I Trelleborg ska man handhälsa för att få jobb

Namaste – indisk hälsning med sammanfogade handflator, en läget bugning och ett leende.. Inte accepterad för den som söker kommunalt jobb i Trelleborg.

Trelleborgs kommunfullmäktige klubbade nyligen ett beslut att inte anställa personer inom kommunen som vägrar att hälsa genom att ta i hand, skriver SVT.

Sverigedemokraternas förslag för två år sedan har nu blivit regel i Trelleborg. Detta beslutar staden mitt under pandemin, när ingen alls bör skaka hand. Men nu gäller att alla som anställs inom Trelleborgs kommun måste hälsa på andra med hand – annars får de inte jobbet. Fast ändå inte under pandemins tid.

Vilken enfald. Världen är större än den här inskränkta sidan av Trelleborg.

Trelleborg sällar sig nu till den rad av kommuner som inför främlingsfientliga regler på ett sätt som inte minst strider mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och alla människors lika värde.

Tur att inte Helsingborg har liknande knäppskallar vid makten, med tanke på att den största gruppen migranter som kommit till Helsingborg 2019 var indier, många arbetar på Ikeas dataavdelning, indier som hälsar otroligt ”osvenskt”, med sammanfogade händer, en lätt bugning och ett leende.

Det handlar förstås om ”svenskhet”, inbillad provinsiell ”svenskhet”, om att här i Sverige ”hälsar vi genom att ta i hand”. Och självklart bygger det på en motion från SD, skriven av oppositionsrådet Helmuth Pedersén. Denne föreslog redan 2019 att kommunen inte ska anställa personer som ”av religiösa eller kulturella skäl vägrar att hälsa på motsatta könet genom traditionell handhälsning”.

Förslaget fick stöd av moderaterna och kunde antas därför att kristdemokraterna inte deltog i beslutet. Moderaterna i sin maktiver går allt oftare SD:s vägar. Det är beklämmande.

Socialdemokraterna röstade nej mot förslaget, bland annat därför att de menar att det strider mot den grundlagsskyddade religionsfriheten.

– Det finns inget annat syfte än att man vill gå emot lagstadgad religionsfrihet och på det sättet peka mot specifika grupper i samhället. Vi kan inte acceptera den här typen av intrång på grundlagsstadgade religonsfriheter, säger till SVT Lennart Höckert (S), oppositionsråd, och fortsätter:

– Och i dessa tider känns det tämligen konstigt, med en sådan motion.

2022 är det åter val. Moderatledaren Ulf Kristersson drömmer om en ”konservativ nationalistisk” regering, där M ska styra med hjälp av KD och SD.

Det låter inte så kul, rentav mardrömsaktigt. Ska vi alla redan nästa år på trelleborgska tvingas ta alla i hand för att bevisa att vi är svenska, absolut inte tigga utanför systemet, bara döpa alla barn till typiskt svenska namn?

För mig blir Trelleborg en no-go-zon med den här sortens pinsamma beslut.

Partiledaren Jimmie Åkesson (SD) EU-i Trelleborg med bland andra SD:s starke man i kommunen, Helmuth Petersén, till vänster.
Foto: Tomas Nyberg

Henrik Håkansson vid gränsen natur – kultur

Henrik Håkansson: Installation View of a Tree (Suspended), 2016 // Courtesy of the Artist, the Meyer Riegger Gallery, the Modern Institute/Toby Webster Ltd. Photo by Marc Doradzillo.

Henrik Håkansson har beskrivits som en av de internationellt mest framgångsrika och spännande konstnärerna i sin generation. Oförtrutet har han utforskat samspelet mellan natur, kultur och civilisation i uppmärksammade installationer på utställningar på många håll i världen. Det har handlat om sådant som fjärilars lätthet och fåglars flykt men också om insikten att människan inte som skapelsens krona kan härska över naturen utan ödmjukt måste inse att vi själva som levande varelser är delar av en sårbar helhet.

