Pandemin och vårdhaveriet

Antalet sjukhussängar i dagens Sverige är lägst i hela OECD, 2,2 sängar per tusen invånare, mot mer än det Foto: Bertil Ericson / TT

Pandemin synliggör vårdhaveriet, skriver Karin Rosenqvist, ordförande i FiB/K, med ett förflutet inom socialtjänsten, i nya numret av FiB/Kulturfront, 1/2021.

Det som på ekonomispråk kallas New Public Management (NPM) förvandlade på några år vården till en marknad, där allting har ett pris och där kostnadsberäkningen av priset styr vården och verksamheten.

•• Det är stora förändringar som drabbat och utarmat vården under de senaste decennierna. För 25 år sedan (1994) fanns i Sverige 5,5 sjukhussängar per tusen invånare. I dag är samma siffra den lägsta i hela OECD, 2,2 sängar per 1000 invånare. Mer än hälften av alla vårdplatser på sjukhusen har försvunnit. Hur gick det till?

•• ”Just in time” styr numera vården som en grundtes i NPM. ”Onödig” lagerhållning är dyr, enligt NPM. Men när en pandemi drabbar hela världen nästan samtidigt drabbas de länder som inte har skyddsutrustning, nödvändiga tester och annat.

•• De nya vårdföretagen placerar sina vårdenheter där där det är lönsamt. I Norrlands glesbygder innebär det långa resvägar till vården, mot fem minuter till fots i de större städernas centrala delar.

•• Regionernas ersättningsregler gynnar patienter med lindriga symptom. Nätläkare utan egna mottagningar gynnas. Samtidigt ökar antalet privata sjukförsäkringar – och de privatförsäkrade får förtur till skattefinansierade platser.

•• Ädelreformen som genomfördes i mitten av 90-talet innebar att kommunen tog över sociala frågor och viss vård. De äldre-äldre slipper i dag långvård och kan bo mera hemlikt. Men den medicinska vården ligger kvar på regionerna, som ofta använder sig av upphandlade tjänster. I Stockholm är det privata Familjeläkarna som ansvarar medicinskt för 70 äldreboenden, vilket skapat kusliga problem och förhöjda dödstal.

•• Lagen om valfrihet präglar dagens vård. De äldre-äldre blir därmed ”kunder” som ska välja vård, i Stockholm mellan bortåt 200 ofta mindre hemtjänstföretag. Dessa företags chefer har oftast ingen sjukvårdsutbildning. Kunskaper om basala hygienrutiner har under pandemin inte ingått i personalens kompetens. Det är billigare med timanställda som bara går in vid toppar och ofta har sämre utbildning.

Om ”valfriheten” för de äldre tas bort, skriver Karin Rosenqvist, och kommunerna drev verksamheten skulle det kunna göras säkrare och effektivare, med också särskilda coronateam.

Vi lär få leva med coronasmittan under lång tid framöver och det som skedde på vissa äldreboenden, där många gamla lämnades att dö utan ens en läkarkonsultation, var kusligt och omänskligt.

På olika håll finns trots det en begränsad vilja att erkänna vårdhaveriets roll där när det gäller det coronapandemins dödlighet bland de äldre. Vården kan verkligen inte fortsätta i gamla dödliga spår.

I ett viktigt inlägg i FiB/K:s nätdel skriver samtidigt fibbaren Jan Fredriksson kritiskt om uppgifterna att det amerikanska företaget Cerner Sverige AB har tagit fram ett nytt ett nytt digitalt journalsystem åt Region Skåne. Skåningarnas patientuppgifter, som diagnoser och recept ska framöver lagras på företagets dataservrar i Stockholm. Han skriver bland annat:

”Sjukjournaler innehåller information som kan vara livsavgörande i ett kritiskt ögonblick. Sådana handlingar skall ligga på en offentlig myndighet. Att överhuvudtaget komma på tanken att lägga ut detta på privata entreprenörer måste ju betraktas som totalt ansvarslöst. Att det dessutom är ett företag som lyder under utländsk lag, i detta fall amerikansk, gör det helt absurt.”

