20 år efter Irakkriget är landet ännu trasigt

Taleb Al Majli torterades av amerikanska soldater i Abu Ghraib-fängelset för tjugo sedan. Foto: Cecilia Uddén/Sveriges Radio

Dessa marsdagar har precis 20 år gått sedan USA:s dåvarande president George W Bush invaderade Irak. Samtidigt med hans också i svenska medier direktsända tal under kusligt dramatiska förutsättningar angrep amerikanska trupper utvalda mål i Irak. 

Det var ett krig som från början till slut byggdes på direkta lögner och ett krig som skulle förändra världen.

På årsdagen påminde Sveriges Radios Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén om hur krigets lögner inte minst har förändrat USA självt.

Hon betonade i synnerhet att USA 2003 fortfarande befann sig i ett chocktillstånd efter den elefteseptember-attackerna och såg det som den främsta anledningen till USA:s angrepp på Irak.

Under lång tid hade FN:s observatörer under ledning av Hans Blix letat efter massförstörelsevapen i Irak, de vapnen som var lögnaren Bushs huvudargument för anfallet. Några sådana vapen kunde observatörerna inte finna trots många och grundliga undersökningar.

Bush bortsåg från det och byggde kriget på en uppenbar lögn, vilken också svenska politiker och militärer accepterade genom att senare sända trupper till Irak vilka i praktiken stred på Natos och USA:s sida.

Cecilia Uddén menade att Bushs lögner och deras erosion av sanningen beredde vägen för en annan presidents ”alternativa fakta” eller uppenbara lögner som inleddes direkt efter presidentinstallationen. Trump blåljög genom att hävda att det var fler åskådare på hans installation än på någon tidigare presidents. Än värre blev det efter det följande  presidentvalet när samme vettvilling försökte hetsa extremister mot hans legalt valde efterträdare Joe Biden.

USA:s krig i Irak pågick under åtta år till 2011 då de amerikanska trupperna officiellt drogs tillbaka och krävde över en miljon döda (uppgifterna varierar) och 3.3 miljoner tvingades fly sina hem, också till Sverige.

Mer än hälften av Iraks kristna minoritet på totalt 1,5 miljoner flydde utomlands under laglösheten och de eskalerande stridigheter som följde på störtandet av Saddam Husseins regering 2003.  År 2007, fyra år efter invasionen, hade USA tagit emot färre än 800 irakiska flyktingar.

2023 är Irak fortfarande ett trasigt land som präglas av kriget. I huvudstaden Bagdad finns inte el dygnet runt. Spår av kriget syns överallt. De flesta irakier ger USA skulden för allt som drabbat deras land.

USA:s krig blev en direkt orsak till uppkomsten av IS med allt vad det inneburit. USA gjorde sig skyldigt till tortyr av fångar inte minst i det ökända lägret Abu Ghraib. Cecilia Uddén sände i Sveriges radio på årsdagen en intervju med Taleb Al Majli, en av de torterade fångarna. 

Hans nakna kropp lades i en stor pyramid över andra nakna fångars kroppar. Efter tjugo år är han fortfarande både psykiskt och fysiskt märkt av tortyren. Hans liv är ”förstört”. Han har inte fått någon ersättning för sina skador, ingen hjälp, än mindre ett beklagade från amerikansk sida av den tortyr han utsatts för i uppenbar strid uppenbart mot FN-konventioner och allt som rör behandling av fångar. I ett internationellt perspektiv borde USA:s dåvarande president George W Bush gripits och utlämnats till FN:s krigsförbrytartribunal. Men den har ju inte USA anslutit sig till, lika lite som Ryssland.

Just bilderna från fängelset blev symboler för USA:s omoraliska krig i Irak. Det blev också bilderna från den staty som fälldes i centrala Bagdad, föreställande Saddam Hussein. 

Den senare var ren propaganda från USA:s sida. Man ville framställa det som om statyn vältes av upprörda irakier som var tacksamma mot USA för ”räddningsaktionen”. I själva verket var det precis tvärtom. Torget var avspärrat av amerikanska stridsvagnar. Händelsen regisserades av amerikanska soldater, som också satte en amerikansk flagga över statyns huvud – och enkelt kunde ses från det stora hotell i närheten där de flesta internationella journalister bodde. 

Staty på Saddam Hussein i centrala Bagdad välts av amerikanska soldater, som vill få det att se ut som om ”vanliga irakier” dragit omkull den i tacksamhet mot de amerikanska soldaterna.Foto: Wikipedia.

Judisk violinist utvisad från Sverige 1942 togs till Auschwitz – och tre flyktingbarn i år utvisade från Helsingborg till Vietnam efter åtta år i Sverige

Fånge 81952 i Auschwitz: Leif Leiba Wolfberg, violinist som efter kriget bland annat arbetade en tid i norska radions symfoniorkester. Han föddes i Litauen. Växte upp i Norge, flydde efter nazisternas ockupation av Norge under kriget till Sverige, utvisades härifrån, greps av östeerrikisiska alpjägare i centrala Oslo, transporterades till Auschwitz men överlevde mirakulöst. Bild: SCcandinavian Jewish Forum.

