Kategoriarkiv: Städer

Kan Sveriges äldsta Barnsjukhus räddas?

Sveriges äldsta f d barnsjukhus på Bergaliden i Helsingborg med Medicinhistoriska museet hotar nu att förskingrats på grund av formidabel kommunal historielöshet parad med ointresse. Teckning: Marinette Petersson.

Återigen hotas Gamla barnsjukhuset på Bergaliden, det äldsta bevarade barnsjukhuset i Sverige. Kommunen vill inte ge stöd till Medicinhistoriska museet, än mindre köpa tillbaka byggnaden som Region Skåne helt krasst har sålt till en privatperson.

Sjukhuset kom till genom privata initiativ. Sjukhuset byggdes 1887 – 88 och var då unikt och modernt. Mittpartiet innehöll utrymmen för sjukvård och administration. På varje sida finns två stora runda sjuksalar, byggda för att ge solljus hela dagen, god luftväxling och jämn uppvärmning, enligt Henrik Ranbys beskrivning i ”Helsingborgs bebyggelse 1863 – 1971”, del VII:3 av Helsingborgs historia. Barn till fattiga föräldrar kunde få gratis vård.

Det är en unik byggnad i Helsingborg, som också påminner vår tid om att innan sjukhuset byggdes var vården av sjuka barn bedrövlig. Sjukhuset byggdes under de sista decennierna av 1800-talet, en tid när Helsingborg växte så det knakade, från en oansenlig håla till en begynnande storstad för en ny tid.

Huset användes som sjukhus ända till 1944. 1986 hade byggnaden renoverats, invigdes av landshövdingen och inhyste från detta år Medicinhistoriska museet, som drivits fram till våra dagar.

Både den unika byggnaden och museet förtjänar offentligt stöd och engagemang. Men icke. Kommunen är totalt kallsinnig. Det är bedrövligt.

Det finns flera privata museer i Helsingborg. På Bergaliden ligger det lilla skolmuseet invid Slottsvångsskolan. I Idrottens hus finns Idrottsmuseet och på Fredriksdal Grafiska museet. Alla drivs av ideella krafter–  på målsättningshelsingborgska av ”folk som vill något” – och håller olika delar av stadens historia levande.

Kommer barnsjukhusets byggnad nu att bli kontor för något företag, så som skett med Pålsjö slott, donerat till Helsingborgs stad. I en kreativ stad hade slottet varit ett självklart centrum för friluftslivet i området. Också Thalassa förskingrades, vandrarhemsgäster var inte intressanta för kommunen. Till raden av byggnader som gått förlorade för offentlig verksamhet hör också konstmuseet Vikingsberg och det gamla museet på Storgatan, för att inte tala om Folkets hus. Få städer har varit lika likgiltiga för bevarandet av byggnader förknippade med stans historia som det historielösa Helsingborg.

I januari i år uttalade sig socialdemokraterna i Helsingborg för att kommunen ska köpa byggnaden av den privatperson som äger den nu och vill sälja den. Maria Ward (S) kommunalråd säger:
– Vi tycker att huset har många värden och att det ska vara möjligt för helsingborgarna att ta del av dem. Både huset och utställningarna utgör en del av Helsingborgs historia och vi vill säkerställa att helsingborgarna även i framtiden kommer kunna ta del av den.”

För två år sedan skrev Joakim Thomasson, chef för Helsingborgs museer till 2017, i HD om byggnaden som ett ”kulturarv som nonchaleras av sjukvårdspolitiker och teknokrater”. Han uttryckte sig vidare:

”Medicinhistoriska museet är ett utmärkt exempel på de många museer i vårt land som har kommit ur offentliga verksamheter. De har blivit verklighet tack vare människors engagemang för sina arbeten, utifrån viljan att skapa och vidmakthålla ett kulturarv. Det är museer som är organiskt sammanvävda med medarbetarna.”

Har kommunen bränt alla pengarna i Dunkersfonderna?? Hur ser det ut med utdelningarna från Öresundskraft, där en del går till kulturlivet?

