Stor seger för nejsidan Respektera Resultatet!

Från Helsingborgs Dagblads webbsida 13/1 efter söndagens kommunala folkomröstning, där 96,4 procent röstade mot en föreslagen försäljning av det kommunala energibolaget Öresundskraft.

96,4 procent av de som deltog i söndagens kommunala folkomröstning röstade nej och markerade att de var emot en försäljning av det kommunalt ägda energibolaget Öresundskraft.

Det var ett ytterst tydligt utslag av folkviljan, efter en utdragen och uppskruvad debatt i frågan. I fredagens av HD arrangerade debatt tog två av de deltagande politikerna, moderaternas Peter Danielsson och liberalernas Maria Nordström Winberg avstånd från folkomröstningen genom att att tydligt säga att det inte tänkte rösta.

Det var ett ganska oerhört påstående från de båda nämna personerna. Genom sin markering uppmanade de indirekt andra att bojkotta valet, trots att det genomförts helt efter gällande lagar och i den lokala demokratins anda. Val hör till demokratins kärnvärden och att uppmana folk att inte rösta och själv inte heller göra det är djupt odemokratiskt och ovärdigt politiker i ledande ställning.

Kommunstyrelseordförande Peter Danielsson sa på måndagsmorgonen till P4 Malmöhus att den styrande ja-sidan ”ska göra en samlad bedömning” men också ”att han har stor respekt för valresultatet”.  

Nordström Winberg har uttryckt förakt för folkomröstningen. Hur skulle det gå om ”folket” ena dagen ville sänka skatten och nästa vecka såg sig tvingat att höja den igen. Hennes manipulativa resonemang bortsåg från att det handlade om Helsingborgs största ekonomiska transaktion någonsin och om att många medborgare såg sig förda bakom ljuset eftersom försäljningen aldrig blev en fråga i valet hösten 2018.

Söndagens kommunala folkomröstning i Helsingborg var därför något av en ödesdag för staden. Det handlade inte bara om ja eller nej till försäljningen av det kommunalägda energibolaget Öresundskraft utan om den den lokala demokratins framtid.

Tolkningen av valresultatet förvirras nu av sverigedemokraternas löfte att acceptera valresultatet enbart om valdeltagandet översteg 50 procent. Skulle den tolkning förbli gällande skulle alltså unika 96 procent jaröster negligeras. Det vore skandal och totalt förödande för den framtida demokratin i Helsingborg.

De definitiva valresultatet blir klart på tisdagen efter kontrollräkning av rösterna. Då väntas också partierna klargöra hur de förhåller sig till valresultatet.

I HD skriver Ingrid Runsten på opionsidorna:

Helsingborgarnas nej måste respekteras. Genomför inte Helsingborgs största affär hittills i största möjliga oenighet. Att istället backa vore ett välgrundat beslut och skulle minska polariseringen.

FöRtroendeskapande i stället för missiler!

Övning vid Livgardet. Foto: Magnus Hallgren/DN.

Folk och Försvars årliga konferenser i Sälen i januari brukar vara en spelplats för spektakulär utspel i militära frågor. Ofta handlar det bud på hur mycket mer pengar försvaret bör få, nästan aldrig om vilket slags förvar Sverige bör ha.

Aldrig, aldrig sägs i Sälen något insiktsfullt om att bygga fred med fredliga medel, det som borde vara centralt för ett litet länge alliansfritt land som Sverige.

DN redovisade på söndagen en opinionsundersökning beställd av Ispos. Den visar att 51 procent har litet förtroende för Sveriges militära förmåga.

Frågan som DN/Ispos ställt lyder: ”Har du litet eller stort förtroende för försvarets förmåga att försvara Sveriges gränser mot intrång och kränkningar av främmande makt?”

Om Sverige skulle bli indraget i krig, kommer det då att handla om en främmande makt (Ryssland förstås …) som gör intrång och går över gränserna till Sverige? Jag tvivla på det.

