Kategoriarkiv: Jämlikhet

Thage G och Elin Wägner själsfränder för freden

Porträtt av Elin Wägner bakom hennes telefon på Elin Wägner-museet Lilla Björka i den småländska byn Berg, norr om Växjö. Foto Sören Sommelius.

”Där borta stod Svenska Akademins ständige sekreterare Anders Österling, Jag fick överräcka en krans åt honom och andra som hade kommit till byn för att delta i begravningen av Elin Wägner.”

Året var 1949. Thage G Peterson, uppväxt i byn och son till kyrkvaktmästaren i Berg, pekar på det hörn där Österling fick en krans av honom, längst fram i småländska Bergs kyrka, i skogsmarkerna tre mil norr om Växjö. I september 2021 håller han föredrag i Bergs kyrka om sin relation till den 51 år äldre Elin Wägner.

Utgångspunkten är den bok om Elin Wägner som Thage G Peterson skrivit och som utkommer i dagarna, ”Elin i mitt liv”, med underrubriken ”Om Elin Wägner och mitt unga jag” (Carlssons förlag).

Boken är berättelsen om den speciella och avgörande relationen mellan kyrkvaktmästarens son och den uppburna författaren och akademiledamoten Elin Wägner som under en stor del av sitt liv hade Berg som sin fasta boplats i det hus som nu är museum, Lilla Björka. Deras relation kom att påverka och prägla den unge Thage djupt.

– Min bok är ingen biografi utan en berättelse om min livslånga ”kärlek” till Elin.

Thage G Peterson på Kafé Annorledes på Norra Storgatan i Helsingborg, i det hus där Elin Wägner arbetade som journalist på Helsingborgs-Posten i början av förra seklet, liksom senare Birger Sjöberg. Foto: Sören Sommelius.

Thage G Peterson blev socialdemokratisk politiker under Olof Palmes tid och under många år en av dennes närmsta medarbetare, som bland annat samordningsminister och industriminister, senare justitieminister, försvarsminister och riksdagens talman. I alla år drevs han av Elin Wägners ideal, freden, jämlikheten och miljön.

De senaste åren har han hållit talrika föredrag över hela landet, om freden och den svenska alliansfriheten, talat sig varm mot svenskt deltagande i Afghanistankriget och mot ett svenskt Natomedlemskap – och berättat om Elin Wägner.

Elin Wägner var en föregångare. De frågor som var hennes har bara blivit alltmer angelägna och kan delvis sammanfattas med hennes devis ”Fred på jorden och fred med jorden”.

Thage G Petersons allra första minne av Elin Wägner är från krigsåren. Hon har kommit hem till hans pappa som också är fritidsfrisör. Pojken sitter på en stol och lyssnar på faderns och Elins samtal om de kusliga krigshändelserna i Europa medan hon blir klippt. Många gånger följer han med henne på vandringar genom Bergs by, ofta under tystnad – eller sitter på en av bänkarna på kyrkogården medan Elin förklarar för honom vad demokrati är.

Kort tid efter Elins död gick den då 16-årige Thage runt i byn på sin ”tiggerirunda”, för att samla in pengar till en scoutstuga. Samtidigt talade han om Elin Wägner med byborna och samlade in vad de kunde berätta. Sedan dess efter sjuttio år finns nu dessa med som en pusselbit i Thage G Petersons ”Elin i mitt liv”.

I dess allra sista ord skriver författaren att det finns många anledningar till att i dag sakna Elin Wägner:

”Elin hade behövts i dag som en ropande röst för att stoppa det pågående övergivandet av Sveriges neutralitet och militära alliansfrihet. Detta särskilt i en tid då den svenska kultureliten inte hörs av och de politiska ungdomsförbunden är tysta som kyrkråttor.”

Fotnot 1: Thage G Petersons föredrag (som fick dubbleras till följd av stort publikt intresse) avslutade Elin Wägners-sällskapets ambitiösa årliga vecka om Elin Wägner i Växjö och i Berg.

