Kategoriarkiv: Okategoriserade

JULIAN Assange fyller 50 i fängelset. UTLÄMNAS VISSELBLÅSAREN TILL USA? Försvara yttrandefriheten

Visselblåsaren Julian Assange fyller femtio på lördag, den 3 juli. Det blir den tredje födelsedagen i rad som han kommer att tillbringa i högsäkerhetsfängelset Belmarsh i London.

Ett halvår har nu gått sedan en engelska domstol vägrade tillåta att Assange skulle utlämnas till USA, med motivet att det fanns stor risk för att ett sådant beslut skulle kunna leda till självmord.

Inom kort väntas Storbritanniens Högsta domstol att ge sitt besked om man accepterar ett utlämnande till USA av Julian Assange. Skulle något sådan ske kan han dömas till 175 år i fängelse, enbart för att han publicerat sanningen.

En visselblåsare avslöjar uppenbara amerikanska krigsförbrytelser under Irakkriget och krossas av den amerikanska ”rättvisan”. Det blir ett slag inte bara mot Assange som person utan mot den internationella yttrandefriheten. Journalistiska avslöjanden kan aldrig vara brott. Assange är en visselblåsare – ingen spion. Hans avslöjanden var nödvändiga för att förstå karaktären på USA:s krig.

I den svenska rättsprocessen avfärdade man lättsinnigt Assanges rädsla för att bli utlämnad till USA, där han fruktar ett långt fängelsestraff. En utvisning av Assange till USA skulle också innebära att det finns ett tungt svenskt ansvar för den situation han försatts i.

Därför är den officiella svenska tystnaden om Julian Assanges öde så obehaglig.

I dag måndag protesterar Reportrar utan gränser över hela världen och uppmanar alla att via Facebook eller Twitter sända födelsedagshälsningar till Assabge med hashtaggen #HappyBirthdayAssange. Alla hälsningar till och med den 3 juli kommer att skrivas ut och överlämnas till honom i Belmarshfängelset.

På tisdagen kommer medlemmar av det brittiska parlamentet att demonstrera utanför fängelset mot att Assange inte fått möjlighet att träffa en partiöverskridande grupp parlamentariker. En diskussion anordnas, ”Från Guantánamo till Belmarsh”. Julian Assanges partner Stella Moris samtalar med Mohamadou Salahi, vars öde som Guantánamofånge skildrats nyligen i filmen Mauretaniern.

På lördag den 3 juli, Assanges födelsedag, arrangeras en picknick på Parlamentstorget i London.

I Stockholm blir det samma dag kl 12.00 en manifestation med högst 100 personer som också kan följas på Facebook.

Talare: Arne Ruth, f d chefredaktör DN, Gunnar Wall, författare, Mia Stubbendorff, läser aktuellt stycke ur Harold Pinters Nobeltal 2005, Anders Björnsson, författare och historiker (talet läses av Charlotte Krook), Charlotte Krook, konstnär, läser en dikt av Khalil Gibran, Kristina Hillgren, psykolog. Moderator: Sigyn Meder.

”Det är absolut rättsskandal att Julian sitter fängslad medan alla presidenter, premiärministrar och ansvariga ministrar för krigsbrott, går fria och rör sig i maktens värld.
Vi måste kräva rättvisa för Julian. Han ska friges! Han ska inte utvisas till USA!
Krigsbrott ska beivras!”

Demonstration för Julian Assange med John Shipton, Julians pappa, 26 september 2019.

Nya verk av Lars Ahlin på Litteraturbanken

Författaren Lars Ahlin framför Villa Vingarna på Korsvägen 9 i Äppelviken i Bromma. Jan Ehnemarks fotografi, lånat från Stockholmskällan, fångar författaren 1957. Redan då har Lars Ahlin ett rikt författarskap bakom sig. Rikare ska det bli med åren. Flera av Ahlins böcker blir nu tillgängliga som gratis e-böcker på litteraturbanken.se.

”Då Sören Hellgren kom hem lite på snusen tog han bara av sig galoscherna i tamburen. Han sköt hatten i nacken, knäppte upp rocken och stegade in och försökte verka glad och obesvärad.”

Så inleds Lars Ahlins klassiska novell ”Kommer hem och är snäll” från 1944.

Litteraturbanken lägger i vår flera böcker av Ahlins penna till samlingarna: Inga ögon väntar mig (1944), ur vilken novellen är hämtad, Min död är min (1945) samt Kvinna kvinna (1955, där de kan läsas som gratis e-böcker och laddas hem till läsplattor. Dessutom ställs Gunnar D Hanssons avhandling om Ahlin, Nådens oordning, in i det digitala biblioteket.