Den judiska musikern Leif Leiba Wolfberg tog sig i juni 1941 över gränsen från det av nazisterna ockuperade Norge till värmländska Järnskog. Han var 26 år gammal, av de norska myndigheterna klassad som statslös eftersom han föddes i Litauen, men växt upp hos släkt i Trondheim, läser jag i författaren Ola Larsmos starka ”Tio lektioner i svensk historia” (Kaunitz Olsson förlag, 2021). 

I boken beskriver Larsmo särskilt personer och förhållanden relaterade till nazismen före och under det andra världskriget, med kopplingar också till vår tid. 

Wolfberg är musiker, violinist, sökte asyl i Sverige men avvisades och återvände till Norge. Där greps han av österrikiska alpjägare i centrala Oslo, fördes till polska Szczecin och skickades vidare till Auschwitz, dit han anlände den 11 december 1942. Han fick fångnummer 81952 intatuerat på sin arm. 

Under några månader den hårda vintern går han ner i vikt från sextioåtta till fyrtiofem kilo. Men han överlever. Och en morgon 1943 ropar någon efter honom vid uppställningen, ”Wo ist der Geiger?”, Var är vilolinisten? Han har blivit uttagen till lägerorkestern, omplaceras, ”gör om sig” från judisk fånge till norsk, genom att riva av sig den gula Davidstjärnan och sätta ett vitt N för norrman på sin jacka. Med Bernadottes vita bussar förs han senare med andra norska fångar norrut mot friheten.

Den 28 april 1945 anländer de till Helsingör. Han är en av tre norska judar, som fått åka med bussarna i riktning mot Sverige. Han går ombord på färjan till Helsingborg.

Ute på öppet vatten får Leiba Wolfberg ett nervsammanbrott. Han står på öppet däck, under en blå himmel och gråter hysteriskt, kan inte sluta. Sverige är inom synhåll, han får leva, och han kan inte sluta gråta.

Leiba Wolfberg kunde längre fram återvända till Norge, arbetade en tid i norska radions symfoniorkester, gifte sig och fick två döttrar. Han dog hemma i köket, omskakad av att någon just ristat in hakkors på hissdörren i hans hus.

När jag läser i Ola Larsmos bok om Leif Leiba Wolfberg och hans behandling under krigsåren och nazismen som flykting i Sverige och Norge går mina tankar till de tre vietnamesiska systrarna som i dagarna utvisats från Helsingborg och Sverige, där de bott i åtta år, utan att ha anhöriga i det land de lämnat för länge sedan. Den äldsta av dem, Quyen, är tjugo år, har tagit studenten och fått fast jobb på Helsingborgs lasarett. De yngre, Tram och Vy, är 16 respektive 11 år gamla. 

Vietnam 2023 är inte som Nazityskland under kriget. Men vad är det för flyktingpolitik som bedrivs av den svenska högerregeringen i samarbete med högerextrema sverigedemokrater? Har inte Sverige skrivit under FN:s barnkonvention? Hur kan man så cyniskt och omänskligt för livet skada tre flyktingbarns liv, i Sverige, 2023??

Hur har Sverige så snabbt kunnat förvandlas till ett djupt främlingsfientligt och intolerant land som behandlar barn och utsatta flyktingar så vedervärdigt?

Det här är verkligen inte det Sverige jag varit stolt över och levt i under min tid på jorden. 

Tre systrar, Quyen, Tram och Vy, med rötterna i Vietnam men sedan åtta år bosatta i Helsingborg utvisades 2023 från Helsingborg och Sverige. Foto: Björn Lilja, Helsingborgs Dagblad.

Riksdagen fattar beslut om svenskt Natomedlemskap

Riksdagen röstade på onsdagen för svenskt Natomedlemskap efter en behandling av frågan som inte lever upp till grundläggande demokratiska principer. Sverige har i opinionsundersökningar under mycket lång tid haft en klar majoritet av Natokritisk befolkning. Att många bytt åsikt under den senaste tiden hänger samman med Rysslands folkrättsvidriga krig mot Ukraina och är begripligt. Men beslut fattade av rädsla och i stort sett utan någon offentlig debatt är okloka. Också detta.

Med röstsiffrorna 269 mot 37 röstade riksdagen för svensk Natoansökan och -anslutning. Bara två partier, vänsterpartiet och miljöpartiet, röstade mot beslutet.

– Detta är ett av de viktigaste säkerhetspolitiska besluten någonsin för vårt land, sade utrikesminister Tobias Billström (M), skriver Dagens Nyheter. 

Visst är det ett viktigt beslut, men det är otroligt uselt analyserat och genomlyst.

”Vänsterpartiets politik leder Sverige till krig och misär”, pladdrade moderaten Ann-Sofie Alm, vad hon nu menade med det.

Den farligaste konflikten för Sverige är att bli en del av en storkonflikt mellan Ryssland och USA. Med kärnvapen på svensk mark skulle risken för ett kärnvapenkrig i Sverige och mot Sverige öka dramatiskt, oavsett vad Alm tycker. 

På Gotland står amerikanska Patriotmissiler riktade eller möjliga att rikta österut. Också dessa kan bli mål i en krigssituation som kan alldeles särskilt drabba och sarga Gotland och Sveriges östra delar.

Helsingborgs hamnar och läge vid Öresunds smalaste del gör staden till ett mål för en angripande makt som vill kontrollera vattenvägarna och därmed också till ett tänkbart prioriterat mål vid ett kärnvapenkrig.

Ingen talar om konflikter som kan lindras eller förvärras. Ingen tycks ha en tanke på konsekvenserna av Natobeslutet.