Fotnot 2: I nya numret av Folket i Bild (nr 9 2021) finns en stor intervju med Thage G Peterson om den nya boken, ”Med Elin Wägner som ledstjärna”, skriven av tidskriftens redaktör Stefan Westrin.

Elin Wägners hem under många år, Lilla Björka i småländska Berg, nu hennes museum. Foto: Sören Sommelius.

Sven-Eric Liedman: Integration bara möjlig i ett jämlikt samhälle

Gängkriminalitet, skjutningar som skadar eller dödar oskyldiga, skolor som inte fungerar, flyktingar som lever på bidrag så att Sverige inte har råd med andra insatser, skatterna räcker inte till …

Ungefär så verkar det ofta förhålla sig i många mediers rapportering. Sverige är i kris och det är flyktingarnas fel, blir slutsatsen för många som skräms av ett på kort tid förändrat Sverige där de inte känner sig trygga.

Sverige har förändrats, skriver Sven-Eric Liedman i en angelägen krönika på Aftonbladets ledarsida.:

”Vid mitten av 1800-talet var två svenskar av tusen födda i ett annat land. I dag är det två miljoner av tio och en halv. I Malmö är nästan hälften av invånarna invandrare.”

Men beror landets problem på det som blivit annorlunda, undrar Liedman? Visst finns det svårigheter. Men också möjligheter.

Han utgår från en ny bok ”Samhällsorientering: För en hållbar integration (Komlitt)”, skriven av sociologen Mikael Stigendal och statsvetaren Erik Amnå.

Stigendal är specialist på integration och segregation och skriver bland annat att integration gäller alla i samhället, inte bara de nya svenskarna. Detsamma gäller segregation, inte bara då det gäller utsatta områden.

Det är också ett växande problem att vi får en alltmer isolerad ekonomisk överklass, fortsätter Liedman, en klass inom vilken flertalet förskansar sig i sina stora villor i Djursholm och Östermalm, Hovås, Örgryte, Limhamn – och kanske Tågaborg, Laröd och Viken: ”Deras barn lär sig förstå att de är något förmer än vanliga människor”.

Segregationen skapar ett ”vi” och ”dom”-samhälle. Vi som har rätt, som gör rätt. Dom som är skulden till alla våra problem. Dom som utgör ett hot mot oss …

Dessa tankestrukturer lägger grunden för främlingsfientlighet och högerextremism. I Sverige har sverigedemokraterna nått politiska framgångar på dem. Moderater och kristdemokrater har aningslöst lierat sig. Också inom socialdemokratin finns tendenser åt det hållet.

Fördomar om andra människor är en mäktig splittrande kraft, skriver Sven-Eric Liedman, som konstaterar att ju mer sverigedemokratiska känslor får fäste och sprider sig desto mer försvåra integrationen:

”Målet med integration bör däremot vara att skapa en genuin vi-känsla, inte att göra oss likadana som genom assimilering. Olikhet kan i ett integrerat samhälle tvärtom skapa ett slags nyfikenhet inför det främmande.”

Bara i ett mera jämlikt samhälle kan en sådan integration skapas, med en ”genuin vi-känsla”.

Det svenska samhället framställs i dag ofta ”som ett gigantiskt varuhus med ett närmast gränslöst utbud”. Med pengar kan allt uppnås. Men hungern efter pengar kan göra människor till monster. Är inte hungern efter rikedom och lyx den viktigaste drivkraften för gängkriminaliteten?

Leva ett liv i överflöd eller dö. Tänk er ett samhälle där måttfullheten är ett dominerande ideal. Det är min utopi, sammanfattar Sven-Eric Liedman.

De superrika ökar mest i Ryssland och i Sverige

Financial Times publicerade i maj en uppseendeväckande artikel under rubriken ”Miljardär-boom: Hur de superrika bälgade i sig Covid-19-pengarna”. Det handlades alltså om hur olika länders dollarmiljardärer berikat sig under pandemin, sannolikt till stor del på statliga pandemistöd.

