Kategoriarkiv: Infrastruktur

Ge amnesti åt unga afghaner i Sverige! Sverige har en humanitär skuld till följd av deltagandet i kriget. fred råder inte

Afghanska ensamkommande ungdomar sittstrejkar på Mynttorget nära riksdagshuset i Stockholm. Bild: Stina Stjernkvist/GP.

För sex år sedan kom många ensamkommande afghanska ungdomar till Sverige på flykt undan USA:s krig, som Sverige bär ett ansvar för efter ett mångårigt och kostsamma engagemang i kriget, på tunt eller inget FN-mandat.

Efter Joe Bidens besked om att amerikanska trupper ska lämna Afghanistan, senast den elfte september i höst, följde yrvaket Nato och också Sverige USA:s politiska beslut och drar i år tillbaka sina trupper. Men så sent som i december 2020 förlängde riksdagsmajoriteten rutinmässigt och utan diskussion Sveriges deltagande i det orättfärdiga kriget i Afghanistan ett år.

Detta trots att regeringens utredare om Sveriges deltagande i kriget 2012 – 14 kom till slutsatsen att inget av de viktigaste målen som motiverade insatsen, om fred och kvinnors rättigheter, fattigdomsbekämpning och demokrati, hade uppnåtts. Den militära insatsens påtagligaste effekt var att den underströk vår lojalitet med Nato och Pentagon.  

I en viktig debattartikel i söndagens Svenska Dagbladet under rubriken ”Ge amnesti till unga afghaner i Sverige” (på nätet) och ”Sverige har en humanitär skuld efter kriget” (i papperstidningen), vill fyra debattörer, Helle Klein, Pierre Schori, Maud Edgren-Shori och Carl Tham, att Sverige ska ta ett ansvar för de afghanska flyktingbarnen i Sverige, som under åren blivit vuxna och nu hotas av utvisning, till följd av den förhärdade nya asylpolitiken. Vi har en medmänsklig skyldighet gentemot de unga afghaner som redan finns i vårt land.

Fram till i årsskiftet fanns det cirka 2, 5 miljoner internflyktingar 
i landet och över tre miljoner andra krigsflyktingar i grannländerna och Europa.  

De fyra skriver vidare:

” … vi har en humanitär skuld att betala till följd av kriget i Afghanistan. Precis som det talas om vårdskuld under pandemin, måste vi inse att vi har en medmänsklig skyldighet gentemot de unga afghaner som redan finns i vårt land. Det är idag mera uppenbart än någonsin att det är totalt omöjligt att sända tillbaka asylsökande till ”säkra områden” 
i Afghanistan.

Afghanistan har varit ett land till vilket man inte kan utvisa människor, menade Internationella Rödakorskommittén redan 2017. Samma syn har Svenska Afghanistankommittén: ”Det är orimligt att återsända familjer, ensamkommande unga vuxna eller barn med svagt socialt nätverk i dagens Afghanistan”.

De afghanska flyktingungdomarna lever i byråkratisk limbo under psykisk och pekuniär stress på grund av i praktiken inhumana regler och beslut. Somliga sitter sedan länge i förvar för att förpassas:

”Vi har sänt soldater för att kriga i Afghanistan. Skulle vi nu i detta nya läge fortsätta att utvisa dessa unga som flytt undan dem vi har bekrigat?”

”USA:s invasion av Afghanistan i oktober 2001 var kriminell”, skriver Noam Chomsky och Vijay Prashad i CounterPunch den 7 maj. ”Den var kriminell därför att man använda extremt mycket våld för att förstöra Afghanistans fysiska infrastruktur och samtidigt bröt sönder landets sociala band.”

Kriget pågick under nära nog tjugo år. Minst 71 344 civila dödades under denna period. Finns det några förutsättningar för fred nu?

Den 14 april varnade talmannen i Afghanistans parlament, Mir Rahman Rahmani, för att hans land stod ”på gränsen till inbördeskrig”.

