Etikettarkiv: Ulf Kristersson

Nyamko Sabuni , konsulterna och demokratin

I samtal med SvD kommer det fram att Lars Leijonborg inte bara ger råd – utan också har haft i uppdrag att skriva den Nyamko Sabunis viktigare tal. Foto: Henrik Montgomery/TT

Liberalernas ordförande Nyamko Sabuni har hamnat i ett rejält blåsväder efter helgens avslöjanden i en serie lysande grävande reportage i Svenska Dagbladet, skrivna av Annie Reutersköld..

Tidningen granskade under månaders arbete med info från tjugotalet (anonyma) uppgiftslämnare om hur hon förra året valdes till partiledare. Det var under dagarna före Almedalsveckan där hon höll sitt första stora tal, skrivet av lobbybyrån Nordic PA, tydligen på beställning av buss- och lastbilsföretaget Scania. Talet handlade bland annat om behovet av elvägar, vilket också innebar att hon och liberalerna vill satsa att återuppliva kärnkraften.

Samma PR-firma var också involverad i försöken göra Ulf Kristersson till statsminister, genom att inleda samarbete med Sverigedemokraterna. En nyckelroll spelade  Johan Jakobsson, tidigare partisekreterare i Liberalerna, och delägare i Nordic PA 

Efter publiceringen har Sabuni anklagat Svenskan för att sprida lögner, men vägrat ställa upp i en intervju med tidningen för att försöka reda ut begreppen. Hon ser sig själv som offer för rovgiriga journalister – vilket är helt orimligt.

Frågan som Svenskan grävt i handlar ytterst om en demokrati på obestånd, där PR-firmors välbetalda konsulter har mera att säga till om än partiets väljare, åtminstone inom liberalerna.

En av konsulterna har varit Lars Leijonborg, folkpartiets ledare till 2007, som skrivit flera av Sabunis viktigaste tal troligen i sin roll som betald konsult. Han arbetar numera som senior konsult hos Diplomat Communications, en av landets största konsultbyråer, med ett stort och hemligt kundnät.

SvD:s Annie Reutersköld intervjuar i sammanhanget Anna Tyllström fil dr vid Institutet för framtidsstudier, som länge sysslat med gränslandet mellan politik och påverkansbranchen.

Hon ser ett demokratiskt problem i Sabunis agerande:

– För Liberalernas väljare blir problemet: vad eller vem röstar jag på? Röstar jag på Liberalerna och Nyamko Sabuni, eller röstar jag på Svenskt Näringsliv och Scania? säger hon.

Traditionellt har partierna företrätt olika intressen och deras politiska program har formats i ett samspel med det civila samhället, skriver Jesper Bengtsson i Dagens Arena i en kommentar.

I dag har den infrastrukturen krackelerat. I stället har en växande och lönsam PR-bransch exploderat under de senaste 20 åren. Konsultbyråerna rekryterar från alla partier för att ha ingångar till framtida regeringar och därmed påverkansmöjligheter som de kan sälja till sina framtida kunder.

Jesper Bengtsson hoppas på att det uppstår nya former för partierna att ”finna förslag”, kanske genom tankesmedjor:

”På en tankesmedja arbetar de som vill driva politiska frågor och utveckla en idériktning. På en PR-byrå jobbar de som säljer sina påverkanstjänster på marknaden.

Kanske bland politiska tjänstemän? Där uppstår de konkreta förslagen ofta i dag.
Kanske i partiernas basorganisationer? Demokratiskt vore det förstås bäst, och det händer nog fortfarande att ett förslag letar sig från en partiförening till en kongress till riksdagen. Men är det egentligen så ofta?
Oberoende av vilket måste politiska förslag som biter i opinionen ha sin grund i människors behov. Deras drömmar. Deras vardag.”

PR-firmornas inflytande över politiken är orimligt i en demokrati. Det bygger på ett politiskt spel bakom kulisserna som väljarna saknar insyn i. Och det påverkar politikens innehåll, på ett riktigt obehagligt vis. Lagstiftad transparens där partierna i lag tvingas offentliggöra vilka PR-byråer man arbetat med och vad det kostat, vore åtminstone en början. Men det räcker inte.

