Kategoriarkiv: Indien

En tsunami av coronadöda i USA

USA har nu flera fall av coronasmittade än Europa, Indien och Kina tillsammans. Den 24 juni registrerades i landet 41 000 nya smittade, vilket är ett kusligt rekord. Till skillnad från andra länder har kurvan i USA inte blivit flatare utan fortsatt att öka.

Vad innebär det att 41 000 nya smittade noterats på en enda dag? En jämförelse kan belysa frågan. Samma dag noterades 15 000 nya fall i Indien och 16 000 i alla Europas länder, Ryssland inräknat. Kina hade bara 13 nya fall av smittade.

Europas befolkning är 740 miljoner, Indiens 1.35 miljarder och Kinas 1.4 miljarder. Tillsammans lever i dessa länder ungefär hälften av jordens befolkning.

Som en jämförelse, USA:s befolkning är 330 miljoner. Den här återgivna statistiken visar att USA på en enda dag hade flera nya coronavirussmittade än halva planetens befolkning sammantagen.

Jag läser en faktanoga artikel i Medium Daily Digest, skriven av Umair Haque. Uppgifterna är kusliga, men inte oväntade. Landet saknar en sammanhållen och fungerande nationell strategi för att bekämpa smittan. En dysfunktionell och arrogant självupptagen president arrangerade nyligen ett massmöte i Tulsa Oklahoma för att stärka sin position inför presidentvalet i november. Mötet blev ett publikt fiasko. Ännu har jag inte sett några rapporter om smittospridning till följd av mötet.

Till det kommer att klassklyftorna i USA är så stora att de fattigaste i befolkningen varken har råd att stanna hemma från jobbet, än mindre möjlighet att uppsöka en läkare eller ens testa sig. Dessa grupper omfattas ofta inte heller av den sjukförsäkring som brukar kallas Obamacare och som Trump och republikanerna under alla år velat slå i spillror.

USA:s behandling av coronakrisen har varit ett fuskarbete, skriver Umair Haque. Han menar att siffrorna är så stora och surrealistiska att de flesta amerikaner ännu inte förstår innebörden av dem. Han fortsätter:

”Jag klandrar dem inte. Detta är en katastrof som rör sig snabbare än människans kapacitet att verkligen förstå dess konsekvenser.”

I hela världen finns i dag 9,6 miljoner rapporterade coronafall. USA ensamt står för 2,5 miljoner eller 26 procent av alla fall, trots att det i USA bara lever fyra procent av jordens befolkning.

Detta är inte bara en av de värsta sjukvårdskatastroferna i historien, det är det allra värsta, betonar Umair Haque.

Vad kommer att ske nu, fortsätter han. Europa har med några få undantag (dit Haque räknar Storbritannien och, menar jag inkorrekt Sverige) genuint skapat en flat kurva över pandemins förlopp. I Europa har det handlat om smittspårande, en samarbetsvillig befolkning och medvetet ledarskap.

USA har förhållit sig precis tvärtom. Först förnekade Trump, sedan minimerade han, därefter rekommenderade han folk att dricka rengöringsmedel, därefter drev han igenom att USA lämnade WHO. I sommar försöker han på alla vis slita sönder de sjukförsäkringar amerikanerna har och upplöser testcentra för coronavirus.

USA:s kurva över smittoutvecklingen är helt annorlunda än de europeiska ländernas. USA:s första våg har aldrig kulminerat och gått ner – och nu har denna våg utvecklats till en väldig tsunamivåg.

Är det så här den amerikanska civilisationen, känd för sin brutalitet och grymhet, kommer att gå under?

Donald Trump på vad som skulle blivit ett massmöte i Tulsa Oklahoma, men blev ett publikmässigt fiasko och därtill ett evenemang med stor risk för smittspridning.