Det har rått inbördeskrig i landet under femtio år skriver Chomsky/Prashad. ”Inbördeskriget intensifierades när USA gav sitt stöd åt de mest konservativa och högerextrema grupperna i landet, grupper som senare blev delar av Al Qajda, Talibanerna och andra islamistiska grupper. Inte en enda gång under denna period har USA erbjudit en väg till fred.”

”USA kommer att ’dra sig tillbaka’, men kommer också att se till att Kinas och Rysslands ambitioner att få inflytande i Afghanistan omintetgörs. Dessa geopolitiska överväganden överskuggar helt viljan att på något vis bidra till att det afghanska folket får det bättre”, skriver Chomsky/Prashad slutligen.

Photograph Source: Captain Brian Harris, U.S. Army – Public Domain.

Postnords propaganda påminner om Bagdad-Bobs

Svensk postkupépersonal i verksamhet. Nordisk familjebok 1915.

Posten i Skåne delas ut ”varannan dag” sedan den 1 februari. Provinsen blev först i Sverige med nyordningen, resten av landet ska följa efter.

”Varannan dag” betyder ena veckan må-on-fre och påföljande vecka ti-to, alltså fem dagars utdelning under en tvåveckorsperiod, vilket är en halvering mot tidigare. Det är inte varannan dag, snarare var tredje. 

Postnord har därtill kraftigt reducerat tömningstiderna av brevlådor till kl 09.00 för de allra flesta – och höjt portot hutlöst, allra värst utlandsportot. Det är ett dysfunktionellt och inkompetent företag i mina ögon. Man är ointresserad av att hantera brev, trots att det varit PostNords huvudsakliga uppdrag och är viktigt också i dag, även om brevmängden minskat. Och man tycks inte kapabel att vara marknadsledande på den paketutdelning som följt i spåren av snabbt ökad e-handel och som borde kompensera företaget för bortfall av portoinkomster från brev.

Bagdad-Bob 2003: ”Jag garanterar, det finns inga amerikaner i Bagdad. Ni kan vara lugna, Bagdad är säkert. Fotomontage.

Nu har också dagstidningar med delvis postutburen upplaga protesterat. I Expressen gick häromdagen Gabriel Ehrling Perers, chefredaktör för Avesta tidning till skarp attack mot Postnords nya varannandagsutdelning. 

Perers jämför Postnord med Iraks informationsmonister Bagdad-Bob, som när USA anföll Irak 2003 in i det sista hävdade att Irak jagade iväg flyende amerikanska soldater.

Fortsatt måttfulla portohöjningar bidrar till en robustare postservice”, skrev en propagandachef på Postnord – varpå företaget på 13 månader höjde portot med en tredjedel. Nästa steg i Postnords självutveckling kallas ”Framtidens post”, varannandagsutdelningen. 

Perers pekar särskilt på hur hans tidning, och andra med postdistribution, drabbas av ”Framtidens tidning”: Hur lockande är en fredagstidning i lådan framåt skymningen på måndagen”?

SR:s mediemagasin Medierna rapporterade nyligen att tio procent av ”postprenumeranterna” på Ystads Allehanda, Kristianstadsbladet och Trelleborgs Allehanda sa upp tidningen redan första veckan med varannandagsutdelning.

Gabriel Ehrling Perers är upprörd. De tidningsläsare som drabbas bor mest i glesbygd och är i regel föga digitala:

”Det politiska ansvarstagandet för raserandet av Postnords grunduppdrag har lyst med sin frånvaro. Strax innan jul vaknade Kulturdepartementet och gav Myndigheten för press, radio och tv ett uppdrag om att utreda möjligheter till en särlösning för just dagstidningarna. Än är dock inget klart, i Skåne är skadan redan skedd. Och varken näringsminister Ibrahim Baylan (S) eller landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) tycks bekymra sig nämnvärt över att statens service i lands- och glesbygd försämras radikalt.”