49 federalt dödsdömda väntar I USA på att avrättas

An activist in opposition to the death penalty protests outside the US penitentiary in Terre Haute. Photograph: Bryan Woolston/Reuters/The Guardian.

Vitmaktpresidenten Donald Trump lyckades ge order om att döda 13 federala fångar som dömts till döden. Trumps sista ”mord”, vilket annat ord kan man använda, ägde rum lördagen 16 januari i Terre Haute, Indiana, där Dustin Higgs avrättades. Fyra dagar senare flyttade Joe Biden in i Vita huset. 

Higgs försvarsadvokat såg enbart politiska skäl bakom verkställandet av dödsdomen för ett trippelmord som begicks 1996, och som den nu avrättade har förklarat sig oskyldig till. ”Den man som verkligen mördade kvinnorna”, undslapp dödsstraff”, säger advokaten.

Två dagar före avrättningen av Higgs mördades en annan dödsdömd, Corey Johnson, genom en dödlig injektion.

Trump återinförde 2020 dödsstraffet för federalt dömda fångar, som då inte tillämpats på 17 år. Under sista fasen av sitt presidentskap mördades 13 fångar i denna kategori.

I dag sitter fortfarande 49 federalt dömda fångar i fängelse i väntan på verkställandet av dödsstraff, enligt Death Penalty Information Center. En av dem är Dzhokhar Tsarnaev, som dömts för att ha kastat bomber på Boston Marathon i april 2013, då tre dödades och 254 skadades. Hans ärende ska behandlas av USA: Supreme Court, Högsta domstolen.

Dödsstraffet har länge haft en rasistisk sida. Afro-amerikaner och personer med spansk-latinsk bakgrund utgör betydligt fler bland de dödsdömda än sin andel av USA:s befolkning.

Nu vädjar två prominenta afro-amerikanska kongresskvinnor i ledningen för 35 demokrater till den nytillträdde president Joe Biden att benåda samtliga 49 dödsdömda, skriver The Guardian.

Det rasistiska dödsstraffet: €9 federala fångar väntar på att bli avrättade med dödliga sprutor. Källa: Death Penalty Information Center.

Från i fredags är kärnvapen illegala

Fredagen den 22 januari är historisk. Från och med denna dag är kärnvapen illegala. De företag och länder som fortsätter att hantera eller konstruera kärnvapen bryter därmed mot internationell lag. Detsamma gäller de fonder som investerar i aktier i kärnvapenproducerande företag, vilket dessvärre har varit utbrett bland exempelvis svenska pensionsfonder.

Förbudet mot kärnvapen är ett viktigt steg mot en bättre värld, ännu viktigare än det så framgångsrika förbudet mot minor. Det senare har Sverige ratificerat, men inte kärnvapenförbudet. Efter hårda påtryckningar från flera av Trumpregimens ministrar backade Sverige och bröt mot en långvarig tradition av konsekvent FN-vänlig och kärnvapenkritisk politisk hållning.

Det började med ett brev från försvarsminister James Mad Dog Matthis (under Irakkriget var han ansvarig för den s k bröllopsmassakern med mord på många civila) till försvarsminister Peter Hultqvist och har sedan fortsatt med obehagliga hot från USA mot Sverige från en rad amerikanska nyckelpersoner, också av USA:s Nato-ambassadör Kay Bailey Hutchison och sannolikt från Trumps olika utrikesministrar, som Rex Tillerson och Mike Pompeo.

USA:s hårda påtryckningar på Sverige beror troligen på att Trumps USA ville att Sverige ska gå med i Nato – och att USA då också ska få en framtida möjlighet att upprätta baser och utplacera trupper i Sverige, så som USA i dag gör i Norge.

Det här scenariet utgör ett kusligt säkerhetshot mot Sverige, därför att det i förlängningen gör Östersjön till ett konfrontationszon mellan USA och Ryssland, där Sverige blir inblandat i ett krig som kan växa till ett kärnvapenkrig mellan de båda länderna.