Krig på 2020-talet ser inte ut som för hundra år sedan. Den största risken för Sverige är, menar jag, att Östersjön förvandlas till en konfrontationszon mellan Öst och Väst. Inte blir det bättre om Sverige köper missiler för miljarder och placerar ut på Gotland och Öland.

Frågan som DN borde ha ställt lyder snarare: Vad kan Sverige och den svenska militära organisationen göra för att minska risken för att Sverige blir arena för ett kommande krig?

Då handlar det inte om amerikanska missiler på Gotland, inte om att göra som Trump vill (militärbudget på två% av BNP, mer dyra köp av amerikanska vapen), inte om att gå med i Nato.

Förtroendeskapade åtgärder borde formuleras. Kontaktytor med Ryssland borde skapas. Bjud in ryska ledare till Sverige, också Vladimir Putin själv. Skapa utrymme för dialog, minska tänkbara scenarier för konfrontation.

Jag är övertygad om att den sortens satsningar, liksom ökat fokus på hur cyberkrig kan bemötas, skulle öka svenskarnas förtroende för det svenska försvaret av landet.

DN/Ipsos redovisar också svenskarnas (o-)intresse för att Sverige ska gå med i Nato. De som säger nej eller är osäkra uppgår till 70 procent. Jasägarna uppgår till 30 procent, en minskning på fem år med fem procentenheter.

Fotnot: 30% vill att Sverige ska gå med i Nato, 38 % är emot, 32 % är osäkra. Antalet osäkra har på fem år ökat från 20% till 32%.

Källa DN/Ipsos

DR tvingas spara, DR K, KULTURKANALEN, läggs ner

Dansk TV:s kulturkanal, DR K, nedlagd vid årskiftet, efter besparingskrav från särskilt främlingsfientliga Dansk Folkeparti.

”Som en konsekvens om de politiskt beslutande besparingarna har DR från den 2 januari 2020 stängt ner en rad kanaler och program”, läser jag på det statliga mediebolaget DR:s infosida: dr.dk/ændringer.

Helt nedlagd är DR K, den danska vassa kulturkanalen med sitt rika utbud av kvalitetsfilm och sina unika dokumentärer. DR K har länge varit en av de utan jämförelse bästa TV-kanalerna för oss som bor på Skånes västsida och har möjligheter att se de många danska fjærnsynkanalerna via antenn. Nu har kanalen släckts ner, efter ett initiativ som tog av Dansk Folkeparti.

Så här skriver DR på webben:

DR K lukker som flow-kanal og stopper samtidig som mediebrand den 2. januar 2020. På grund af spareplanen for DR lukker en række programmer om blandt andet film, historie og bøger dermed. Dele af kultur- og historiestoffet flytter ind på DR2, som fremover vil have en dag dedikeret til kulturindhold, ligesom der også vil være en dag med afsæt i historieprogrammer.

En dag till kultur på DR2. Nedlagda program om film, historia och böcker.

Har Danmark blivit som Ungern eller Polen när det gäller offentligt finansierad public service? Det känns så och som regelbunden DR K-tittare känner jag mig besviken och bedrövad, när dumheten och inskränktheten får sista ordet.

I debatten som föregick beslutet hette det bl a att dansk TV skulle visa färre utländska och fler danska filmer. Nu ser vi facit.

Svenska Kunskapskanalen har delvis haft liknande ambitioner som DR K hade, men med mycket lägre andel samhällsorienterade program och alltför många i och för sig vackra men ofta menlösa naturfilmer.

Svenska moderaterna angriper tillsammans med SD och kristdemokraterna på liknande vis med grov ammunition svenska public service och vill att utbudet ska bli blekare och tunnare utan satsningar på sådant som lockar stor publik. Sådant som sport och melodifestivaler ska de reklamfinansierade kanalerna ta hand om och tjäna kovan på. Om nu någon orkar titta på dem, jag gör det inte.