Artikeln illustrerades av ett diagram där man jämförde dollarmiljardärernas samlade tillgångar i olika länder i procent av BNP, bruttonationalprodukten – och som en jämförelse mellan 2020 och 2021. Som källa till diagrammet hänvisade man till Forbe’s lista över världens dollarmiljardärer.

Överst på listan ligger föga förvånande Ryssland. Landets oligarker har skamlöst roffat åt sig av satsningarna för covid-19-sjuka. Deras samlade förmögenheter uppgår till bortåt 35 procent av Rysslands BNP, en kraftig ökning från 23 procent året innan.

Vladimir Putin lär tillhöra den här gruppen och har i det mesta säkerligen sett till så att den och han själv gynnats. Därmed också sagt att Ryssland är ett korrupt samhälle där det är fritt fram för de allra rikaste att ta för sig än mer.

På andra plats ligger – Sverige!

Sveriges superrika dollarmiljardärer har gynnas av pandemin och kunnat öka sina sammanlagda förmögenheter från strax under 20 % av svensk BNP (2020) till nära 30% (2021).

Men vad är detta? Ligger Sverige i samma klass som Ryssland? Vad håller våra oligarker på med??

Detta sker under en socialdemokratiskt ledd regering. Hur är det möjligt, måste man fråga sig? Hur har det Sverige som under hela efterkrigstiden ansetts som ett av världens mest jämlika länder i dag blivit ett av de mest ojämlika?

I dagarna presenterades en modest ökning av beskattningen av de superrika av finansminister Magdalena Andersson, som talade om en ”miljonärsskatt”.

Dagens Nyheter attackerade finansministern grovt på ledarplats, där det talades nedsättande om ett populistiskt utspel. SVT:s Aktuellt tyckte att det var kul att sätta Magdalena Andersson i debatt med SD:s ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt. Därmed omöjliggjordes varje slags seriös debatt om den viktiga frågan, Sveriges monumentalt ökade ojämlikhet.

Varken DN eller SVT presenterade den uppseendeväckande bakgrunden, att Sverige har blivit ett av världens mest ojämlika länder. Dessa tongivande medier tog inte den svenska ojämlikheten på allvar – av bristande intresse eller djup okunnighet, undrar jag.

På listan ligger Modis Indien på tredje plats. Där har de superrika under pandemiåret fördubblat sin andel av BNP till 20 procent, vilket känns vedervärdigt.

Att USA ligger på fjärdeplats förvånar inte, i all synnerhet inte efter fyra år med Trump som president.

Fotnot: Mera om Financial Times artikel och om The Billionaire Boom i en följande blogg.

On the 2021 Forbes list, the billionaire population rose nearly 700 to a record total of more than 2700. Shutterstock/Financial Times.

Skolornas segregering och Friskolornas Almegas ”olyckliga formuleringar”

Foto: Janerik Henriksson/TT/SvD.

Varför har de svenska skolorna blivit mer och mer segregerade – och vad har det lett till. På sin blogg analyserar Johan Enfeldt frågan med utgångspunkt från Skolverkets rapport 467 från 2018,  Analyser av familjebakgrundens betydelse för skolresultaten och skillnader mellan skolor. I rapporten kommer man fram till att föräldrarnas utbildningsnivå förklarar en stor del av skillnaderna i skolresultat, skriver Enfeldt, men att den viktigaste frågan är något helt annat, att …:

“föräldrarnas inkomst blivit allt viktigare, och framstår som den centrala förklaringen till den ökade betydelsen av socioekonomisk bakgrund för betygsresultaten”

Johan Enfeldt är socialdemokratiskt engagerad i Enköping. Han lämnade liberalerna 2018 efter partiets turer med SD, betecknar sig själv som vänsterliberal, skriver ledare för Dagens Arena och är särskilt engagerad i frågor som rör skola, arbetsmarknad, miljö, hållbar utveckling, välfärd, demokrati, integritet och människovärde.