Lars Ahlin är en författare som nya generationer med stor behållning kan läsa. Jag glömmer aldrig en period i min egen Ahlin-slukarålder. Jag bodde i Lund och drabbades en dryg termin av Ahlins böcker, som hans mest kända som debutromanen Tåbb med Manifestet och Natt i marknadstältet, men också en rad andra. Jag pendlade till Helsingborg och hade jämt med sällskap på färden med någon av Ahlins romaner.

Poeten Gunnar D Hansson, som disputerade på Ahlin med ”Nådens ordning studier i Lars Ahlins roman Fromma mord” skriver om författaren i Lars Lönnroths och Sven Delblancs ”Den svenska litteraturen ”, där han skildrar Lars Ahlin som ”en av svensk litteraturs största visionärer och teoretiker”. Samtidigt betonar han Ahlins gestaltning, ”framställningens åskådlighet och språkets djupa sensualism”.

Hansson noterar vidare att Lars Ahlin debuterade som en färdig författare. Alla hans ”väsentliga motiv och problemställningar finns där redan från början: jämlikhetsfrågorna, de politiska och sociala problemen, individens upplevelse att ’leva mellan tiderna’, motsättningen mellan ’personligt’ och ’allmänt’.”

Litteraturbanken går samtidigt vidare med sitt stora projekt, att göra texter från 1800-talet digitalt tillgängliga. Projektet Nya vägar till det förflutna löper vidare – och även den här månaden tillkommer 200 nya verk från 1800-talet.

Till det kommer bland annat ytterligare åtta nya verk av Thorsten Jonsson (1910–1950) utöver dennes klassiska Fly till vatten och morgon (1941), som vi lade ut i början av året, skriver Dick Claésson, som är huvudredaktör på Litteraturbanken. 

Författaren Thorsten Jonsson (1910-50). Åtta verk av Thorsten Jonsson har blivit tillgängliga på Litteraturbanken för gratis nedladdning.

Viktigt förslag av ”DE 53”: ”Återinrätta TV-teatern”

Hans Alfredssons Kvartetten som sprängdes. TV-teater 1962. Medverkande: Ove TjernbergAllan EdwallOlof Widgren och Lars Lind

Svensk teater och scenkonst har lidit svårt under pandemin. Därför är det dags att dra lärdom av det som hänt – för att säkra den konstnärliga återväxten bör public service återinrätta tv-teatern, skrev 53 ”film- och teaterprofiler” för en vecka sedan i Dagens Nyheter.

De ”53:s” utgångspunkt var att de svenska teatrarna mest stått tomma sedan drygt ett år tillbaka. Publiken har inte haft möjlighet att uppleva levande teater. Artisterna och scenfolket har gått arbetslösa.

Samtidigt har en stor del av den svenska befolkningen mer än någonsin innan törstat efter film och teater – och nog sett mer än någonsin genom strömmande tekniker och särskilt via SVT Plays otroligt kvalitativa och breda utbud.

Mest har det väl rört sig om film och TV-serier. För många har utbudet varit lika amerikaniserat som i de kommersiella kanalerna med Netflix och HBO Nordic som marknadsledande vid sidan om SVT.

Sveriges största och bästa filmfestival i Göteborg visade i år under tio dagar strömmade filmer, med ett otroligt utbud av starka filmer från många delar av världen till mycket rimlig kostnad. En månad senare följde Tempo dokumentärfestival, Sveriges största i sitt slag, likaså strömmande och med hög kvalitet och varierat utbud. ArteKino från Tyskland/Frankrike bjöd tidigare gratis på nya strömmande filmer från lite udda filmländer. Bibliotekens gratistjänst cineasterna.se

Biograferna har mest varit stängda eller bara tagit emot åtta i publiken. Men den strömmade filmen nått fler här i landet än någonsin tidigare.

Trots många ambitiösa försök har teatern inte hängt med lika bra i den utvecklingen. Därför är ”de 53:s” tanke på en ny TV-teater, så angelägen. De skriver:

”Under 60-, 70- och början av 80-talet fanns TV-teatern som ”i ordets bästa bemärkelse en storartad och omistlig folkbildning”. Det blev en rättvis fördelning av kulturen över hela landet med uppsättningar av ”en makalös teaterensemble som bjöd på allt vad god skådespelarkonst, text och regi, dans och musik var”.

