Kategoriarkiv: Sveriges Radio

Jan Helin: Public service och Oberoende medier är demokratiska fundament

Jan Helin, till 2016 chefredaktör på Aftonbladet, nu mediedirektör på SVT.. Foto: Scanpix.

”Hur ser framtiden ut för Public Service? var titeln på ett av flera angelägna samtal om medier under förra veckans Kultur-WKND. Inbjuden gäst var SVT:s mediedirektör Jan Helin som 2016 efter många år lämnade tjänsten som chefredaktör på Aftonbladet och flyttade in i TV-huset, där han nu är mediedirektör. Samtalet leddes av Anneli Sjöborg, kulturchef i Höganäs.

Jan Helin slog snabbt fast att vi lever i en historisk tid, också för medier. Han skissade på tre övergripande avgörande processer:

– Teknikutvecklingen, ja digitaliseringen, innebär att särskilt lokaltidningarnas länge så framgångsrika annonsaffärsmodell har slagits sönder. Många tidningar har redan försvunnit. Andra kommer inte att klara sig. Google och Facebook har tagit över annonsaffären.

En annan avgörande förändring gäller den politiska synen på Public service.

– Mediekritiken har i vår tid blivit populistisk politiskt formulerad. Det är ingen tillfällighet att Donald Trump på inrådan av Steve Bannon utsåg medierna till sin ”opposition” och fiende, som han attackerat i ständiga angrepp mot vad han ensidigt betecknat som Fake News.

Public service har länge haft ett djupt förankrat förtroende både hos allmänheten och över de partipolitiska gränserna. Nu ser vi allt oftare grova attacker mot både SVT och SR från i synnerhet högerpopulistiskt håll. Public Service ska bara ägna sig åt sådant som inte de kommersiella kanalerna kan hantera. De kan ta hand om sådant som sport och melodifestivaler, brukar det heta.

Hur ska Public Service oberoende kunna skyddas från klåfingriga politikers påhopp?

Jan Helin betonar att masspublik är nödvändigt för SVT, också lägereldsprogram som Melodifestivalen och exempelvis sändningarna från Nobelprisutdelningen.

De sociala mediernas nya positioner har förändrat det mesta.

– De sociala medierna har tillgång till en masspublik – utan att det finns någon medietik som styrverksamheten.

Anneli Sjöborg undrar hur SVT i framtiden ska kunna nå yngre generationer?

– Rapport, SVT:s största program har 1.2 miljoner tittare. Deras medelålder är 65 år. De unga vuxna (16 – 29 år) har ingen relation till lineär TV. 70 procent av SVT:s tittare är över 60 år. Därför hänger allt mer på att SVTPlay-funktionen fungerar.

Jan Helin betonar att oberoende medier är ett fundament i demokratin. Därför är det viktigt att finna ny former för arbetet och vara lyhörd för förändringar i tittarnas beteenden.

– Många ser nu SVTPlay via Apple-TV:s app. Det är en nödvändig väg för SVT för att vi ska nå våra tittare. Få är medvetna om att förfarandet också medför att Apple vet allt om våra TV-vanor.

I Danmark har högerpopulistiska Dansk Folkeparti fått igenom 25-procentiga nedskärningar av anslagen till DR:s radio och TV-sändningar. Flera kanaler har lagts ner, som kulturkanalen DRK. Utbudets profil har förändrats, mera danska färre ”utländska filmer och kulturprogram.

För mig verkar det som om Danmark slagit in på en väg som påminner om utvecklingen i Ungern och Polen.

Kommer Sverige att följa samma väg? Det vore kusligt.

DR tvingas spara, DR K, KULTURKANALEN, läggs ner

Dansk TV:s kulturkanal, DR K, nedlagd vid årskiftet, efter besparingskrav från särskilt främlingsfientliga Dansk Folkeparti.