ICAN har 400 medlemsorganisationer i nära 100 länder. Konventionen om förbud mot kärnvapen antogs i FN:s generalförsamling av Sverige och 121 andra stater 2017. Det har nu ratificerats av 51 och därmed blivit internationell lag.

Svenska Beatrice Fihn, generalsekreterare i ICAN, som 2017 mottog Nobels fredspris för organisationens arbete för ett förbud mot kärnvapen. Sverige var genom utrikesminister Margot Wallström pådrivande i det arbetet.

Prisade Tidskriften Balder om ”En plats på jorden”

Vinjettbild till den i höstas sända radiodokumentären om Vipeholmsanstalten i Lund, av Randi Mossige-Norheim.

Tidskriften Balder med mottotFrihet – jämlikhet – solidaritet” utsågs välförtjänt till Årets kulturtidskrift 2020”. I juryns motivering heter det bland annat:

”Den numera 45-åriga tidskriften uppmärksammar centrum i periferin, utan att skrika med. Den som läser Balder förstår att den rådande samhällsordningen inte är det enda tänkbara, att förvandling är möjligt. Genom vardagens sysslor, samtal, odling och politik, konstnärligt arbete och etiska övervägande beskrivs världen och människans storlek i landskapet.”

Balders redaktion ligger i Bjuråker nära Västerdalälven.

Jag citerar vidare ur prismotiveringen: 

Dess ”bevakning av vår samtida kultur har ett annat perspektiv än stadens. 

I tider av specialisering, koncepttänk, korridorer, ekologisk kris och utmattning, lyfter Balder blicken och söker helhetsperspektiv”.

I det sista numret förra året (Nr 4 2020) är temat ”En plats på jorden”. Infallsvinklarna är mångahanda.

I ”Här i denna dal” berättar Karin Ducander om en fattig dal i södra Frankrike, tjugo mil norr om Perpignan, en dal där ”flertalet tar steget ur det etablerade mönstret och valt att skapa sina liv på egna villkor”, ”en skön dal, där tiden porlar stillsamt och lättjefullt som en rännil efter ett lätt regn”.

Området har en tradition som hemvist för oliktänkare. Här frodades mellan 900-talet och 1200-talets mitt katarismen, vars kristna ideal var tolerans, likvärde och gemenskap.

Marie Lundquist skriver under rubriken Det hemliga såret om Alberto Giacometti och ett annat seende. I en spännande text reflekterar hon särskilt över konstnären och seendet. Vilka är hans utdragna varelser, dom kan föra tankarna till utmärglade lägerfångar? Hon ser snarare ”en människa i tillblivelse” i hans verk, ”i ständig rörelse från sitt ursprung”.

Giacomettis ateljé i 14:e arrondissementet I Paris blir “den plats på jorden” hon knyter an till. Och på en bild i anslutning till reportaget, tagen av Christer Strömholm 1986, kan vi ”kika in” i ateljén, konstnären bland penslar, trasor, mejslar och bakom dessa utdragna magra kroppar.

I en text av helt annat slag knyter Mats Ahlberg an till Randi Mossige–Norheims starka radiodokumentär med en serie reportage om Vipeholmsanstalten utanför Lund, som ända till för ett sextiotal år sedan förvarade ”sinnesslöa” barn, män och kvinnor – bortom all mänsklig anständighet.

Randi Mossige–Norheims farbror Inge var en av de flera tusen svenskar som spärrades in på Vipeholm. Många av dem utsattes där för experiment som medvetet framkallad karies som förstörde deras tänder. ”De kallades obildbara idioter, sorterades bort och låstes in. Överläkaren på Vipeholm lät plocka ut 152 av de intagnas hjärnor”, läser jag i programintroduktionen på SR/Play.

Här skildras en 13-årig pojke. Han har ”ett slött stirrande ansiktsuttryck och verkar rädd”, skriver en läkare, som också noterar att pojken ”ryggar tillbaka för en brinnande tändsticka”. Sex år senare är han blek och mager, går ner 15 kilo på ett halvår och dör. Han avled utan något tecken till lidande”, säger överläkaren som också slår fast att ”någon särskild gravsten torde inte behövas”.