Eva Beckman, programdirektör på SVT, tycker att uppropet är intressant men säger i en intervju i SVT att public service-företaget vill satsa på uttryck mer i linje med vår tid:

– Är scenkonst viktigt för SVT? Tveklöst, det står i vårt uppdrag. Vi ska tillgängliggöra teater och kultur för allmänheten. Fast inte att starta det som en institution, alltså att bygga ett teaterhus inom public service. Behovet av det igen känns obsolet, måste jag säga.

Beckman vill i stället att SVT ska satsa dramatisk specialskriven för TV, ”serier som Kalifat eller Tunna blå linjen”.

–Det är så utvecklingen inom television har gått.

Skulle TV bara följa en netflixifierad utveckling? Det om något känns sannerligen obsolet (som enligt SAOL står för ”utslitet, föråldrat”).

Men det finns andra utvecklingslinjer inom ”den strömmade teatern”. Vår tids TV-teater utgörs inte av filmade scenuppsättningar utan så mycket annat. Jag tänker inte bland annat på de teater- och operaföreställningar som sänts till biografer och visningsplatser över hela världen.

Jag minns alldeles särskilt National Theatres i London oförglömliga uppsättning av Arnold Weskers ”Köket” – som hör till det bästa i teaterväg jag någonsin sett (på Röda Kvarn i Helsingborg).

Jag citerar åter ”de 53” DN-debattörerna:

”Framför allt skulle denna teater skapa egna nya tv-teaterföreställningar. Under tiden man konstruerar denna teater kan säkert många av de äldre inspelningarna hålla både tekniskt och konstnärligt för nya visningar.

Det är ett stort skepp att bygga för seglatsen in i framtidens teater. Det måste vara ett skepp som håller för storm, en del i försvaret av Sveriges public service-tv och folkbildningstradition. En teater med egna konstnärliga , ekonomiska och tekniska förutsättningar.

Många av oss har idéer hur det skulle kunna fortsätta.”

Arnold Weskers Köket” i en uppsättning av National Theatre i London, vistades på biografer över hela världen, också på Röda Kvarn i Helsingborg – i en föreställning som visade vägen för TV-teaterns oanade framtida möjligheter.

Folkets vaccin eller läkemedelsbolagens?

En kvinna med covid-19 bärs till ambulans för vidare transport till sjukhuset i Manaus i Brasilien. Bilden ur Läkare utan gränsers tidning ”Direkt”.

För att covid-19 pandemin i längden ska kunna hanteras krävs att större delen av jordens befolkning vaccineras. 2020 träffades regeringar från hela världen och betonade just att den globala smittan bara kan bekämpas genom att göra mediciner, vaccin och diagnosmetoder tillgängliga för alla.

Så skriver Åsa Nyqvist Brandt i sin artikel ”Vaccinkriget” i Läkare utan gränser tidning ”Direkt” #1 2021. Hon ställer frågan om det verkligen har blivit ”Folkets vaccin” eller läkemedelsbolagens? Och konstaterar att det som så ofta är pengar som styr vem som ska få tillgång till livsviktiga vacciner och läkemedel.

I Sverige är regeringens mål att alla som vill ska ha vaccinerats före midsommar. Massvaccinering i de minst resursstarka länderna beräknas vara färdig först i slutet av 2024, om bortåt fyra år.

Hittills har Moçambique och Malawi fått lika mycket = 0 doser, Guinea Bissau 25 doser.

Överfulla sjukhus i dessa och många andra länder kämpar för att ta hand om patienter. I flera länder i södra Afrika registrerades fler covid-19-fall i januari 2021 än under hela 2020.

Samtidigt har de rika länderna trängt sig före i vaccinationskön. Israel, USA, Storbritannien och Kanada är några av de värsta. Kanada har tingat så många doser att hela befolkningen kan vaccineras sex gånger om. Men också EU har tagit för sig och bokat två miljarder doser.

Länder med totalt 16 procent av världens befolkning har köpt 60 procent av tillgängligt vaccin. Till råga på allt får de fattiga länderna betala ett betydligt högre vaccinpris än EU och andra rikare länder. 

Åsa Nyqvist Brandt uttrycker sig diplomatiskt: 

”En självklar skyldighet gentemot den egna befolkningen, säger vissa. Enögd vaccinnationalism som bara kommer att förlänga pandemin”, menar andra.

Vem äger ett vaccin? Är det länderna som satsat miljarder på grundforskning och stöd till läkemedelsbolagen? Eller är det bara bolagen, som nu har tagit patent på dem, som äger dem och har prismonopol. Stödmiljarderna åtföljdes inte av krav på att vaccinerna skulle vara tillgängliga för alla.

