Etikettarkiv: Skatteparadis

Också Sverige har i dag blivit ett skatteparadis

Bild: Istock / Shutterstock/ETC.

Världens dollarmiljardärer kontrollerar i dag en större förmögenhet än än jordens 4,6 miljarder fattigaste invånare, påminner Tidningen ETC:s senaste helgmagasin (44/2021), om i ett stort reportage , signerat Jon Weman, över åtta sidor.

Mitt under den stora finanskrisen ägde de en procent rikaste av världens befolkning 45 % av de globala tillgångarna, mot 99% som ägdes av resterande 99%. Fem år senare hade de mest förmögnas andel stigit till 50%.

Sedan år 2000 har den rikaste procentens andel ökat från 43 till 50% i Brasilien, från 20 till 30% i Kina, från 32 till 40% i Indien och från 33 till 35% i USA.

Under pandemin rusade de globalt allra rikastes förmögenhet – från 8 till 13 tusen miljarder dollar. Det är den snabbaste ökningen någonsin.

ETC:s reportage skildrar under rubriken ”Konsten att gömma en förmögenhet” hur de superrika lyckas gömma undan sina förmögenheter på olika vis, framförallt för att minska sina skatter.

Summan av förlorade skatteintäkter enbart till följd av skatteparadis uppskattas till hisnande 427 miljarder dollar årligen i världen.

Jon Wemans reportage i ETC bygger främst på den amerikanske författaren Chuck Collins nyutkomna bok ”The Wealth Hoarders”, som skildrar ”förmögenhetsförsvararna”, en industri som i USA tredubblats i omfattning på kort tid.

Kanske håller skatteparadis i länder som Panama och Virgin Islands på att förlora sin roll, sedan några delstater i US, som Delaware och South Dakota, etablerat sig som ”skatteparadis inom USA:s gränser”, med liknande lagar som andra ”brevlådsdestinationer”.

Två tredjedelar av USA:s 500 största företag har idag formellt säte i lilla Dela­ware. Mängden kapital, delar av de svarta eller grå pengarna, som deponeras i Delaware, är så stort att 10 procent av delstatsregeringens inkomster kommer från att förverka konton som ingen längre vill kännas vid.

– Det har också fördelar att ha placeringar i ett politiskt stabilt land, därför är USA idag en destination för globala pengar från korruption och organiserad brottslighet, snarare än tvärtom, säger Chuck Collins.

Också i Sverige finns liknande tendenser, säger författaren Erik Sandberg, som skrivit boken ”Skattesänkarna”:

– De skatter man tidigare planerade sig runt, de har vi numera till stor del avskaffat. Sverige har blivit ett skatteparadis. Vi har inte längre vare sig arvsskatt eller förmögenhetsskatt och vi har låg kapitalbeskattning. Om vi talar om en kapplöpning mot botten, har Sverige oftare legat före än kommit efter. Vi har först sänkt exempelvis bolagsskatten och övriga nordiska länder tvingats följa efter. Det går att se en tendens att norska och finska miljardärer flyttar pengar till Sverige.

– Sverige och Storbritannien är bland de länder i Europa som bromsat det. Inom S och V finns i Sverige tyvärr ofta ett starkt motstånd mot att flytta sådant till EU-nivå.

Erik Sandberg efterlyser ett internationellt samarbete för att undvika att pengar flyttas mellan olika länder i syfte att undkomma skatt.

23 miljarder till 58 riskkapitalister på en dag

EQT:s ordförande Conni Jonsson fick på en enda dag av sitt företag 1,7 miljarder när han tillsammans med 57andra ”partners” delade på 23 miljarder kronor. Marcus Wallenberg är företagets vice ordförande. Illustration: Henrik Malmsten/SvD Näringsliv.

Den 8 september fick 58 svenska riskkapitalister på en enda dag dela på 23 miljarder kronor. Pengarna kom från riskkapitalbolaget EQT och kom från en samlad aktieförsäljning, skrev Jan Almgren nyligen i Svenska Dagbladets Näringsliv. Detta skedde stick i stäv med bolagets egna regler och har mötts med massiv kritik från aktieägare.

Företagets ordförande Conni Jonsson, fick då mest, 1,7 miljarder på ett bräde. VD Christian Sinding liksom den operativa chefen Caspar Callerström fick nöja sig med 1,1 miljarder vardera, medan vice vd Lennart Blecher kammade hem 1,3 miljarder. Personalchefen Anna Wahlström fick 54 miljoner kronor.