Nog borde Posten förbli statlig infrastruktur, som i de flesta andra länder. Vem har vunnit på ambitionen att privatisera verksamheten? Några få paketutdelande mest 08-företag. De som förlorat är förstås främst alla som lever i glesbygd, men också medborgare i allmänhet och som här beskrivits ett antal mindre dagstidningar.

Forneyptiskt postbud, omkring 1500 f Kr. Efter en gravmålning i Tebe. Nordisk familjebok 1915.

Trumps Angrepp på posten i USA hotar valet i november

Louis DeJoy, Minister med ansvaret för USA:s nationella post och hängiven Trumpanhängare har gett order om stora nedskärningar av den amerikanska posten, med förbud mot övertid och nedmontering av postsorteringsmaskiner. Nu hörs protester från hela landet.

Under många år har det republikanska partiet i USA gjort allt man kunnat för att försvåra möjligheterna att rösta för de amerikanska minoriteter där många av tradition röstar på demokraterna.

Det senaste är att Louis DeJoy, minister med ansvaret för USNP, USA:s nationella post, har gett order om stora besparingar. Han har bland annat utfärdat förbud för övertidsarbete och genomfört personalnedskärningar, med försenad postutdelning som följd. Han har också låtit montera ner postsorteringsmaskiner och tagit bort mängder av brevlådor.

DeJoy utnämndes till postminister för knappt två månader sedan. Han har gett väldiga bidrag till det republikanska partiet och är en hängiven Trumpanhängare.

Upprörda amerikaner protesterar mot nedskärningarna av posten utanför Louis DeJoys hem i Washington.

Trump har återkommande attackerat systemet med poströster, som han (lögnaktigt) hävdar möjliggör valfusk. Men för många är poströstning den enda möjligheten att rösta under den pandemi som i USA hittills har skördat mer än 168 000 döda.

På lördagen protesterade upprörda amerikaner utanför Louis DeJoys hem i Washington. De motsatte sig de stora nedskärningarna av posten, som kan komma att påverka presidentvalet i november.

En som också protesterade var förre presidenten Barack Obama:

– Min fråga är hur republikanerna kan vara så rädda för att människor vill rösta att man är beredda att montera ner grundläggande viktig infrastruktur för det amerikanska samhället.

Obama uttryckte också en allmän oro över förutsättningarna för presidentvalet i november och hur den nuvarande administrationen hotar demokratin.

Julian Zelizer, kommentator för CNN, reagerar mot Trumps attacker mot den amerikanska posten i en opinionsartikel på CNN:s sajt. Han menar att den förre presidenten har en viktig funktion inför det stundande valet. Som en röst som många lyssnar på kan han övervaka USA:s institutioner och slå larm också i andra fall när den demokratiska och valmässiga infrastrukturen utses för press och hotas.

Donald Trump sätter sig skamlöst över grundläggande demokratisk anständighet i attacken mot den amerikanska posten. Världen kan vänta sig mer av liknande utspel inom de kommande dryga två månaderna.

Trumps och Louis DeJoys attacker mot den amerikanska posten uppenbarades först när fackföreningsledaren Kimberly Karol i en intervju berättade att högarna av post snabbt ökade på många postkontor samtidigt som nödvändiga maskiner monterades ner.

Miljö och pengar i det blå när flygplatsen räddas

Flygplan från Linjeflyg som flög mellan Ängelholm och Bromma.Bild: Lennart Nygren/SvD/TT.

Ängelholm/Helsingborgs flygplats norr om Ängelholm stängdes helt i slutet av maj efter det att ägaren PEAB den 28 maj beslutat lägga ner flygplatsen. Flygplatsen har länge varit ekonomiskt på nergående. Pandemin och klimatdebatten blev två avgörande skäl till att verksamheten inte gick runt.