Cinemateket strömmar Marguerite Duras mästerverk ”India song”

Marguerite Duras fascinerande ”India song” visas under en vecka strömmade av Cinemateket i Stockholm. Institutionen håller corona-stängt för sin ordinarie verksamhet till den 11 augusti men visar nu gratis strömmade kvalitetsfilm, en ny film i veckan, och öppnar därmed verksamheten för oss som bor utanför Stockholm.

India Song (från 1975) visas nu i en otroligt vacker restaurerad version t o m tisdag 9 juni. Den utspelar sig i Calcutta i det koloniala Indien på 1930-talet, men lär vara inspelad i ett franskt slott och dess omgivningar. Vi får aldrig se en skymt av Indien, annat än genom en indisk betjänt i turban.

Det handlar om passion och omöjlig kärlek, om besvarad åtrå, svartsjuka, livsleda.

Diplomathustrun, spelad av Delphine Seyrig, åtrås av både en ung britt som offrat allt för henne och av en besinningslöst förälskad vicekonsul.

Ett genomgående tema är skuldkänslor hos de som lever i det koloniala Indiens överdåd, i stark kontrast till indiernas villkor.

Filmen utspelar sig inomhus i slutna världar. Stora speglar spelar avgörande roll. Personerna vi ser är stumma. Vi hör kommenterande röster från personer som inte syns i bild. Röster och bilder är inte synkroniserade.

 Det man minns bäst från India Song är de olika rösterna, heter det i Cinematekets presentation av filmen; ”tiggerskan vi aldrig får se, vicekonsulns skrik (det mest hjärtslitande manliga skriket i filmhistorien, ett skrik som aldrig tycks ta slut), och Duras egen karaktäristiska röst. Denna besatthet av ordet har delvis härletts ur hennes bakgrund. Marguerite Duras, född och uppvuxen i franska Indokina, föredrar ljudet framför den representerande bilden – en bild som har dominerats av den vita manliga blicken.”

Filmen hyllades i New York Times efter nypremiären i april 2020. Recensent beskrev filmen som ”ett mästerverk av ”hypnotisk minimalism” – och citerade också hur samma film sågades i NYT av Vincent Canby (not a fan) som en ”fyra näsdukars melodram”.

 Jag själv såg om filmen och är helt fascinerad, vilka bilder, vilken stämning, vilken musik! India song är en film full av gåtor, språk, speglar och reflektioner!

Fotnot: Cinematekets nästa strömmade film är Alain Resnais Hiroshima – min älskade (från 10/6), som är skriven av Marguerite Duras.

Delphine Seyrig and Michael Lonsdale in “India Song.”Credit…Cité Films

”Katastrofer speglar samhällets ojämlikhet”

Graffitimålning i London. Foto: Rouzbeh Fouladi

”Kriser gör samhället synligt”, skriver idéhistorikern Anders Ekström på fredagens DN Kultur i en angelägen essä.

”I undantagstillståndet släpper politiken sina masker”, menar Ekström och ger belysande exempel från bland annat Ungern, Storbritannien och USA där ledande populistiska politiker cyniskt utnyttjat pandemin för att stärka den egna makten.

”Pandemin som nu löper som ett eldklot genom världens alla nät av sociala och materiella förbindelser ingår också i en kedja av kriser. Den blev snabbt en global ekonomisk kris och hotar i många delar av världen att slå ut i en politisk kris. 

Katastrofer speglar varje samhälles ojämlikhet och världens fördelning av välstånd. Principen är enkel: den som har minst och lever i störst osäkerhet drabbas hårdast. Länder som oftare utsätts för väderkatastrofer blir också mer sårbara för andra kriser.”

Vi kan övertydligt se detta i USA, där de fattigaste, ofta minoriteter, drabbas värst till följd av eländiga löner, ingen social trygghet, ingen sjukförsäkring. Och i Indien, där miljoner migrantarbetare vandrat från städerna tillbaka till sina hembyar, ofta över enorma avstånd.