I dagarna har Henrik Håkansson välförtjänt tilldelats Bildkonstnärsfondens stora stipendium för 2020 på 300 000 kronor. I motiveringen heter det bland annat:

” Under tre decennier har Henrik Håkansson utvecklats till en internationell föregångare inom konstens utforskande av samspelet mellan människa, flora och fauna. Specifika arter lokaliseras, observeras och dokumenteras, för att visuellt kommenteras eller interageras med i starkt drabbande verk. Genom avskalad teknisk och kommunikativ skicklighet, väcker han hos publiken en oförvanskad förundran över skönheten och egenheten i varje studieobjekts tillvaro, karaktär och beteende. Henrik Håkansson förmedlar oförutsägbara nya perspektiv på den biologiska mångfaldens komplexitet – och på människans maktfullkomlighet i relation till den.”

Till stipendiet publiceras en skrift om konstnären med text av Magnus af Petersens, bilder av Lotta Antonsson/Henrik Håkansson. af Petersens skildrar Henrik Håkanssons utveckling som konstnär särskilt genom nedslag i hans viktigaste utställningar.

Han skriver att flera verk under 2000-talet skildrar biosfären, utsatt för någon form av dekonstruktion. Ofta har biosfären representerats av träd, som traditionellt stått för liv och kunskap. På utställningen A forest Divided (Lunds konsthall 2012 visades bara vertikala trädstammar, som i en skog, med rena snittytor delade i mitten.

En senare utställning 2019 på Kode konstmuseum i Bergen, One hundred and One Peaces of a Tree (Norwegian Wood),  bestod av ett enda träd uppdelat i fragment som vart och ett monterats på ett metallstativ. Till utställningen fanns också inspelad fågelsång.

Filmerna Aug 11, 2012 The Symptoms of the Universe Studies (6min 29 sek) visar filmer av två träd som exploderar mot en blå himmel. De har filmats ur sex olika vinklar och med olika hastigheter, från 5000 till 24 bilder i sekunden.

Henrik Hakansson Listening to bird songs in the Monk’s Garden, 2004 Isabella Stewart Gardner Museum, Boston.

Första gången jag såg Henrik Håkansson i aktion var på Venedigbiennalen 1997 där hans installation ”Out of the Black and into the Blue” visades i den Nordiska paviljongen. Där hade han skapat en miljö för fjärilar och besökaren kunde med hjälp av filmkameror i närbild följa hur fjärilar föddes och flög från paviljongen ut i naturen eller snarare parken runt paviljongen.

Han övervakade själv på plats som en fjärilarnas barnmorska det långsamma men fascinerande förloppet, i ett verk som knöt kultur och natur samman verkningsfullt.

I ett tidigt verk, Frog for E.S.T (Eternal Sonic Trance) arbetade konstnären utifrån kunskapen att grodors hörselorgan är inställda på den egna artens frekvens – och försökte få dem att interagera med specialskriven musik. Det var ett av många verk där konstnären studerar och reflekterar över djurvärldens olika livsmiljöer. 

Dunkers kulturhus visade 2004 – 2005 en utställning som utforskade ”vingslagens mekanik och poesi”. På From here to Eternity (Phoenicurus phoenicurus) The Wind Tunnel Sessions visades en stor vindtunnel som byggts av forskare i teoretisk ekologi vid Lunds universitet för att just studera fåglars flykt, ofta med höghastighetskameror.

”Det kan tyckas paradoxalt att Henrik Håkansson är lika nära de romantiska poeterna som de naturvetenskapliga forskarna”, skriver Magnus af Petersens och fortsätter:

”Hans konst bygger på såväl kunskap som inlevelse, kompletterande snarare än motsatta sätt att se världen. … I dag finns inte något hörn av vår planet som är opåverkat av människans framfart – från de smältande isarna kring polerna till öknarna, haven – ekosystem som snabbt förstörs, arter som dör ut – och om man liksom konstnären är född i slutet av 1960-talet är det något man antagligen inte behövt läsa sig till.”

