Kategoriarkiv: Infrastruktur

Ska ännu en kommunal skola i Helsingborg hyras ut till privat aktör?

Norrehedskolan i Helsingborg, som stadens moderatledda styre vill hyra ut till en privat aktör. Foto: Wikipedia.

Helsingborgs moderatledda styre misslyckades i början av året med att sälja ut kommunalt ägda energibolaget Öresundskraft. I en kommunal folkomröstning sa medborgarna ett rungade nej, med 96 procent mot försäljningen och ynkliga fyra för politikernas förslag.

För tre år sedan hyrdes den kommunalt ägda GA-skolan efter en rejäl renovering ut till börsnoterade Engelska skolan, som fick ett förmånligt 18-årigt hyreskontrakt. Staden fick bygga nytt till den kommunala skolan.

Helsingborgs stad växer och därmed växer behovet av förskolor, grundskolor och gymnasieskolor. 

I sommar vill samma moderatledda styre hyra ut en annan skola i staden, Norrehedsskolan, till en privat aktör. I Kvällsposten protesterar två socialdemokratiska politiker under rubriken ”Ofattbart att Helsingborg hyr ut kommunal skola” mot planerna, My Rosell, Vice ordförande i Helsingborgs fastighetsnämnd, och Maria Ward, 2:e vice ordförande i Helsingborgs barn- och utbildningsnämnd.

I området där skolan ligger i området kring gamla spårvagnshallarna byggs nu 700 nya lägenheter. Behoven av samhällsservice och skolor kommer att öka, skriver Rosell och Ward. 

De understryker att det i ekonomiskt utsatta tider, som nu efter coronans påfrestningar,  är viktigt att använda befintliga kommunalt ägda byggnader på ett smart och hållbart sätt. Det gäller särskilt skolsatsningar:

”Det absolut viktigaste uppdrag vi som kommunpolitiker har är att rusta våra barn och unga för framtiden. Det är vår uppgift att ge dem verktygen för att så småningom etablera sig på arbetsmarknaden eller ta sig vidare till högre studier. Oansvariga uthyrningar av befintliga skollokaler, först GA-skolan och nu Norredhedskolan måste därför upphöra. För oss socialdemokrater är det aldrig acceptabelt med detta resursslöseri som missgynnar oss helsingborgare.”

Skolväsendet i Helsingborg hör redan till det mest privatiserade i Sverige, med exempelvis hela 18 fristående aktörer i gymnasieskolan, vilket ligger betydligt över genomsnittet. 

Med de nya begränsningarna i offentlig insyn i skolorna (se min tidigare blogg här) blir det än mer obegripligt med politiker som missgynnar den kommunalt ägda skolan för privata aktörer. 

GA-skolan i Helsingborg renoverades och hyrdes för tre år sedan ut till börsnoterade Engelska skolan på ett förmånligt kontrakt. Foto: Omar Daham/HD.


Viruset skapar plats för cyklar och fotgängare

Cyklister nära Triumfbågen i Paris. Foto: CBertrand Guay/AFP/The Guardian.

Coronaviruset gör om världens städer, skriver The Guardian och ger en rad exempel.

I Aten har borgmästaren sagt sig vilja ”befria” det offentliga rummet från bilar. Hans kollega i Paris säger att det inte kommer ifråga att staden ska återvända till trafiken sådan den var före coronavirusets ankomst. I Berlin uppstod 22 km nya cykelbanor ”nästan över natten”.

Cyklar och fotgängare prioriteras i städer över hela världen när tomma gator ger myndigheter att genomföra och accelerera storskaliga nya urbana miljöprojekt.

Miljöaktivister kräver nu att regeringarna ska garantera långvariga och bestående förändringar av städerna som varar efter det att coronaviruset försvunnit. Man fruktar bakslag efter påtryckningar av lobbyister för bilismen.

Cyklist på bilövergiven gata i Berlin. Foto: Photograph: Aris Messinis/AFP/The Guardian.