Med lite god vilja borde både det gamla barnsjukhusets byggnad och det Medicinhistoriska museet gå att rädda på ett anständigt vis.

Fotnot: Får en reaktion från Medicinhistoriska Museet:

”Vilken skicklig teckning av huset!
Vi kämpar vidare i Helsingborgs Medicinhistoriska Förening. Just nu pågår vår namninsamling april månad ut. Välkommen till muséet! Öppettider tisdagar kl. 10-14, torsdagar kl. 13 – 17 och första söndagen i månaden (2 maj) kl. 13 – 16.”

Henrik Ranbys Museum en personlig minnesbok

Henrik Ranby, Nyhamnsläge, universitetslektor i Göteborg, tidigare stadsantikvarie i Höganäs.

 Henrik Ranby gjorde sig under åren som stadsantikvarie i Höganäs känd som engagerad och kunnig kulturvårdare. I dag är han universitetslektor vid Göteborgs universitet men fortsatt bosatt i Nyhamnsläge och ofta aktiv i nordvästskånska debatter, inte minst som en kompetent och engagerad röst i frågor om stadskultur.

Och författare. I dagarna utkommer hans ”Museum” med underrubriken ”Sonetter ur medelålders nätter” (Lilla förlaget, Mölle). Boken innehåller 121 14-radiga sonetter, skrivna under åren 2012 – 2014.

Det är en både rolig och begåvad skrift.

Att Henrik Ranby som kulturminnesbevarare skriver en personlig minnesbok eller ett slags självbiografi som ett museum i form av en bok är för mig en sympatisk och ganska given idé. Författaren är på väg mot de 50, en tid i livet för många att begrunda vad det blivit av drömmar och ambitioner.

Sonettformen ger i sammanhanget nödvändig distans och underlättar skrivandet om också det mycket privata.

Bokens undertitlar eller kapitelrubriker står för teman i det självbiografiska berättandet. Men de markerar också rum eller avdelningar i det bokliga museet.

Allra först möter jag som läsare i Museum I vad jag tänker mig som informationsdisken. Vilka röster är det som får tala ”om jaget själv fick formen av museum?” Henrik minns sina egna museiminnen, ”höstsalonger med min far och mor”, egna besök på Louvren, Glyptoteket … ”bland marmor, bronser, oljor och fajanser”.

Liksom en självbiografi består hans museum av utvalda minnen, satta i monter, presenterade och belysta.

Det första rummet ägnas ”Lauras yngre systrar”, där marmorkvinnorna står i ordnad rad. Laura de Sade var kvinnan som Petrarca dyrkade i sina sonetter. Här handlar det bitterljuva minnen om ungdomens möten med tjejer:

”Jag kysste henne på en kall balkong / berusat hångel i en trappuppgång, / ett telenummer lämnat vid en grind.”

Snabbt går jag genom avdelningen med mumier och plågsamma minnen och kommer till Pantheon, om de positiva inspirationerna, förebilderna, det som betytt något, som att hitta en viktig bok på ett antikvariat.

”Från Lundgrens antikvariat in till stan, / gick genom Pålsjö bokskog som stod skir / och vände spröda bladen av Shakespeare …”. 

Här stöter jag på Bob Dylan, Bach, Strindberg. I sonetten om Fröding ges många goda rimord, döding, inföding, röding. 

Ett annat rum, ”Atlanter och karyatider”, berättar om de trofasta vännerna av båda könen, ”som hindrat mina bjälklag från att rasa”. I ”Mnemosyne och Clio” handlar det om minnets och historieskrivningens gudinnor och i ”Arkivet” om hur författaren blev den han är, om livslinjens gamla manus:

”I brev, dagböcker, dikter står det skrivet: / all törst jag haft men inte alltid släckt …”.