Ändå gick sju av elva kommuner i det som kallas Familjen Helsingborg in som nya ägare för tjugo miljoner med ett ytterligare åtagande på 30 miljoner för att säkra de kommande årens drift. Mest betalar Ängelholms kommun, 16 miljoner.

För snart tio år sedan köpte tio nordvästskånska kommuner flygplatsen av statliga Swedavia. Priset var 40 miljoner. Men flygplatsen såldes direkt vidare till börsnoterade byggbolaget för 25 miljoner. Kommunerna kallade rabatten för ”omstruktureringsreserv” men kammarrätten slog fast att det handlade om ”otillbörligt stöd till en enskild näringsidkare”. Någon återbetalning från Peab har det aldrig varit tal om.

Coronaåret 2020 räddar de sju kommunerna flygplatsen, trots ovissheten om flygets framtid och den speciella flygplatsens konkurrensmöjligheter.

I HD tecknar Robert Dujmovic flygplatsens historia under rubriken ”Kommunen tar åter flyget under vingarna”. Han ställer till Robin Holmberg (M), kommunfullmäktiges ordförande i Ängelholm, frågan om det är en så god affär att köpa en flygplats i dessa tider.

Holmbergs svar är att kommunen inte förväntar sig att det hela ska bli en lysande affär men att han och de andra kommunerna vill ”säkra viktig infrastruktur”.

Tåget som är en än viktigare och miljövänligare infrastruktur än flyget har inte gynnats på motsvarande vis. Möjligheterna att från nordvästskåne ta tåget till Stockholm eller österut mot Kristianstad har bara blivit sämre och sämre med åren och fordrar ofta en irriterande och tidsödande omväg till Lund. En gång hetta det i reklamen att Helsingborg var ”The Gateway to Europe”. Men det var bra länge sedan.

Ängelholms flygplats öppnades för civilt flyg för sextio år sedan, på F10:s flygflottiljs flygfält. Sedan dess har det varit många turer och flygplatsen har varit stängd under coronakrisen, för att nu på eftersommaren försiktigt återuppta trafiken.

Men är det rätt att kommuner ska gynna det miljöovänliga flyget med många som pendlar fram och åter till Stockholm över dagen – när pandemin visat att möten och konferenser kan arrangeras billigare och kanske bättre på distans och både lågprisflyget och kortdistansflyget håller på att spela ut sin roll?

Postnord vill dela ut post endast ”var tredje dag”

Bild: Sven-Erik Svensson/HD.

Om drygt två månader inleder Postnord sin långtgående nedskärning av postutdelningen, skriver Expressens Dina Pengar. Några utvalda områden i Skåne kommer då varannan vecka att få post endast tisdag och torsdag och varannan vecka måndag, onsdag och fredag.Det kallas förskönande ”postutdelning ”varannan dag”. Men även en lågstadieelev kan räkna ut att fem utdelningar på 14 dagar snarare motsvarar var tredje dag.

Postnord markerar nedskärningen med att ”allt färre skriver brev”. Sedan år 2000 har brevvolymerna i Danmark sjunkit med mer än 80 procent och i Sverige med över 50 procent. Trots det fyller postens infrastruktur en viktig funktion, i all synnerhet på landet, utanför de tre storstadsregionerna.

Men företaget har länge drivit en linje för att minska antalet brev. Brevlådornas tömningstider har försämrats drastiskt. De flesta brevlådorna töms i dag kl 09.00. Bara för två tre år sedan gick det lätt att finna lådor som tömdes 18.00. Till det kommer dramatiskt höjda portopriser. Posten ville helt enkelt bli av med sina kunder och bli av med sina brevbärare.

I dag har Postnord i Sverige 16000 anställda. Kommer siffran att bantas till hälften eller mindre? Givetvis.