Den grekiska huvudstaden verkar ha kommit längst och har inlett sitt mest ambitiösa stadsförnyelseprojekt någonsin, säger stadens borgmästare Kostas Bakoyannis. Förra veckan tillkännagav han planer att frigöra 50 000 kvadratmeter för cyklister och fotgängare.

Det viktigaste projektet i Aten utgörs av ett fem km långt promenadstråk som leder mellan de arkeologiskt viktigaste platserna i stadskärnan.  Här kommer de tidigare trottoarerna att breddas. Vissa partier blir gågator. Torgen utvidgas. Och kvarteren under Akropolisklippan blir bilfria.

Bakoyannis valdes förra året till Atens yngste borgmästare någonsin. Han medger att pandemin spelat en avgörande roll för att skynda på infrastrukturprojekt som det annars hade kunna ta många år att genomföra. Till The Guardian säger han:

– Det här är ett tillfälle man bara får en gång i livet. Vårt mål är att befria det offentliga rummet från bilar för att göra det möjligt för folk att till fots njuta av staden. Aten kommer att bli renare, grönare och bättre upplyst.

I Paris har stadens luftkvalitet förbättrats dramatiskt under utegångsförbudets tid. Stadens borgmästare, Anne Hidalgo, gjorde kampanjen för cyklar framför bilar till en av grundpelarna i sitt politiska program redan när hon valdes 2014. Billobbyn hoppas på att bilismen ska återerövra staden så fort viruset har besegrats. Men Hidalgo säger att det inte kan komma ifråga för Paris att återgå till trafikstockningar och avgasföroreningar.

Parisarna kan ansöka om €50 för att reparera sina gamla cyklar, som ett av många sätt att få fler att cykla igen. En ny studie visar att en medelresa i Paris är 2,5 km, vilket är bekvämt på cykel.

I Berlin saknar 43 procent av invånarna bil. Under pandemin har åtminstone 20 km nya tillfälliga cykelbanor skapats. De flesta har kommit för att stanna, säger kommunala tjänstemän.

Det finns förstås också många städer där de styrande saknar miljö- och cykelengagemang. Men också i dem har cyklisterna ofta ”tagit” över de stråk som tidigare dominerats helt av bilismen.

Budapest har upprättat 20 km tillfälliga cykelbanor,, som kan komma att permanentas. Foto: Zoltán Balogh/EPA-

Maud Olofssons katastrofala postaffärer hotar glesbygden

Glada miner när dåvarande näringsminister Maud Olofsson (C) skakar hand med, t v Post Danmarks ordförande Fritz Schur och t h Posten AB:s vd Erik Olsson. Foto: Lars Lindqvist

Sveriges näst största bolag, Postnord, riskerar konkurs, skrev Dagens Nyheter i söndags i ett utmärkt reportage. Tidningen berättar om hur bolaget gick från nationell kassako med världsledande kvalitet till utskälld förlustmaskin.

Den avgörande händelsen inträffade 2008. Dåvarande industriminister Maud Olofsson presenterade sammanslagningen mellan den danska och svenska posten.

På ett tidigt stadium anade Riksrevisionen ugglor i mossen. Innan sammanslagningen begärde man att få syna affärsupplägget och tillsätta en revisor, skriver Björn Elmbrant i Dagens Arena.  Men Maud Olofsson förklarade att en granskning inte var möjlig.

2 000 postkontor har försvunnit, fortsätter Elbrant. Det skulle man klara genom att postombud inrättades i lokala ICA eller Konsum. Men många av butikerna har nu lagts ned. Sverige är ett av få länder som inte subventionerar sin postservice. För att hålla sina 9 500 postkontor öppna har franska staten stöttat dem med 9,4 miljarder under de senaste åren.

– Postnord var den sämsta affären jag kunde tänka mig. Den svenska staten blev grundlurad av danskarna, säger till DN Peter Brännström. Han arbetade 38 år inom den svenska posten och slutade som högsta operativa chef inom Postnord 2014.