Skulle de tre partierna gå samman i ett ultrahögerblock och vinna nästa riksdagsval kommer kulturfrågor och TV-utbud att bli centrala stridsfrågor. En liknande utveckling här i Sverige som det som nu sker i Danmark är inte otrolig.

Bland de radiokanaler som lagts ner är bland annat den mycket populära P/ Mix, som sänder 8000 timmar om året. Se vidare här.

Som en liten tröst har DR lagt ut några av DRK:s tidigare program. Här en länk till en dokumentär som är typisk för DRK:s utbud, som nu försvinner. Den timslånga filmen heter: ”Se Istedgade overgiver sig aldrig – Oprör mod nazisterna”. Det handlar om ett uppror mot ockupanterna våren 1944. Länk: https://www.dr.dk/drtv/se/istedgade-overgiver-sig-aldrig-_-oproer-mod-nazisterne_64949

Arbetare lämnar fabriken. Ur filmen ”Istedgade overgiver sig aldrig – Oprör mod nazisterna.
DR, Danmarks radio och TV-bolag visar hur man läger ner vissa kanaler, som kulturkanalen DR K, och övergår till att sända andra enbart över nätet, som DR 3. Kulturutbudet skärs genomgående ner.

Lyssna inte på politikerna som vill att vi inte röstar Rösta på söndag!!

Michel RTosenberg (SD), Peter Danielsson (M) och Maria Winberg Nordström (L), utfrågarna Torbjörn Svensson och Truls Nilsson från HD,  Jan Björklund (S) samt Bert Alfson från folkinitiativet ”Stoppa försäljningen av Öresundskraft” , vars namninsamling drivit fram folkomröstningen. Bild: Britt-Mari Olsson/HD.

Peter Danielsson (M) och Maria Winberg Nordström (L), de två ledande politikerna på jasidan, de som vill att Helsingborg ska sälja Öresundskraft, var två av fyra politiker som på onsdagskvällen deltog i Helsingborgs Dagblads dryga timmen långa viktiga utfrågning inför söndagens folkomröstning i frågan.

Båda dessa politiker förklarade att de inte tänkte rösta, därför att de ogillade tanken på kommunala folkomröstningar. Vi har representativ demokrati i det här landet, hette det, med monumental självöverskattning av den egna allenarådande rollen i sammanhanget.

Politiker som uppmanar väljarna att inte rösta är dessbättre ovanliga i ett land med stabila demokratiska traditioner som Sverige. Att åtminstone två av dem nu vill driva igenom Helsingborgs största affär någonsin, det handlar om dryga tolv miljarder, utan att väljarna någonsin fått en chans att i val ta ställning till den är minst sagt upprörande.

Då är sverigedemokraternas Michael Rosenberg (SD), också han på jasidan, mera demokratisk, han hade i veckan redan förhandsröstat.

En representativ demokrati kan inte reducera medborgarnas roll till att rösta en gång vart fjärde år, vad som än händer. Lagstiftningen om kommunala folkomröstningar är till för just sådana omständigheter som präglat diskussionen om Öresundskrafts möjliga försäljning.

Att varken Peter Danielsson eller Maria Winberg Nordström inser det tyder på dåligt demokratiskt sinnelag och olämplighet för de roller de har i det kommunala styret.

Under de senaste åren har i olika centrala frågor namninsamlingar med krav på folkomröstningar följt på varandra och avvisats med olika argument och med ett ofta öppet förakt för folkligt demokratiskt engagemang i för staden ytterst angelägna frågor.

När nu Danielsson och Winberg Nordström deklarerar att de inte tänker rösta är det ju en indirekt uppmaning till likatänkande att göra på samma vis, att inte delta i valet. Ett lågt valdeltagande tänker de då tolka som en seger för sina egen ståndpunkt, ungefär som i Vitryssland.

HD:s krönikör Ingrid Runsten blev också upprörd över de båda politikerna som grävt ner sig i skyttegraven och där uppmanar helsingborgarna att inte rösta. Läs hennes krönika här.