Vipeholm var läkaren och den socialdemokratiske riksdagsmannen Alfred Petréns verk. Petrén hade med stöd av politiker från andra partier varit med om att driva igenom steriliseringslagar för ”sinnesslöa”. Dessa skulle inte försämra släktet genom att föda ”en mindervärdig avkomma”, som Petrén uttryckte det.

Hur var det möjligt frågar, som Mats Ahlberg och avslutar sin starka text med aktuell koppling:

”En krass blick på människovärdet, en blick som just nu plötsligt dykt upp på i princip alla äldreboenden i landet. Rösterna från Vipeholm lär oss att se varje människa som just en oskattbar människa.”

Alberto Giacometti. Foto: Christer Strömholm, 1986.

Alla svenska skolor måste ha bemannat bibliotek

Gustav Fridolin överlämnar coronasäkert sin utredning Skolbibliotek för bildning och utbildning till utbildningsminister Anna Ekström. Foto: Biblioteksbladet.

Bara två av tio fjärdeklassare tycker mycket om att läsa, enligt en stor undersökning. Det är hälften så många som genomsnittet i EU. I början av 2000-talet svarade en majoritet av eleverna i samma undersökning att de i vart fall tyckte om att läsa, idag är det färre än hälften.

Några år senare i livet för skolungdomarna är det ännu sämre. Enligt den stora undersökningen PISA är det en majoritet av de svenska 15-åringarna, som säger att de ”bara läser om de måste”. Och andelen som inte alls läser skönlitteratur minskar snabbare i Sverige än i andra OECD-länder.

I längden är det här ohållbart, skriver Gustav Fridolin, i dag folkhögskollärare, tillsammans med juristen Anna Medin och undervisningsrådet Tove Mejer i en debattartikel i onsdagens Aftonbladet. Där presenterar de sitt betänkande Skolbibliotek för bildning och utbildning, SOU 2021:3, vilket de på tisdagen överlämnade till utbildningsminister Anna Ekström och regeringen.

Uppgifterna om det sjunkande läsandet i tonårens formativa år är djupt sorgligt. Barn som växer upp utan ett levande förhållande till läsning förlorar så mycket. En anledning är säkert den digitala världens expansion. Även om de smarta telefonerna och läsplattorna till en del bygger på läsningen är det ofta av ett annat slag än det traditionella bokläsandet, e-böckerna undantagna.

Skolornas ansvar för att stimulera till läsning är avgörande. Då tänker jag inte bara på läs- och pluggläsning utan på läsning i vidare mening, inte minst av skönlitteratur.  I den nämnda artikeln heter det bland annat:

” När vi läser längre texter övar vi oss i att försöka förstå det svåra och sammansatta. Vi stannar upp och koncentrerar oss, i stället för att swipa till nästa budskap. Med all information tillgänglig i fickan hela tiden, blir de långa resonemangen som är skrivna för att hålla över tid ännu viktigare. 

När vi läser skönlitteratur sätter vi oss in i andras sammanhang, vi stärker vår förmåga att se andra människor och livsvillkor.”

I privatskolornas tid har hela skolsektorn utsatts för en osund ekonomisk konkurrens. Många friskolor har lägre lärarlöner. Skolbibliotek och matsalar har ofta sparats bort.

Den nämnda utredningen syftar mycket vällovligt till en ny skärpt skollag som gör som gör skolbibliotek av hög klass obligatoriska:

”Vi har haft regeringens uppdrag att ta fram förslag på en ny lagstiftning som garanterar alla elever likvärdig tillgång till skolbibliotek av hög kvalitet. I dag lämnar vi vårt förslag på skärpningar i skollagen och läroplanerna.

Vi vill att det uttryckligen ska framgå av skollagen att alla skolor ska ha ett skolbibliotek med både tryckta böcker och digitala medier. 

