Etikettarkiv: Benjamin Netanyahu

Extremister får stor makt i nya israeliska regeringen. Liknar det svenska förhållanden?

Extremister får stor makt i nya israeliska regeringen. Liknar det svenska förhållanden?

Vi vet att någon är i färd med att lura oss. Att någon inte bara stjäl våra pengar, utan också vår och våra barns framtid, skriver den framstående israeliske författaren David Grossman i en debattartikel i Dagens Nyheter. Foto: Amit Shabi, Hazem Bader/TT/Dagens Nyheter.

En ytterhögerregering tillträder i dagarna i Israel under ledning av den 73-årige veteranen Benjamin Netanyahu.

Israels av många betraktade som landets ledande författare, David Grossman, är förfärad och upprörd. I en debattartikel i Dagens Nyheter (översatt av Björn Wiman) skrev han i fredags om sin oro inför de frön till ”kaos, tomhet och oordning i Israels mest betydelsefulla institutioner” som nu såtts.

”Jag talar inte enbart om införande av nya lagar, hur extrema och skandalösa dessa än må vara, utan om en djupare, mer ödesmättad förändring, en förändring av vår identitet, en förändring i statens själva väsen.”

Grossman skriver om de regeringsförhandlingar som varit, vilka han liknar vid ett plundringståg med en ny främmande, provokativ logik:

”Ny klausul tillåter parlamentet att köra över beslut i Högsta domstolen”, ”Extremhögerledaren Bezalel Smotrich får avgörande makt över bosättningar på Västbanken”, ”Ytterhögerpolitikern Itamar Ben-Gvir får sätta upp en privat milis på Västbanken …

Vad händer med Israel och vad innebär det för möjligheterna för en framtida fredsuppgörelse med palestinierna? David Grossman ser för sin inre blick ett land i förfall. Han fortsätter:

”Vi vet att någon är i färd med att lura oss. Att någon inte bara stjäl våra pengar, utan också vår och våra barns framtid, hela den tillvaro vi ville skapa här – en stat som, trots alla dess fel, brister och blinda fläckar, ändå erbjöd möjligheten att bli ett civiliserat, jämlikt land, ett som har förmågan att utjämna motsägelser och skillnader, ett som med tiden skulle kunna klara av att befria sig från ockupationens förbannelse. Ett land som kunde vara judiskt och troende och sekulärt, en högteknologisk stormakt, ett traditionellt och demokratiskt land, och även ett gott hem för dess minoriteter. En israelisk stat där mångfalden av samhälleliga och mänskliga dialekter inte nödvändigtvis skapar rädsla, ömsesidiga hot och rasism, utan i stället leder till korsbefruktning och blomstring.”

Nu, när stormen harbedarrat och katastrofens dimensioner står tydliga för oss, kan Benjamin Netanyahu förvisso intala sig att han efter att ha sått kaos nått sina mål – att förstöra rättsstaten, polisen, utbildningsväsendet och allt som luktar ”vänster” – och att han nu skulle kunna vrida tillbaka klockan, utradera eller i varje fall mildra den vanvettiga, lögnaktiga världsbild han själv skapat och återgå till att leda landet på ett riktigt, lagenligt sätt. Att än en gång bli en ansvarstagande vuxen i ett välskött land.”

Det är lätt att dela David Grossmans oro. I SvD i fredags intervjuades Israelkännaren och Mellanösternforskaren Anders Persson.

Persson nämner särskilt de ovan nämnda högerextrema ministrarna i den nya israeliska regeringen. Han säger:– Extremisterna är fler och värre och mycket mer centralt placerade i regeringen än tidigare. Det finns ingen ände på historiska rasistiska uttalanden av både Smotrich och Ben-Givir – så det finns stora farhågor på en rad områden.

Itamar Ben-Givir är tillträdande minister för nationella säkerhet medan Bezalel Smotrich både är finansminister och har kontroll över ockupationsmakten på Västbanken.

Smotrich har genom åren förespråkat en total annektering av Västbanken (där det i dag bor 500 000 israeliska bosättare och 2,5 miljoner palestinier), skriver SvD. Han hart också förespråkat utvisning av ”illojala araber” och att israeliska soldater ska få skjuta skarpt mot palestinier som kastar sten, varav många är barn. Båda de nämna politikerna är har uttalat sig mot hbtq-personers rättigheter.