Under många år har Postnord slimmats för att förvandlas till ett privatiserat företag, ungefär som de svenska apoteken. De flesta svenskar är upprört missnöjda med merparten av de senaste årens privatiseringar. Postutdelning ”var tredje dag” innebär i realiteten att ännu en en samhälleligt ovärderlig infrastruktur slås sönder, förmodligen oåterkalleligt.

I Danmark har Postnord redan skurit ned rejält och delar ut brev endast en gång i veckan. Det kan ta upp till fem vardagar innan ett brev når mottagaren. Något liknande är förmodligen ambitionen i Sverige.

I Danmark finns nu något som kallas Quickbrev, som motsvarar det svenska expressbrev och tar en dag till en kostnad av 29 danska kronor (alltså cirka 45 svenska kronor). Ett vanligt ”långsamt” brev kostar 10 danska kronor.

De första experimenten med minskad utdelning görs i Skåne. 38 000 hushåll har utsetts till försöksobjekt– i Nöbbelöv i utkanterna av Lund och delar av intilliggande Kävlinge kommun.

Därefter följer de större städerna, som förmodligen bedöms som minst känsliga, där finns alternativa privata bolag. Först ut blir Malmö följt av Göteborg, därefter Stockholm och sedan resten av Sverige. Under 2022 ska hela omläggningen vara genomförd enligt nuvarande plan.

Sverige har de senaste decennierna drabbats av en rad illa genomtänkta privatiseringar. Postnords hantering av brevutdelningen kommer att göra vårt samhälle sämre för de flesta.

Ska ännu en kommunal skola i Helsingborg hyras ut till privat aktör?

Norrehedskolan i Helsingborg, som stadens moderatledda styre vill hyra ut till en privat aktör. Foto: Wikipedia.

Helsingborgs moderatledda styre misslyckades i början av året med att sälja ut kommunalt ägda energibolaget Öresundskraft. I en kommunal folkomröstning sa medborgarna ett rungade nej, med 96 procent mot försäljningen och ynkliga fyra för politikernas förslag.

För tre år sedan hyrdes den kommunalt ägda GA-skolan efter en rejäl renovering ut till börsnoterade Engelska skolan, som fick ett förmånligt 18-årigt hyreskontrakt. Staden fick bygga nytt till den kommunala skolan.

Helsingborgs stad växer och därmed växer behovet av förskolor, grundskolor och gymnasieskolor. 

I sommar vill samma moderatledda styre hyra ut en annan skola i staden, Norrehedsskolan, till en privat aktör. I Kvällsposten protesterar två socialdemokratiska politiker under rubriken ”Ofattbart att Helsingborg hyr ut kommunal skola” mot planerna, My Rosell, Vice ordförande i Helsingborgs fastighetsnämnd, och Maria Ward, 2:e vice ordförande i Helsingborgs barn- och utbildningsnämnd.

I området där skolan ligger i området kring gamla spårvagnshallarna byggs nu 700 nya lägenheter. Behoven av samhällsservice och skolor kommer att öka, skriver Rosell och Ward. 

De understryker att det i ekonomiskt utsatta tider, som nu efter coronans påfrestningar,  är viktigt att använda befintliga kommunalt ägda byggnader på ett smart och hållbart sätt. Det gäller särskilt skolsatsningar:

”Det absolut viktigaste uppdrag vi som kommunpolitiker har är att rusta våra barn och unga för framtiden. Det är vår uppgift att ge dem verktygen för att så småningom etablera sig på arbetsmarknaden eller ta sig vidare till högre studier. Oansvariga uthyrningar av befintliga skollokaler, först GA-skolan och nu Norredhedskolan måste därför upphöra. För oss socialdemokrater är det aldrig acceptabelt med detta resursslöseri som missgynnar oss helsingborgare.”

Skolväsendet i Helsingborg hör redan till det mest privatiserade i Sverige, med exempelvis hela 18 fristående aktörer i gymnasieskolan, vilket ligger betydligt över genomsnittet. 