Från Nejsidan deltog Jan Björklund (S) samt Bert Alfson från folkinitiativet ”Stoppa försäljningen av Öresundskraft”.

På söndagen avgörs frågan genom den lokala folkomröstningen i Helsingborg. Om 56 000 röstberättigade lägger sin röst och det finns en majoritet för nejsidan blir det ingen försäljning. Det är ett högt uppsatt mål inte minst med tanke på valdagen efter en lång helgperiod.

Lyssna inte på Danielsson och Winberg Nordström. Rösta på söndag, om du inte redan gjort det. Ett högt valdeltagande är i all synnerhet ett tecken på att Helsingborg är en demokratisk stad och att en handfull politiker inte i framtiden kan fortsätta att agera så här despotiskt.

Vi är många som är upprörda av hanteringen av Öresundskraftsfrågan – och en rad andra frågor. Vi vill ha tillbaka ett demokratiskt Helsingborg, med öppna samtal i angelägna frågor utan översitteri och totalitära tendenser.

Vettvillingen Trump skryter och hotar

Trump talade på onsdagseftermiddagen svenskt tid till den amerikanska nationen efter Irans ”begränsade” attacker mot amerikanska baser i Irak, det som skulle markera vedergällning. ”No american lifes” hade (dessbättre) krävts vid attacken och skadorna på baserna var begränsade. Därför behövde Trump inte vifta med nya missiler eller angripa Irans Världskulturarv som han utlovat. Häromdagen när Iraks parlament krävde att USA:s militär skulle lämna Irak hotade han dessutom med att Irak då skulle få betala alla ”dyra USA-anläggningar” i landet. Denne neandertalare har bara två lägen, hot eller smicker, tycks det mig.

Vi som undrade vad Trump skulle säga fick vänta 30 minuter efter utsatt tid. Sedan talade han knapp tio minuter och fyrade av hot efter hot inbäddat i skryt om USA:s överlägsna militära förmåga och nedlåtande kommentarer om Irans ondska. Plus hot om nya fruktansvärda sanktioner mot det redan så plågade iranska folket.

Det var med andra ord riktigt obehagligt att höra denne amerikanske vettvilling till president spela statsmannamässig, gissningsvis för att avfärda TV-tittarnas tankar på den väntande riksrättsprocessen mot honom. ”Det verkar som om Iran böjer sig, vi har besegrat dem”, lät det som och jag kände djupt obehag över att den där typen är världens mäktigaste man och kan göra nästan vad han vill med andra människor och stater. Bakom honom stod hans stab, alla män förstås, de flesta militärer, alla med mycket glitter på sina uniformer, alla ultrakonservativa jasägare.

Två steg åt höger stod vicepresidenten Mike Pence och ytterligare två steg bort Trumps utrikesminister, Mike Pompeo, den jasägare som aldrig säger mot Trump och därför har kunnat stanna på sin post längre än många andra.

I sitt tal krävde Trump att Nato skulle bli mera inblandat i USA:s offensiver i Mellanöstern. Ska dansk och norsk militär skickas till de amerikanska baserna nu? Och hur kan det komma sig att det fortfarande finns 70 svenska soldater på en amerikansk bas strax norr om Bagdad.

Hur skulle Sverige reagerat på en sådan propå som Natoland? Skulle svenska soldater under Trumps befäl kunnat tvingas delta i en attack mot Iran? Bara tanken väcker djupaste avsmak.

Svenska mediers reaktioner på Trumps utspel är i många avseenden underdåniga. Jag har inte i någon av SVT eller SR hör kommentarer till att mordet på den israeliske generalen strider mot både Natos och FN:s stadgor, att Trump som ansvarig utan tvivel är krigsförbrytare och borde bemötas som en sådan.

Stoppar helsingborgarna tokprivatiseringen av Öresundskraft?