På sin blogg skriver han att den som följer skoldebatten lätt kan få känslan att alla aktörer egentligen ”vill ha en likvärdig skola där alla barn får chansen och att det bara skiljer i uppfattning om vägen dit”. Tyvärr är det inte så, fortsätter han.

De svenska friskolorna som arbetsgivare representeras av Almega, som är en arbetsgivarorganisation som representerar 11 000 företag i 60 branscher.

I sitt  remissvar på likvärdighetsutredningen (SOU 2020:28) var Almega kritiskt mot att resurser skulle omfördelas mellan skolor med olika förutsättningar. I remissvaret hette det bland annat: 

“Ekonomisk omfördelning mellan elever bryter mot idén om den universella välfärden, och kommer göra att de skattebetalarna blir mindre intresserade av att bidra till en välfärd som inte alla har lika tillgång till, och där de som har goda förutsättningar tvingas stå tillbaka för de som har sämre förutsättningar.”

Man kan verkligen fråga sig vad Almega menar med ”Universell välfärd”, skriver Enfeldt, som fortsätter, ”det blir värre än så”, skriver han:

”En svår etisk fråga är om elever till föräldrar som bidragit till att finansiera välfärden ska tvingas stå tillbaka för elever till föräldrar som inte bidragit till att finansiera välfärden, eller som till och med är en kostnad för välfärden.”

Jag går till Almegas skrivelse, men hittar inte citatet. Sedan ser jag. Almega har låtit skriva om remissvaret som nu inleds med ”I en tidigare version av remissvaret fanns olyckliga formuleringar, denna version gäller.”

Johan Enfeldts kritik fick förmodligen Almega att backa och stryka några kontroversiella formuleringar.

Ändå är den första versionens ovan citerade text så absurd och så mot allt vad skolideal heter att man måste fråga sig vilka värderingar som egentligen styr Almega och därmed påverkar friskolorna? Och som följdfråga, hur anständiga friskolor kan fortsätta att vara anslutna till en organisation med så djupt odemokratiska värderingar. Jag blir mörkrädd.

Eller med Johan Enfeldts ord:

”Almega menar på riktigt att det är en svår etisk fråga att den arbetslöses barn får lika bra skola som höginkomsttagarens. 

Almega delar upp elever i de vars föräldrar har bidragit, de vars föräldrar inte bidragit och de vars föräldrar till och med är en kostnad.” … ”Bara när plånboken styr blir det rättvist”.

Sverige 2019: De 1000 rikaste och de absolut fattigaste

De superrika drar ifrån. Inkomsterna för de tusen svenskar som tjänar mest har fördubblats sedan finanskrisen 2008. I genomsnitt ökade toppinkomsterna med 100 procent mellan 2008 och 2019 – eller från 30 miljoner per år till över 60 miljoner per år. Bild: Stina Stjernkvist/TT/ETC.

Sverige slår rekord i antalet dollarmiljonärer. De tusen rikaste svenskarna har tjänat 54 miljarder på ett år, vilket är mer än alla invånare i Västerås tillsammans. Sedan finanskrisen har de absolut rikaste 0,01 % av befolkningen fördubblat sina inkomster.

Dagen före julafton har tidningen Dagens ETC granskat de tusen rikaste svenskarna. Det är lätt att bli beklämd. Internationellt sett är Sverige fortfarande ett relativ jämlikt samhälle. Men påståendet säger mer om omvärlden än om Sverige, som halkat ner till åttondeplats på listan över de mest jämlika länderna i OECD, samtidigt om inkomstskillnaderna i Sverige fortsätter att öka.

I år har 100 000 svenskar förlorat jobbet, mycket till följd av pandemin. Ändå har Stockholmsbörsen vuxit rejält, liksom 2019 då börsen steg med 30 procent.