Med de nya begränsningarna i offentlig insyn i skolorna (se min tidigare blogg här) blir det än mer obegripligt med politiker som missgynnar den kommunalt ägda skolan för privata aktörer. 

GA-skolan i Helsingborg renoverades och hyrdes för tre år sedan ut till börsnoterade Engelska skolan på ett förmånligt kontrakt. Foto: Omar Daham/HD.


Viruset skapar plats för cyklar och fotgängare

Cyklister nära Triumfbågen i Paris. Foto: CBertrand Guay/AFP/The Guardian.

Coronaviruset gör om världens städer, skriver The Guardian och ger en rad exempel.

I Aten har borgmästaren sagt sig vilja ”befria” det offentliga rummet från bilar. Hans kollega i Paris säger att det inte kommer ifråga att staden ska återvända till trafiken sådan den var före coronavirusets ankomst. I Berlin uppstod 22 km nya cykelbanor ”nästan över natten”.

Cyklar och fotgängare prioriteras i städer över hela världen när tomma gator ger myndigheter att genomföra och accelerera storskaliga nya urbana miljöprojekt.

Miljöaktivister kräver nu att regeringarna ska garantera långvariga och bestående förändringar av städerna som varar efter det att coronaviruset försvunnit. Man fruktar bakslag efter påtryckningar av lobbyister för bilismen.

Cyklist på bilövergiven gata i Berlin. Foto: Photograph: Aris Messinis/AFP/The Guardian.

Den grekiska huvudstaden verkar ha kommit längst och har inlett sitt mest ambitiösa stadsförnyelseprojekt någonsin, säger stadens borgmästare Kostas Bakoyannis. Förra veckan tillkännagav han planer att frigöra 50 000 kvadratmeter för cyklister och fotgängare.

Det viktigaste projektet i Aten utgörs av ett fem km långt promenadstråk som leder mellan de arkeologiskt viktigaste platserna i stadskärnan.  Här kommer de tidigare trottoarerna att breddas. Vissa partier blir gågator. Torgen utvidgas. Och kvarteren under Akropolisklippan blir bilfria.

Bakoyannis valdes förra året till Atens yngste borgmästare någonsin. Han medger att pandemin spelat en avgörande roll för att skynda på infrastrukturprojekt som det annars hade kunna ta många år att genomföra. Till The Guardian säger han:

– Det här är ett tillfälle man bara får en gång i livet. Vårt mål är att befria det offentliga rummet från bilar för att göra det möjligt för folk att till fots njuta av staden. Aten kommer att bli renare, grönare och bättre upplyst.

I Paris har stadens luftkvalitet förbättrats dramatiskt under utegångsförbudets tid. Stadens borgmästare, Anne Hidalgo, gjorde kampanjen för cyklar framför bilar till en av grundpelarna i sitt politiska program redan när hon valdes 2014. Billobbyn hoppas på att bilismen ska återerövra staden så fort viruset har besegrats. Men Hidalgo säger att det inte kan komma ifråga för Paris att återgå till trafikstockningar och avgasföroreningar.

Parisarna kan ansöka om €50 för att reparera sina gamla cyklar, som ett av många sätt att få fler att cykla igen. En ny studie visar att en medelresa i Paris är 2,5 km, vilket är bekvämt på cykel.

I Berlin saknar 43 procent av invånarna bil. Under pandemin har åtminstone 20 km nya tillfälliga cykelbanor skapats. De flesta har kommit för att stanna, säger kommunala tjänstemän.

Det finns förstås också många städer där de styrande saknar miljö- och cykelengagemang. Men också i dem har cyklisterna ofta ”tagit” över de stråk som tidigare dominerats helt av bilismen.