Kommer minst 51 procent av de röstberättigade helsingborgarna att rösta? Svaret kan avgöra hela Öresundskraftsaffären.Bild: Britt-Mari Olsson/HD.

Efter Sverigedemokraternas besked att de ger sitt stöd åt Peter Danielssons & Co:s avgöras frågan i folkomröstningen på söndag. Det handlar mindre om hur många ja och nej-röster som läggs och mer om hur många som röstar, sedan SD förbundit sig att följa utfallet i omröstningen om fler än 51% av de röstberättigade röstat.

51% är ett mycket högt valdeltagande i en kommunal folkomröstning. I EU-valet i Helsingborg förra året deltog 51,34% av helsingborgarna. Men i kommunala folkomröstningar är valdeltagandet normalt betydligt lägre, konstaterar Torbjörn Svensson i Helsingborgs Dagblad:

Från år 2011 och framåt har 16 sådana kommunala folkomröstningar hållits runt om i landet. I genomsnitt har valdeltagandet varit 40 procent. Bara i 5 av 16 fall gick minst hälften och röstade.

Till det kommer att fullmäktige absurt nog lagt valdagen i nära anslutning till jul- och nyårshelgerna, med begränsade möjligheter till förhandsröstning.

I en ledare i Aftonbladet på onsdagen konstaterar Ingvar Persson att ”Helsingborg kan stoppa moderat tokprivatisering”:

”Öresundskraft äger de ledningar som förser Helsingborgs nästan 150 000 invånare med elkraft. Man äger och driver dessutom stadens fjärrvärmenät, och bredbandsnätet. En infrastruktur ett modern samhälle och dess invånare är helt beroende av. I praktiken är det dessutom ett monopol.

Erfarenheten av de senaste årtiondenas privatiseringar kan i bästa fall beskrivas som blandade. Apotek som inte kan sälja den medicin människor behöver, skolor där ojämlikheten växer och passagerare som väntar på försenade tåg.”

Så enkel är frågan egentligen. Helsingborg kan genom att äga Öresundskraft påverka stadens infrastruktur, både miljömässigt och prismässigt. Säljs företaget till en pensionsfond blir företagets kunder (som inte bara finns i Helsingborg) de stora förlorarna.

Öresundskrafts verksamhet är dessutom mindre känsligt för konjunkturskiftningar än vad den stiftelse Danielsson&Co talat sig varma för, ”för att rädda välfärden” har det hetat, vilket förstås är nonsens. En orsak är uppenbarligen Helsingborgs Arenas årliga mångmiljonunderskott, en kommunal felsatsning av grövsta slag.

Jag har inte sett någon tydlig och oberoende kalkyl på det ekonomiska utfallet av att behålla Öresundskraft respektive att sälja det – och de ekonomiska konsekvenserna för Helsingborgs stad och medborgare.

Helsingborgs Dagblads grävande journalister har genomfört ett lysande arbete för att belysa den här bedrövliga historien. Tyvärr har ju mycket av deras artiklar varit inlåsta och inte tillgängliga för ickeprenumeranter.

Kommunens egen information i frågan har varit grovt undermålig och i vissa avseenden manipulativ, som då det gäller första versionen av valsedlarna. Det gäller ju också frågor som rör inblandningen av det amerikanska exklusiva konsultbolaget som kommer att kosta stan tiotals miljoner – i sjön.

I förlängningen handlar det inte bara om miljö och energi utan också om demokratins förutsättningar i den här staden, där ledande allianspartier gång efter förhållit sig nedlåtande mot folkligt och medborgerligt engagemang i hjärtefrågor för Helsingborgs framtid.

Torsdag 9 januari kl 18.00 genomför HD:s Truls Nilsson och Torbjörn Svensson en utfrågning på Radisson Blu Metropol Hotel i Helsingborg. På plats finns Peter Danielsson (M), Bert Alfson (Folkinitiativet, som vill stoppa försäljningen), Jan Björklund (S), Maria Winberg-Nordström (L) och Michael Rosenberg (SD).