Henrik Håkansson är född 1968 i Helsingborg, utbildad på Konstfack och bosatt i Berlin och Falkenberg. Hans verk har visats på biennalerna i Venedig, Berlin och Saõ Paolo samt på museer och konsthallar världen över.

Fotnot: Bland tidigare stipendiater kan nämnas: 1993 konstnären Ola Billgren, 1994 fotografen Anders Petersen, 1998 konstnären Marie-Louise Ekman, 2004 fotografen Dawid (Björn Davidsson), 2005 tecknaren Joakim Pirinen, 2007 Konstnären Jan Håfström, 2008 Keramikern och formgivaren Signe Persson-Melin, 2012 fotografen Gerry Johansson, 2019 konstnären och serieskaparen Liv Strömqvist.

Henrik HÅKANSSON《Fallen Forest》 2006 Courtesy Galleria Franco Noero, Turin.

Skånes dansteater intar scenen i Helsingborg

The View from Here. dansföreställning av Tilman O’Donell, Skånes Dansteater. Foto: Thomas Zamolo.

Koreografen Tilman O’Donell fick i december frågan om han för Skånes dansteater kunde göra en föreställning för åtta dansare (och därtill musikern Hendrik Willekens på scen) som kunde ha premiär i mars. De medverkande fick efter pandemins regler inte röra varandra.

Det skulle vara en mobil scenografi på cirkusvis, som kunde snabbt packas upp, fungera en föreställning, packas ihop och transporteras vidare till nästa spelplats.

Sådana har föreutsättningarna varit för Skånes Dansteaters ”The View From Here”. Begränsningens lagar har gällt. Korta och intensiva repetitioner. En avskalad spelplats. En föreställning som i andra konstsammanhangs skulle kunna kallas nonfigurativ eller atonal eller något ditåt. Men som ändå eller just därför blivit spännande som en tiominuters krokiteckning, en skiss visserligen, men ett mästerverk på sitt vis och utifrån sina förutsättningar.

På fredagskvällen var det minsann Världspremiär på ”The View From Here” på Helsingborgs stadsteaters stora scen, omvandlad till både ett slags repetitionslokal och en scen för ett ambitiöst balettkompani som arbetar med dansens grundforskning.

Det är en pandemiströmmad föreställning, men den visas bara för oss som har biljetter till den givna föreställningstiden. (Bra. Men också illa, hade så gärna gått tillbaka och sett om både hela föreställningen och särskilt vissa partier som den magiskt rituella slutscenen.) 

På scengolvet är spelplatsen markerad med en vita matta. Utanför den ståt stativ för belysning, där finns sladdar kors och tvär och annat som är ur ”spel”. 

Jag ser dansen ur olika perspektiv, hela scenen i publikperspektivet från den för kvällen tomma salongen där annars mer än 500 dansentusiaster borde suttit bänkade. Och aktörperspektivet, sådant de medverkande ser varandra, min upplevelse beror vad jag ser, hur jag ser.

En inledande tystnad bryts efter tio minuter av gutturala skällande röstljud. De medverkande faller in i en gemensam linje, blir en kropp, stående, sedan sittande, sedan vaggande med överkroppen. Koreografen skissar vidare, bryter upp, finner nya rytmiska mönster, i kroppsspråket och stämbandsljuden.

Lite senare sugs aktörerna in i en dance macabre – som nog är en hyllning till livet och de levande. Som främmande språk är både kroppsspråket och röstspråket. Jag har ingen ordbok och det finns inga ord att slå upp, bara att se, lyssna, känna rytmerna rulla genom mig.

Finalen är som en tidernas gryning före språket. En av dansarna är den människa som i människoblivandets urtid reser sig från alla fyra, blir en bakbensstående, söker kroppsspråkets och stämbandsspråkets grammatik.

Nu överdriver jag. Men så kändes det faktiskt.