Sverige har varit alliansfritt under över 200 år och samtidigt levt i fred, utan att bli inblandade i de stora krigen, som drabbat våra grannländer. Detta trots att grannarna var mycket farligare då, som Nazityskland och Sovjetunionen. 

Alliansfriheten har varit något positivt, en del av min egen och många andra svenskars nationella identitet. Allt har inte varit enkelt, men ändå.

Sverige har trots alla ”snedsteg” kunnat spela viktiga roller i olika sammanhang, fredsbyggande och konflikthanterande liksom inte minst genom att ta emot flyktingar från våra grannländer. 7000 danska judar kom hit hösten 1943 för nu 80 år sedan. För många från Finland och de baltiska länderna var Sverige ett viktigt välkommande land att fly undan krigande sovjetiska och nazistiska trupper.

Att Sverige som demokratiskt land nu fattat ett så dramatiskt beslut utan ens en rudimentär offentlig diskussion om för- och nackdelar med alliansfrihet eller om konsekvenserna av kärnvapenutplaceringar i Sverige är bedrövligt och tyder på djup politisk inkompetens. 

Och hur är det med Sveriges roll i tänkbara storkonflikter i de arktiska haven, där både olja och andra naturresurser kan skapa förutsättningar för militära konfrontationer? Ska Sverige gå in i ett möjligt krig i Arktis för att säkra USA:s intressen?

Hur ska ett militariserat Nato-Sverige på allvar kunna bygga fred. Hur ska ett Natobeväpnat Sverige kunna leva upp till välfärdens utmaningar. Frågorna är många.

Bilden: Bilden: Med röstsiffrorna 269–37 klubbades på onsdagseftermiddagen Sveriges anslutning till Nato. 43 ledamöter var frånvarande. Foto: Roger Turesson/Dagens Nyheter.

Inga vinterspel till Sverige!

Är de Olympiska spelen färdiga för nedläggning? Foto: Michel Euler/AP/SvD.

”OS hör hemma på museum” var rubriken på en helsidesledare i Svenska Dagbladet (25/2), skriven av författaren Lena Andersson. Hon utgår från Olympiska kommitténs fråga till Sverige om ”vi” är villiga att stå för värdskapet till Vinter-OS 2030, vilket inget land hittills visat intresse för. Hon skriver:

” Kreativ förstörelse är livets princip, beständighet är tänkandets. Världen kan inte bara fyllas på, somligt måste också upphöra. Helst sker det naturligt, när fenomenen fått något så uppenbart bedagat över sig att de inte utövar samma lockelse.

Olympiska spelen hör numera dit. Deras epok är över. Tecknen på att strålglansen har mattats är många.”

Varföre ska Sverige agera värld vid vinter OS 2030, bara därför att inget annat land vill det, undrar Lena Andersson.

Lena Andersson ser många tecken på förlorad strålglans hos de olympiska spelen. Ett grundläggande tecken är att de tre klassiska orden i OS motto, citiusaltiusfortius, (snabbare, högre, starkare), vilka valdes av den franske aristokraten Pierre de Coubertin, som 1894 grundade den första Olympiska kommittén, har kompletterats med ett fjärde communis. ” Det är som att låta tre smäckra skulpturer följas av en säck potatis”, morrar Lena Andersson. Hon ogillar ”det gemensamma”.

OS-mottot är ändå mindre viktigt än kommersialiseringen av spelen. Allt tycks vara till salu, också med mutor, pengar under bordet, svarta pengar. Den olympiska kommittén har visat sig lätt att muta och köpa. Arrangörer med stora ekonomiska resurser och auktoritära beslutsvägar har fullständigt hänsynslöst utnyttjat rättslösa gästarbetare. Många av dessa har fått betala med sitt liv.

”OS-tanken fick sin klarhet och kraft”, fortsätter Lena Andersson, ”av att ställas i motsättning till två fiender, penningen och kriget.” 

De olympiska spelen var från början tillägnad amatöridrotten. Det känns längesedan nu. Allt bjuds ut, inte minst TV-rättigheter, men också sådant som medaljer, topplaceringar och världsrekord har placerats på en världsmarknad för högstbjudande. 

Än värre har det blivit då det gäller det förr självklara företrädet för det icke-kommersiella. På idrottsarenorna finns det inte alls. Förr tävlade amatörer mot varandra. Nu är elitidrottarna en kringresande cirkus som showar på arena efter arena med rejäl betalning.

Värst är det när det gäller sändingstillstånden för icke kommersiella kanaler som SVT, som inte har en chans att hävda sig mot dollartyngda medieföretag.Vem vinner på det? Knappast publiken, inte heller de idrottande. OS hörde 1900-talet till summerar Lena Andersson. I dag grumlas idrottens natur av pengar. Förfallet har gått så långt att det förefaller oåterkalleligt. Därför bör Sverige också tacka nej till värdskapet för vinter-OS-et 2030.

Lyd och skjut – aldrig på våra gator! Bertil Englerts ”Universal soldier” på Dunkers, på årsdagen av Rysslands krig mot Ukraina

Bertil Englerts freds och antkrigskonstverk Universal Soldier visas under våren i entrén på Dunkers kulturhus. Foto: Stefan Lindqvist/HD.