”Som en konsekvens om de politiskt beslutande besparingarna har DR från den 2 januari 2020 stängt ner en rad kanaler och program”, läser jag på det statliga mediebolaget DR:s infosida: dr.dk/ændringer.

Helt nedlagd är DR K, den danska vassa kulturkanalen med sitt rika utbud av kvalitetsfilm och sina unika dokumentärer. DR K har länge varit en av de utan jämförelse bästa TV-kanalerna för oss som bor på Skånes västsida och har möjligheter att se de många danska fjærnsynkanalerna via antenn. Nu har kanalen släckts ner, efter ett initiativ som tog av Dansk Folkeparti.

Så här skriver DR på webben:

DR K lukker som flow-kanal og stopper samtidig som mediebrand den 2. januar 2020. På grund af spareplanen for DR lukker en række programmer om blandt andet film, historie og bøger dermed. Dele af kultur- og historiestoffet flytter ind på DR2, som fremover vil have en dag dedikeret til kulturindhold, ligesom der også vil være en dag med afsæt i historieprogrammer.

En dag till kultur på DR2. Nedlagda program om film, historia och böcker.

Har Danmark blivit som Ungern eller Polen när det gäller offentligt finansierad public service? Det känns så och som regelbunden DR K-tittare känner jag mig besviken och bedrövad, när dumheten och inskränktheten får sista ordet.

I debatten som föregick beslutet hette det bl a att dansk TV skulle visa färre utländska och fler danska filmer. Nu ser vi facit.

Svenska Kunskapskanalen har delvis haft liknande ambitioner som DR K hade, men med mycket lägre andel samhällsorienterade program och alltför många i och för sig vackra men ofta menlösa naturfilmer.

Svenska moderaterna angriper tillsammans med SD och kristdemokraterna på liknande vis med grov ammunition svenska public service och vill att utbudet ska bli blekare och tunnare utan satsningar på sådant som lockar stor publik. Sådant som sport och melodifestivaler ska de reklamfinansierade kanalerna ta hand om och tjäna kovan på. Om nu någon orkar titta på dem, jag gör det inte.

Skulle de tre partierna gå samman i ett ultrahögerblock och vinna nästa riksdagsval kommer kulturfrågor och TV-utbud att bli centrala stridsfrågor. En liknande utveckling här i Sverige som det som nu sker i Danmark är inte otrolig.

Bland de radiokanaler som lagts ner är bland annat den mycket populära P/ Mix, som sänder 8000 timmar om året. Se vidare här.

Som en liten tröst har DR lagt ut några av DRK:s tidigare program. Här en länk till en dokumentär som är typisk för DRK:s utbud, som nu försvinner. Den timslånga filmen heter: ”Se Istedgade overgiver sig aldrig – Oprör mod nazisterna”. Det handlar om ett uppror mot ockupanterna våren 1944. Länk: https://www.dr.dk/drtv/se/istedgade-overgiver-sig-aldrig-_-oproer-mod-nazisterne_64949

Arbetare lämnar fabriken. Ur filmen ”Istedgade overgiver sig aldrig – Oprör mod nazisterna.
DR, Danmarks radio och TV-bolag visar hur man läger ner vissa kanaler, som kulturkanalen DR K, och övergår till att sända andra enbart över nätet, som DR 3. Kulturutbudet skärs genomgående ner.

Kris för SVT och ifrågasatt Public Service

Dagstidningarna har förlorat marknader och är hårt ekonomiskt trängda. Deras innehåll är nu inlåst och förbehållet prenumeranter (rimligt nog). Det innebär att stora kategorier som inte prenumererar, bland dem särskilt unga personer, är hänvisade till nätets flimrande och algoritmstyrda utbud.

De professionella kompetenta journalisternas texter och bilder når främst de läsare som är beredda att betala för sig.

I det läget blir Public Services roll ännu viktigare än tidigare ur ett demokratiskt perspektiv. 