Lars Ahland, doktor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet och medlem i S-föreningen Reformisterna säger till ETC:

– Det är helt rätt att stötta det privata näringslivet, staten måste se till att folk har jobb. Men i grunden ligger ett strukturellt problem där man har minskat den offentliga sektorn. För det bär både S-ledda och alliansregeringar ansvaret. Men den akuta krisen i vården idag hänger ihop med Fredrik Reinfeldts extrema skattesänkningar. I den meningen har skattesänkningarna lett till massdöd, om man ska uttryckas sig drastiskt.

Den fattigaste delen av befolkningen har samtidigt blivit fattigare, till följd av sådant som långtidsarbetslöshet , sänkt a-kassa och sänkt sjukförsäkring. Andelen svenskar som har låg ekonomisk standard eller definitionsmässigt är fattiga enligt SCB:s definition har ökat kraftigt.

1981 var åtta procent av svenskarna ”fattiga” enligt SCB:s kriterier. Tjugo år senare har gruppen nästan fördubblats, till 14 procent.

Hur gick det till? Hur kan det komma sig att sådant som fattigdom på svenska sällan eller aldrig diskuteras i offentliga sammanhang, som i SVT:s Agenda?

Det mesta talar för att pandemin driver på ojämlikheten. Fattiga grupper får i kriser som denna nästan alltid bära de tyngsta bördorna. Och ojämlikheten är inte bara ett moraliskt problem, fortsätter Lars Ahnland:

– Ojämlikheten skapar en massa sociala problem och förklarar högerpopulismens uppkomst. Stora inkomstklyftor är också en av de största faktorerna till kriminalitet,

För de 1000 rikaste svenskarna ökade inkomsterna i snitt från strax under 30 miljoner per år till nära 50 miljoner per år – eller från i snitt 99 arbetarlöner till 159 arbetarlöner.30

De allra rikaste svenskarna tjänar allt mer och betalar allt mindre i skatt. Häromåret publicerade lokaltidningen Mitt i en artikel om en Djursholmsbo som berättade: ”Så enkelt är det att ha egen helikopter.”

Högst upp på årets lista över svenska dollarmiljonärer är den svenske spelentreprenören Patrick Söderlund, 47 år.

De 25 svenskar som tjänade mest 2019 finner du här.

Spelentreprenören Patrick Söderlund tjänade mest i Sverige 2019.Foto: MAGNUS LIAM KARLSSON.

Svenska skolan bygger ett nytt klassamhälle

Grafik: Elin Lindwall Källa: OECD, PISA 2018. 

För sju år sedan drabbades Sverige av en PISA-chock. Den stora internationella undersökningen av kvaliteten på skolorna i olika ämnen visade att de svenska elevernas resultat 2012 försämrats mer än i något annat OECD-land.

Svenska politikers okunniga och destruktiva hantering av skolan var en avgörande orsak till fiaskot. Den svenska självbilden raserades. Vårt samhälle hade inte längre en fungerande skola som gav alla ungdomar en möjlighet till ett välfungerande vuxenliv. Det knakade i fogarna på bilden av Sverige som ett jämlikt samhälle.

Den senaste PISA-undersökningen gjordes 2018 och presenterades i veckan. Den har genomfört i 79 länder, varav 37 är OECD-länder, och visade att de svenska 15-åringarna (niondeklassarna) presterade bättre i matematik, läsförståelse och naturvetenskap än vad de gjorde för tre år sedan. Sverige ligger åter något över genomsnittet för OECD i de nämnda ämnena. Dock är resultaten inom felmarginalen.

Men det svenska skolsystemet har också lett till att skillnaden mellan hög- och lågpresterande elever fortsätter att öka i Sverige. När skolor kommer över ett visst tröskelvärde, det brukar vara runt 35–40 procent elever med en utländsk bakgrund är sannolikheten för att du ska prestera bra mycket mindre, säger Andreas Schleicher, OECD:s utbildningschef och högsta ansvarige för Pisaundersökningarna, till Dagens Nyheter.