Budapest har upprättat 20 km tillfälliga cykelbanor,, som kan komma att permanentas. Foto: Zoltán Balogh/EPA-

Maud Olofssons katastrofala postaffärer hotar glesbygden

Glada miner när dåvarande näringsminister Maud Olofsson (C) skakar hand med, t v Post Danmarks ordförande Fritz Schur och t h Posten AB:s vd Erik Olsson. Foto: Lars Lindqvist

Sveriges näst största bolag, Postnord, riskerar konkurs, skrev Dagens Nyheter i söndags i ett utmärkt reportage. Tidningen berättar om hur bolaget gick från nationell kassako med världsledande kvalitet till utskälld förlustmaskin.

Den avgörande händelsen inträffade 2008. Dåvarande industriminister Maud Olofsson presenterade sammanslagningen mellan den danska och svenska posten.

På ett tidigt stadium anade Riksrevisionen ugglor i mossen. Innan sammanslagningen begärde man att få syna affärsupplägget och tillsätta en revisor, skriver Björn Elmbrant i Dagens Arena.  Men Maud Olofsson förklarade att en granskning inte var möjlig.

2 000 postkontor har försvunnit, fortsätter Elbrant. Det skulle man klara genom att postombud inrättades i lokala ICA eller Konsum. Men många av butikerna har nu lagts ned. Sverige är ett av få länder som inte subventionerar sin postservice. För att hålla sina 9 500 postkontor öppna har franska staten stöttat dem med 9,4 miljarder under de senaste åren.

– Postnord var den sämsta affären jag kunde tänka mig. Den svenska staten blev grundlurad av danskarna, säger till DN Peter Brännström. Han arbetade 38 år inom den svenska posten och slutade som högsta operativa chef inom Postnord 2014.

Göran Greider.

Avtalet var idiotiskt, konstaterade Göran Greider i en ledare i onsdagens Dagens ETC:

”Avtalet var idiotiskt, men Maud Olofsson stod på sig. Hon lyste på presskonferensen när hon stod tillsammans med de svenska och danska postbossarna i en affär som knappast var mycket bättre än hennes andra stora insats för landet: klartecknet hon gav för statliga Vattenfalls köp av Nuon.”

Postens kris har accelererat sedan dess.

Antalet postade brev har sjunkit drastiskt, samtidigt som mängden paket ökat rejält. De minskade intäkterna från brev kunde kanske ha uppvägts av paketuppgången.

Men, men, redan 1993 togs Postens monopol bort av Carl Bildts regering. Det var ett av den dåvarande borgerliga regimens många privatiseringsprojekt. Vänsterpartiet och socialdemokraterna röstade emot.

Sedan dess har nya företag tagit hand om den postutdelning som är lönsam, medan det statliga bolaget bolaget enligt lag är tvingat att ta hand också om den olönsamma utdelningen i gles- och landsbygd:

”Idén om konkurrens funkar uselt, särskilt i ett avlångt och glesbefolkat land som Sverige. Post- och paketutbärning borde betraktas som ett naturligt monopol.”

Sverige är i dag bland de länder som allra minst subventionerar postverksamheten. ”Vi är som vanligt det mest marknadsliberala landet”, konstaterar Greider.

Hans slutsats är kompromisslös:

”Posten borde förstatligas. Så enkelt är det. Man kan mycket väl ändå ha kvar det goda med att matvarubutiker sköter en del av verksamheten – det har ökat tillgängligheten.

Men avskaffa postmarknaden. Vi har inte råd med den.”

PostNords ointresse för postutdelningen

Steglits och gulsparv. Bild av Henning Trollbäck. PostNord.

Vid årsskiftet höjer PostNord inrikesportot för brev upp till 50 öre med över 20 procent eller från nio kronor till elva. Samtidigt har brevhanteringen försämrats dramatiskt.

Jag postade ett viktigt brev i fredags förmiddag. Min brevlåda liksom de flesta andra nu töms kl 09.00 (för ett år sedan var det 16.00). Eftersom tömning av brevlådan slopats på lör- och söndagar hämtas brevet först måndag kl 9.00. I bästa fall når det adressaten den 31.12 (nyårsafton), men förmodligen först på onsdag, den 2 januari.