Varje kris behöver sin berättelse, betonar Anders Ekström:

Varje kris skapar ett oavvisligt behov av jämförelser, sammanhang och mening. Att kollektivt minnas och berätta krisen är avgörande för återhämtningsarbetet. 

I det arbetet spelar historien och kulturen en viktig roll. Den fungerar som ett förråd av erfarenheter och samlad förståelse. 

Vi kommer att förändras av krisen, samhället kommer att förändrats, konstaterar Ekström: ”Kriser som mobiliserar hela samhället öppnar också ett fönster av hopp och framtida möjligheter.”

I Sverige har utsatta grupper drabbats värst. Allra värst och dödligt drabbade är de äldre-äldre på de svenska äldreboendena. Det beror inte bara på pandemin som sådan utan på decennier av drastiska nedskärningar. I städer som Stockholm och Helsingborg har ansvariga politiker både mörklagt upplysningar om smittospridning och antalet dödsfall på äldreboenden, som om de höga dödstalen där vore något normalt som vi får acceptera.

I Helsingborg är det den kristdemokratiske politikern Lars Thunberg, ordförande  i Vård- och omsorgsnämnden, som kommit att personifiera denna hållning. Genom att inte redovisa omständigheter på liv och död öppet försvårar han granskningen av det som skett och beskär möjligheterna för att krisens lokala berättelse i Helsingborg blir meningsfull.

Ytterst handlar det i hög grad om synen på de äldre i samhället, respekten för de äldre-äldres människovärde och samhälleliga rättigheter. Och om offentlighetsprincipen, fastställd i svensk grundlag.

Lars Thunberg (KD), ordförande i Vård- och omsorgsnämnden i Helsingborg.

Indiens regering privatiserar Air India och den nationella järnvägen

Trade union members shout slogans during a general strike called by various trade unions, in New Delhi, India, Wednesday, Jan. 8, 2020. Trade unions have called for a country-wide strike Wednesday to protest against what they call the ”anti-workers and anti-people” policies of the government led by Prime Minister Narendra Modi. (AP Photo/Altaf Qadri) AQX103

Masstrejk i Indien i protest mot privatiseringar, rapporterar Arbetet. Facken hoppas att 250 miljoner arbetare ska delta i en landsomfattande strejk, som med vrede vänder sig mot beslut fattade av den hindunationalistiske premiärministern Narendra Modi.

Särskilt kontroversiellt är den hindunationalistiska regeringens beslut att privatisera det nationella flygbolaget Air India, vilket fått ett halvt dussin fack med anställda som arbetar på flygbolaget att strejka. Regeringen vill också privatisera den statsägda järnvägen, ett av världens största företag, särskilt när det gäller antalet anställda. På listan står också delar av de statligt ägda bankerna.

Regeringen hotar de strejkande med att de som deltar kan drabbas av löneavdrag eller andra ”disciplinära åtgärder”.

Indien vann 1947 nationell självständighet från den brittiska kolonialismen. Samtidigt delades det brittiska Indien mellan Indien och Pakistan, som senare i sin tur delades när Östpakistan blev Bangladesh. Landet har gärna benämnts ”världens största demokrati”, efter att ha ärvt det brittiska valsystemet.

Nehru, den förste premiärministern, styrde sitt land med femårsplaner, inspirerad av Sovjet. De nationella företagen spelade en stor roll, både när det gäller att bygga indiska satelliter, producera indiska bilar och att servera indisk ”Campa Cola” i stället för amerikansk Coca eller Pepsi.

Sedan dess har mycket förändrats. Indien har haft en exceptionell ekonomisk tillväxt när marknaderna öppnats för internationell konkurrens. Men de nu aktuella privatiseringarna riskerar tillsammans med de nya antimuslimska lagar som infördes i början av december 2018 att slå sönder det Indien vi känner som demokratiskt, tolerant och i snabb ekonomisk tillväxt.