Affären har kallats ”osnygg” av Aktiespararna och Emilie Westholm, chef för ansvarsfullt ägande på Folksam, som äger aktier i EQT, vill ha svar från bolaget.

Spotifys tidigare finanschef, Peter Sterky, reagerade också. Han skrev i en syrlig kommentar på twitter att EQT får hjälp av ”vänligt inställda banker” att bryta mot inlåsningsreglerna när börskursen når ”astronomiska höjder.”

Hur de 58 delägarna tänker får vi inte veta. Ingen vill ställa upp på intervju så här dagarna efter, vare sig vd:n Christian Sinding eller några av de övriga delägarna. 

Men Kim Henriksson, finanschef på EQT, kommenterar gärna. Han beskriver affären som ”lyckad”.

”Det är klart det går att hitta kritiska röster, det gör det alltid”, säger Kim Henriksson, finanschef på EQT. Foto: Axel Hilleskog.

Svenskans Jan Almgren beskriver förutsättningarna för miljardrullningen:

Riskkapitalbolagens affärsidé är att samla in kapital från olika investerare, pensionsbolag, försäkringsbolag och utländska statliga investeringsbolag. EQT har gott om rika investerare från Asien och Mellanöstern.

När man fått in pengarna, 10, 50 eller kanske 100 miljarder kronor, placeras kapitalet i en fond som vanligtvis ligger i ett ”skattegynnat område”.

Sveriges riskkapitalbransch räknat per invånare räknas i dag bland de största och mest livaktiga i Europa. Här finns flera framgångsrika och lönsamma riskkapitalbolag, Nordic Capital och Altor är två exempel. EQT är i en klass för sig, med över 1 000 anställda i 24 länder och ett totalt förvaltat kapital på över 700 miljarder kronor placerade i 27 aktiva fonder. Företaget har funnits sedan 1994 och är i dag det sjätte största på börsen.

EQT har hela tiden backats upp av familjen Wallenberg och kunnat dra nytta av Wallenbergs kapital och nätverk. 

Wallenbergkontrollerade investmentbolaget Investor är EQT:s största ägare. Det finns 23 ägare med över 1 miljard i aktier, nio av dem har vardera över 10 miljarder.

Bredvid Conni Jonsson på ordförandestolen sitter Marcus Wallenberg som vice ordförande. Wallenberg är bland mycket annat styrelseordförande i SE-banken.

Marcus Wallenbergs kusin Jacob Wallenberg är ordförande i Wallenbergsfärens maktbolag Investor.

Marcus Wallenberg är vice ordförande i EQT och sedan 2004 styrelseordförande för SE-banken. Foto: Caroline Tibell.

”In the rich man’s world”: Det ojämlika Sverige och Pikettys 1% rikaste

Foto AFP.

Ojämlikhet var nyligen temat för ett av den brittiska tidskriften The Economists nummer (30 nov 2019).

Sverige lyftes fram speciellt i en sidoartikel under rubriken ”In the rich man’s world” med underrubriken ”Där miljardärer är överraskande populära”-

I Sverige finns en miljardär per 250 000 invånare, vilket är en av de högsta siffrorna i världen. Sverige har också blivit ett av världens mest ojämlika länder när det gäller fördelningen av rikedomar, slår tidningen fast.

Bara i skatteparadis som Cypern och Monaco eller i korrupta ekonomier som Ryssland och Georgien finns det större andel superrika än i Sverige.

The Economist citerar Timbros Janerik Larsson, som säger att det i Sverige inte finns någon debatt om att höja skatterna för de superrika, till skillnad från i USA och Storbritannien.

Tidskriften påpekar vidare att arvsskatten i Sverige avskaffades 2005 och förmögenhetsskatten 2007, den senare hade då funnits sedan 2011. Ingvar Kamprad som flyttade (”flydde”, skriver The Economist) till Schweiz 1977 för att undkomma dessa skatter återvände när de avskaffats.

The Economist utgår från den franske ekonomen Thomas Pikkety och en studio av honom från 2008. I den utgår han från hur samhällets 1% rikaste som tjuvar hade berikar sig på de 99 procentens bekostnad. Pikettys forskning gav Occupy Wall Street sitt språk.

Sven-Erik Liedman. Bild: Dagens ETC.

I Dagens ETC skriver Sven-Eric Liedman om hur Sverige från 1900-talets början till omkring 1980 genom folklig mobilisering genomförde en omvälvande utveckling mot det hyggligt jämlika samhälle, som sedan dess raserats i stor fart. Liedmans utgångspunkt är likaså Thomas Piketty och särskilt hans nya storverk Kapital och Ideologi.

