Kategoriarkiv: Fotboll

Det särskilda projektets ambitioner: Tidöavtalet och idrottens 51%-regel

Caroline Seger, en av svensk damfotbolls främsta spelare. Här i Sveriges 2-0 mot Island på Myresjöhus Arena 6 april 2013. Foto: Wikipedia.

På det så kallad Tidöavtalets 62:a och sista sida står 2 ½ rader som handlar om idrott, om elitfotbollen och elitishockeyn, under rubriken ”Reformer som ska genomföras i projektet”. Så här skriver högerpartierna och sverigedemokraterna i det gemensamma policydokument som ska ligga till grund för idottspolitiken i Sverige under den kommande mandatperioden, särskilt för de mest publika:

”Ett projekt ska genomföras för att stärka högstaligornas konkurrenskraft i den svenska elitfotbollen och elithockeyn.

Regeringen kommer att inleda ett särskilt projekt för högstaligornas konkurrenskraft.”

Det är ingen avancerad stilistisk utformning av det s k ”särskilda projektets ambitioner”. 

I de två meningarna upprepas precis samma ambitioner. Den andra meningen tillför inte något nytt utöver vad som redan sagts i den första. Dessutom upprepas i båda meningarna tunga ord som ”högstaligorna” och ”konkurrenskraft”. Innebörden är otydlig och svårbegriplig. 

Jag fattar inte alls vad Åkesson och Kristersson (som måste ha haft sista ordet om formuleringarna) egentligen menar. Som partiledare borde de bättre vårda sin förmåga att tydligt skriva ner vad de menar.Språket håller inte högstadienivå.

Vad betyder detta på de båda partiledarnas kodade språk? Många har undrat heter det i ett inslag i fredagens Studio ett i radions P1. Frågan har blivit en ”ren snackis inom idrottsvärlden”, menar Sveriges Radio. De korta raderna skulle om jag förstår det rätt om de genomförs innebära väldiga förändringar för den svenska fotbollen och ishockeyn. 

Efter att ha lyssnat på Studio Etts drygt åtta minuter långa inslag om frågan förstår jag lite mer. Tydligen vill SD och följeslagarpartierna M, KD och L att sportvärldens så kallade 51%-regel helst ska upphävas, den regel som innebär att ingen utomstående kan äga majoriteten av en förening.

Så är dej ju inte i bland annat Storbritannien, där oljemiljardärer från fjärran länder och kapitalstarka ryska oligarker inte sällan köpt upp framförallt välkända proffslag, som blivit ibland lönsamma mångmiljoninvesteringar.

51%-regeln har hittills i Sverige satt stopp för sådana affärer, åtminstone tills nu. 

Meningen med ”projektet” tycks vara att genom att göra om de största lagen till kommersiella företag, skulle klubbföretagen få in mera kapital och därmed ha råd att köpa upp båda svenska och utländska fotbolls- och ishockeyspelare. Zlatan Ibrahimovic kunde kanske med slopad 51%-regel ha spelat vidare i Malmö FF hela sitt framgångsrika fotbollsliv, i stället för att ha köpts av utländska intressenter.  

Visst kunde det ha varit bra. Men det hade knappast gynnat alla fotbollslag, som till exempel HIF, som i dagarna åkt ur allsvenskan på allra sista plats. 

Men varför har skribenterna som står bakom Tidöavtalet uttryckt sig så grumligt så att ingen fattar. De vill att sporten ska förvandlas till en stormarknad där allt går att köpa och sälja och där de lag som inte har lust eller pengar kan ägna sig åt något annat.

Vore inte det tvärtom att slå sönder den ursprungliga charmen med bland annat fotboll. Jag slutade för länge sedan att följa herrfotbollens tv-sändningar, där allt tycks handla om pengar och våld, med tacklingar på gränsen till slagsmål. Damfotbollen är ofta det motsatta, dribblandets och fintandets elegans, spelarglädjens kollektiva sportprestationer. 

Det är långt från sådana tankar till ”projekt för högstaligornas konkurrenskraft”. 

I radion redde man i alla fall ut att försäljningar av lag med nuvarande regler inte kan genomföras utan att majoriteten av klubbens medlemmar och spelare ställer sig bakom.

Expressen skrev nyligen om historien om hur fotbolls-VM hamnade i Qatar påminner om debatten om 51%-regeln, alltså om hur mycket pengar som ska släppas in i fotbollen, historien om hur …

 ”den internationella fotbollen ändrade utseende. 

Med tiden har en berättelse om oligarker, diktatorer, invasioner av grannländer, kollapsad tävlingsbalans, superligor och protester tagit form.

Världens största sport närmar sig kokpunkt.” 

Dock har fotbolls-Sverige, fram till nu, stannat ”kvar på andra sidan utvecklingen”.

Låt os hoppas att den förblir där.

Efter 50 år av segregering åter tjejfotboll i HIF

Foto: Johan Lilja.

Det är i år hundra år sedan den kvinnliga rösträtten infördes. Men kvinnors och tjejers rätt att spela fotboll har tagit ännu längre tid att garantera. I en machograbbig stad som Helsingborg har de styrande accepterat att tjejerna stängts ute från spela i HIF, som fått massivt miljonstöd under många år, trots segregeringen.

Sedan april har stadens kommunala energibolag Öresundskraft fört förhandlingar med Helsingborgs IF, ja HIF, så att fotbollsklubben kan anställa en verksamhetsansvarig och med det satsa brett på flick- och damfotbollen i alla åldrar, heter det i ett pressmeddelande som energiföretaget sände ut i veckan. Man betonar hållbarhetsbegreppet:

”Social hållbarhet är extremt viktigt för oss på Öresundskraft. I ett socialt hållbart Helsingborg finns gemenskap, jämlikhet och tolerans. Satsningen på flick- och damfotboll är ett av våra sätt att bygga detta på.”

Vad som är häpnadsväckande är att fotbollsklubben inte insett detta för länge sedan. För att inte tala om Helsingborgs kommun, som för åravis sedan borde ställt krav på HIF, som att utan tjejfotboll ingen halv miljard från Dunkersfonderna till en ombyggd fotbollsarena, med mera. Men inte.

Nu är hurusom HIF till slut med på noterna. På klubbens hemsida säger HIF:s klubbdirektör Joel Sandborg:

– Vi har inte haft flick-/damfotboll i vår verksamhet sedan 70-talet och jag vill med gott samvete kunna se min dotter i ögonen när hon undrar om hon kan spela fotboll i sin favoritklubb när hon blir stor. Därför är det med stor glädje och stolthet vi kan presentera samarbetet med Wihlborgs Fastigheter och Öresundskraft. Det gör att vi kan rekrytera en verksamhetsansvarig och ha organiserad fotbollsträning för flickor redan till säsongen 2020.

Efter femtio år av segregerad fotboll släpps till slut tjejerna tillbaka in på Olympia. Ännu en inskränkthetens mur har fallit.