– De stora läkemedelsbolagens prismonopol och vinstjakt har varit en återkommande kontrovers under de senaste decennierna, säger Pieter-Jan van Eggermont, Humanitär rådgivare på Läkare utan gränser. Han påminner om hivepidemin vid slutet av 90-talet och början av 00-talet. Miljoner människor i fattiga länder dog av hiv trots att det fanns effektiva läkemedel, som de aldrig fick tillgång till, därför att de var för dyra.

Att tala om moral och etik då det handlar om tillgången på läkemedel över huvud taget är i högsta grad relevant, menar Göran Collste, professor emeritus i tillämpad etik vid Linköpings universitet och sakkunnig i Statens medicinsketiska råd (SMER).

– När det gäller covid-vaccin står konflikten mellan äganderätt och moraliskt ansvar, säger han. Möjligheten att göra undantag i patentreglerna när folkhälsan står på spel finns redan.

Nu vill ett hundratal länder med Indien och Sydafrika i spetsen att WTO tillfälligt tar bort alla hinder för tillverkning och import av covid-19-vaccin. Det skulle innebära att fler bolag snabbt kan börja tillverka och sälja vaccin med målet att uppnå global immunitet.

Från EU, USA, Storbritannien är det än så länge kalla handen. Under tiden fortsätter viruset att sprida sig – och människor fortsätter att dö.

Bilden: En kvinna med covid-19 bärs till ambulans för vidare transport till sjukhuset i Manaus i Brasilien. Bilden ur Läkare utan gränsers tidning ”Direkt”.

Fotnot: Läkare utan gränsers tidning ”Direkt” finns på nätet och kan laddas hem gratis som pdf. Här hittar du #1 2021: https://lakareutangranser.se/sites/default/files/documents/2021-03/Direkt%231_2021.pdf

”Barnbidrag” i USA – i den största BEKÄMPNINGEN av fattigdom på decennier

Joe Biden fick sitt räddningspaket på 1900 miljarder dollar godkänt även i kongressen. Foto: Evan Vucci/TT.

I veckan gick Joe Bidens enorma coronahjälppaket på 1.9 triljoner dollar –eller 1 900 miljarder dollar – igenom kongressens båda kammare med minsta möjliga majoritet.

I tisdags kommenterade New York Times hjälppaketet i tidningens dagliga podd, ”The Daily”, i en högintressant tjugominuters ”talad artikel”, utformad som ett samtal, lett av Michael Barbaro (MB).

Han fokuserade särskilt på vad han beskrev som en amerikansk form för stöd till barn, som påminner om barnbidraget i många europeiska välfärdsstater. Här ryms det inom hjälppaketet. I podden får det rubriken ”Ett säkerhetsnät för europeiska barn”.

MB beskrev satsningen generellt som ”den största fattigdomsbekämpningen i USA på många decennier.

Den innebär särskilt följande:

– Pengar direkt till de flesta amerikanska familjer.

– Förbättrad arbetslöshetsersättning.

– Utvidgad nödhjälp med mat.

– ”Child Tax Credit” – ett nytt system som garanterar en minimiinkomst för föräldrar som lever med barn. 93 procent av alla amerikanska barnfamiljer kommer att få månatliga checkar på 300 dollar per barn, oavsett hur många barn som fanns i familjen.

Michael Barbaro framhävde de nya ”barnbidragen” som det mest omvälvande i hjälppaketet. Han betonade särskilt att föräldrarna kan använda bidragen helt efter sina egna prioriteringar.

– Till mat på bordet, för att betala kidsens musiklärare eller ta dem ut på pizza. Det är deras pengar.

För en trebarnsfamilj innebär det här ett årligt stöd på 11 000 dollar.

För låginkomsttagare innebär det särskilt stora förändringar – utan att reducera andra förmåner som matkuponger.

Det finns en inkomsttröskel i systemet, men den ligger högt, i synnerhet jämfört med svenska förhållanden. Två föräldrar som tillsammans tjänar 150 000 dollar (eller 1,2 miljoner SEK/år) får reducerad eller ingen hjälp.

Lyssna gärna på den 20 minuter långa podden, den finns här:

I Svenska Dagbladet kommenterar Malin Ekman hjälppaketet:

”En första seger för Biden som gick till val på att ta USA ur covidkrisen. 

Ett första steg i hans ambition att stöpa om sig till en 2020-talets Roosevelt, en landsfader som investerar nationen ur krisen.