Det räcker inte med några spridda hyllor, utan utbudet ska vara samlat och hålla hög kvalitet. Det innebär till exempel att det behöver finnas både sakprosa och skönlitteratur, och böcker för olika åldrar och på olika språk.”

Man kräver vidare att skolbiblioteken ska vara bemannade, i första hand av personer med examen inom biblioteks- och informationsvetenskap. Det i sin tur kräver förstärkta högskoleutbildningar och möjligheter till vidareutbildning.

Artikelförfattarnas viktiga slutsats är att skolans uppdrag är mer än bara kunskapsförmedling:

”Skolbiblioteket är det fysiska uttrycket för skolans bildningsuppdrag, större och bredare än enbart kunskapskraven. Här växer elever till demokratiska medborgare med en vilja att förstå världen och verktyg att förändra den.”

Bild från Biblioteksbladet, om skolors nedskärningar av skolbibliotek.

Trumps beslut hotar miljoner i krigets Jemen

Bilden från Avaaz hemsida.

Vitmaktpresidenten Donald Trump undertecknade någon av sina sista dagar ett dokument som med kuslig grymhet dömer hundratusentals om inte miljoner människor i Jemen, oskyldiga kvinnor, män och barn, till svält, skriver Avaaz och fortsätter: Men vi tänker stoppa det!

FN slog omedelbart larm efter Trumps beslut att förklara Nordjemens rebellregering som en terroristorganisation. Från FN hette det att beslutet kan orsaka den värsta svält världen sett på fyrtio år: Beslutet kommer att i praktiken göra det omöjligt att sända mat, mediciner och förnödenheter till den del av Jemen där 80 procent av befolkningen lever, däribland tolv miljoner barn, i stor nöd och med behov av omedelbar humanitär hjälp.

USA:s tillträdande president Joe Biden har lovat väljarna att USA kommer att sluta med stödet till kriget i Jemen, där Saudiarabien spelar en avgörande roll. Biden kan också upphäva Trumps kusliga beslut.

Avaaz skrivelse är ställd till Joe Biden, utrikesminister Anthony Blinken och den amerikanska kongressen. Man vädjar om undertecknande och hoppas på en miljon underskrifter, hittills är det omkring 100 000 som som skrivit under:

”We urge you to do everything in your power to save the Yemeni people from starvation and help bring lasting peace to Yemen. We ask you to immediately reverse Trump’s designation of the Houthis as a ’terrorist’ organization, which is blocking life-saving food and medical aid from reaching desperate children. Suspend arms sales that fuel the conflict. Lead diplomatic and humanitarian efforts to protect civilians. Keep your promise, and end US support for this cruel war.”

Skriv under här:

https://secure.avaaz.org/campaign/en/trumps_murderous_final_act_loc/?cmiUnjb

Mordet på Kulturhotellet ännu en spark mot kulturen i Helsingborg

”Kulturhotellet stängs – ett dråpslag för kulturlivet” skrev HD:s Johan Malmberg på tidningens kultursida i lördags. Det är lätt att hålla med. Mordet på Kulturhotellet är ännu ett svek mot kulturen i Helsingborg, mot den fria kulturen utanför institutionerna och mot den så diskriminerade stadsdelen Söder.

Turerna bakom nedläggningen av Kulturhotellet är obehagliga och oprofessionella. Bakom verksamheten har stått två eldsjälar, Axel Swanstein och Peter Eriksson. Nu berättar Axel Swanstein för Johan Malmberg att kulturförvaltningens Mats Hallberg, biträdande kulturchef, i november nådigt meddelade som en total överraskning att anslaget för 2021 skulle sänkas från 1.2 miljoner till 800.000 kronor.

Det innebar att anslaget inte skulle täcka hyran på över en miljon. Beskedet kom som ”en fullständig chock” för Swanstein. Och det mindre än två månader innan verksamhetsåret 2021 började. Så kan man ju inte göra. Självklart kunde Swanstein och Eriksson inte fortsätta under sådana premisser.