Vi lever i en mörk tid. Ett hänsynslöst krig pågår Europa, i det plågade Ukraina, där ryska soldater härjar och dagligen begår grova brott mot krigets lagar genom att skicka dödande projektiler mot skyddslösa människor, mot skolor, sjukhus, teatrar och museer.

Kreml hotar med kärnvapenkrig och yttersta domen. Mänsklighetens undergång? Vad kan vi göra? Tiga och huka i uppgivenhet? Eller?

Konstnären Bertil Englert hukar inte. Han har gjort Sveriges kanske viktigaste freds- och antikrigskonstverk, Universal Soldier. Det visar vad krig gör med människor, det manar till fred och lösningar med ickevåld i Mahatma Gandhis och Martin Luther Kings anda.

Genom hela Bertil Englerts konstnärskap finns ett djupt engagemang för freden. Han går i Gandhis och Kings fotspår med sitt budskap om fred på jorden och men också om fred med jorden i Elin Wägners efterföljd.

Som ung konstnär blev Bertil, min vän sedan många år, medveten om krigets och våldets destruktivitet när Martin Luther King mördades, den 4 april 1968. Sedan dess har återkommande teman i hans konst varit att verka för freden, att hylla naturen och djurens världar liksom universums ofattbara skönhet.

Ett exempel på det sistnämnda finns här i Helsingborg i Maria Park, den stora ”Saturnus”, som bygger på planetens ringar men också visar glimtar av universums gåtfullhet.  På nära håll finns i Ängelholm den fina ”Hyllning till daggmasken”, som handlar om ”den undre den nedre bonden” (med Harry Martinsons ord), och med en bortåt tre meter hög skulptur som påminner om daggmaskens nödvändiga insatser för människans liv och odlande.

Just i dag, den 24 februari, är det ett år sedan det ryska angreppet på grannlandet Ukraina inleddes, det som blev början till ett år av barbari i Europa och ett krig präglat av krigsförbrytelser och mord på civila i en skala som borde vara otänkbar år 2023.

Den 24 februari är en sorgens dag, men också en dag för fredsaktioner och protester mot kriget. Vad kunde vara bättre än att som här och nu visa det drabbande verket ”Universal soldier”. Låt oss för fredens och konstens skull ta emot och begrunda Bertil Englerts skulptur, med dess livsviktiga fredsbudskap!

Med fem dryga två meter höga skelettsoldater i järn sammanvuxna med sina gevär visar Bertil som i en serieteckning hur krigande soldater bit för bit kan förlora sin mänskliga förmåga till inlevelse, till mänsklighet och smälta samman med sina vapen.

Därför är Universal soldier särskilt viktig en dag som denna när cyniska makthavare hotar sina så kallade fiender med kärnvapenkrig och total ödeläggelse, en utplåning av människan och det mänskliga så kuslig att den är svårt att föreställa sig.

Det är min stilla förhoppning att skulpturen som unikt fredskonstverk till slut kan få sin plats i det offentliga rummet. Jag inser att det inte är enkelt men ändå inte borde vara omöjligt.

Nu kan vi se Universal Soldier på Dunkers. Det känns bra! Helsingborg behöver fredsskulpturer, konst för freden. Under andra världskriget gick ju gränsen mellan krig och fred just här genom ”vårt” Öresund, det får vi aldrig glömma, det var hit de judiska flyktingarna från Danmark kunde rädda sig hösten 1943. Här firade danskar och svenskar den efterlängtade freden försommaren 1945 på Hamntorget. Just i år har vi i Norra hamnen fått en viktig ny minnesplats för Förintelsen och dess offer med fredsmäklaren Raoul Wallenbergs portfölj som ett fredsmonument, en skultpur av Gustav och Ulla Kraitz, besläktad med deras verk utanför FN:s högkvarter i New York. 

2023 hör Helsingborg genom sitt läge och sina hamnanläggningar till de svenska platser som i en tänkbar kärnvapenkonflikt kan bli prioriterade mål för skrupellösa angripare. Också därför borde det vara angeläget att manifestera Helsingborg som en Fredens stad.

Universal Soldiers fem skelettsoldater ” stampar och trampar” som med konstkritikern Bengt Olvångs formulering i Aftonbladet, ”men ju mer de stampar desto mer reduceras de. Skallen försvinner och ryggrad och gevär blir ett. De blir alltmer ”funktionella”. Han fortsätter: ” Lyd och skjut! Är snart de enda ord som behövs.”

Lyd och skjut? Aldrig på våra gator!

***

Universal Soldier bygger på en protestsång från 1963 med samma namn, en sång mot krig, skriven och framförd av den kanadensiska sångerskan och låtskrivaren Buffy Sainte-Marie, i vilken det bland annat heter:

”He’s the Universal Soldier / and he really is to blame. / His orders come from far away no more. / they come from here and there and you and me, / and brothers, can’t you see / this is not the way to put an end to war.”

Anförande hållet på Dunkers kulturhus 24.2.2023 av Sören Sommelius vid vernissagen där av Bertil Englerts ”Universal Soldier”, på årsdagen av Rysslands hänsynslösa krig i Ukraina.

Med föreningen Förord kommer den nya litteraturen til Helsingborg

Poeten Athena Farrokzhad (i mitten) under Förords, Helsingborgs nya lityteratursällskaps lithteraturfestival Frost på stadsbiblioteket i lördags. Foto: Sören Sommelius.