Att Nyamko Sabuni inte själv tycks förstå vidden av den problematiken är obehagligt och kommer att drabba liberalerna, som i den senaste opinionsundersökningen låg under tre procent. Partiet var trots allt en drivande kraft när allmän rösträtt infördes i Sverige och skulle kunna spela en roll i politiken också i dag, om man skaffade sig egna liberala idéer i stället för att låta sig utnyttjas av PR-firmornas strateger.

SVd:s grafiska bild av PR-konsulternas nät kring liberalernas partiledare Nyamko Sabuni.

Schweiz avvecklar kärnkraften helt

Den schweiziska kärnkraftsreaktorn Muehleberg nära Bern stängdes kort före jul. Händelsen innebär början till en total avveckling av kärnkraften i landet. Bilden togs 6 april 2018. REUTERS/Arnd Wiegmann/File Photo.

Muehlebergs kärnkraftsreaktor i Schweiz stängdes efter 47 års drift ner fredagen före jul, rapporterar nyhetsbyrån Reuters. Stängningen av den första av landets fem reaktorer innebär inledningen av en total schweizisk avveckling av kärnkraften.

Beslutet att fasa ut landets kärnkraft fattades genom en folkomröstning 2017 efter olyckan 2011 i japanska Fukushima, som skapade en debatt över hela världen om säkerhetsriskerna med kärnkraft. Omröstningen innebar också ett folkligt stöd för regeringens planer på att i stället satsa på förnyelsebar energi som vattenkraft, sol- och vindenergi.

Stängningen hyllas av miljörörelsen. ”Kärnkraften var ett stort misstag av Schweiz”, säger Philippe de Rougement, ordförande i gruppen Sortir du Nucleaire. Han menar att kärnkraften försenat satsningar på förnyelsebara energikällor.

– Vi har haft användning av elektriciteten från kärnkraften. Framtida generationer tvingas nu ta hand om det giftiga avfallet. De kommer inte att tacka oss.

Grannlandet Tyskland kommer också att helt avveckla kärnkraften och inte bygga nya reaktorer. Den schweiziska regeringen har deklarerat att man kommer att avveckla de som nu är i drift efter deras beräknande livslängd.

I Sverige har moderaternas Ulf Kristersson det senaste halvåret bisarrt nog gjort svenska satsningar på nya kärnkraftsverk till en profilfråga, trots att alla expertis understryker att kärnkraften är olönsam i dag.

Kärnkraften är inte ekonomiskt bärkraftig i dag. Till det kommer säkerhetsfrågan och inte minst sårbarhetsasspekter. I händelse av krig skulle svenska kärnkraftverk bli ytterst sårbara mål för fientliga sabotage och bombningar.

Antikärnkraftsdemonstranter utanför Muehleberg när Bern på en demonstration 11 mars 2012. REUTERS/Pascal Lauener/File Photo.

”Vi”, Pursvenskarna, mot ”dom”, flyktingarna

Ulf Kristersson, ställer ett ”vi” (de goda pursvenskarna) mot ett hotfullt ”dom” (de onda, främmande flyktingarna). Foto: Aftonbladet.

– Det är inte så att Sverige kommer att anpassa sig till er. Ni behöver anpassa er till Sverige.

Moderatledaren Ulf Kristersson angriper de svenska invandrarna och har tillsatt en ”integrationskommission”, som han själv ska leda tillsammans med Mauricio Rojas, kontroversiell flykting och invandrare från Chile.

Kristersson hotade invandrarna/flyktingarna på partiets Sverigemöte för kort tid sedan. De ska anpassa sig till Sverige, annars råkar de illa ut, dundrade han.

Han hävdar också att idén om att integration handlar om en process från två håll, där invandrare och infödda ska integreras i ett nytt multikulturellt samhälle, är förrädisk och felaktig. Det är invandrarna som måste anpassa sig till det svenska samhället och inget annat, anser han, skriver Svenska Dagbladet.

Ett multikulturellt samhälle är av ondo i Kristerssons trångsynta värd. In med köttbullarna, ut med curryn, kebaben och hummusen. Inför pizzaförbud. Kåldolmar är misstänkt turkiska. Bara svensk mat. Bara svenska filmer på biograferna.

Kristersson tycks längta efter ett statiskt oföränderligt Sverige, där en mångfald av idéer, människor och kulturer är av ondo.

Samtidigt framhåller moderatledaren att det inte handlar om assimilering. Han är ”generös” och vill ”verkligen att människor som kommer till vårt land behåller sitt ursprungsspråk”.