Det var ju världspremiär i Helsingborg. Och bättre ändå, föreställningen innebar den första dagen för ett framtida flerårigt samarbete som jag tror mycket på, mellan Helsingborgs stadsteater och Skånes Dansteater.

Fotnot: Dansare i föreställningen: Zardoya Abaurrea , Pilar Maria , Matthew Branham, Kit Brown, Samuel Denton, Laura Lohi, Yiorgos Pelagias, Marion Rastouil, och Kristian Refslund.

Koreografi: Tilman O’Donnell, Musik: Hendrik Willekens, Ljusdesign: Thomas Zamolo.

Skånes Dansteater och Helsingborgs stadsteater. Föreställningen gavs den 5 mars och kan inte ses i efterhand.

The View from Here. dansföreställning av Tilman O’Donell, Skånes Dansteater. Foto: Thomas Zamolo.

Helsingborg omvandlades totalt mellan 1883 och 1901

Helsingborgs centrum 1883. Vykort.
Helsingborgs centrum 1901.

På Facebooksidan Helsingborg – Förr & Nu, en sluten grupp, hittar jag två spännande bilder av Helsingborgs centrum, utlagda av #Ingegerd Hamilton. Den övre är från 1883 och den yngre har tagits 1901, båda från Kärnans topp.

18 år skiljer de båda bilderna åt, som mellan 2004 och 2021. Ändå är skillnaden mellan de båda äldre bilderna otroligt mycket större än vad två jämförbara bilder från 2000-talet skulle ha varit.

I den andra bilden går en hel del att känna igen i våra dagar, som rådhuset och tullkammaren. På båda bilderna finns den gamla lyktstolpen som står där än i dag. 1883 gissar jag att den tändes av lykttändare.

På bilden från 1883 ligger segelfartyg i hamnen. Stortorget mynnar i det gamla rådhuset. 1901 är segelfartygen borta, det gamla rådhuset likaså. I stället kråmar sig då det alldeles nya rådhuset högt över den omgivande bebyggelsen. Vad har hänt och på så kort tid, 18 år?

Genom slaget vid Helsingborg 1710 besegrade Magnus Stenbock danska trupper. 8000 soldater och hundratals civila dödades. Staden var krigshärjat och nedbränd

En lång nedgång för Helsingborg följde. Året efter drabbade pesten Helsingborg och klingade av förts 1712. Pesten följdes av nödår och svält. 1719 bodde här 800 personer i en ”rövarkula”. Vid mitten av 1800-talet fanns 4000 invånare i det Helsingborg som då var den femte största staden i Malmöhus län, efter Malmö, Lund, Ystad och Landskrona.

Under andra hälften av 1800-talet sexdubblades befolkningen till 25000. Järnvägen, havrehandeln och industrialiseringen satte fart på utvecklingen. Mark erövrades från havet och nya hamnar byggdes. På 1880-talet byggdes arbetarstadsdelen Söder. Befolkningstätheten i några kvarter var jämförbar med den i slumdistrikten i London, skriver konstvetaren Gregor Paulsson i ”Svensk stad”. Han berättar om en statarfamilj som 1885 flyttade från landet till Helsingborg, där arbetstiden kunde vara 14-16 timmar.

Helsingborgs rikedomar byggdes med kolonialismens principer. Råvaror från tredje världen – som Gummifabriken (grundad 1891) och Zoëgas kaffe (grundat 1886) – och utveckling och välstånd här. På Gummifabriken fanns startåret 50 anställda, sex år senare 400.

De väldiga urbana förändringarna skapade en helt ny stadsbild i centrala Helsingborg på några decennier. Det är den vi ser genom att jämföra de båda bilderna här.

379 barn fick 2020 namnet Mohammed. hotas Sverige??

””Spyr”, ”Vidrigt”, ”Fy fan”, ”Skit under min sko” – kommentarerna på SD/Riks webbsida talar sitt eget språk.