Piketty ser hur roten till det onda i mycket bottnar i synen på privat egendom, som i liberala och konservativa kretsar omges med religiös vördnad. Liedman skriver:

”En miljardär är i sig en vandrande meningslöshet. Han måste fylla alla sina nollor med någon sorts mening och griper då till en vidskeplig motivering för sin måttlösa rikedom. Allt må släpas i smutsen, bara inte den rikedom som han ser som själva sitt existensberättigande.”

Piketty vill återskapa det skattesystem som inrättades i USA inte minst efter andra världskriget, med starkt progressiva skatter, även på förmögenhet, arv och fastigheter. Skattepengarna skulle kunna användas för att skapa ett rättvisare samhälle.

Det låter utmärkt, skriver Sven-Eric Liedman och suckar samtidigt: ”Men hur kommer vi dit?

Den ”folkliga mobilisering” som Piketty prisar 1900-talets Sverige för kan inte trollas fram i en handvändning. Samhällets allt djupare skuggsidor tycks idag snarare trigga igång främlingshat än vrede mot de ekonomiska orättvisorna. Klimatet och miljön, dessa ödesfrågor, har kommit i skuggan av vissa typer av kriminalitet.

Bara ett envetet, tålmodigt upplysningsarbete kan förändra situationen. Hindren är många, motståndet stort.

Men vi ger inte upp!”

Foto: The Economist.

Svenska politiker vägrar stoppa skatteparadis

Torsten Fensby hävdar att finansminister Anders Borg försökte stoppa avtal med skatteparadis om informationsutbyte. Foto: TT och Malin Hoelstad

Sverige och Storbritannien är de länder där skatteparadisindustrin fått störst fäste, säger Torsten Fensby till Svenska Dagbladets ekonomiska skribent Birgitta Forsberg.

Men i motsats till Storbritannien finns här ingen intern lagstiftning som specifikt bekämpar skatteparadisbolag. I stället förlitar sig Sverige på åtgärder från OECD och EU och på de organisationernas intetsägande listor.

I artikeln betecknas Fensby som ”världens största expert på skatteparadis”. Han upplever att han kämpat helt ensam mot de svenska politikerna, som vägrar täppa till hålen som gör det möjligt att placera pengar i skatteparadis.

Fensby jobbade tio år åt OECD med att åka runt till världens skatteparadis för att få dem att gå med på att ge information om bolag och kundernas pengar. Men han och hans kollegor blev bakbundna av den amerikanska Bushadministrationen.

År 2006 bestämde sig Nordiska ministerrådet för att strunta i OECD och på egen hand få till informationsavtal med skatteparadisen. Och mannen som skulle göra det var Torsten Fensby.

Året därpå beräknade Skatteverket att totalt 133 miljarder gömdes undan beskattning i Sverige varje år – på grund av fusk, fel eller misstag – varav 46 miljarder i utlandet. Allt enligt Skatteverket.

År 2008 ville Anders Borg lägga ner projektet. Men då protesterade resten av Norden – Finland, Danmark, Norge, Island, Färöarna och Grönland (de två sistnämnda är självständiga i skattehänseende).

Riksrevisionen påpekar i rapporten även att svenskar har mer pengar i bland annat Schweiz och Luxemburg än övriga nordbor.

Ett antal förmögna svenskar hade alltså stoppat undan pengar i skatteparadis. Och Sverige försökte förhindra att avtalen blev av.

Resten av Norden drev dock på och Sverige kunde inte stoppa projektet. Allt fler skatteparadis skrev informationsavtal med Norden. Därmed drogs snaran åt runt dem som smitit undan skatt.

– Jag vänder mig emot att man låter en svensk elit tömma delar av den svenska statskassan på pengar. Hela skatteparadisindustrin penetrerar djupt in i den svenska statsapparaten. Vi har inte någon som helst lagstiftning i frågan. Svenska statskassan är en bankomat för dem som kan spelreglerna, säger Torsten Fensby.

Han påpekar att ingen gör något åt pengar som placerats i skatteparadis, trots flera avslöjanden i medierna genom åren – bland annat Panamadokumenten, politikernas självrättelser och Paradisläckan.

Torsten Fensby anser att Sverige, likt andra länder, borde tillsätta en skatteparadisutredning.

– Frankrike gör en utredning i genomsnitt vart femte år. Den senaste är på över 2 000 sidor. Rapporten från 2012 ledde till 59 olika förslag för att bekämpa internationell skatteflykt.

Men i Sverige händer ingenting.

EU listar 10 nya skatteparadis

Bilden från tidskriften Business Leader.