I räddningspaketet ingår direktutbelningar till stora delar av befolkningen, utökat stöd till arbetslösa, hyreslättnader till utsatta, hjälp till skolor att återöppna, vaccindistribueringsprogram och stöd till delstater som råkat illa ut.”

Hon betonar att satsningen har flera funktioner. Den vill ge ett rejält stöd till alla de amerikaner som råkat illa ut under krisen och samtidigt ge avgörande stimulans till den amerikanska ekonomin. Därtill göra något åt den växande ojämlikheten.

Börsen har under pandemin nått all time high medan åtta miljoner amerikaner försatts i fattigdom.

70 procent av amerikanerna stöttar räddningspaketet, enligt en ny undersökning från Pew Research Center. Men visst finns det svårigheter. Ändå är det en väldig satsning med ambitionen att förändra USA till ett mänskligare samhälle. Återstår att se hur det kommer att lyckas.

På torsdagskvällen kommer Joe Biden att hålla sin första presskonferens som president.

Otto von Friesens bilder växer i betraktarens öga

Flytta hemifrån. Foto: Otto von Friesen. Ur hans bok ”Det tredje ögat”.

Att fotografera är att se.  Kameralinsen är också ett öga, ett tredje öga, skriver författaren och fotografen Otto von Friesen i efterordet till sin personliga fotobok ”Det tredje ögat” edikt.

I vår tid hålls mobiltelefonens kamera vidöppen mot Facebook och Instagram. Dess bilder från våra liv definierar ofta vad vi gör och vem vi vill vara, som skuggor av det nyss upplevda.

Otto von Friesen.

Ottos bok är något annat, ett personligt urval bilder från ett liv bakom kameran. De flesta fotografierna i boken är i svartvitt och tekniskt sätt reliker från den silverbaserade fotografins tid. De är framtagna i ett mörkrum. Vi som varit med minns dofter och upplevelser från mörkrummens magiska platser. De kan vara specialbelysta för att framhäva effekter, är fixerade och sköljda, torkade i en press, monterade. Kopiorna är framtagna med en känsla och teknik som krävde erfarenhet och speciell yrkesskicklighet.

De som inte framkallade och kopierade själva fick lämna in sina rulllar. Kodak hade som slogan ”Press the button and we’ll do the rest”, som min kompis fotografen Yngve Baum ofta påminde om. I de digitala kamerornas och telefonernas tid gäller andra kriterier, ofta att ur flöden av bilder, välja vilken som råkat bli bäst.

Fast visst, grunden är densamma, den fotograferandes förmåga att se bilden innan pekfingret mot avtryckaren slutligen frusit ett stycke tid, om inte för evigheten, så en bit på den vägen.

Den allra första bilden i boken, ”Flytta hemifrån”, visar ett barn och en soptunna på en bakgård, en pojke med sammanbiten min och en liten väska, som om han är på väg att rymma hemifrån. Är det Otto som liten, undrar och hoppas jag? 

Fast egentligen spelar det ingen roll. Pojken ska inte flytta hemifrån. Eller? Jag kan inte tro det. Den talar till mitt omedvetna, signalerar uppbrott, rymma, ge sig ut i livet – och bär på en gåta som är något annat än vad jag tror. Det är allt jag kan veta.

”Det tredje ögat” är betraktarens bok. Jag ser bilderna med mina förväntningar och fördomar, jag nalkas bildernas gåtor, som saknar svar – för den som inte ihärdigt frågar ut fotografen, om han nu ens själv minns situationen och avsikten när en viss bild togs. Därmed skulle man kunna säga att bilden fått ett eget liv, i betraktarens blick och bortom fotografens intentioner.

Bokens bilder saknar tidsangivelser och för det mesta anges inte platsen där de tagits. Det är bilder tagna under ett långt liv, från olika livsåldrar, på resor men också hemmavid. Jag ser dem, lägger in mina egna referenser i mitt seende, tolkar form och innehåll, berörs.

Krukmakare Hugo Anderberg. Foto: Otto von Friesen.

Genom en ”innehållsförteckning” med tumnagelsbilder sist i boken med ett eller ett par ord till varje bild ges lösa ingångar till vara bild.

Det är också en osedvanligt vacker bok, tryck på matt papper med linnepärm.

Jag gillar”Drömmen om en båt, bokens omslagsbild, en träbåt upplagd på land på en bakgård, där tvätt i bakgrunden hänger på tork, nära några tunnor och utedass. Den ser ut att ha varit med om en hel del på haven och behöver väl fixas till innan nästa färd.

Fotnot: Otto von Friesen är min vän och jag har till hans bok skrivit en eftertext, ”I betraktarens öga”.