Göran Greider.

Avtalet var idiotiskt, konstaterade Göran Greider i en ledare i onsdagens Dagens ETC:

”Avtalet var idiotiskt, men Maud Olofsson stod på sig. Hon lyste på presskonferensen när hon stod tillsammans med de svenska och danska postbossarna i en affär som knappast var mycket bättre än hennes andra stora insats för landet: klartecknet hon gav för statliga Vattenfalls köp av Nuon.”

Postens kris har accelererat sedan dess.

Antalet postade brev har sjunkit drastiskt, samtidigt som mängden paket ökat rejält. De minskade intäkterna från brev kunde kanske ha uppvägts av paketuppgången.

Men, men, redan 1993 togs Postens monopol bort av Carl Bildts regering. Det var ett av den dåvarande borgerliga regimens många privatiseringsprojekt. Vänsterpartiet och socialdemokraterna röstade emot.

Sedan dess har nya företag tagit hand om den postutdelning som är lönsam, medan det statliga bolaget bolaget enligt lag är tvingat att ta hand också om den olönsamma utdelningen i gles- och landsbygd:

”Idén om konkurrens funkar uselt, särskilt i ett avlångt och glesbefolkat land som Sverige. Post- och paketutbärning borde betraktas som ett naturligt monopol.”

Sverige är i dag bland de länder som allra minst subventionerar postverksamheten. ”Vi är som vanligt det mest marknadsliberala landet”, konstaterar Greider.

Hans slutsats är kompromisslös:

”Posten borde förstatligas. Så enkelt är det. Man kan mycket väl ändå ha kvar det goda med att matvarubutiker sköter en del av verksamheten – det har ökat tillgängligheten.

Men avskaffa postmarknaden. Vi har inte råd med den.”

PostNords ointresse för postutdelningen

Steglits och gulsparv. Bild av Henning Trollbäck. PostNord.

Vid årsskiftet höjer PostNord inrikesportot för brev upp till 50 öre med över 20 procent eller från nio kronor till elva. Samtidigt har brevhanteringen försämrats dramatiskt.

Jag postade ett viktigt brev i fredags förmiddag. Min brevlåda liksom de flesta andra nu töms kl 09.00 (för ett år sedan var det 16.00). Eftersom tömning av brevlådan slopats på lör- och söndagar hämtas brevet först måndag kl 9.00. I bästa fall når det adressaten den 31.12 (nyårsafton), men förmodligen först på onsdag, den 2 januari.

Är det acceptabelt att det ska ta fem dagar att skicka ett brev? Bara om man betraktar posten som vilket vinstdrivande företag som helst. Och det är ju vad som skett under de senaste decennierna, då posten ”konkurrensutsatts”, precis som såg mycket annan statlig verksamhet.

Men posten borde betraktas som nödvändig infrastruktur i ett fungerande demokratiskt samhälle. Det handlar om att brev och paket ska kunna sändas inte bara mellan de mest befolkade delarna av landet ute också i glesbygder och avkrokar.

I många andra europeiska länder finns det trots allt fortfarande ett fungerande postväsende, också med lördagsutdelning.

Fotnot: Vid årsskiftet höjs också utlandsportot från 21 till 22 kronor, efter flera tidigare våldsamma höjningar. Sverige torde nu höra till de dyraste länderna i Europa i det här av seendet. Att posta ett vykort från Helsingborg till Helsingör kommer alltså att kosta 22 kronor.

Fotnot 2: Höjningen av portona har möjliggjorts av en ny postförordning som trädde i kraft i augusti och som ger PostNord möjlighet att ”höja portot för att kompensera för fallande brevvolymer”.

Fotnot 3: Postförordningen ändras även med ett beslut om att brev ska levereras inom två dagar (tvådagarsbefordran) istället för inom en dag (övernattbefordran).

I regeringens pressrelease beskrivs dessa drastiska försämringar som att ”Regeringen moderniserar postlagstiftningen”.