Helsingborgs nya litteratursällskap har som namn det fyndiga och uppfordrande namnet Förord, som ska uttalas i två orddelar, ”För” + ”Ord”. Man presenterar sig på nätet så här:

”Vi är fula, fina, ålderdomliga, trendiga, blodiga, svärmande, nervkittlande, kontroversiella, smekande, värkande och verkande, lekfulla, ljudliga och ljumma. Vi är en litterär plattform i nordvästra Skåne där lokala poeter, skribenter och författare kan vända sig för att inspireras och utbyta kunskap. Tillsammans växer vi och kan skapa en miljö som lever av samarbeten. Av att höras. …”

Förord är, som framgår av namnet, en förening som verkar för orden, ja för läsning och skrivande, särskilt i nordvästra Skåne.

I styrelsen för För Ord sitter bland annat  EliSophie Andrée, känd från Höganäsbaserade ”Alla tiders teater” som gjort sig känt för årliga sommarteateruppsättningar på Krapperup, där EliSophie på sistone varit huvudförfattare. Hon arbetar nu som skapare och huvudförfattare med en TV-serie för Viaplay som kommer att visas under 2023. Ett annat bland flera namn namn i den nya föreningens styrelse är Michaela Hennig från ambitiösa Litteraturkanalen, verksam från Raus, med filmade författarintervjuer och kommenterande boktips.

För Ord arrangerade i lördags eftermiddag en glimrande härlig och hjärtevarm halvdags Frostlitteraturfestival med tiotalet författare, de flesta med anknytning till Helsingborg och Nordvästskåne. Den genomfördes i stadsbibliotekets för dagen helfyllda cafeteria. Det om något visar att det inte bara finns ett eftersatt behov utan ett rejält sug efter författarframträdanden i staden. Varken Dunkers eller stadsbiblioteket har precis varit på bettet i sådana sammanhang, där bland annat Höganäs haft ett mycket mer levande utbud, genom aktivt samarbete mellan biblioteket, bokhandeln och Tivolihuset. 

Frostfestivalen inleddes med två veteraner, Helsingborgsförfattaren Conny Palmqvist, och Helsingborgs Dagblads krönikör Stefan Lindqvist. Conny har skrivit en rad väsentliga böcker om andra världskriget i Danmark och på den svenska sidan av Sundet.  Senare i år kommer han med en ny bok som ger en ny bild av Jane Horney som mördades under kriget. Han har tidigare skrivit om ”Sundets röda nejlikor”, men också böcker för unga läsare. Stefan Lindqvists krönikor har getts ut samlade i flera volymer.

En av de senaste årens mest spännande svenska poeter, Athena Farrokhzad, hade också tagit sig till bibblan i Helsingborg med sin fjärde diktsamling ”Åsnans år” som kom ut 2022. Hon berättade om boken och om sitt skrivande.

– Jag ser mig själv i första hand som en läsande människa. Mitt skrivande kommer ur läsandet. Varje diktbok brukar ta lång tid, men min senaste tillkom som i ett delirium. 

– Det är en bok som uteslutande handlar om åsnor, fastän den också myllrar av andra djur alltifrån hundar till flugor.

Dessutom Deltar många av Förords yngre författare, som ”Nya röster”, i samtal och uppläsningar. Här finns Helsingborgsförfattaren, dramatikern och skådespelaren Danjin Malinovic som förra året gav ut sin andra bok, ”En helt vanlig man”, med undertiteln ”Pappa, make, krigsförbrytare”, som bygger på djupintervjuer med en dömd krigsförbrytare.

Josefin Hansson har skrivit diktsamlingen ”Ur askan en drake”.

– Många tjejer fastnar i föreställningar och egna krav på sin duktighet, vilket kan påverka deras psykiska hälsa. I min bok blir draken en motpol till ”den duktiga flickan”. Min bok är också en skildring av kvinnokraft. 

Som helhet väcker Förord och festivalen Frost riktigt positiva förväntningar. Helsingborg har alldeles för länge varit en stad där allt som inte ryms inom de fasta institutionerna skamligt lämnats att förtvina. Behandlingen av den jemenitiska fristadsförfattaren, som efter två år i Helsingborg vräktes och kastades ur staden av den politiska ledningen, är nog det värsta exemplet. 

Förord är något helt annat och jag hoppas att med den en generation nya lokala författare kan få växtrum i kulturinstutionernas mylla.

Stoppa utbyggnaden av Väla! Bevara Helsingborg som levande plats!

Den nya detaljplanen för Väl Centrum ökar köpcentrets yta med 70 procent eller 52 000 kvadratmeter. Runt den befintliga byggnaden läggs den s k Ringen med olika typer av ”upplevelseverksamheter”, däribland troligen en skidtunnel ovanpå ringens tak – på 16 meters höjd.

Diarienummer 278/2020

Gällande samråd om ny detaljplan för Väla köpcentrum, vars yta ska öka med 70 procent, eller med 52 000 kvadratmeter.

I dag, den 6/2, är sista dagen för samråd om den nya detaljplanen för Väla centrum som ökar köpcentrets yta med 70 procent. Dagens bruttoarea på 72 000 kvadratmeter ska ny byggas till med 52 000 kvadratmeter.