På söndag 12 januari genomförs därefter Helsingborgs första kommunala folkomröstning. Ska Öresundskraft säljas. Ja eller Nej?

FOTO: ANDREAS HILLERGREN/Aftonbladet.

Ett broderat solsystem med komet från 1876

Ellen Harding Bakers broderade täcke från 1876 med en bild av solsystemet.

Under tretton år har amerikanska Maria Popova på sin blogg Brain Pickings lagt ut originella och djupt personliga texter om litteraturen, universum och människan.

I det nya årets första inlägg handlar det bland annat om ”kosmiska trådar” med en bild av ett solsystem broderat på ett täcke eller överkast från 1876.

Ellen Hardin Baker.  (Smithsonian)

Det tog Ellen Harding Baker (8 juni 1847 – 30 mars 1886), sju år att brodera täcket. Hon undervisade i naturvetenskap på landsbygden, i en tid när det mesta av högre utbildning var stängt för kvinnor. Samtidigt uppfostrade hon sina fem i delstaten Iowa. Täcket med solsystemet använde hon pedagogiskt på sina lektioner i astronomi.

Baker var seriöst intresserad av astronomi och besökte observatoriet i Chicago, där hon genom ett professionellt teleskop kunde se solfläckar men också en komet, troligen den Stora kometen 1882, som hade blivit en nationell angelägenhet.

Ellen Baker föddes samma år som den då 29-åriga Maria Mitchell gjorde den kometupptäckt som etablerade henne som USA:s första kvinnliga astronom. Kometen C/1847 T1, kallas i dag Miss Mitchells komet. Upptäckten ledde till att hon fick den danske kungens guldmedalj och att hon invaldes i USA:s vetenskapsakademi.

För Maria Popova gav kunskapen om Maria Mitchell inspiration till essäboken ”Figuring”, utgiven 2018. I boken utforskar hon sådant som människans sökan efter sanning och mening och kärlekens komplexitet.

Hennes reflexioner utgår från pionjärer från fyra sekler, med astronomen Johannes Kepler som den förste och biologen Rachel Carson som den sista. Kvinnor som Maria Mitchell spelar en särskild roll, liksom skulptören Harriet Hosmer, journalisten och kritikern Margaret Fuller, som var en av de första feministerna och poeten Emily Dickenson.

Porträtt av Maria Mitchell (Maria Mitchell Museum). Foto: Maria Popova.

Trump ljuger om mordet och hotar förstöra Irans kulturella skatter

Persepolis var huvudstad i Achaemenid-imperiet och hart rötter tillbaka till 515 f Kr. Platsen utsågs 1979 till Unescos Världskulturarv. Donald Trump har hotat att förstöra Irans kulturella skatter.

Qassem Soleimani anklagas nu av USA:s vicepresident Mike Pence för att ha varit inblandad i 9/11. Han ordnade transport till USA för tio av de tolv terroristerna, påstår Pence. Men han ljuger, konstaterar TV-stationen MSNBC.

New York Times kommer till samma ståndpunkt. Historiska uppgifter om general Suleimani och 9/11-terroristerna visar att deras vägar aldrig korsades. Suleimanis namn förekommer ingenstans i den stora rapporten,  “9/11 Commission Report.”

Varför ljuger vicepresidenten? För att skydda presidenten?? Som också ljuger.

Mordet i fredags har många dimensioner. Uppgifter har framkommit om att Soleimani då han mördades skulle delta i medling mellan ärkefienderna Iran och Saudiarabien.

Cecilia Uddén, Sveriges Radios korrespondent i Mellanöstern, återgav på måndagen uppgifter från Iraks premiärminister, som skulle träffa Soleimani senare samma dag han mördades för att samtala om relationen mellan Saudiarabien och Iran.

– Den irakiske premiärministern hävdar att Soleimani hade med sig ett budskap från Teheran som skulle vidareförmedlas till Saudiarabien via Irak. Det här sa han själv igår i parlamentet när parlamentet röstade om att kasta ut amerikanska trupper, enligt Cecilia Uddén.