Postnord har försämrat utdelningen av brev

De flesta brevlådor töms från 1 juli i år kl 09.00. Många hade dessförinnan tömning 16.00 vardagar och 13.00 söndagar och för bara något år sedan kl 18.00.

Portot på ett vanligt brev (max 50 gram) höjs från årsskiftet från nio till elva kronor. För brev mellan 100 och 250 gram höjs priset från 36 till 44 kronor. I båda fallen handlar det om prishöjningar på över tjugo procent.

Samtidigt vill posten ytterligare dramatiskt försämra utdelningen av posten, kanske bara till varannan vardag. I många andra europeiska länder betraktar man ännu posten som nödvändig infrastruktur och delar ut post varje vardag.

En provocerande försämring av postsystemet inträffade tidigare i år, då mängder av brevlådor fick drastiskt försämrad tid för sista tömning. Min egen närmsta brevlåda tömdes för något år sedan fram till klockan 18.00, därefter till klockan 16.00 och nu 9.00.

Sedan 1 januari 2018 har Postnord två dagar på sig att dela ut ett inrikes brev. De nya tömningstiderna töjer på tiden till tre dagar. Ett brev postat kl 10 en måndag kommer att delas ut torsdag em. Till det kommer att posten vill övergå till varannandagsutdelning, vilket innebär att samma brev i realiteten kan komma att delas ut på fredagen.

Från Postnord säger man att de höjda priserna och den försämrade servicen beror på att allt färre skickar brev. Men det är ju på sin höjd en halv sanning. Brev är inte bara brev vänner och privatpersoner emellan, de går nog nu mest med mejl och sms och liknande.

Men räkningar, meddelanden från vården och en myckenhet annat är fortfarande beroende av fungerande post, för att inte tala om distribution av tidningar och tidskrifter utanför närområdet.

Till saken hör ju också att den minskade brevmängden har ersatts av kraftigt ökade mängder postdistribuerade paket, när näthandeln tar över allt större andelar av handeln.

Vad det handlar om är förstås att postservicen tagits över av en mängd olika distributionsföretag. Resultatet har blivit precis samma som i andra privatiseringar, hygglig service i några av de större städerna, ingen service alls i glesbygderna. Och värre lär det bli.

Postnord saboterar Demokratin – och eTC

Postnords dåliga utdelning omöjliggör för tidningar och tidskrifter att fortsätta med postdistribuerad utdelning.

Tidningen ETC:s Johan Ehrenberg gick fredag den 10 maj till ett generalangrepp mot Postnord som sviker Sverige, ”ett bolag i fritt fall”.

Ehrenbergs utgångspunkt var förståeligt nog ETC egenintresse att få tidningen utdelad till prenumeranterna dagligen, det som man betalar Postnord för. Det är posten allt mindre intresserad av. Man ska ”testa utdelning” av post och tidningar varannan dag från i höst för att sedan införa det över hela landet.

Utrotningshotat art: Brevlådorna. Teckning ETC.

I praktiken har det försöket redan inletts. Jag får numera allt mera sällan mitt prenumerade ex av tidningen på utgivningsdagen. I torsdags, för att ta ett exempel, kom tisdags- och onsdagsnumren. På fredagen fick jag torsdagstidningen men ingen fredagstidning och ingen helgtidning som jag betalar speciellt för. Visst, jag kan läsa tidningen digitalt. Men jag vill läsa på papper, jag vill begränsa min egen redan alltför omfattande skärmtid.

ETC är för övrigt bara ett exempel på hur ett bolag i fritt fall totalt sviker sina kunder – och med det också sitt demokratiska uppdrag att fullgöra en samhällstjänst, genom att leverera infrastruktur som är grundläggande i ett demokratiskt samhälle.

Det som sker med Postnord handlar, skriver Johan Ehrenberg, om ett ”låtsasföretagande, där de som fattar besluten agerar utifrån en ideologi om privatisering och vinstjakt som självklart inte har med postens uppgift att göra”.