På Väla centrum byggs ett ”rörelsestråk”, kallat Ringen, som går runt den befintliga byggnaden, med en totalhöjd på 16 meter. Ringen rymmer olika typer av ”upplevelseverksamheter”, däribland ett förslag på en skidtunnel ovanpå Ringens tak.

Till det kommer en utbyggnad öster om den befintliga byggnaden mot IKEA, kallad Hubben. Hubben ges en totalhöjd på 35 meter. I detaljplanen anges inte vad Hubben ska erbjuda för upplevelser, inte heller vad namnet står för. Dess utrymme anges till 31 600 kvadratmeter, vilket innebär att Hubbens area motsvarar bortåt halva dagens Väla.

Till detta kommer ett 12 meter högt nytt parkeringshus, en byggnadsarea med 4400 kvadratmeter i planomådets nordvästra del och ett nytt hållplatsläge för kollektivtrafik i direkt anslutning till Hubben, mellan Ikea och Väla Centrum.

Rörelsestråket Ringen utgör cirka 13 800 kvadratmeter, skidtunneln cirka 6 550 kvadratmeter och Hubben cirka 31 600 kvadratmeter i bruttoarea.

Därmed ”breddas” Välas verksamhet från att som i dag huvudsakligen gälla konsumtion till att rymma också ”upplevelser”. Egentligen handlar det förstås om samma sak. De som tar sig till Väla är i första hand kunder. Genom att åka i Skidtunneln, kanske gå på bio eller ta för oss av andra ”upplevelser” som kan serveras i Ringen eller på de nya 52 000 kvadratmetrarna ska förstås kunderna försättas i köpberedskap, som goda konsumenter.

Väla är vad antropologer brukar kalla en ”icke-plats”, som inte relaterar till det kringliggande landskapets historia och kultur utan bestäms av den roll alla besökare får, som resenärer (på en flygplats) eller som konsumenter (på ett köpcentrum).

Förslaget väcker många reflexioner: 

Helsingborgs stadskärnas handel saknar redan i dag en fungerande mångsidig handelsstruktur. Allt fler inköp kräver att helsingborgarna tar bil eller buss till Väla. Det är miljöovänligt på alla vis och gynnar onödig konsumtion. Rollen av konsument bli viktigare än den som aktiv samhällsmedborgare.

När Helsingborg nu satsar allt på Välas utbyggnad förtvinar stadskärnans redan i dag marginella handel ytterligare. Detsamma gäller alla mindre orter i nordvästra Skåne, vilka förstår redan protesterat högljutt. 

Ett köpcentrums miljöer består av icke-platser som inte kan ersätta det en levande stad eller ort kan erbjuda.

De ideal som styr prioriteringen av Väla är hämtade från USA. Där kan redan nu ses vad som händer när konsumenterna tröttnat på köpcentranas massproducerade produkter. På många håll i USA finns redan nu övergivna och tillbommade köpcentra. Det är ingen djärv gissning att förutspå en liknande utveckling här, med köpcentra som tomma ruiner och stadskärnor fyllda av än fler outhyrda butikslokaler.

Därför bör utbyggnaden av Väla stoppas. Köpcentrat är stort nog som det är idag. Avskriv de spektakulära satsningarna på trafik- och köpstimulerande upplevelsecentra och bygg i stället kulturlokaler i själva stadens olika delar. Bevara Helsingborg som en levande plats mellan havet, Kärnan och stans bostadsområden!

Staden behöver en ny konsthall (liksom Malmö, Lund, Landskrona och Höganäs, med flera). I Helsingborg har inte byggts en enda ny bibibliotekslokal på deceennier. Behovet av nya platser där människor kan mötas utan att behöva konsumera är gigantiskt. Ett konsumtionstempel med skidbackar är något helt annat.

Sören Sommelius

Kulturskribent och författare, tidigare bland annat kulturredaktör på Helsingborgs Dagblad. 

Fotnot: Ovanstående text är insänd till Helsingborgs stadsbyggnadsnämnd som samrådsinlägg med Diarienummer 278/2020

Oseriöst: Små förbättringar och stora nedskärningar löser inte problemen på Helsingborgs lasarett

”Under 2023 och 2024 så är ambitionen att beta av de köerna som finns”, säger Anders Lundström (KD), ordförande i sjukhusstyrelsen i Helsingborg. Bild: Tom Wall/HD.

I mitten av januari anmälde Helsingborgs lasarett enligt lex Maria fyra händelser till Ivo, Inspektionen för vård och omsorg. Den höga belastningen på akutmottagningen kan ha lett till en fördröjning av livsviktig vård, varpå patienterna i tre fall har avlidit. Sjukhuschef Thomas Wallén kommenterar: ”Det faktum att vi inte kan utesluta att försenad behandling påverkat utgången i de här fallen är oerhört allvarligt.”

Händelserna gäller tre äldre kvinnor som vårdats på akutmotagningen i brist på vårdplatser under andra hälften av 2022, skev HD:s Ingrid Runsten i en kommenterande krönika 27/1 under rubriken ”Skåningarna förtjänar politiker som tar sjukhuskaoset på allvar”.

Hon konstaterade vidare att Regionstyret (M, KD, L med SD som stödparti) i dagarna beslutet om budget för 2023. Där får Skånes sjukhus räkna upp sina kostnader med 2,2 procent. Men i realiteten kan det innebära en kraftig sänkning. Inflationen är betydligt högre. Region Skåne höjer samtidigt biljettpriserna inom Skånetrafiken med bortåt nio procent för att kompensera för inflationen.