Indiens ekonomiska tillväxt har stagnerat, men är fortfarande i ett internationellt sammanhang hög, 6,2 procent per år.

Mudis kritiserade lagar gav indiskt medborgarskap till flyktingar som kommit til Indien, utom till muslimska flyktingar.

Foto: THE ECONOMIST/EPA.

Dagens Indien sett av 19 unga indiska fotografer

Anushree Fadnavis visar i sin bildserie Traindiaries miljöer avsedda endast för kvinnor.

19 unga indiska fotografer visar under sommaren på Landskrona museum utställningen ”Landskrona foto view: India”. Bakom den står Niclas Östlind och Niyattee Shinde som valt ut de medverkande fotograferna, några av dem hade kommit till vernissagen i fredags.

Landskrona Foto har under en följd av år haft ett återkommande landstema, där man på en utställning introducerat fotografer från ett givet land. De första åren stod europeiska länder i fokus. Förra året handlade det om Chile och nu alltså om Indien.

Det har sagts att journalister och författare som skrivit om Indien, använt subkontinenten som en spegel för att förstå saker hemma i Sverige, som ”det annorlunda” mot vårt ”normala”. Detsamma gäller nog också många foton som tagits av västerlänningar som rest i Indien, där det exotiska och avvikande, tiggare, tempel, tigrar och ormtjusare typ, får ta stor plats.

Utställningen i Landskrona visar uppfriskande fram andra sidor av Indien. I sitt förord till den imponerande katalogen berättar de båda kuratorerna att man haft ett dubbelt syfte i valet av fotografer och bilder. Man har både velat ge en bred bild av den samtida fotografin i Indien och samtidigt också belysa olika aspekter av samtida indiskt liv.

När det gäller den senare ambitionen är det lätt att ta till sig de visade bilderna. De människor som förekommer är oftast subjekt och medvetna om fotograferingen – också då det handlar om något så tung som bilder på människor och miljöer i ett indiskt mentalsjukhus för kvinnor.

Därmed ger utställningen en annan och bredare bild av Indien än vanligt, med inslag av både vardagligt liv och samhällskritisk svärta.

Vivek Mariappan har dokumenterat kök från hela Indien.

Vivek Mariappan från den sydindiska storstaden Chennai (tidigare Madras) har dokumenterat kök i hela Indien. Bilderna blir också en kritik av det i dag hindunationalistiska Indien och vill visa att det är ekonomiska förhållanden som skiljer människor, inte kultur, religion eller kasttillhörighet.

Gayatri Tanju från Bangalore visar sin svit ”Strictly do not kiss here” om ogifta par som för sin förbjudna kärlek tvingas till hemliga möten på udda platser.

Helt annorlunda platser visas av Anushree Fadnavis från New Delhi, som i Traindiaries fotat hur kvinnor beter sig i miljöer som är utformade för att de ska slippa utsättas för manliga blickar eller provokationer, som kvinnokupén på tågen, som ger kvinnor en känsla av frihet.

Saumya Khandelwal har arbetat med ett kontroversiellt ämne, barnäktenskap. Hon har arbetat i ett normandiskt område nära gränsen till Nepal, där var fjärde flicka gifter sig för arton års ålder, vilket är den legala minimiåldern för hela Indien.

Landskrona Fotos satsning på indiska fotografer och deras bilder har gett rik utdelning. Det är en ovanligt nyanserad och mångfasetterad bild av Indien som förmedlas på en utställning med ett rikt bildmaterial, värt flera besök. Åtminstone jag själv tänker återkomma.

Bröllopsceremonier för 14-åriga Muskaan. Foto: Saumya Khandelwal.

Utställningen pågår till 16 oktober. Öppet lö 10 – 17, ti – fre och sö 12 – 17.

Mot en asiatisk värld

Foto: Heiko Junge/TT

Redan år 2025 beräknas halva världsekonomin häröra från länder i Asien, skriver fyra forskare på DN Debatt, Henrik Chetan Aspengren, Björn Jerdén, Andreas Johansson och Marina Svensson.