När jag läst David Grossmans artikel drabbas jag av en annan reflexion. Det han skriver om Israel skulle i flera avseenden kunna ha handlat om dagens Sverige. Svensk polis ska få visitera också icke misstänkta i utsatta områden (jfr Västbanken) . Personer med ifrågasatt vandel ska kunna utvisas ur Sverige (jfr illojala araber), Ebba Busch säger att svensk polis ska få skjuta skarpt mot flyktingar som demonstrerar (jfr skjuta skarpt mot palestinska barn som kastar sten och så vidare …

Sänd Netanyahu till Haag och brottmålsdomstolen!

Bomber mot Gaza. PHOTO HATEM MOUSSA, AP.

På torsdagskvällen 21.40 kom beskedet att Israel och Hamas enats om eldupphör och slut på de våldshandlingar som pågått sedan den 10:e maj.

Jag tänker på de bortåt två miljoner palestinier som lever i Gaza. Över 200 har dödats, en fjärdedel var barn. Vilken kuslig ”konflikthantering”. Israels dödande bomber och all kuslig förstörelse i Gaza förfärar. Vad var meningen? Har en verklig fred kommit en tum närmre? Knappast.

… men Israel är ju en demokrati har det hetat överslätande i många svenska mediers kommentarer till det pågående inbördeskriget i Israel/Palestina.

Human Rights Watch publicerade nyligen en 213 sidors grundlig rapport ”A Threshold Crossed: Israeli Authorities and the Crimes of Apartheid and Persecution”. Rapportens slutsats var att Israel bedriver apartheidstyre mot de palestinska minoriteterna, i Israel, på Västbanken och i Gaza. Få insatta bestrider slutsatsen, annat än den totalt aningslöse demagogen Lars Adaktusson.

Ett land med långt driven apartheid kan inte kallas en demokrati. Ambitionerna att etniskt rensa östra Jerusalem från palestinier är bara det senaste otroligt hänsynslösa utslaget av Israels apartheid. Bosättarnas gradvisa och illegalt utökade bosättningar på Västbanken en annan.

Ett land som medvetet bryter mot FN-deklarationer och mot krigets lagar kan inte heller kallas demokratiskt. Israels skoningslösa angrepp mot civila mål i Gaza är utan motstycke. Vilket annat land hade bemötts med stillatigande acceptans för något sådant?

Detsamma gäller attackerna mot palestinier runtomkring och inne i den heliga al-Aqsamoskén. Liksom angreppen på en långa rad medier i Gaza och mot vårdinrättningar.

Covid-19-kliniken i Gaza City attackerades i måndags och kan inte längre testa patienter, det enda teststället i Gaza. Delar av Läkare utan gränsers klinik förstördes i ett bombanfall natten till söndagen.

Gäng på gång har Israel lämnat samma bortförklaringar om Hamasanläggningar – men utan att presentera några bevis.

Mycket tyder på att Israels premiärminister Benjamin Netanyahu medvetet har dragit igång kriget just nu. Han stod ju inför hotet om att efter en neslig rättegång inte väljas om. Oppositionen hade enats mot tyrannen.

Netanyahus krig ändrade förutsättningarna. Vilken cynism. Alla dessa döda, också i Israel, Hamas raketer mot civila är likaså terror och krigsförbrytelser mot oskyldiga civila.

Men det är ingen konflikt mellan jämbördiga parter. Kärnvapenmakten Israel är en av världens mest upprustade militärmakter. I kriget mot Gaza har man använt Bunker buster bomber, som har beskrivits som de värsta bomberna av alla, undantaget kärnvapen. USA introducerade dem i Afghanistan i jakten på Usama bin Ladin. Israel har nu bombat civila med samma helvetesvapen.

I Palestina skulle ha hållits allmänna val nu på lördag den 22 maj, de första valen sedan 2006. Men valen ställdes in redan innan kriget bröt ut. Hade de genomförts kunde det ha lett till att Västbanken och Gaza återförenades till en palestinsk stat med 4,6 miljoner invånare, skriver brittiska New Statesman.

Netanyahu är vinnare också i det sistnämnda sammanhanget. Med Hamas kvar vid makten i Gaza får han den fiende han behöver kunna peka på – som en sann tyrann.

I en rättvis värld skulle Netanyahu snarast skickats till Internationella brottmålsdomstolen i Haag, ICC, och ställts till svar för sina återkommande brott mot mänskligheten. Fått ett kännbart fängelsestraff.

PS: ”Varför är Sverige så tyst om Israels brott i Gaza?”, undrar Jeannette Escanilla, ordförande för Ship to Gaza Sverige, i en viktig debattartikel i torsdagens Dagens Etc.