Hur skulle någon rimligt vettig person kunna hävda motsatsen. Skulle svenskamerikanerna för hundra år sedan förbjudits att tala svenska.

Det Kristersson gör är förstås att ställa ett ”vi” (de goda pursvenskarna) mot ett obehagligt inkräktande och hotfullt ”dom” (de onda, främmande flyktingarna).

Vi har sett förfärande exempel på vart den sortens unket vi-dom-tänkande kan leda. I dessa dagar praktiseras den sortens modeller i länder som Polen och Ungern, också Danmark har fått en släng av dem.

På Aftonbladet Kultur skriver Enna Gerin om hur Kristoffersson skyller alla problem på den individuella invandraren/flyktingen:

”Arbetslöshet, trångboddhet och låga utbildningsnivåer blir passande nog kulturella problem där allt ansvar läggs på individen. Det är inte den politiskt skapade bostadsbristen, arbetslösheten och skolsegregationen som står i vägen för integrationen. I stället är det brist på strävsamhet och dålig karaktär hos invandrarna själva som ställer till det.”

Hon för sitt resonemang vidare:

”Det är politikernas privatiserade och djupt segregerade skola som bäddar för integrationsproblem och dåliga betyg. Det är välfärdens nedmontering, privatisering och försvagning som sätter käppar i hjulen för en lyckad integration. Vi började bädda för problemen när vi övergav välfärdsstatens fundament: full sysselsättning, bra utbildning och bostäder till alla.”

Demokratins nedgång och SD:s största seger

Ulf Kristersson och Jimmy Åkesson. Foto SR.

Det är allmän flaggdag i Sverige på måndag, för att  fira 100-årsminnet av demokratins genombrott. Det var den 17 december 1918, som riksdagen beslutade att införa allmän och lika rösträtt för män och kvinnor. Det var den dag ”demokratin föddes i Sverige”.

Hundra år senare, den 12 december 2018, röstar de borgerliga partierna med stöd av sverigedemokraterna genom en högerbudget, trots att regeringsfrågan inte är avgjord. 

Det innebär ett jordskred i förutsättningarna för den svenska partipolitiken. Moderaterna och kristdemokraterna har länge varit beredda att samarbeta med sverigedemokraterna. Nu anslöt sig i realiteten centerpartiet och liberalerna till den politiken. De sistnämnda partiernas försäkringar om att inte låta SD få inflytande över politiken visade sig vara tomt prat, inget annat.

SD:s största seger hittills” är rubriken på Aftonbladets torsdagsledare, skriven av den politiske chefredaktören Anders Lindberg, som konstaterar:

”Nästan på pricken hundra år efter demokratins genombrott i Sverige, en högtid vi firar på måndag, står ett öppet reaktionärt block på tröskeln till makten i riket. Så här långt till höger har tyngdpunkten i svensk politik inte legat sedan den allmänna rösträtten infördes.”

Vi som bor i Skåne har länge steg för steg kunnat följa de djupt obehagliga konsekvenserna av  en liknande politik i Danmark. Tidigare skulle man ta ifrån nyanlända flyktingar deras smycken genom ”smyckeslaget”. Nu lanseras kusliga planer på en flyktingförläggning på en isolerad ö. Främlingsfientlighet och antihumanism har blivit statlig politik. Kommer Sverige att följa efter på den vägen? Risken är överhängande.

Politik i en demokrati förutsätter att parterna följer regelverken, att man tillämpar fair play. Veckans budgetbeslut är raka motsatsen. Med det saboterar riksdagens högerpartier (nu med SD som ny spelare i laget) en eventuell socialdemokratisk regerings möjligheter att bedriven en politik utifrån sina värderingar.

Förlorarna är väljarna. Det politiska taskspeleriet väcker självklart politikerförakt.

Kakelmannens Kristerssons makthunger får mig att känna avsmak för höstens politiska turer i Sverige. Det hela påminner oroväckande om Donald Trumps agerande i USA, ”passar inte reglerna så ändrar jag på dem”. Får jag kritik svarar jag nedlåtande med ett ”nonsens”.

Det har varit befriande att se Stefan Löfvens helt annorlunda förhållningssätt under höstens förhandlingar. Löfven har med ödmjukhet uttryckt respekt för både talmannens prioriteringar och för sina meningsmotståndares ställningstagande.