Sverigedemokraterna varnarför nyfödda spädbarn och målar ut dem som ett hot mot landet. Det är en partitradition med djupa rötter, skriver Niklas Orrenius i Dagens Nyheter. Han utgår från ett aktuellt fall.

I SD:s nya mediekanal Riks rapporterades således att Mohammed var det näst vanligaste namnet bland nyfödda pojkar i Blekinge år 2020. Nyhetsuppläsaren konstaterade vidare att ”Övriga orter i Sverige där Mohamed var ”näst vanligast” var Malmö, Hultsfred och Eksjö”.

Nationellt ligger Mohamed på 37:e plats som namn på nyfödda pojkar, enligt SCB:s statistik. Det är ett av de namn som minskat kraftigast från 2019, den 10:e största minskningen, faktiskt.

2020 döptes 379 svenska gossebarn till Mohamed, en minskning med 12,5 procent från 2019 års siffra 433.

Varför fokuserar SD:s nyhetskanal just på Sveriges 37:e mest populära pojknamn bland nyfödda, undrar Niklas Orrenius. Han minns partiets kampanj i november 2010, då Jimmy Åkesson höll ett tal i Köpenhamn på en konferens anordnad av antimuslimska föreningen Trykkefrihedsselskabet. I talet varnade han för muslimer, med Malmö som ett skräckexempel:

”I Malmö har det gått så långt att det vanligaste namnet för nyfödda pojkar är Mohammed”.

Påstående var problematiskt redan då. Dels var det osant. Fake News. De vanligaste pojknamnen i Malmö var 2009 Elias och 2010 Oscar. Men Mohammed var och är ett vanligt namn i Malmö bland nyfödda pojkar. Många muslimer har kommit till Malmö som flyktingar från krig och nöd.

Det värsta problemet är, fortsätter Orrenius att Åkesson värderar människor så olika:

”En bebis som heter Mohammed är en del av ett hot mot Sverige. En bebis som heter Oscar är inte det.”

SD avhumaniserar gång på gång och i olika sammanhang muslimer.

Under partiets landsdagar i Ljungbyhed 2009 var Kent Ekeroth en av huvudtalarna. Han talade klartext:

”Vi är inne i en ny fas av ett uråldrigt krig”, påstod han. Efter ett femton minuter långt angrepp på muslimer och islam slog han fast”att muslimer ”var likadana som på 600-talet”. Deras mål var att ta över Europa och tvinga icke-muslimer på knä. Svenskar skulle ”tvångskonverteras och leva som andra klassens medborgare under förnedrande apartheidlagar eller dödas”.

Efter talet reste sig partitopparna en efter en och applåderade talet stående, däribland Richard Jomshof, Mattias Karlsson, Jimmy Åkesson, skriver Niklas Orrenius som själv var på plats och bevakade evenemanget. 

Tolv år har gått. 2021 varnar SD:s nyhetskanal på Youtube alltså för barn som döpts till Mohammed. 

2020 föddes 113 380 barn i Sverige. 379 av dem fick namnet Mohammed, som är Sveriges 37:e mest populära pojknamn. De vanligaste pojknamnen samma år var Noah, William, Lucas, Hugo och Williams.

I kommentarsfälten hörs anhängarnas nakna rasism: ”Spyr”, ”Vidrigt”, ”Fy fan”, ”Skit under min sko”.

Saudiske kronprinsen måste dömas för mordet

Donald Trump ignorerade under två år mordanklagelserna mot den saudiske kronprinsen Mohammed bin Salman för mordet och styckningen av den regimkritiske journalisten Jamal Khashoggi. Foto: CNN.

Jamal Khashoggi,saudisk-amerikanske journalist, besökte den 2 oktober 2018 Saudiarabiens konsulat i Istanbul. Han skulle hämta nödvändiga dokument för sitt stundande bröllop. Hans fästmö Hatice Cengiz, väntade utanför medan han gick han in på konsulatet – för att aldrig komma ut. 