Förra året gjorde Postnord en förlust på 855 miljoner. Det ledde till att VD:n Håkan Henricsson fick lämna sin post – med en fallskärm på 14 miljoner kronor.

I en artikel över två uppslag i samma nummer skriver Ulrika Lindahl om ”Postens sista suck”. Här berättas om hur Carl Bildts borgerliga regering 1993 avreglerade både posten och skolan, som marknadsutsattes. I dag konkurrerar ett 30-tal olika företag om att bära ut posten.

Postnords så kallade ”samhällsuppdrag” innebär att företaget har ett ansvar att dela ut posten på platser där inga privata företag är intresserade. Följden har blivit att privata företag främst etablerat sig i storstäder där det är lättast att tjäna snabba pengar.

I Sverige är förtroendet för Postnord i botten, bara 14 procent. Skillnaden är stor mot USA, där posten är den myndighet som har största förtroende, 88 procent, med utdelning sex dagar i veckan till landets alla 157 miljoner adresser.

Moderat okunnighet: Kärnkraft förlegad. förnyelsebar energi!

Miljöaktivister utanför Barsebäcksverket 1986. På vägarna runt Barsebäcksverket sattes dessa skyltar upp några dagar efter att Tjernobylkatastrofen blev känd. Foto: Jonn Leffmann. Wikipedia.

Moderaterna vill göra utbyggande av kärnkraft till partiets huvudfråga i det kommande EU-valet. I en tidigare blogg skrev jag att partiet vill fördubbla EU:s kärnkraftbudget till 44 miljarder kronor under åren 2021-2027.

Partiets första namn i EU-valet, Tomas Tobé, vill därtill fördubbla anslagen till forskning om kärnkraft och att energiproduktionen i Europa ska fokusera på kärnkraft.  ”Ska vi klara av att möta klimathotet så kommer vi inte att klara det utan mer kärnkraft”, säger Tobé.

Som bekant har den nu gällande M-KD budgeten inneburit dramatiska nedskärningar i Sverige inte bara för Arbetsförmedlingen utan för det mesta som har med miljö och klimat att göra. Så det här med kärnkraft och klimathot är inget att ta på allvar.

I en ledare i Dagens ETC angriper Tomas Kåberger det moderata utspelet och visar att det bygger på usla kunskaper om situationen på energimarknaden. Han skriver att det nu finns en bred insikt i industrin och i finansbranschen om att den härligt snabba utvecklingen av vindkraft, solel och batteriteknik radikalt har ändrat förutsättningarna för världens industriella och ekonomiska utveckling:

”Problemen med ändliga energiresurser, riskerna för ohanterliga klimatförändringar, kärnvapenspridning och upprepade reaktorhaverier som på 1900-talet såg ut att begränsa världens möjligheter, går nu att undvika.”

Andelen fossil elproduktion och andelen kärnkraft minskar i världen, medan förnybar energi står för allt större del av världens el, fortsätter Kåberger. Sol- eller vindel ger den billigaste nya elen i nästan hela världen och behöver inte längre subventioner. På flera håll i USA rapporteras att ny sol- och vindel kan konkurrera ut existerande kol- och kärnkraftverk.

Till skillnad från på Tage Danielssons tid går kärnkraftens historiska risker nu att beräkna. Efter knappt 20 000 reaktorår har världen sett tio reaktorer stängas av efter härdsmältor. Fyra av dem har lett till stora utsläpp och väldiga kostnader.

Självfallet måste reaktorägarna ansvara ekonomiskt både för eventuella haverier och för slutförvaring av använt uran.

Bara moderater och kristdemokrater kan blunda för sådana faktorer och det faktum att kärnkraft i dag är ekonomiskt olönsam och föråldrad.

Den enda rimliga energipolitiken är förstås att satsa på utvecklingen av förnyelsebara energikällor eller med Kåbergers ord att ”bygga upp kunskap och industriell förmåga att både tillverka och använda solceller, vindkraftverk och batterier”. 