Vården tycks utifrån dessa siffror behöva spara sju procent från ett fullständigt ohållbar läge som redan har krävt många liv. 

På IVO:s listor över dysfunktionella vårdinstitutioner finns sjukhusen i Helsingborg och Sus i Lund och Malmö. Kommer deras förutsättningar ytterligare att försämras? 

”Den frågan bör besvaras av regionrådet Anders Lundström (KD) som är ordförande för sjukhusstyrelsen i Helsingborg och av regionstyrelsens ordförande Carl Johan Sonesson (M) skrev Ingrid Runsten vidare och fortsatte:

”Skåningarna förtjänar politiker som visar att de tar sjukhuskaoset på allvar. Arbetsbeskrivningen för ett regionråd kan inte bara vara att skicka ut positiva nyheter och fina målsättningar”.

I HD kom efter denna svidande kritik ett svar (HD 30/1) från Anders Lundström (KD), ordförande i sjukhusstyrelsen i Helsingborg.

En sjukvård fri från köer kan uppnås genom att hela tiden göra ”små förbättringar”, enligt Anders Lundström. Det kommer inte behöva tillföras resurser utan i stället behöver man ”använda de resurser vi har på ett bättre sätt”.

Men jämfört med Skånetrafikens taxor som justerats upp med nio procent innebär vårdanslagen i realiteten sju procent sänkta anslag. Med ”små förbättringar” ska allt ändå låsa sig. Inga konkreta satsningar för att rädda en haveridrabbad akutvård för från totalt haveri. Det låter för mig fullständigt oseriöst.

Region Skåne ligger sämst till i hela landet när det gäller vårdköer skriver HD. Men Lundström tycks inte ta den kritiska situationen på allvar. Hans recept på att råda bot på krisen för akuten i Helsingborg låter oseriöst. 

Sjukhuset har ett förväntat underskott på 442 miljoner, däri inräknat kraftigt utökade kostnader, skriver HD. 

De styrande sjukhuspolitikerna lovar stort: inga köer till Helsingborgs lasarett 2024. Samtidigt skärs anslagen ner. 

Inga vårdköer i Helsingborg 2024, heter det. Men löftet är inte realistiskt, tycker oppositionspolitikerna.

Senast 2024 ska alla köer bort, lovar den borgerliga treklövern – M, KD och L – som styr över Helsingborgs lasarett. Löftet betyder att ingen ska behöva vänta mer än 90 dagar. 

En sjukvård fri från köer kan uppnås genom att hela tiden göra ”små förbättringar”, enligt Anders Lundström. Det kommer inte behöva tillföras resurser utan i stället behöver man ”använda de resurser vi har på ett bättre sätt”.

Glöm ej! På platsen Ankomst Helsingborg: Till minnet av Förintelsen och Raoul Wallenberg

Vid invigningen av platsen Ankomst Helsingborg och Raoul Wallenbergs minnesplats vid Norra hamnen i Helsingborg talade för judiska församlingen i nordvästra Skåne Gideon Beil, på bilden i svart judisk kippa och Helsingborgs stads kulturdirektör Mats Hallberg till höger om honom. Foto: Sören Sommelius.

På en bänk nere vid Norra hamnens kaj inte långt från Hamntorget står en kvarglömd attachéväska, av samma typ som diplomaten Raoul Wallenberg använde. Det är en skulptur skapad av konstnärsparet Gustav och Ulla Kraitz. Den finns på flera platser runt om på jorden, också utanför FN:s högkvarter i New York och nu också i Helsingborg vid Norra hamnens kaj, för att markera en minnesplats över Wallenberg som genom att utfärda skyddspass räddade livet på tusentals judar som undkom transporter till nazistiska koncentrationsläger. I januari 1945 försvann han själv spårlöst efter att ha förts bort av sovjetiska myndigheter.

I söndags, den 29/1, i anslutning till Förintelsens minnesdag två dagar tidigare, invigdes här en minnesplats över Wallenberg och Förintelsen. Platsen har ett dubbelt namn, Ankomst Helsingborg och Raoul Wallenbergs minnesplats. Det förstnämnda syftar på att många judiska flyktingar från Danmark steg i land just här i det som då var fredens Sverige. På andra sidan Sundet låg det då av nazisterna ockuperade och mörklagda Danmark.

Den stora judiska flykten från Danmark till Sverige inträffade särskilt 1943. Då tog sig bortåt 7000 danska judar över Sundet, ofta på överlastade fiskebåtar. De kom i land i Höganäs, Helsingborg, Landskrona och Malmö.

Den gången gick gränsen mellan krig och fred genom Europa längs ”järnridån”, med Churchills uttryck, men också genom Öresund, mellan det av nazisterna ockuperade Danmark och det alliansfria Sverige.

På den danska sidan av Sundet uppmärksammades 70-årsminnet stort, med böcker, ambitiösa TV-sändningar, tal och kransnedläggningar av drottningen. Här i Sverige var tystnaden och ointresset ganska kompakt. Kommunfullmäktiges ordförande Mats Sander talade förvisso väl i stadsteaterns foajé, men i övrigt ignorerades minnet av det officiella Helsingborg vad jag vet.