Drömmen om en båt. Foto: Otto von Friesen. Ur hans fotobok ”Det tredje ögat”.

Sanning eller illusion, Tombuteljer och lögner

Reine Brynolfsson, Maria Kulle, Kajsa Ericsson och Gustav Berg – i Edward Albees moderna klassiker ”Vem är rädd för Virginia Woolf”, som på fredagen hade premiär på Helsingborgs stadsteaters Lilla scen, där den spelas som arenateater.

”Who’s Afraid of the Big Bad Wolf?” sjunger man i en tidig Disneyfilm från 30-talet. I den amerikanske författaren Edward Albees ”Vem är rädd för Virgina Woolf? spelar den brittiska författarinnan Virginia Woolf ingen roll. Det gör däremot Disneys stora stygga varg, som en markör för hur svårt det kan vara att leva som människa och alldeles särskilt vad kärlek och tillit innebär. Tillvarons hotande vargar, förvandlar kärlek till hat, ömhetsbetygelser till förolämpningar och baktaleri.

Albees moderna klassiker hade urpremiär 1962 och sattes samma år upp på Dramaten av Ingmar Bergman. Dramat premiärvisades på Lillan i Helsingborg på fredagskvällen i Eva Dahlmans starka föreställning, med extra allt. Det medelålders akademikerparet Martha och George (Maria Kulle och Reine Brynolfsson) har varit på fest hos universitetets rektor och bjuder en yngre lärare och hans fru, Nick och Grynet (Gustav Berg och Kajsa Ericsson), på efterfest. Denna börjar klockan två på natten och fortsätter till gryningen, vilket är lika länge som föreställningen varar, tre och en halv timme.

Albees dialog är ett ordfyrverkeri, som ställer stora krav på skådespelarna. Det slår nära nog oavbrutet verbala gnistor från scenen –och det som sägs högt är som ett drivande isbergs topp med frostiga sjok av svårfångade undertexter.

Maria Kulles Martha, häxa och madonna, sliter verbalt sin man i stycken som en varg frossar på ett rivet får. Hennes avgrundsskratt får håret att resa sig hos oss i publiken – trots att det också rymmer en djup kärleksförklaring. Reine Brynolfssons George är mannen i hennes liv, allt annat är otänkbart. Ändå driver paret sina svarta ”lekar” med varandra till sin yttersta spets. George ger igen för full hals, han ljuger och gör henne illa med sitt snack och pladder. Han driver det mesta till sin yttersta spets.

Maria Kulle och Reine Brynolfsson gör tillsammans och var för sig suveräna rollinsatser, medryckande och drabbande teater. Jag sitter på helspänning under treaktaren, som trots sin tilltagna speltid inte är en minut för lång.

Albees drama är ett kammarspel med bara fyra personer på scenen och en enda scenbild (av Lehna Edwall). Det yngre paret Grynet och Nick spjärnar till en början emot när de dras in i Marthas och Georges svarta förförelsekonster –men spelar snart med.

De blir brickor i ett erotiskt äta eller ätas och bidrar till att det för publiken blir ”en riktigt angenäm afton”, som någon på scenen uttrycker det när paren skiljs åt.

Dramat uppförs på en fyrakantig arenascen, med publik på fyra sidor. Det är en effektiv spelplats, som kan påminna om en boxningsring. Med soffor i två av hörnen, en fåtölj i det tredje, en dignande barvagn med flaskor som snabbt blir tombuteljer eller krossas och så en rejält tilltagen säng i mitten, förstås, ”vägen till mannen hjärta går genom hustruns underliv”, säger någon.

Det dricks mycket under föreställningen, hämningar brister, gränser till det otillåtna korsas. Säkert har Lars Norén låtit sig inspireras av Edward Albee. Det är teater på riktigt, teater som jag tar till hjärtat.

Vi var 49 priviligierade som såg den tryggt coronasäkrade premiären.

Reine Brynolfsson, Kajsa Ericsson, Gustav Berg och Maria Kulle i ”Vem är rädd för Virginia Woolf” på Helsingborgs stadsteater.

Trumps Angrepp på posten i USA hotar valet i november

Louis DeJoy, Minister med ansvaret för USA:s nationella post och hängiven Trumpanhängare har gett order om stora nedskärningar av den amerikanska posten, med förbud mot övertid och nedmontering av postsorteringsmaskiner. Nu hörs protester från hela landet.

Under många år har det republikanska partiet i USA gjort allt man kunnat för att försvåra möjligheterna att rösta för de amerikanska minoriteter där många av tradition röstar på demokraterna.