Under mycket lång tid har det funnits en djup enighet både i den politiska sfären och bland de flesta svenskar om Public Services omistlighet.

Men på sistone har Public Service, alltså SVT och SR, öppet ifrågasatts först av sverigedemokrater och sedan av moderater och kristdemokrater.

”Statliga medier är i dag skattedopade, semi-kommersiella aktörer, inte värnare av det smala och tråkiga som inte går att producera på annat sätt.

Vårt parti bör ta klivet fullt ut och bestämma sig för ett avskaffande av public service så snart som möjligt”, skrev exempelvis de båda moderaterna Adam Danieli och Sten Storgärds i början av oktober i en debattartikel i Expressen.

Deras argumentering skulle kunna vara hämtad ur maktens medier i länder som Ungern och Polen. Den saknar varje form av demokratiskt engagemang, de båda skribenterna inser inte att ett demokratiskt samhälle behöver en tredje statsmakt och informerade medborgare. Exempel världen över i vår samtid förskräcker, ja väcker fasa, se bara på bedrövelsens USA där Trump kräver att alla statliga myndigheter ska säga upp prenumerationerna på New York Times och Washington Post.

Till det kommer nu stormen på och kring SVT, som genomgår stora omorganisationer, vilka för en utomstående verkar svårförståeliga.

I ett stort reportage i tisdags skrev tidningen Journalisten om ”en nyhetsredaktion som befinner sig i en identitetskris med flera interna konfliktytor.

Vi hör berättelser om mobbning och erfarna medarbetare som knuffas ut, om tystnadskultur och om en ny sorts kvällstidningsjournalistik som gjort sitt intåg.”

SVT:s reportrar ska från årsskiftet inte jobba mot TV utan skriva direkt mot webben. Filmat webbmaterial ska göras om till TV-inslag. Är inte detta dömt att misslyckas? Särskilt när mottot är att det främst ska vara snabbt och kort. Till det kommer att SVT beslutat lägga ner åtta sändningsorter. Båda dessa nyordningar innebär en förstärkning av det redan så dominerande stockholmsperspektivet.

Journalisten citerar ur SVT Nyheters målgruppsdokument. Nyhetssändningarna ska vända sig till ”personer i åldern 20-40 år som tittar i mobilen”. De exemplifieras med ”Nyfikna Nicole och Nassim” som ”älskar utmaningar, gillar förändring, äventyr och att upptäcka nya saker”, samt med ”Sociala Sahar och Seb” som ”vill vara med där det händer” och ”tränar på gym tillsammans” och gärna provar ny matlagning ”och delar stolt på Instagram”.

Vilken snömos. Vilken bedrövlig intellektuell nivå.

svek när SR lägger ner P2 Världen och P2 klassiskt

När Sveriges Radio snart stänger sin webbkanal P2 Världen minskar utbudet av musik från världens hörn dramatiskt. Här ses två medlemmar i den iranska ensemblen Negar Ezazi.

Måndag 1 juli lägger Sverige radio ner tre webbkanaler, P2 Klassiskt, P2 Världen och P3 Star.

Nedläggningen av P2 Världen krymper dramatiskt SR:s musikutbud till att i huvudsak inriktas på den västerländska kultursfären. Det påminner om den usla ledarartikeln i GP nyligen som klagade över för mycket ”utländsk mat” på restaurangerna. Och för den delen om nedläggningen av Internationella biblioteket i Stockholm, vars blågröna majoritet vill lägga ner Sveriges största nationella centrum för mångspråkig litteratur och ett av de största mångspråkiga folkbiblioteken i Europa, med en unik samling om 200 000 böcker på över 100 språk. Det ger service till alla svenska bibliotek med litteratur på många språk. 

När både P2 Världen och Internationella biblioteket försvinner är det kulturpolitiska beslut i samma nationalistisk inskränkt anda, SD- och M-politik av sämsta och mest obehagliga slag.