I Saudiarabien finns en besvikelse över att USA inte försvarade Saudiarabien mot attackerna mot landets oljeanläggningar. Då ska Saudiarabien, enligt uppgifter, ha tagit saken i egna händer och velat ha överläggningar med Iran. I dessa förhandlingar var den irakiske premiärministern mellanhand. Soleimani skulle i så fall haft med sig ett budskap till Saudiarabien som han skulle överlämnat till Iraks premiärminister, för vidare befordran till saudierna.

Lyckades Trump effektivt förhindra en möjlig avspänning i Mellanöstern mellan ärkerivalerna Iran och Saudiarabien. Det kan inte uteslutas.

Från Iraks sida reagerade man på Trumps mord med att hota med vedergällning mot amerikanska mål. Trump i sin tur svarade med att hota med amerikanska attacker mot 52 utpekade mål, däribland inte minst Irans mest kulturellt viktiga monument.

BBC har på sin webbsida lagt ut bilder från elva tänkbara platser och noterar att det det finns hundratals, av vilka över tjugo av Unesco klassats som tillhöriga Världskulturarvet.

Skulle USA angripa och förstöra någon av dessa unika historiska skatter vore det en ohygglig förbrytelse och en provocerande handling som skulle mångfaldiga riskerna för storkrig och attentat.

Samtidigt intensifieras i USA riksrättsprocessen mot Trump. På måndagen rapporterade Politico att Trumps tidigare säkerhetsrådgivare John Bolton förklarar sig beredd att vittna mot presidenten. Det skulle i så fall bli ett vittnesmål från en person som stått Trump mycket nära och haft stor insyn i hans politiska agerande också i Ukraina.

Handlar Trumps mord i Bagdad egentligen om att förskjuta uppmärksamheten från den kommande riksrättsprocessen, som väntas kulminera de närmsta veckorna. Kan han starta krig mot Iran med allt vad det innebär och bomba delar av Unescos världskulturarv i Iran till aska av samma skäl, för att rädda sitt eget skinn.

Är det därför hans vicepresident Mike Pence blåljuger, liksom för övrigt hans utrikesminister Mike Pompeo, som i alla lägena är hundra procent lojal mot sin boss?

Kanske ser vi här början till slutet på ett kusligt och solkigt presidentskap? Eller är det att hoppas för mycket?

Mot nytt storkrig? Sverige ut ur Irak!

The coffins of General Soleimani and his comrades who were killed in Iraq were carried on a truck surrounded by mourners during a funeral procession in Mashhad, Iran, on Sunday.Credit…Mohammad Hossein Thaghi/Tasnim News Agency, via Associated Press

Tre raketer rapporteras på söndagskvällen ha slagnit ner i den så kallade gröna zonen i Iraks huvudstad Bagdad, där bland annat USA:s och Storbritanniens ambassader finns. Flera personer ska ha skadats enligt poliskällor till Reuters. Läget är oförutsägbart och ytterst allvarligt.

Går vi mot ett nytt storkrig efter Donald Trumps drönarmord på den iranske generalen Qassem Soleimani på Bagdads flygplats? Många fruktar det.

I Iran förbereder man sig för att USA ska angripa 52 av Trump utpekade mål, däribland kulturellt viktiga platser i landet. Man har också övergett de sista delarna av kärnvapenavtalet, framförhandlat under Obamas presidenttid.

Iraks parlament har samtidigt krävt att alla amerikanska trupper lämnar landet.

Därigenom har Sverige blivit inblandat eftersom 70 svenska soldater finns stationerade på en amerikansk bas en bit utanför Bagdad. De ingår formellt i den USA-ledda koalitionen Operation Inherent Resolve (OIR), som folkrättsstridigt och utan mandat från FN:s säkerhetsråd är stationerad i Irak.

