast att resandefolket är en romsk folkgrupp, som invandrat långväga österifrån.

Under folkvandringen mot väster utökades romanispråket med ord och termer från språken på vägen. Man har i romani funnit 200 grekiska ord, 700 indiska, 100 persiska och 20-talet armeniska.

Till Sverige kom romerna för kanske 500 år sedan. Så sent som 1662 utfärdades ett kungligt dekret på att alla romer måste lämna landet inom tre månader.

Begreppet ”resandefolket” föddes genom att många färdades genom hela Sverige som gårdfarihandlare för att till den självförsörjande allmogen sälja sådant bönderna inte kunde tillverka själv som tvål, mässingsföremål, glas och kryddor.

– Resandefolket var välkomna på de flesta gårdar. Med sig hade de inte bara varor utan också nyheter. De lyste upp vardagen med sina berättelser, sin musik och sina sånger.

Många romer och resande var också soldater med tilldelade soldattorp.

– En anfader i släkten Brolin var trumslagare och korpral.

Mötet avrundades av Jan Ottesson, ordförande i Lorens Brolin-gillet, kunde berätta att Brolin var hans farfarsfarfar och att han själv också växte upp i Abbekås, där hans farbror var fiskhandlare.

Fotnot: Födelsedagen uppmärksammas i kväll 10/12 kl 18.00, också i Röda rummet på Malmö stadsbibliotek med samma program som i Helsingborg.

Vals efter Lorens Brolin.
Åsbo spelmanslag framför på Korrå 2015 ”Vals efter Brolin”.

Radikala kvinnor och stockkonservativa män

Över hälften av Sveriges kvinnor stöder de rödgröna partierna. Bara var trettonde kvinna sympatiserar med SD mot nästan var femte man, enligt ny statistik från SCB.

För ett sekel sedan infördes allmän rösträtt i Sverige genom beslut i riksdagen i december 1918. Innan dess hade kvinnor inte haft rösträtt.

Om det i dag varit tvärtom, om män nu saknat rösträtt, då hade Sverige sett annorlunda ut, konstaterar Svenska Dagbladet i en spännande artikel, som bygger på SCB:s senaste stora mätning om partisympatisörer. 

I mätningen ingår uppgifter om män och kvinnors politiska sympatier (se staplarna ovan). 50,7 procent av de svenska kvinnorna  uppger att de skulle ha röstat på något rödgrönt parti, vilket gett enkel majoritet i riksdagen.

De svenska männen är däremot stockkonservativa med uppenbara främlingsfientliga tendenser. Nästan var femte man skulle ha röstat på SD (18,4 %) jämfört med var trettonde kvinna (7,5). Moderaterna får sju procent fler manliga röster (23,8) än kvinnliga (16,8).

Vad beror de stora skillnaderna mellan kvinnligt och manligt politiskt tänkande på? Frågan är verkligen värd att begrunda. Jag avstår från att försöka gissa.

När det gäller utrikes/inrikes födda påminner utfallet om kvinnliga politiska sympatier, med ännu tydligare vänsterinriktning. Hela 48,5 procent ger sitt stöd åt socialdemokraterna (en uppgång från 41,1 procent i maj). Sverigedemokraterna noterar endast 6,2 procent, mot 14,0 för inrikes födda.

Det är alltså helt vilseledande att hävda att många invandrare röstar på SD.

Vi har på senare år blivit bombarderade med politiska undersökningar av skiftande kvalitet från alla möjliga institut som sedan uttolkats slarvigt av kommentatorer.

Det material SCB nu presenterar är något helt annat och inbjuder till eftertanke och till reflexioner om hur vårt samhälle ser ut och vad det kan bero på.

HH-färjornas biljetter 25 procent dyrare

 

Färjebiljetten från Helsingborg till Helsingör höjs på söndag med 25 procent, från 48 kronor till 60 kronor, skriver Helsingborgs Dagblad. Samtidigt höjs biljettpriset över Öresundsbron, men mycket mindre. Det får till följd att en resa från Helsingborg till Kastrup går upp från 205 kronor till 215.

Höjningen innebär att tågen över Öresundsbron nu är dyrast i Europa, enligt Union Internationale des Chemins de fer, UIC, som regelbundet kartlägger biljettpriser längs 103 järnvägssträckor i Europa.

De näst dyraste sträckorna återfinns i Storbritannien och Österrike. På fjärde plats ligger sträckan Göteborg – Stockholm, där dock biljettpriset är mindre än hälften av priset över Öresundsbron.

Från Skånetrafiken förklaras de höjda priserna på valutaförändringar i kursen mellan svenska och danska kronor. Inget nämns om orsaken till prishöjningen på HH-färjorna.

Malmös socialdemokratiska kommunalråd Katrin Stjernfeldt Jammeh protesterar mot höjningarna. Hon anser att biljettpriserna över Öresund snarare bör sänkas.

– En integrerad arbetsmarknadsregion kräver både smidiga och billiga resor. Verkligen ett tråkigt besked för Öresundspendlarna, skriver hon på sin Facebooksida.

Borgmästare för fred protesterar mot att USA överger INF

Bengt Torstensson har i många år varit Orusts ”borgmästare”, och genomfört att Orust är en av de 26 svenska kommuner som är medlemmar i ”Majors för Peace”, grundat 1982 i FN på förslag av Hiroshimas borgmästare. Fortsätt läsa Borgmästare för fred protesterar mot att USA överger INF