Femtio år efter mordet på Martin Luther King lyfter flera nya böcker fram den vänsterradikale aktivisten, som ville utmana klassklyftorna i USA med sin Poor People’s March.
Martin Luther Kings födelsedag i januari har blivit en nationell helgdag och en dag för ”solidariskt arbete”. I många städer finns monument över honom och gator som bär hans namn, vilket annars mest bara förunnas presidenter. I födelsestaden Atlanta finns ett stort museum över honom. Motellet i Memhips där han mördades den 4 april 1968 är sedan länge ett gripande nationellt museum över medborgarrättsrörelsen.
Allt detta är ju bra och viktigt. Men samtidigt har King stelnat till ett monument och blivit en del av den amerikanska myten.
Det är lätt att bortse från att King under sin livstid var kontroversiell och ifrågasatt, i all synnerhet under under sina siste år, speciellt tiden innan han mördades, skriver Annette Gordon-Read i New York Review of Books (14/2018).
Många av dagens amerikaner skulle antagligen ha chockerats av det hat som många vita över hela USA kände mot King vid tiden för mordet. ”Många vita gladdes sig över mordet”, konstaterar Gordon-Read.
Hennes essä utgår från en handfull nya böcker om King, utgivna under minnesåret 2018, med fokus på Kings sista år. Efter medborgarrättsrörelsens framgångar ville Martin Luther King då utmana de väldiga klassklyftorna i USA. Han såg också tydligt sambanden mellan ekonomiska orättvisor och rasdiskriminering.
King ville otåligt utmana kapitalismens orättvisor och och planerade våren 1968 ”Poor People’s Campaign”. PPC skulle bli en motsvarighet till medborgarrättsrörelsens triumfatoriska marsch till Washington 1963, med ”I have a dream” – talet.
Nu skulle USA:s fattiga från alla landsändar ta sig till huvudstaden för att kräva en ”omfördelning av den ekonomiska makten i landet.
Soparbetarnas strejk i Memphis rymde för King just detta. Deras löner var urusla, liksom arbetsförhållandena, med långa arbetsdagar, 15 minuters lunchrast och krav på att själva svara för arbetskläder. Dessutom, alla var afroamerikaner.
I mars och april 1968 demonstrerade de under slagordet, ”I am a man”, jag är en människa, bara för att mötas av soldater med dragna bajonetter och av stridsvagnar.
De dagar när King beslutat att sopstrejken i Memphis skulle bli startskottet för PPC blev hans sista. Han mördades med ett enda skott, stående på motellets balkong, ett mord som aldrig blivit slutgiltigt uppklarat.
Om King hade fått leva, vad hade det inneburit för USA, kunde landet blivit något annat? Annette Gordon-Read antyder något sådant med rubriken till sin text, ”What we lost”, Vad USA gick miste om.
King skulle ha fyllt 90 år den 15 januari 2019. Han var bara 39 år när han mördades.
Fotnot: I min bok ”Från King till Obama” (Historiska Media 2010) skildrar jag Kings liv och den amerikanska medborgarrättsrörelsens historia.