Deras uppgift är, heter det, att bekämpa IS genom att träna den irakiska armén. Men OIR används i verkligheten också för att likaså folkrättsstridigt intervenera också i Syrien och för att på olika sätt motverka Iran i hela regionen”, skriver utgivarna av sajten ”Bevara Alliansfriheten. Nej till Natomedlemskap”.

De amerikanska trupperna har i realiteten ofta fungerat som en ockupationsarmé under 17 långa år av kaos i ett samhälle som USA bombat sönder och samman. Till det kommer att Iran efter avrättningen av Qassem Soleimani nu gör OIR och de svenska soldaterna till en måltavla för USA-fientliga aktioner.

I en annan artikel av samma sajts utgivare konstaterar dessa att Sverige under söndagen beslutat att de svenska soldaterna i Irak ska göra en tillfällig paus, till följd av ”det spända läget mellan USA och Iran”.

Det här är inget annat än en fräck lögn, heter det vidare i samma artikel. Försvarsmakten är naturligtvis fullt införstådd med att det är USA som leder OIR och fattar alla beslut.

Iraks premiärminister Abdul-Mahdi informerades före raiden och bad uttryckligen Washington att inte genomföra den. När USA struntade i detta bröt man flagrant mot Iraks nationella suveränitet.

De närmaste dagarna blir viktiga. Ur svensk synpunkt måste regeringen vara tydlig, avsluta deltagandet i OIR och en gång för alla dra hem svenska trupper från det ockuperade och krigshärjade landet.

Vettvillingen i Washington kan gå vidare och angripa Iran så som han hotat. Iran är med cirka 83 miljoner invånare lika stort som Tyskland (82 milj). Ett amerikanskt krig med bomber och missiler mot Iran vore fasansfullt på alla vis, med oändligt mänskligt lidande. Låt oss i det under sekler så fredsinriktade Sverige snarast dra oss ur det här smutsiga spelet: Sverige ut ur Irak!

Samme vettvilling har verbalt knappast visat återhållsamhet när det gäller användningen av kärnvapen. I ett för USA trängt läge kan vad som helst inträffa.

Får vi VIP-vård på amerikanskt vis?

Arkivbild. Foto: Isabell Höjman/TT.

 Vanliga skattebetalare får sämre vård än de som har privata sjukförsäkringar. De 658 000 svenskar — alltså ungefär 6% av befolkningen — som har råd med en privat sjukförsäkring har nu förtur i vården på alla andras bekostnad.

skriver Konkret, som diskuterar hur det kan komma sig att 90% av vårdbolagen släpper privatförsäkrade patienter före i köerna, trots att svenska skattemedel är grunden för deras verksamhet.

Var tredje person som söker vård tvingas idag vänta längre än 90 dagar. Andelen patienter som tvingas vänta över tre månader har mer än fördubblats sedan 2014.

Håller vi på att slå sönder den allmänna vården för ett system som påminner om det amerikanska, där de som har pengar går före och får bättre vård, medan mindre bemedlade får vänta och får sämre vård??

– Vi raserar i rask takt den gemensamma välfärdsmodell som Sverige blivit känt för, säger ekonomen John Lapidus, som forskat i frågan i många år. 

– Istället inför vi ett system där vissa patientgrupper och vissa samhällsklasser ska ha bättre vård än andra.

Även LO har slagit larm om att systemet kommer att skapa en ”VIP-välfärd” där de rikaste får den bästa och snabbaste vården.

Regeringen Reinfeldt införde Lagen om valfrihetssystem (LOV) 2009. Sedan dess drivs en allt större del av den offentliga vården av privata – men skattefinansierade – vårdföretag. Dessa tar även emot privata patienter som i nio fall av tio får förtur i köerna.

Experter varnar för att systemet kommer att sänka den svenska välfärden och öka ojämlikheten mellan rika och fattiga, vilket redan är en dominerande tendens i det svenska samhället, med växande klyftor mellan de som har och de som inte har.