I Dagens Samhälle skriver tidningens inrikespolitiska kommentator Cecilia Garme om hur likvärdigheten i skolan kraftigt försämrats.

Hon pekar på att det också finns uppseendeväckande stora skillnader i skolkvalitet mellan städer och landsbygd. Barn i stora städer får en betydligt bättre skola än barn på landsbygden. Skillnaderna har dessutom tilltagit över tiden, vilket har drivit isär skolresultaten mellan stad och land.

För inte länge sedan var Sverige ett land där skolan gav möjligheter till klassresor. I dag tycks den möjligheten inte längre finnas. Det är bedrövligt och ett resultat av politikens misslyckande eller snarare haveri i en av de helt avgörande frågorna.

Dagens skola bygger ett nytt klassamhälle. Hur blev det så?

Fotnot: Helsingborg tycks inte prioritera stödet till utsatta elever. Helsingborgs Dagblad kunde i veckan berätta om hur staden drastiskt skär ner på det så kallade Närvaroteamet, från sju tjänster till två.

Enligt en utredning har teamets insatser kraftigt minskat elevfrånvaron på flera skolor: ”I sitt fördjupande arbete med eleverna har 26 av 34 högre närvaro. 14 har fler och/eller högre betyg.

Världen betraktad av medelålders vita män

Bilden från chefsblogg.se.

Två tredjedelar av alla personer i svensk nyhetsrapportering är män. Könsgapet ökar med stigande ålder: i åldersgruppen 65-80 år är bara var fjärde person i nyheterna kvinna, och i åldersgruppen 50-64 år är 28 procent kvinnor. Sex av tio experter i nyheterna är män.

Ett sekel har gått sedan tvåkammarriksdagen införde kvinnlig rösträtt. Ändå återstår en lång väg till ett Sverige där män och kvinnor har lika möjligheter. En grundorsak till detta är de svenska medierna.

Gunilla Jarlbro, medieprofessor vid Lunds universitet, intervjuas av tidningen Journalisten, med anledning av att rapporten Rättvisaren, som bygger på en undersökning av Kantar Sifo och som sammanställts av Mediekompaniet. Undersökningen bygger på 3 000 nyheter på svenska mediers sajter, vid 11 olika datum i år.

Kvinnor är rejält underrepresenterade i medierna.

– Det är ett demokratiproblem. Medierna är en del i det offentliga samtalet. Då är det viktigt att alla medborgartyper: kvinnor, män, gamla, unga, kommer till tals. Det är viktigt för demokratin, säger Gunilla Jarlbro.

Makten och medierna är till synes ointagliga manliga fästen. Många tidningar låter på kvinnodagen den 8 mars kvinnor dominera nyhetsflödet. Men det räcker ju inte långt.

– Hur världen ska tolkas och vad som är viktigt ses i hög grad genom de medelålders vita männens glasögon. Jag är inte konspiratorisk och tror att det sitter ondsinta jävlar på redaktionerna, det här är ren slentrian. Det går till exempel alltid att hitta en kvinnlig expert om man tänker efter lite.

Gunilla Jarlbro konstaterar att Rättvisarens resultat ligger i linje med vad liknande undersökningar visat de senaste åren. Det händer inte mycket när det gäller representativ jämlikhet i svenska medier.

– Det räcker inte att räkna – om man inte gör något av resultatet. Om man mäter, tar lite tid att diskutera. Hur blev det här, hur kan vi ändra det här? Att räkna är inte allt, man måste också titta kvalitativt på sin journalistik. Vilka bilder av kvinnliga och manliga politiker väljer man, till exempel?

Det finns mediechefer som menar att medierna återger världen som den är, med mest män på maktpositioner. Men argumentet håller inte. Medierna definierar och synliggör makten. Makten är beroende av medierna i sin maktutövning. Därför är det hög tid att medierna inte bara räknar typ 28 kvinnor mot 72 män i dagens nyhetsflöde. Förändring är möjlig – och skulle vara ett viktigt bidrag till ett rättvisare samhälle.