Jag har svårt att förstå anledningen till slakten på PS Världen och P2 Klassiskt. Det kan knappast handla om pengar.

P2 Klassiskt har i alla år fyllt en viktig funktion med enbart musik utan distraherande prat. Nu försvinner den möjligheten.

Därmed aktualiseras också den absurda ordningen att P2 musik via radionätet enbart sänds dygnet runt till Stockholm, medan övriga Sverige har stora mörka hål i tablåerna, för sändningar på minoritets- och invandrarspråk, som förstås borde fått en egen kanal.

Ystad Allehandas kulturredaktör Sune Johannesson skriver engagerat om nedläggningen av P2 Världen:

”I en tid av ökad rörlighet och med ett allt kraftigare behov av förståelse, insikter och kunskap om världens alla kulturer är den här webbkanalen inte bara bra, jag ser den som helt nödvändig. 

Istället för att lägga ner skulle ytterligare liknande universella musikkanaler startas. ”

Också Patrik Lindgren, chefredaktör för Lira Musikmagasin är kritisk till nedläggningen. Han menar att med rätt person vid rodret, som radioproducenten Lennart Wretlind och programledaren Per Gulbrandsen, har P2 Världen varit en pärla och ett fint komplement till det mer nyhetsbaserade Klingan, som han tror tyvärr ofta gått under radarn för många intresserade.

– Det är trist att en så enkel och billig form av radio inte kan få fortleva.

vapenhandel på Älvsjömässan får kritik

På måndagen öppnade tre stora och kontroversiella vapenmässor på Stockholmsmässan i Älvsjö, en med undervattenstema (UDT ), en om elektronisk krigföring (EW) och en om militär simulering och träning (ITEC). Mässorna uppmärksammades av Sveriges Radios Studio Ett.

Mässorna samlar några av världens största vapenföretag och kritiker lyfter fram att det bland utställarna finns företag som utvecklar kärnvapen och andra som förser den Saudiledda koalitionen i Jemen med vapen och militär materiel.

I programmet intervjuades Svenska Freds ordförande Agnes Hellström, som med all rätt var ytterst upprörd.

– Stockholms stad är majoritetsägare i mässan och ansvarig för satsningen. Här deltar företag som är svartlistade av svenska banker därför att de deltar i tillverkningen av komponenter till kärnvapen. Andra företag har tillverkat vapen som använts i Jemen, där bl a fyrtio barn dödades vid en attack på en skolbuss av vapen tillverkade av ett av dessa företag. Det är helt oacceptabelt.

– Ska Stockholms stad genom en sådan här mässa gynna kärnvapenproduktion?, fortsatte Agnes Hellström. Hon pekade på omständigheterna kring en liknande mässa i Glasgow förra året. Den väckte så starka allmänna protester att staden fattade ett beslut om att förbjuda framtida vapenmässor.

Kanske är det därför som hemlighetsmakeriet varit stort kring vapenmässan i Älvsjö. På Svenska Mässans hemsida nämns inget överhuvudtaget. Däremot finns det speciella hemsidor.Där kan man se att man väntar över tusen deltagare från fyrtiotalet länder och att en lång rad höga militärer är talare, också svenska, som den svenske marinchefen, amiral Sven Nykvist.

Moderata Anna König Jerlmyr, ordförande för Älvsjömässan och ytterst ansvarig för den stora tredagarsvapenmässan i lokalerna, där också svartlistade företag deltog med ansvar för tillverkning av kärnvapenkomponenter.