Inne på det saudiska konsulatet väntade en grupp mördare på honom. Khashoggi slaktades. Hans kropp styckades och bars ut i mindre delar av en grupp män med portföljer. De färdades i ett privatflygplan till Saudiarabien. Planets ägare var den saudiske kronprinsen Mohammed bin Salman. Ingen tullkontroll.

Redan den 16 november samma år rapporterade Washington Post att CIA hade kommit fram till att kronprinsen Mohammed bin Salman hade ”beordrat mordet på Jamal Khashoggi i Istanbul”.

Journalisten Jamal Khashoggi mördades och styckades på det saudiska konsulatet i Istanbul.
Bild: TT/AP/Hasan Jamali/Dagens ETC.

Två dagar därefter, den 20.11.18 utfärdade Donald Trump ett dokument om ”den tragiska händelsen”. Trump slätade över. ”Efter storartade oberoende undersökningar vet vi nu mycket om detta förfärliga brott. … Det kan mycket väl vara så att kronprinsen kände till denna tragiska händelse – kanske gjorde han det eller också gjorde han det inte”. Vid ett annat tillfälle noterade Trump att CIA ”inte kom till någon slutsats om kronprinsens inblandning i mordet, de har vissa känslor, men jag har rapporten”.

De män som verkställde mordet tillhörde kronprinsens krets. Tidigt framkom liknande uppgifter. Men Donald Trump såg till att uppgifter hemlighölls och att det avskyvärda brottet aldrig fördes till domstol, trots att allt pekade på att det utfört på beställning av kronprinsen, som i realiteten är den person som styr Saudiarabien.

I förra veckan publicerade Joe Bidens administration en icke-sekretessbelagd underrättelserapport om mordet på Khashoggi. 

USA:s regering bekräftade kronprinsens roll i mordet. Men man gick inte vidare. 

I tidningen Dagens ETC publicerades på tisdagen ett inlägg av Amrit Singh, jurist vid Open Society Justice Initiative. Hon kräver där att den saudiske kronprinsen måste ställas till svars för det ohyggliga mordet.

 Amrit Singhs organisation uppmanar nu ”EU och andra länder världen över att sluta sälja vapen och militär utrustning till Saudiarabien och att belägga kronprinsen, och alla andra som bär ansvar för mordet, med finansiella sanktioner och reseförbud. Att inte följa upp med dessa åtgärder vore samvetslöst. … kränkningar av mänskliga rättigheter kommer inte längre att ignoreras för att möjliggöra vapenaffärer på mångmiljardbelopp.”

USA, Storbritannien och Frankrike är tre av de största vapenexportörerna till Saudiarabien. Men också Sverige har en betydande vapenexport till Saudiarabien. Denna vapenexport möjliggör att av vår tids värsta brott mot mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt: bombandet av civila mål i grannlandet Jemen.

Salem, six, sits on a bed at a malnutrition intensive care unit at a hospital in the Red Sea port city of Hodaida in Yemen. Bilden från 2016.

Jemen hotas nu av en massiv hungersnöd till följd av Saudiarabiens skoningslösa krig. Miljoner människor hotas av svält, skriver The Guardian. Redan lever två av tre jemeniter under svältliknande omständigheter. Kriget har slagit sönder ekonomin och all offentlig service. 

Värst drabbas barnen. Hälften av alla barn under fem år står inför akut undernäring. Många kommer utan behandling att dö. De som överlever får skador för livet. Sjukdomar som kolera, difteri och mässling dödar ett barn var tionde minut i Jemen. FN-talesmän säger att svälten i Jemen ser ut att bli den värsta för mänskligheten på decennier.

Som en kontrast till rapporteringen av den saudivållade svälten i Jemen står uppgifterna om den saudiske kronprinsen Mohammed bin Salman. Ska han få fortsätta att resa till sitt 300-miljonerdollar slott i Frankrike, som om inget hänt? Det franska 1700-talsslottet nära Versailles har kallats för ”världens dyraste privathem”.