Det finns fler rum/kapitel i Henrik Ranbys Museum, ett bokligt museum över ett liv eller en snarare en skrift med kloka reflexioner och eftertankar, med finurliga infall och ett respektlöst sonettspråk, inspirerande läsning som fungerar på mångahanda plan.

Fotnot: Författaren har lördag 15 februari på Höganäs Museum boksläpp på sin nya bok, ”Museum. Sonetter ur medelålders nätter”.

Marmorstatyer i ett galleri på Louvren.

Koloniområdet – det ”fattbara paradiset”

Kolonin_8797

En av sommarens mest bisarra debatter i Helsingborg har gällt ”förtätning” av stadsbebyggelsen genom att bygga på stans nya koloniområden. Fortsätt läsa Koloniområdet – det ”fattbara paradiset”

Söder som SoHo i NY?

mono

Fastighetsägarna Syd vill utveckla Helsingborgs stadskärna och bildar identitetsutvecklande arbetsgrupper för centrums olika zoner. Bilderna från SommarSalongen på Söder i somras.

tack

Söder i Helsingborg är ”stället där alla sinnen ska utmanas – doft, smak, ljud och känslan av världen och man jämför stadsdelen med New Yorks SoHo”, skriver Dagens Handel i en artikel, där man redogör för en utredning beställd av Fastighetsägarna Syd och deras medlemsföretag med syfte att skapa en gemensam strategi för hur man vill utveckla Helsingborgs city.

Det är väl att ta i att jämföra Söder med SoHo i New York tycker jag och menar att Söder i Helsingborg hävdar sig väldigt väl i samma kategori som kvarteren runt Möllevångstorget i Malmö. De gamla arbetarkvarteren på Söder är den mest spännande och levande delen av Helsingborg, där staden möter världen, genom starka inslag av många invandrarkulturer.

Tyvärr är de styrande politikerna inte intresserade av att värna och utveckla Söders egenart, det framgår av de obegripliga turerna kring Folkets Hus och Salongen. Här en länk till programmet för nu nedlagda Salongens framgångsrika och publikdragande ”event” på August Palms plats i somras.

Fastighetsägarna Syds rapport kommenteras av Marie Enhörning:

– En levande stadskärna är avgörande för en stads attraktivitet och tillväxt och Helsingborg har tillräckligt många invånare för att kunna ha både ett starkt centrum och extern detaljhandel. Nu har vi ett konkret dokument att arbeta med för att tillsammans utveckla city, men det är viktigt att även handlarna och kommunen är med i utvecklingsarbetet och hjälper till att förenkla förändringsprocessen.

I utredningen delas Helsingborgs centrum in i fem olika områden, Drottninggatan/Rådhustorget/Järnvägsgatan, Söder, Bruksgatan/Mariakyrkan, Kullagatan/Stortorget och Norra och Södra Storgatan. Nu bildar fastighetsägarna arbetsgrupper för de olika zonerna för att kunna utveckla deras identitet.

– Det handlar om att hitta själen och det unika i varje område, snarare än att tänka att alla stadskärnans delar ska erbjuda samma utbud. Den här rapporten suddar ut Norr- och Södertänket och visar istället att varje område kan ha sin egen inriktning och identitet, fortsätter Marie Enhörning.
Bakom rapporten ligger Reteam, ett internationellt konsultföretag, inriktat på kommersiella strategier för fastighetsägare och analyser av konsumentpsykologi och köpbeteenden.
I rapporten pekar man på Stortorget som en mötesplats med uteserveringar och små och stora events. Eventsen ska vara fashionbetonade som exempelvis catwalks och storskärmar under Copenhagen Fashion Week.
Det är lätt att fantisera utifrån utopierna. Men går det att rädda den i dag så utarmade stadskärnan med events och catwalks? Och när det nu fanns ett framgångsrikt projekt på Söder, som var helt i den här utredningens anda, Sommarsalongen på Söder (bilderna ovan), varför saboterade de styrande politikerna satsningen av ideologiska skäl?? Ett annat liknande projekt kring kulturen i H+ gick tidigare samma öde till mötes.