Älvsjömässans lokaler ägs bland annat av Stockholms stad och i styrelsen är finansborgarrådet Anna König Jerlmyr (M) ordförande. Hon har tidigare bland annat arbetat på det (ökända) amerikanska PR-bolaget Hill & Knowlton, som tjänade stora pengar på en PR-kampanj i samband med uppladdningen inför Kuwaitkriget. H&M spred bl a ett falskt vittnesmål om att irakiska soldater mördat spädbarn i kuvös vid al-Addan-sjukhuset i Kuwait City.[4]

Anna König Jerlmyr ville inte medverka i Studio Ett för att svara på frågor om varför Stockholm står som värd för en vapenmässa. Det ville inte heller åtta av tio ordinarie styrelseledamöter i Svenska Mässan eller företagets VD, Patric Sjöberg.

Vilken ynkedom!

Fotnot: Mässans hemsida: https://www.udt-global.com
Länk till utställare: https://www.udt-global.com/exhibitors

Trump, CocaCola, Melodifestivalens Pengar och USA:s 67:e rikaste

Årets Melodifestival har dragit igång, SVT:s och Public Services mest påkostade programsatsning. Under en månad kommer Mello-spektaklet att breda ut sig på bästa sändningstid i SVT under lördagskvällar. Stora pengar är i rullning. Kretsen runt Trump kammar hem en hel del av dem.

Radions MediemagasinMediernasände i lördags ett ”Melodifestivalen special: om pengarna avtalen och bristen på insyn”. Reportrarna försökte ihärdigt få fram de aktuella kostnaderna för olika inblandade parter i produktionen av Melodifestivalen. Mycket till transparens erbjöds inte från SVT:s sida. Frågor om hur mycket och till vem förblev obesvarade.

För deltagande kommuner ses evenemanget som något som sätter ”kommunen på kartan”. Efter lördagens första deltävling i Göteborg står Malmö, Leksand och Lidköping på tur. Final blir det på Friends Arena i Solna den 9 mars.

Kostnaderna för varje arrangerande ort är runt en miljon, varav det mesta går till Live Nation, som ”tjänar stort på den genomsponsrade tävlingen”, enligt Medierna, med Coca-Cola som huvudsponsor.

Blir de sockrade låtarna i Mello ett reklamprogram för den skadliga sockerdrycken Coca-Cola i svensk Public Service? Vad är vitsen med det?

Många journalister har försökt gå till botten med pengarna runt melodifestivalen, noterar Medierna, ”men utan att lyckas få några summor bekräftade”.

Jag följer ett spår vidare bortom vad som blev sagt i Medierna. Det handlar om att följa pengarna. Vem tjänar ytterst på Mellot? I vilket ideologiskt sammanhang hamnar de?

Live Nation Sweden dominerar den svenska konsert- turné- och evenemangsmarknaden och är ett dotterbolag till amerikanska globalt verksamma Live Nation Entertainment som också äger biljettsäljande Ticketmaster.

Det amerikanska bolagets huvudägare är Liberty Media (omsättning 11 miljarder dollar), ett amerikanskt massmedieföretag med huvudkontor i Colorado. Dess aktiemajoritet kontrolleras av företagets styrelseordförande, dollarmiljardären John C Malone.

Malone kallas ”Cable Cowboy”, skriver Forbes, som uppskattar hans förmögenhet (2018) till sju miljarder dollar. Det innebär att han är USA:s 67:e rikaste dollarmiljardär.

Malones politiska hållning har beskrivits som libertariansk, enligt Wikipedia. Han donerade $ 250 000 till Trumps presidentinvigning 2017. Så rullar pengarna från svenska Mello över Atlanten till kretsen kring Trump.

Där har man förstås inga invändningar mot att finalen genomförs i maj i Tel Aviv, trots att Israel genom ny lagstiftning definierat sig som en apartheidstat, utan lika demokratiska rättigheter för alla.

Gud bevare Public Service från sju tidningsmoguler

Sju mediemoguler vill inskränka Public Service möjligheter. De använder stora ord, som mångfald och demokrati, men talar bara i eget intresse. SVT och SR är  i dag mer än någonsin nödvändiga för en fungerande demokrati. Fortsätt läsa Gud bevare Public Service från sju tidningsmoguler