Hallberg påstår att nedläggningen kom som ”en fullständig överraskning” för honom. Pyttsan? Och att ”vi ser nu också andra visa framfötterna”. Har det varit ett problem att Kulturhotellet visat framfötterna?

Hallbergs förhoppning tycks ha varit att Kulturhotellet skulle flyttat till billigare lokaler på Gåsebäck, strax intill Kulturkvarteret Portugal, en bra bit söder om Söder.

Inför 2020 kom kulturförvaltningen på att man skulle satsa ”mera på konst”. Resultatet blir nu det motsatta. Konstföreningens Galleri Konsten har lagts ner under hösten. Dunkers har ju länge sagt sig vilja satsa på fotografi (men utan egna produktioner eller kunskap). Nu försvinner Kulturhotellet vars samlingsutställningar varit en av få möjligheter för lokala/regionala konstnär att ställa ut. Behandlingen av konsten i stan är ren misär.

Hade kulturförvaltningen menat allvaret att satsa på konsten borde man tagit initiativet till en konsthall i Helsingborg. Städer som Höganäs (Krapperup), Landskrona, Lund och Malmö förstås har både kulturhus/museer och konsthallar, men inte kulturskymningens Helsingborg.

En anledning till slakten av Kulturhotellets är förstås uppdelningen av kulturens organisation i ett kulturbolag med rejält gott om pengar och kreativ entusiasm och så kulturförvaltningen – som återkommande tycks ägna sig åt lustmord på entusiastiska kulturutövare, godtyckliga nedskärningar och total brist på långsiktiga ambitioner.

Nu drabbas återigen det fria kulturlivet i Helsingborg. En annan förlorare är stadsdelen Söder. Hur det kan ske efter försäljningen av den självklara samlingspunkten Folkets hus är obegripligt. Stora förlorare på Mordet på Kulturhotellet är förstås också alla vi helsingborgare som ännu en gång drabbas av svårbegripliga nycker från kulturförvaltningen och förnyad utarmning av kulturlivet.

Kultur ska byggas upp varligt som en trädgård, inte med yxhugg.

Sedan vill jag gärna hoppas att tankarna med Kulturkvarteret Portugal visar sig vara hållbara och kreativa. Och att Dunkers någon gång återfår sin kreativa kraft och blir en levande angelägenhet igen, efter alla års misär. Men i detta Helsingborg vete fan om man vågar hoppas.

BYKVINNORNAS MADRASSER OCH KERALAS COVID19-KRIS

Lakshmi Menon, modedesigner i Cochin i den sydindiska delstaten Kerala. Hon har startat tillverkning av enkla madrasser som används i covid-19-vården, ger jobb åt bykvinnor och löser miljöproblem.

När pandemin var som värsti den sydindiska delstaten Kerala fick modedesignern Lakshmi Menon höra att varje vårdenhet för covid-19-behandling hade 50 sängar – och att det rådde svår brist på madrasser. Varje gång en patient skrevs ut brändes madrasserna av hygieniska skäl. Menon tyckte att det var slösaktigt med alla dessa kremerade madrasser.

Menon bor i ett område med många gummiplantager, nära den historiska staden Cochin på Malabarkusten, där Vasco da Gama steg i land omkring år 1500 som den förste europén. Cochin/Kochi har länge varit ett centrum för Indiens kryddhandel.

Nu används områdets gummiodlingar till stor del till att göra skyddsutrustning för pandemin, sedan det uppstått ett stort globalt behov. Menon såg berg av spill, plast och tygbitar, vid de många mindre fabrikerna av skyddsutrustning. Hon började tillvarata spillet och lät bykvinnor av det fläta mjuka ”rep” som sedan används för att tillverka madrasser av.

Genom de nya madrasserna får bykvinnorna jobb, både med att tillverka dem och med att tvätta dem. Miljön skyddas. Priset är bara hälften mot de gamla.

I Indien finns fortfarande 1.7 miljoner hemlösa som sover direkt på marken. Nu får också många av dem hjälp med egna madrasser, de första tjugo överlämnades redan i mars 2020. Man siktar också på att sälja de nya lätt hoprullbara madrasserna, som döpts till shayyas, som betyder madrass på sanskrit, till Indiens många yogacenter. 