De utgår från Utrikesdepartementets globala analys Strategiska trender i globalt perspektiv 2025: en helt annan värld?, där det bland annat heter:

”Asiens ökande betydelse i den globala politiska ekonomin är en av de mest grundläggande och snabba förändringarna sedan millennieskiftet. Asiens andel av global BNP har ökat från 31,9 % 2000 till 42,6 % 2013. Enligt den senaste prognosen från Inter- nationella valutafonden (IMF) kommer Asiens andel att ligga runt 47 % 2019. 2025 kommer Asiens sammanlagda BNP att överstiga hälften av världens totala BNP, samtidigt som regionen då har cirka 59 % av världens befolkning (FN).”

Redan nu kommer världens bäst presterande skolelever från asiatiska länder, slår artikelskribenterna fast. I länder som Kina, Japan, Sydkorea och Singapore ägnas varje vaken stund till studier när gymnasiet går mot sitt slut. I Kina tar varje år nio miljoner elever inträdesprovet till universitetet.

Hur ska vi förhålla oss i en förändrad värld? I artikeln pekar författarna på bättre kunskaper om Asiens språk, samhällen och politiska system som en nödvändig förutsättning.

Men i dag behandlas de asiatiska länderna inom forskningsvärlden som kuriosa, bara två procent av svensk forskningsfinansiering inom humaniora och samhällsvetenskap går till Asieninriktade projekt.

Detsamma gäller studier i asiatiska språk och kulturer. Antalet studenter som läser kinesiska har sjunkit med nästan en tredjedel sedan toppåret 2012. För hindi har studentantalet halverats från en redan låg nivå.

Ekonomiskt är förändringarna i Sverige redan påtagliga. Svenska företag har stor och ökande närvaro i Asien. Ericsson sysselsätter i dag fler människor i Indien än i Sverige. Intresset är ömsesidigt. Antalet anställda vid asiatiskt ägda företag i Sverige ökade med nästan 350 procent mellan år 2000 och 2017.

Risk för krig mellan Indien och Pakistan?

Deltagare i en manifestation i New Delhi till stöd för de indiska flygattackerna mot mål på den pakistanska sidan i Kashmir. Foto: Altaf Qadri/AP/TT

De senaste dagarnas ömsesidiga krigiska utspel mellan grannländerna och kärnvapenstaterna Indien och Pakistan väcker oro och obehag. Än så länge verkar det mest röra sig om ett propagandakrig. Men saker kan gå överstyr. Det finns extrema krafter i båda staterna. Och det finns alltså kärnvapen.

Självmordsbombare från den hårdföra islamistiska gruppen Jaish-e-Mohammed detonerade en lastbild med sprängämnen på huvudvägen mellan Srinagar i Himalaya och Jammu på slätten, delstatens båda viktigaste städer. Attacken riktades mot en indisk militärkonvoj med 2500 soldater. 40 av dem dödades.

Indiens premiärminister Narendra Modi svarade med en uppskruvad retorik: ”Det indiska folket blod kokar. Vår grannland som isolerats internationellt inbillar sig att de genom sådana attacker kan destabilisera Indien, men de misstar sig.” Modo leder hindunationalistiska BJP,  Bharatiya Janata Party. 

Indiens finansminister, Arun Jaitley, hävade att det fanns uppenbara bevis för att den pakistanska regimen var direkt inblandad i den grymma terroristattacken och sa ”att alla diplomatiska medel kommer att användas för att isolera landet”, skriver The Guardian.

Händelserna i Kashmir kan skapa antimuslimska känslor i Indien – och därmed gynna regerande BJP. De som kan drabbas är Indiens miljoner inhemska muslimer.

Attacken mot militärkonvojen besvarades av den indiska armén med flygbomber mot vad den indiske utrikesministern Vijay Gokhale beskrivit som den pakistanska terroristgruppen Jaish-e-Mohammeds största träningsläger i Kashmir.