EU har börjat lista länder vas skattesystem har gjort att många företag utnyttjar dem som skatteparadis. Den förskönande termen gör det lätt att bortse från att både företagen och länderna ifråga gör sig skyldig till grov kriminalitet som utarmar andra länders välfärdssystem.

Sedan tidigare finns fem länder på listan: Amerikanska Jungfruöarna, Amerikanska Samoa, Guam, Samoa samt Trinidad och Tobago. Jungfruöarna, det var där Findus och Bjuvs öde avgjordes i och med att huvudägaren till Bjuvsföretaget, den amerikanske dollarmiljardären Noam Gottesmann, registrerat Findus moderbolag Nomad Foods där.

Nu har EU:s finansministrar beslutat att öka listan med Aruba, Barbados, Belize, Bermuda, Dominica, Fiji, Marshallöarna, Oman, Förenade Arabemiraten och Vanuatu

– Vi ska inte ha länder som gömmer skattepengar. De skatteregler vi har, har vi för att barnen ska ha skolor och för att vi ska kunna transportera oss på vägar och järnvägar, säger finansminister Magdalena Andersson (S) till SVT Nyheter. Hon har deltagit i beslutet.

92 länder har granskats.33 av dem kommer att fortsatt undersökas vidare för sin skattelagstiftning.

I Svenska Dagbladet skriver Robert Höglund, kommunikationschef för Oxfam Sverige, om hur både rika och fattiga länder drabbas av det här. Värst slår systemet mot de fattiga, utvecklingsländerna, som förlorar kring 100 miljarder dollar årligen på storföretagens skattesvindel.

Skatteflykten drabbar såväl rika som fattiga länder men konsekvenserna är allvarligast i utvecklingsländerna då de i många fall redan saknar de resurser som behövs för att lyfta sina medborgare ur fattigdom.

Utvecklingsländer förlorar minst 100 miljarder dollar per år på grund av företags skatteflykt.

Enligt en uppskattning av ekonomen Gabriel Zucman flyttas nära 40 procent av multinationella bolags vinster från det land det genererats i till skatteparadis.

Höglund är kritisk mot att EU absurt nog plockat bort två av de värsta länderna i sammanhanget från listan, Panama och Jersey. Han vill också reformera EU:s granskningsmetoder:

”För att listan ska kunna behålla sin trovärdighet behöver skarpare kriterier införas där EU bland annat tittar på var skatteflykt faktiskt förekommer och inte bara på hur länder uppfyller formella kriterier.”

Findusaffären berör inte bara Bjuv

Findus-huvudkontor_7759

Om Findus och Bjuv, om Nomad Foods och skatteparadisen, om Första AP-fondens förlorade heder och SVT:s oförmåga att hantera komplicerade frågor.

Mediedrevet kring miljöpartiet följer mediernas dramaturgi. Ämnet är sådant att det är lätt att skildra i TV, nog ska man hälsa på kvinnor, inte ska man umgås med Grå Vargar.

Dramats huvudpersoner finns lätt tillgängliga dag och natt i centrala Stockholm.

Det motsatta gäller Nomad Foods nedläggning av Findus i Bjuv, som fått minimal genomslagskraft i nationella media. Jag har inte sett något försök från SVT:s sida att mera ingående analysera det som skett och sätta in det i sitt sammanhang.

Ändå är Findusaffären sannerligen något som inte bara berör Bjuv. 62 personer äger lika mycket som halva jordens befolkning. Findus ägare rör sig nära den kretsen, med åtminstone två personer som hör till USA:s tusen rikaste och som skamlöst är förknippade med skatteparadis.

Dessutom är Första AP-fonden inblandad. Fonden har satsat 1,4 miljarder på aktier i amerikanska Pershing Square Holdings (storägare i Nomad Foods), det är fondens enskilt största utländska aktieinnehav. Bland fondens fem största svenska aktieinnehav finns den svensk bank som borde vara paria efter sina affärer med advokatfirman Mossack Fonseca i Panama för ”skatteoptimering”, Nordea.

Findusaffären är ett konkret exempel på hur ekonomin i den globaliserade världen tillåts fungera, där anonyma skrupellösa ägare för profitens skull kvaddar ett skånskt brukssamhälle – utan att ange de verkliga motiven.

Den visar också att institutioner som AP-fonderna beter sig lika cyniskt vinstmaximerande som amerikanska dollarmiljardärer, utan moral och etik. Svenskarnas pensionspengar används i ett casinospel som kanske kan leda till snabba vinster men också till snabba förluster – och som utan en blinkning blir involverade i vilka obehagliga affärer som helst.