Jag tror att Helsingborg är den av alla städer i Sverige som under världskriget ”kom nazismen närmast” genom den konkreta närheten till det ockuperade Helsingør. Just därför känns Raoul Wallenbergs minnesplats så angelägen. I sammanhanget borde väl ha nämnts de helsingborgare som aktivt engagerade sig i flyktinghjälp och antinazistiska aktioner, väl värda att också minnas.

I år skriver vi 2023 och åttio år har gått sedan de danska judarnas flykt över Öresund 1943. Händelsen är tidsmässigt ett decennium längre bort än tystnadens 2013. Men det brutala kriget i Ukraina har gjort att kriget som begrepp och möjlighet har kommit närmre i det svenska kollektiva tänkandet. Ett kärnvapenkrig på svensk mark kan i dag inte uteslutas, inte heller militära konfrontationer i det Sverige som i över 200 år varit förskonat från krigshandlingar. 

Till det kommer att dagens svenska regering, ledd av Ulf Kristersson, för sin egen makts skull använder sig av högerextrema krafter, däribland också högt uppsatta politiker som ostraffat gjort häpnadsväckande kusliga antisemitiska utspel, som en tidigare SD-talman i riksdagen.

Därför är det min förhoppning at den fina platsen ”Ankomst Helsingborg”, med utsikt över havet till tvillingstaden Helsingør, ges en identitet som en given plats för manifestationer mot antisemitism och främlingsfientlighet – och för fredsaktioner som synliggör kriget och krigshetsandets mörka krafter.

Det blev i söndags en stund av stort allvar när Gideon Beil, representant för den judiska församlingen i nordvästra Skåne, med svart judisk kippa på huvudet, invigningstalade på minnesplatsen, tillsammans med Mats Hallberg, Helsingborgs stads kulturdirektör. Vi som var där kunde samtidigt i stenar på marken läsa uthuggna citat ur berättelser från några av Förintelsens ögonvittnen eller deras överlevade barn, som i slutet av kriget lyckades undkomma nazisternas mordiska plågoandar genom att finna en fristad just här i detta Helsingborg. Berättelser som insamlats av Helsingborgs museum.

I sitt tal nämnde Gideon Beil förståeligt nog det chockerande antisemitiska attentat mot paret Kraitz skulptur som ägde rum bara några timmar före invigningen av ”Ankomst Helsingborg”.

Dessbättre klarade sig skulpturen och platsen undan bestående skador och finns nu som bestående påminnelse om hur nära kriget Helsingborg var de åren. En annan sådan plats är de båda krigskyrkogårdarna på Pålsjö kyrkogård med omkomna brittiska och tyska soldater.

Sådana tankar föds på platsen och kan sammanfattas med två ord på en av stenarna på marken just där: ”Glöm ej”.

Nytt utspel om Tidö-kärnkraft

Bildcollage rån Svenska Dagbladet efter Tjernobylkatastrofen 1966.

Ulf Kristerssons högerextrema regering vill lösa den akuta energikrisen i landet genom storsatsningar på kärnkraft. Vid en presskonferens på onsdagen presenterades förslag till ändringar i miljöbalken, den lag som instiftades efter folkomröstningen om kärnkraft och som maximerar antalet reaktorer i Sverige till tio och därtill slår fast att de bara får byggas på vissa angivna geografiska platser.

Kristersson och co vill med den nya lagen göra det fritt fram att bygga kärnkraftverk på fler ställen där det finns företag villiga att satsa på tekniken.

Dessutom utlovar regeringspartierna i förening med sverigedemokraterna i det så kallade Tidöavtalet att staten ska garantera 400 miljarder i statliga kreditgarantier till de företag som bygger nya kärnkraftverk.

Ulf Kristersson och ministrarna i hans regering ser kärnkraften som lösningen på Sveriges alla energiproblem. Sol-och vind kan vi glömma trots att energislagen är billigare, bättre, säkrare och snabbare att få fram. Riskerna med kärnkraft diskuteras aldrig. Dessvärre berördes de knappast av SVT och SR under onsdagens presentationer av kärnkraftutspelet.

Det handlar ju om överlevnadsfrågor. I en krigssituation blir kärnkraftverk tacksamma oförsvarbara mål för en angripare. De är lätta att slå ut med enorma konsekvenser för energiförsörjningen. Därtill kan den radioaktivitet sönderbombade reaktorer sprider göra i dag tättbebodda områden som Skåne och Själland obeboeliga för generationer.

Sådana konsekvenser av kärnkraft berörs sällan eller aldrig av medierapporteringen kring kärnkraftutspelen, än mindre svårigheterna att säkra långsiktig förvaring i säkra lager av det radioaktiva avfallet.

De är oberipligt att medier som SR och SVT inte petar hål på Kristerssons, Buschs och Åkessons med flera naiva halelujastämning.

Ett avtal om kärnkraftsatsningar måste ju dessutom för att vara hållbart också vara blocköverskridande, annars är inga företag intresserade av att satsa väldig belopp i tekniken.

Kristerssons med fleras Tidöavtalspolitik vad gäller mångmiljardsatsningar på kärnkraft är ett politiskt miserabelt utspel. Samtidigt ska Sveriges militära försvar Natoanpassas till två procent av BNP. Varifrån ska pengarna till enbart dessa gigantiska och okloka satsningar tas, från sjukvården, äldreomsorgen eller skolan, undrar jag. Inte heller den frågan berörs i public servicesmediernas rapportering.