Det senaste är att Louis DeJoy, minister med ansvaret för USNP, USA:s nationella post, har gett order om stora besparingar. Han har bland annat utfärdat förbud för övertidsarbete och genomfört personalnedskärningar, med försenad postutdelning som följd. Han har också låtit montera ner postsorteringsmaskiner och tagit bort mängder av brevlådor.

DeJoy utnämndes till postminister för knappt två månader sedan. Han har gett väldiga bidrag till det republikanska partiet och är en hängiven Trumpanhängare.

Upprörda amerikaner protesterar mot nedskärningarna av posten utanför Louis DeJoys hem i Washington.

Trump har återkommande attackerat systemet med poströster, som han (lögnaktigt) hävdar möjliggör valfusk. Men för många är poströstning den enda möjligheten att rösta under den pandemi som i USA hittills har skördat mer än 168 000 döda.

På lördagen protesterade upprörda amerikaner utanför Louis DeJoys hem i Washington. De motsatte sig de stora nedskärningarna av posten, som kan komma att påverka presidentvalet i november.

En som också protesterade var förre presidenten Barack Obama:

– Min fråga är hur republikanerna kan vara så rädda för att människor vill rösta att man är beredda att montera ner grundläggande viktig infrastruktur för det amerikanska samhället.

Obama uttryckte också en allmän oro över förutsättningarna för presidentvalet i november och hur den nuvarande administrationen hotar demokratin.

Julian Zelizer, kommentator för CNN, reagerar mot Trumps attacker mot den amerikanska posten i en opinionsartikel på CNN:s sajt. Han menar att den förre presidenten har en viktig funktion inför det stundande valet. Som en röst som många lyssnar på kan han övervaka USA:s institutioner och slå larm också i andra fall när den demokratiska och valmässiga infrastrukturen utses för press och hotas.

Donald Trump sätter sig skamlöst över grundläggande demokratisk anständighet i attacken mot den amerikanska posten. Världen kan vänta sig mer av liknande utspel inom de kommande dryga två månaderna.

Trumps och Louis DeJoys attacker mot den amerikanska posten uppenbarades först när fackföreningsledaren Kimberly Karol i en intervju berättade att högarna av post snabbt ökade på många postkontor samtidigt som nödvändiga maskiner monterades ner.

HÖGA Vinster och dödstal hos ”ANSVAR&OMSORG”

Vårdkoncernen Ansvar&Omsorg, där omkring 50 personer kan ha dött av Covid-19 på två äldreboende, drivs med stora vinster, rapporterade Allt i Politiken den 13 maj. Företaget är helt svenskägt och delade förra året ut 14,6 miljoner till ägarna.

21 april anmälde Kommunals huvudskyddsombud bristerna i arbetsmiljön på Berga äldreboende till Arbetsmiljöverket efter att 27 boende där ska ha avlidit och halva personalstyrkan varit sjukskriven.

Detta var alltså för snart en månad sedan. Vad har hänt på äldreboendena Berg och Bergsund sedan dess, undrar jag, eftersom företagets VD vägrar att lämna ut uppgifter på antalet smittade och döda på vårdkoncernens boende.

Äldreboendet är en del av omsorgskoncernen Ansvar & Omsorg. Vd:n Sakarias Mårdh, är kritisk till anmälan.

– Vi har inte samma bild av hur det ser ut. En anmälan är inte alltid en enda sanning. Och det är inte heller Arbetsmiljöverket som kommit med de här synpunkterna utan en person på Kommunal säger Mårdh till lokaltidningen Mitt i.

Han vill inte kommentera antalet avlidna med hänvisning till sekretess.

– Det är klart att det är tragiskt men jag kan inte kommentera summan, säger Mårdh till SVT.

Elisabeth Antfolk, sektionsordförande i Kommunal, skriver i tidningen Kommunalarbetaren att chefen krävde att personalen skulle komma in och jobba trots hosta och huvudvärk med hot om uppsägning på grund av arbetsvägran.

På sin hemsida skriver Ansvar&Omsorg att företagets mål är att ”förmedla värme, omtanke och trygghet”. 

Men det finns också ekonomiska aspekter.

2018 köptes fem bolag varav tre med äldreomsorg. Företagets vinst ökade till 26,5 miljoner efter skatt, sedan 33 miljoner förts över till moderbolaget, som koncernbidrag från dotterbolagen. A&O omsätter 500 miljoner.