Den pakistanska armens talesman generalmajor Asif Ghafoor, hävdade i ett tweet på tisdagsmorgonen att attacken riktats mot ett skogsområde utan några skador på infrastruktur eller människor. Pakistans premiärminister Imran Khan sa i sin tur att alla uppgifter om ett pakistanskt träningsläger var helt uppdiktade:

”Flygattacken har gjorts för hemmaopinionen som ett propagandanummer inför det kommande valet, på ett sätt som skadar freden och den regionala stabiliteten.”

När det brittisk-koloniala Indien upplöstes 1947 skapades två självständiga stater, Indien och Pakistan. Kashmir tillföll Indien, eftersom den lokala maharajan var hindu, vilket för engelsmännen var viktigare än att befolkningsmajoriteten var muslimsk.

Hittills har tre krig utkämpats mellan Indien och Pakistan 1947, 1965 och 1999. Krigen har också negativt påverkat muslimernas ställning i Indien.

Indian fighter jets have crossed the ‘line of control’ in Kashmir and attacked ‘terror camps’ in a rare ratcheting up of tensions with Pakistan. Photograph: Prakash Singh/AFP/Getty Images.


Ny Boforsskandal med kinesiska RESERVDELAR

Indiska boforskanonser. Foto: Times of India.

Svensk vapenexport skapade ett nytt ord i det indiska språket hindi och i indisk engelska. Efter Boforsskandalen kom ordet ”bofors” att betyda ungefär ”lurt”, ”skumt”, ”korrupt”. Det här verkar skumt blir alltså ”There is someting bofors in it”.

De senaste dagarna har en ny Boforsskandal skakat Indien, rapporterar Times of India.

Sarada Charan Khatua, en 45-årig avdelningschef, vid Gun Carrage Factory i Bhopal (i delstaten Madhya Pradesh) förhördes av CBI, den indiska säkerhetstjänsten, efter uppgifter om att kinesiska reservdelar använts till indska Boforskanoner. En vecka efter förhöret försvann han. Efter 19 dagar hittades hans förruttnade kvarlevor i en öken nära vapenfabriken.

Den dödes hustru befinner sig i chock och har inte kunnat förhöras. Hustruns bror, jurist i Indiens högsta domstol, hävdar att den döde mördats av ett vapensyndikat som massakrerat hans huvud. Kroppen har nu sänts för undersökning. Polisen menar att han troligen begått självmord.

Redan för två år sedan uppmärksammade Hindustan Times att Sidh Sales Syndicate levererat falska kinesiska reservdelar till Danushartillerikanonerna, den indiska versionen av Bofors Howitzerkanoner, som ”användes i stor utsträckning under Kargilkonflikten 1999. Därmed hade man gjort business på ett sätt som kringgått det indiska försvarsdepartementets ansvar för utrustningen.

Boforsskandalen följde 1984 på Svenska Freds- och Skiljedomsföreningens polisanmälan mot Bofors för vapensmuggling och brott mot vapenexportlagen, efter avslöjanden av visselblåsaren Ingvar Bratt. Den 22 december 1989 dömdes Bofors-direktörerna Martin Ardbo, Lennart Pålsson och Hans Ekblom till villkorlig dom för varusmuggling.

Riksrevisionsverkets rapport visade senare att Bofors betalat ut minst 260 miljoner kronor till ett företag i Schweiz. De anklagade direktörerna kom lindrigt undan och behövde bara betala konstnåderna för sina egna försvarsadvokater.

I Indien ledde skandalen till att Rajiv Gandhi och Kongresspartiet förlorade parlamentsvalet i november 1989. 

I det så kallade Kargilkriget i Kashmir 1999 besegrade Indien Pakistan. Båda sidor led stora förluster. Många menade att Boforskanonerna spelade en avgörande roll.