Den saudiske prinsen och härskaren Mohammed bin Salman och hans 1700-talsslott nära Versaille, vilket har betecknats som världens dyraste privata bostad.

Otto von Friesens bilder växer i betraktarens öga

Flytta hemifrån. Foto: Otto von Friesen. Ur hans bok ”Det tredje ögat”.

Att fotografera är att se.  Kameralinsen är också ett öga, ett tredje öga, skriver författaren och fotografen Otto von Friesen i efterordet till sin personliga fotobok ”Det tredje ögat” edikt.

I vår tid hålls mobiltelefonens kamera vidöppen mot Facebook och Instagram. Dess bilder från våra liv definierar ofta vad vi gör och vem vi vill vara, som skuggor av det nyss upplevda.

Otto von Friesen.

Ottos bok är något annat, ett personligt urval bilder från ett liv bakom kameran. De flesta fotografierna i boken är i svartvitt och tekniskt sätt reliker från den silverbaserade fotografins tid. De är framtagna i ett mörkrum. Vi som varit med minns dofter och upplevelser från mörkrummens magiska platser. De kan vara specialbelysta för att framhäva effekter, är fixerade och sköljda, torkade i en press, monterade. Kopiorna är framtagna med en känsla och teknik som krävde erfarenhet och speciell yrkesskicklighet.

De som inte framkallade och kopierade själva fick lämna in sina rulllar. Kodak hade som slogan ”Press the button and we’ll do the rest”, som min kompis fotografen Yngve Baum ofta påminde om. I de digitala kamerornas och telefonernas tid gäller andra kriterier, ofta att ur flöden av bilder, välja vilken som råkat bli bäst.

Fast visst, grunden är densamma, den fotograferandes förmåga att se bilden innan pekfingret mot avtryckaren slutligen frusit ett stycke tid, om inte för evigheten, så en bit på den vägen.

Den allra första bilden i boken, ”Flytta hemifrån”, visar ett barn och en soptunna på en bakgård, en pojke med sammanbiten min och en liten väska, som om han är på väg att rymma hemifrån. Är det Otto som liten, undrar och hoppas jag? 

Fast egentligen spelar det ingen roll. Pojken ska inte flytta hemifrån. Eller? Jag kan inte tro det. Den talar till mitt omedvetna, signalerar uppbrott, rymma, ge sig ut i livet – och bär på en gåta som är något annat än vad jag tror. Det är allt jag kan veta.

”Det tredje ögat” är betraktarens bok. Jag ser bilderna med mina förväntningar och fördomar, jag nalkas bildernas gåtor, som saknar svar – för den som inte ihärdigt frågar ut fotografen, om han nu ens själv minns situationen och avsikten när en viss bild togs. Därmed skulle man kunna säga att bilden fått ett eget liv, i betraktarens blick och bortom fotografens intentioner.

Bokens bilder saknar tidsangivelser och för det mesta anges inte platsen där de tagits. Det är bilder tagna under ett långt liv, från olika livsåldrar, på resor men också hemmavid. Jag ser dem, lägger in mina egna referenser i mitt seende, tolkar form och innehåll, berörs.

Krukmakare Hugo Anderberg. Foto: Otto von Friesen.

Genom en ”innehållsförteckning” med tumnagelsbilder sist i boken med ett eller ett par ord till varje bild ges lösa ingångar till vara bild.

Det är också en osedvanligt vacker bok, tryck på matt papper med linnepärm.

Jag gillar”Drömmen om en båt, bokens omslagsbild, en träbåt upplagd på land på en bakgård, där tvätt i bakgrunden hänger på tork, nära några tunnor och utedass. Den ser ut att ha varit med om en hel del på haven och behöver väl fixas till innan nästa färd.

Fotnot: Otto von Friesen är min vän och jag har till hans bok skrivit en eftertext, ”I betraktarens öga”.

Drömmen om en båt. Foto: Otto von Friesen. Ur hans fotobok ”Det tredje ögat”.