Omsorgsbolag samlar ofta vinstmedel i ägarbolag i stället för att låta pengarna stanna i verksamheten, skriver Allt i Politiken. Detta kan ses som ett alternativ till vinstuttag.

I sin årsredovisning ” skriver A&O i Sverige om goda framtidsutsikter, sedan Riksdagen i juni 2018 röstat ner Välfärdsutredningens förslag om vinsttak för företag inom vård- och omsorg, vilket var positivt för branschen som helhet”. 

Bilderna: a)VD Sakarias Mårdh träffar boende i en av A&O:s verksamheter. (från A&O:s hemsida, collage AiP)

b) I Örkelljunga driver A&O profilboendet Solhaga (bilden) som ”vänder sig till personer som har demenssjukdom med framträdande personlighetsförändringar och till personer med psykiska funktionsnedsättningar och som önskar en säker och trygg miljö där de kan bo och utvecklas.

Verksamheten har 54 lägenheter i en hemlik miljö beläget i natursköna Skånes Fagerhult. Generösa gemensamhetsutrymmen och möjlighet till parboende finns”.

Bilderna och textunderlaget från från Ansvar&Omsorgs hemsida.

BLIR ALI UNDERSKÖTERSKA ELLER UTVISAS HAN?

Ali Zardadi tar studenten i juni och är då färdigutbildad undersköterska. Men han har bara tillfälligt uppehållstillstånd. Han han inte fått fast jobb ett halvt år efter studenten blir han utvisad. Fotomontage ETC.

”I juni tar jag studenten. Då blir jag utbildad undersköterska och förhoppningsvis en framtida universitetsstudent. Men det är inte säkert att jag kommer att få jobba inom vården nästa år, och inte heller att jag kommer att få plugga på universitet. Det är vad dagens lagstiftning om kraven för permanenta uppehållstillstånd för gymnasielever innebär för oss som nu tar studenten.”

Så skriver Ali Zardadi i en debattartikel i Dagens ETC. Ali kom till Sverige som ensamkommande 2015. För att han ska få stanna i Sverige krävs att han har ett fast jobb som undersköterska senast i december, eller sex månader efter det att han tagit studenten.

Han är bedrövad och fortsätter:

”Som dagens lagstiftning ser ut idag kommer jag, ”en utbildad undersköterska som drömt om att blir en nyttig människa för samhället”, att behöva lämna Sverige. Jag är en individ som ofta glöms bort bakom siffran. Om dagens lagstiftning inte ändras kommer fler ungdomar som efter bara fyra – fem år i Sverige tagit examen och är undersköterskor, byggjobbare, fordonsmekaniker, barnskötare med mer att utvisas från Sverige, liksom blivande läkare, jurister och sjuksköterskor.

Det är hög tid att åtgärda lagstiftningen. Både för vår och samhällets skull.”

Ali Zardadi har varit i Sverige sedan 2016. 2017 gav han ut boken ”Ängeln och Sparven”. Han är en av många tusen ensamkommande asylsökande, de flesta från Afghanistan, som befinner sig i en extremt pressad situation.

Raul Wallenberg Academy tilldelade honom 2018 utmärkelsen Ungt Kurage. Efter många års intensiva studier och yrkesutbildning riskerar han och många av de andra att utvisas, till följd av stelbenta och orimliga regler.

Coronakrisen innebär för Ali Zaradi och för andra i hans situation en oförutsägbar arbetsmarknad under omständigheter som han inte kan råda över. Samtidigt finns det ju ett långsiktigt stort behov av undersköterskor i vårdens Sverige, också i de tider post Corona som vi i dag knappast vågar drömma om.

I en debattartikel i Aftonbladet (29/4) skrev Maria Malmer Stenergard, migrationspolitisk talesperson (M), att ”Det enda rimliga är att utvisa ungdomarna” under rubriken ”Därför säger vi nej till gymnasieamnestin”.

Hur gick det till att Sverige blev ett så osolidariskt land. Den grupp ensamkommande som Ali tillhör borde tvärtemot vårdas generöst. De kan tillföra mycket både i Sverige och i sitt gamla hemland – om de en dag i framtiden väljer att återvända till ett fredligare Afghanistan.

Sverige har dessutom en skuld till Afghanistan och afghanerna. Sverige har för mångmiljardbelopp under många år deltagit i USA:s krig i Afghanistan också i offensiva så kallade ”fredsframtvingande aktioner”.

Det har i realiteten bidragit till än mer krigsförstörelse och död. Att behandla de ensamkommande afghanerna i Sverige inkännande vore ett sätt att något lite börja återbetala på den skulden.