Vattenfall tvingas sälja Berlins lönsamma elnät

Kommunala Berlin Energi återtar Berlins elförsörjning från svenska Vattenfall.

Under mer än tjugo år har svenska Vattenfall tjänat stora vinster på Berlins elnät, med 2,3 miljoner hushåll och 35 000 km kabel och elledningar. Men nu återtar kommunen driften av elen i den tyska huvudstaden, efter flera år av starka folkliga protester, skriver Berliner Zeitung. 

Den politiska majoriteten i Berlin, socialdemokrater, gröna och vänstern (Die Linke), fattade beslutet redan 2014, när licensen gick ut. Men Vattenfall har genom överklaganden av beslutet lyckats förhala genomförandet ända tills nu.

I förra veckan kom till slut ett domstolsbeslut om att Vattenfall förlorat – och att driften ska återgå till stadens eget bolag, Berliner Energi. Vattenfall förväntas begära 15 miljarder kronor för nätet.

Vattenfalls årliga vinst, via ett tyskt dotterbolag, har varit en miljard om året, noterar Berliner Zeitung. Samtidigt har elleveranserna varit opålitliga. Förra året hade varje berlinskt hushåll i genomsnitt 13,7 minuters elavbrott. 31.000 hushåll och 2000 företag drabbades.

Det var 1996 som elmarknaden i Sverige avreglerades. Det skedde i ”Valfrihetens namn”, hette det. Svenskarnas har till synes fogligt underordnat sig valen mellan olika bolag, fasta eller rörliga priser, grön el eller inte. Och så vidare. Är det någon konsument som vunnit på valfriheten? Jag tvivlar.

Ökad LASTBILSTRAFIK gav ökade utsläpp 2018

Förra året ökade utsläppen av växthusgaser från vägtrafiken med 0,5 procent, enligt en rapport från Trafikverket. Arkivbild. Foto: Pontus Lundahl/TT.

Utsläppen av växthusgaser ökade med 0,5 procent förra året, enligt en ny rapport från Trafikverket, skriver Svenska Dagbladet. Målet är ena årlig reducering av utsläppen med åtta procent. Men utvecklingen går åt ett helt annat håll. Totalt ökade utsläppen med 76 000 ton.

Lastbilstrafiken ökade med nästan tre procent 2018 och aldrig tidigare har det registrerats så många lätta och tunga lastbilar, konstaterar Trafikverket som slår fast att energieffektiviseringen av personbilstrafiken inte räckte för att kompensera för detta.

Göran Finnveden, professor i miljöstrategisk analys på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) är kritisk. Han menar att infrastrukturplaneringen, såväl nationellt som i städerna, går stick i stäv med nuvarande klimatmål.

I stället för att satsa på utvidgad kollektivtrafik fokuserar politikerna på att bygga ut vägar och annan infrastruktur, säger Finnveden.

I Region Skåne har politikerna nyligen beslutat att dra in en rad busslinjer till mindre orter. Samtidigt storsatsar vägverket på en upprustning av Europavägarna. Om bara tre år ska det vara motorvägsstandard på E4:an från Helsingborg till Gävle. E6 görs sexfiligt mellan Alnarp och Lomma till 2014, skrev HD/Sydsvenskan häromdagen. Många politiker vill att hela sträckan Malmö Helsingborg snarast ska bli sexfilig.

Samtidigt dröjer satsningarna på järnvägsnätet. Fortfarande är sträckan Helsingborg Hässleholm dåligt utbyggd, vilket gör att tågresenärer från Helsingborg till Stockholm ofta hänvisas att resa via Lund, vilket är en rejäl omväg både i tid och rum.

Till Svenskan säger Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP) att man kommer att behöva höja ambitionsnivån och att större satsningar nya görs på järnväg än tidigare:

– En mycket mindre andel går nu till upprustning och underhåll av vägarna och hela 77 procent av de namngivna investeringarna går till järnvägen.