Är det acceptabelt att det ska ta fem dagar att skicka ett brev? Bara om man betraktar posten som vilket vinstdrivande företag som helst. Och det är ju vad som skett under de senaste decennierna, då posten ”konkurrensutsatts”, precis som såg mycket annan statlig verksamhet.

Men posten borde betraktas som nödvändig infrastruktur i ett fungerande demokratiskt samhälle. Det handlar om att brev och paket ska kunna sändas inte bara mellan de mest befolkade delarna av landet ute också i glesbygder och avkrokar.

I många andra europeiska länder finns det trots allt fortfarande ett fungerande postväsende, också med lördagsutdelning.

Fotnot: Vid årsskiftet höjs också utlandsportot från 21 till 22 kronor, efter flera tidigare våldsamma höjningar. Sverige torde nu höra till de dyraste länderna i Europa i det här av seendet. Att posta ett vykort från Helsingborg till Helsingör kommer alltså att kosta 22 kronor.

Fotnot 2: Höjningen av portona har möjliggjorts av en ny postförordning som trädde i kraft i augusti och som ger PostNord möjlighet att ”höja portot för att kompensera för fallande brevvolymer”.

Fotnot 3: Postförordningen ändras även med ett beslut om att brev ska levereras inom två dagar (tvådagarsbefordran) istället för inom en dag (övernattbefordran).

I regeringens pressrelease beskrivs dessa drastiska försämringar som att ”Regeringen moderniserar postlagstiftningen”.

Postnord har försämrat utdelningen av brev

De flesta brevlådor töms från 1 juli i år kl 09.00. Många hade dessförinnan tömning 16.00 vardagar och 13.00 söndagar och för bara något år sedan kl 18.00.

Portot på ett vanligt brev (max 50 gram) höjs från årsskiftet från nio till elva kronor. För brev mellan 100 och 250 gram höjs priset från 36 till 44 kronor. I båda fallen handlar det om prishöjningar på över tjugo procent.

Samtidigt vill posten ytterligare dramatiskt försämra utdelningen av posten, kanske bara till varannan vardag. I många andra europeiska länder betraktar man ännu posten som nödvändig infrastruktur och delar ut post varje vardag.

En provocerande försämring av postsystemet inträffade tidigare i år, då mängder av brevlådor fick drastiskt försämrad tid för sista tömning. Min egen närmsta brevlåda tömdes för något år sedan fram till klockan 18.00, därefter till klockan 16.00 och nu 9.00.

Sedan 1 januari 2018 har Postnord två dagar på sig att dela ut ett inrikes brev. De nya tömningstiderna töjer på tiden till tre dagar. Ett brev postat kl 10 en måndag kommer att delas ut torsdag em. Till det kommer att posten vill övergå till varannandagsutdelning, vilket innebär att samma brev i realiteten kan komma att delas ut på fredagen.

Från Postnord säger man att de höjda priserna och den försämrade servicen beror på att allt färre skickar brev. Men det är ju på sin höjd en halv sanning. Brev är inte bara brev vänner och privatpersoner emellan, de går nog nu mest med mejl och sms och liknande.

Men räkningar, meddelanden från vården och en myckenhet annat är fortfarande beroende av fungerande post, för att inte tala om distribution av tidningar och tidskrifter utanför närområdet.

Till saken hör ju också att den minskade brevmängden har ersatts av kraftigt ökade mängder postdistribuerade paket, när näthandeln tar över allt större andelar av handeln.

Vad det handlar om är förstås att postservicen tagits över av en mängd olika distributionsföretag. Resultatet har blivit precis samma som i andra privatiseringar, hygglig service i några av de större städerna, ingen service alls i glesbygderna. Och värre lär det bli.