Coronakrisen har slagit hårt mot landets äldreboenden. Smittan har drabbat många vårdhem och ungefär hälften av alla som avlidit till följd av covid-19 har varit boende på äldreboenden. Helsingborg har varit värst i Skåne, med dubbelt så många smittade som i Malmö.

Höganäs har klarat sig bättre med sex personer över 70 år med hemtjänst i hittills bekräftats smittade av covid-19. Jag har inte sett någon statistik från äldreboendena i Höganäs på smittade och döda.

Ingen vet när pandemin klingar av, kanske först in på 2021. En fråga som bedöms som den kanske viktigaste erfarenheten av årets smitta är att kvaliteten på landets äldreboenden måste bli bättre, med mera utbildad personal, färre timanställda, bättre säkerhetsrutiner, bättre tillgång till läkare och annan sjukvårdspersonal.

Det kommer förstås att kosta en hel del för kommunerna, även om staten kommer att bidra. Alternativet är att fortsätta att behandla de äldre äldre som mindre värda, så som skett när äldreomsorgen i Sverige rustats ner under snart trettio år efter ädelreformen 1992.

Men i Höganäs kommer man inte att satsa på läkarvård och bättre skyddsutrustning. Tvärtom. Man kommer att skära ner anslagen till äldrevården i nästa års budget, skriver Helsingborgs Dagblad.

Det stora problemet tycks vara gruppen över 80 år förväntas öka med sex procent nästa år. Ett annat problem är uppenbarligen att ordförande i socialnämnden och styrelseordföranden i kommunala ”Höganäs omsorg” är samma person, den moderate politikern Ingemar Narheim. Det är alltså ingen person som speciellt för äldreomsorgens talan mer än denne Narheim, som tycker att man gott kan skära ner äldrevårdens anslag med 2,5 procent.

Har Ingemar Narheim missat debatten om coronans verkningar, om många äldreboendens bristande skyddsmaterial och säkerhetsrutiner. Tycker han att det är anständigt att fortsätta att behandla de äldre äldre som andra klassens medborgare?

Tydligen.