Menon behöver inte riskera brist på råvara. Indien är nu världens nästa största tillverkare av medicinsk skyddsutrustning. Över 1000 mindre fabriker tillverkar över 4.5 miljoner enheter per dag.

När jag i The Guardian i dagarna läser om Lakshmi Menons ”shayyas” kommer jag att tänka på rörelsen ”Vetenskap till folket”, Kerala Sastra Sahitya Parishad, som jag träffade i Keralas huvudstad Trivandrum och intervjuade för min bok ”Indiens kämpande Kerala”, (Carlssons 1988). Från universiteten gick ingenjörer samman för att försöka göra något åt bylivets påfrestningar med vetenskapliga metoder. Man ville fungera ”som katalysator i en process där vetenskapen skapar social förändring”.

Det kunde handla om att ta fram mera effektiva och billiga spisar, för mycket ved användes för matlagning i hemmen. Man hade tagit fram en soldriven kokare, som fortfarande var alldeles för dyr. Sol finns det dock ingen brist på. Trivandrum/Thiruvananthapuram, ligger åtta grader norr om ekvatorn.

Jag vet inte om Vetenskap till folket finns kvar 2021, men tvivlar på det. Indien har utvecklats starkt ekonomiskt, något som skapat ekonomiska klyftor – och gjort det svårare för många projekt.

En vecka som skakar USA

I USA pågår nu intensivt arbete med förberedelser inför onsdag den 20 januari, då Joe Biden ska sväras in som ny president. Det högerextrema eller rentav fascistiska angreppet på Capitolium den 6 januari har skapat djup oro i landet. Den fråga många ställer sig är om landet kommer utsättas för nya attentat på installationsdagen i Washington, men också runtom i de amerikanska delstaternas många huvudstäder.

Bland de terrorister som angrep och tog sig in i Capitolium har nu 200 identifierats och ett hundratal arresterats. 

Bland de gripna finns dussintals vita högerextremister som fanns på FBI:s listor för eftersökta, vars närvaro den 6/1 väckte akuta frågor om säkerheten den 20/1.

Det har framkommit att det vid stormningen av Capitolium fanns planer på att kidnappa och döda kongressledamöter, kanske också vicepresidenten Mike Pence, som ju ”svek Donald Trump”. Inne i Capitolium hördes mobben skandera ”Häng Pence”. Uppgifter cirkulerar också att republikanska Trump-lojala kongressledamöter samarbetat med mobben och lämnat ut uppgifter om var enskilda demokratiska kongressmän har sina kontor.

Vid installationsceremonin på tisdag skulle ju tillträdande presidenten Joe Biden kunna bli ett mål för attacker. För att förhindra något sådant har man byggt höga staket runt såväl Capitolium som Vita Huset. Innanför staketet finns 20 000 tungt beväpnade nationalgardister för att försvara ceremonierna och med alla medel motverka varje ansats till en statskupp, vilket outtalat är vad många fruktar.

Vid tidigare presidentinstallationer har miljoner människor följt ceremonin från den stora öppna platsen nedanför Capitolium. I år kommer hela området att vara avspärrat. Besökare är inte välkomna.

Liknande problem fruktas i alla delstatshuvudstäderna. Många har också lokalt kallat in nationalgardet. 

En pensionerad flygofficer, Larry Rendell Brock, greps i söndags i Texas. Brock var en i mobben som var inne i Capitolium. Brocks avsikt var att ta gisslan eller kanske avrätta medlemmar i USA:s regering, sa åklagaren i Texas, Jay Weimer på torsdagen. 

Medan hans boss Trump förbereder en vanärad sorti från presidentämbetet ägnar sig utrikesminister Mike Pompeo med frenesi åt den brända jordens taktik, skriver New York Times i en ledare på fredagen.