USA ökar sin militär i Norge också med atomubåtar Arktis front mot ryssland

Joe Biden fullföljer Trumps nya strategi för Arktis, ”aBlueArctic”. Skärmdump.

Ett nytt kallt krig pågår just utanför Norges nordliga gräns. Det nya kalla kriget har inga fronter men pågår över ett stort arktiskt område. Två stormakter, USA och Ryssland, vill båda ta kontroll över området, som både är militärstrategiskt viktigt och rymmer stora naturresurser, skriver Erik Veum för NRK, den norsk radion.

USA:s nya strategi ”A Blue Arctic” inleddes av Donald Trump men har vidareförts och utvidgats av Joe Biden, vilket innebär kraftigt utökad militär närvaro över Norra ishavet.

Flera hävdar att strategin gör norrmännen tryggare. Andra hävdar det motsatta, skriver Veum diplomatiskt.

Genom den nya strategin kan USA möta möjliga ryska attacker över ishavet och norra Atlanten. De kan också därifrån anfalla ryska mål på land i Ryssland.

Ryssland å sin sida vill kontrollera området utanför sin kust och alldeles särskilt utanför Kolahalvön, där den ryska Nordflottan har sin bas. Bara några mil från den norska gränsen ligger de närmsta militärbaserna, där de strategiska u-båtarna utgör kärnan. Kommer amerikanerna för nära uppfattas det som ett hot.

Isen har varit ett skydd för den långa ryska landremsan mot Norra ishavet. När isen nu smälter upplevs det som ett hot av Ryssland.

Några veckor innan Joe Biden skulle sväras in som president presenterade Trumps dåvarande marinminister, Kenneth Braithwaite, USA:s nya strategi för Arktis, som främst rör den amerikanska marinens flyg och fartyg, men också marininfanterister tränade för arktisk krigföring. Det innebär ökad amerikansk militär närvaro utanför ryska kustområden i norr, skriver norske skriver Erik Veum vidare. Det innebär också fler fartyg, flygplan och ubåtar i och på Nordsjön, Norska havet och Barents hav. 

Fyra amerikanska bombplan B1-B Lancer har i dagarna kommit från Dyes Air Force Base i Texas till Ørlands flygplats nära Trondheim, med 200 amerikanska soldater. De ska träna i luftrummet nordväst om Ryssland och kan utrustas med långtgående kryssningsmissiler.

Det har vært en stor økning i antall allierte ubåter utenfor kysten av Norge. Amerikanerne ønsker å anløpe Tromsø med sine atomubåter. FOTO: PAUL FARLEY / AFP.

Nu har Tromsø blivit hamn för amerikanska reaktordrivna ubåtar, som är eller kan bestyckas med kärnvapen. I höstas fattade staden beslut om detta, trots att många demonstranter utanför rådhuset i Tromsö krävde att inga atomubåtar skulle komma till staden.

Både amerikanska och ryska kärnvapenbestyckade ubåtar har länge patrullerat under den nu smältande polarisen för att i händelse av kärnvapenkrig kunna svara med snabb vedergällning utan att själva upptäckas. När isen nu smälter måste strategierna omprövas.

– Vi vil ikke ha ubåter hit, fulle av ting vi ikke har peiling på. I verste fall kan det føre til at vi får et Tsjernobyl, stort eller lite, sa fredsaktivisten Guri Helene Hansen till NRK. Hon menar att beslutet är ett förräderi mot befolkningen i området.

Också Greenpeace har engagerat sig i frågan.

– Att tillåta atomubåtar i norska hamnar och farvatten är som att spela rysk roulette  med människor och natur, Nato-roulett, sa Frode Pleym, ledare för Greenpeace Norge till NRK i maj 2020.

När Arktis blir en konfrontationszon mellan USA och Ryssland innebär det att Sverige vare sig vi vill eller inte blir inblandat. Ska amerikanska atomubåtar tillåtas också i svenska hamnar??

USA trener på å etablere provisoriske baser ute på isen i Arktis. 
FOTO: US NAVY.