Under den senaste veckan har han fattat en rad beslut vars enda avsikt är att göra livet så svårt som möjligt för hans efterträdare som utrikesminister. Han har placerat Kuba på listan över stater som stöder terrorism, han tänker peka ut Huthirebellerna i Jemen som en terroristorganisation.

Han har vidare underlättad förutsättningarna för amerikanska diplomaters kontakter med Taiwan-officiella (för att störa relationerna med fastlands-Kina)  och har deklarerat att Iran är Al Qaidas hemmabas.

Dessutom har Pompeo prisat USA:s och Trumps utrikespolitiska framgångar” i mängder av tweets, där han hyllat att USA lämnade Parisklimatavtalet, liksom USA:s sätt att bryta kärnvapenspridningsavtalet med Ryssland och Obamas avtal med Iran mot kärnvapenspridning.

Så agera en fullfjädrad politisk gangster, skulle jag vilja säga.

Pompeo var för övrigt den amerikanske politiker som nog mest av alla hotat Sverige om konsekvenserna av ett underskrivande av FN:s förbud mot kärnvapen.

Avgående utrikesminister Mike Pompeo. Illustration by The New York Times; Pool photo by Andrew Harnik.

”MEDICINSK APARTHEID”: VÄSTBANKEN OCH GAZA FÅR INGET COVID-19-VACCIN

Foto: JACK GUEZ/AFP/TT.

Israel har blivit det första landet i världen som vaccinerat över tio procent av sin befolkning mot covid-19.

Beskedet väckte stor uppmärksamhet världen över. Men det visar sig nu inte vara hela sanningen. Den israeliska regeringen har enbart vaccinerat israeliska medborgare – men inte de 3,5 miljoner palestinierna på det sedan mer än femtio år ockuperade Västbanken och än mindre har de botåt två miljonerna på Gaza fått något vaccin.

Detsamma gäller palestinska, huvudsakligen politiska, fångar i israeliska fängelser. Där har vakter liksom judiska fångar vaccinerats, men inte palestinier.

Därmed har man skapat ett rasistiskt sjukvårdsväsen, där palestinierna systematiskt diskrimineras på ett sätt som bryter mot internationella lagar.

Det motsatta gäller för de 750 000 illegala judiska bosättarna på Västbanken, som vaccineras av den israeliska regeringen – till skillnad mot sina palestinska grannar.

Allra värst utsatt är den palestinska befolkningen på Gazaremsan. Infrastrukturen för hälsovård och energi är svårt skadad av Israels mångåriga blockad med en rad förödande krig. Administrationen och distributionen av covid-19-vaccin är omöjlig utan tillstånd från Israel, med lyft embargo och reparerade elverk, för att skapa kyl- och lagringsmöjligheter för vaccinet.

I Israel och av Israel ockuperade eller kontrollerade områden ges nu vaccin i de områden med lägst pandemirisk, medan de områden som har högst smitta lämnas ovaccinerade. Det är djupt orättvist och osäkert för både palestinier och israeler.

Dessutom har Israel enligt internationell lag ett ansvar för hälsan hos befolkningen i de områden man ockuperat.

Radions mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén tar upp frågan: Hon skriver bland annat:

”Israel anser sig inte ha ansvar för att vaccinera palestinier, men det är en definitionsfråga, det beror på om man anser att Israel är ockupationsmakt eller inte. WHO har begärt att Israel ska förse palestinska sjukvårdsarbetare med vaccin, det har inte skett.

Den palestinske politikern och läkaren, Mustafa Barghouti, själv smittad av Covid 19, kallar detta medicinsk Apartheid.”

Organisationen change.org har startat en namninsamling i protest mot Israels diskriminerande vaccinationsprogram. Man kräver där:

  1. Inför omedelbart vaccinationsprogram också för palestinier i det ockuperade Västbanken.
  2. Tillåt införsel av vaccin till Gazaremsan, liksom utrustning för lagring av vaccinet och för själva vaccineringen – utan dröjsmål!
  3. Se till att Gaza återfår elektricitet, snabbast genom att tillåta import av diesel, vilket är en förutsättning för vaccinationsprogrammet.

Skriv under – och dela!