Kategoriarkiv: Demokrati

När Gamla på äldreboende exploateras av Vardaga och riskkapitalbolag i USA

På Högasten står Vardagas äldreboende Villa Gåsen färdigt men tomt och inte inrett. Bild: Tom Wall/HD.

Tre stora byggnader för äldreboenden har under det senaste året byggts på spekulation i Helsingborg av det svenska vårdföretaget Vardaga, tidigare Carema Care, skriver Truls Nilsson i Helsingborgs Dagblad. Här finns plats för 200 äldre. Men hittills har bara ett av dem, Villa Maria i Maria Park, inlett verksamhet, med i våras 11 boende.

De båda andra byggena står färdiga men inte inreda , Villa Gåsen på Högasten och Villa Öresund på Rosengården.

Alla tre projekten kallas för ”Villa”, men är minst av allt villalika utan kompakta flervåningshus.

HD skriver att ”boendena har byggts utan att Vardaga har kontrakt som säger att kommunen ska nyttja ett visst antal lägenheter. Nu visar dessutom en färsk utredning att staden inte har något behov av fler platser. Tvärtom.”

Kostnader för hela äldreomsorgen i Helsingborg ligger 300 miljoner eller 19 procent lägre än förväntat. En gissning är att det kan bero på de höga dödstalen under pandemin på många äldreboenden tillsammans med usel information eller förtigande av det som skedde.

Många så kallade ”privata” eller snarare bolagsägda boenden har kritiserats för lägre personaltäthet och för fler timanställda med delade turer och hårt pressade arbetsscheman, vilket bådadera kan ha bidragit till smittspridning. Kanske vill Vardaga med de på spekulation byggda äldreboendena återvinna förlorade marknadsandelar i en lönsam bransch?

Men till HD uppger vård- och omsorgsförvaltningen att:

”I nuläget har vi inget behov av fler platser på särskilt boende än de vi redan har. Som det ser ut nu behöver vi inte fler platser de kommande 2-3 åren. Boendet i Rydebäck står klart 2023 och då tillgodoser det behoven.”

Vardaga ägs av Ambea, med huvudkontor i Solna. Företaget har 26 000 anställda och  bedriver verksamhet i 900 enheter över hela Sverige, Norge och Danmark. Ambea är marknadsledare i Sverige, Norge och Danmark inom så kallad ”privat” eller bolagsägd omsorgsverksamhet. Företaget omsatte 2018 dryga sex miljarder kronor.

Ambea är i sin tur ett dotterbolag till amerikanska KKR, som enligt Wikipedia är ett  amerikanskt investmentbolag inom riskkapitalområdet, tillsammans med det delvis Sverigebaserade riskkapitalbolaget Triton, grundat 1997 av Peder Pråhl. Triton har kontor i Stockholm, Oslo, Köpenhamn, Frankfurt, London, Luxemburg och på Jersey, vilket tyder på avancerad ”skatteplanering” eller skatteflykt.

KKR eller Kohlberg Kravis & Roberts är ett globalt investeringsföretag med kontor i USA, Europa, Asien och Australien med en 2020 redovisad vinst på över $20 miljarder. 2017 var företagets så kallade  Assets Under Management(”AUM”)  153 miljarder dollar.

Till dessa kan nu läggas de tre i det närmaste tomma äldreomsorgsbyggnaderna i Helsingborg.

Hur gick det till när vården av våra äldre blev extremt lönsam business för amerikanska riskkapitalbolag, som omvandlar svenska skattepengar till gigantiska dollarmiljardvinster?

med knapp marginal vinner SOCIALISTISK PRESIDENT I PERU

Pedro Castillo, the socialist candidate, was declared the winner of Peru’s presidential election.Credit…Jose Carlos Angulo/Agence France-Presse — Getty Images/New York Times.

Socialisten Pedro Castillo vann mycket knappt andra omgången i presidentvalet i Peru för en månad sedan och utropade sig några dagar efter valet till segrare. Men motkandidaten, japanskättade Keiko Fujimori, dotter till landets tidigare president, som nu avtjänar ett mångårigt fängelsestraff efter att ha dömts för korruption, vägrade erkänna valutgången.

På måndagskvällen fastslog landets valmyndighet till slut den 51-årige Castillos valseger, som också då bekräftades av Keiko Fujimori, skriver New York Times. Men i sitt tal kallade samtidigt Fujimori på Donald Trumps vis – fullständigt grundlöst – valet för ”illegitimt” och påstod att Castillo stulit tusentals röster från henne.

Castillo växte upp under enkla förhållanden. Hans föräldrar var bönder och analfabeter. Som barn togs det honom varje dag flera timmar att gå till skolan. För bara två månader sedan i valets första omgång, klev han upp på den nationella politiska scenen som en antietablissemangkandidat med mottot: ”Inga mer fattiga i ett rikt land”.

Castillo blir Perus förste vänsterpresident på en generation och den största motgången för den förmögna elit som styrt landet de senaste 30 åren i mycket på storföretagens och USA:as villkor.

Han är också den första peruanske presidenten någonsin som växt upp som campesino i en fattig region av Anderna.

Tusentals av de båda kandidaternas supportrar har på Limas gator väntat på det slutgiltiga resultatet av valet. De siffror som nu slagits fast anger att Castillo segrade med knappa 44163 röster, eller med 8,836,280 jämfört med Keiko Fujimoris 8,792,117.

I sitt segertal sa Pedro Castillo vidare att ”nu måste det bli ett slut på att se ner och förlöjliga arbetare, bondeledare och lärare. I dag måste vi lära våra ungdomar och barn att vi alla är lika inför lagen.”

Många av Castillos supportrar sa att de röstat på den nye presidenten i förhoppningen att han ska göra slut på det nyliberala ekonomiska systemet som Keiko Fujimoris far Alberto Fujimori införde i landet. Det systemet levererade visserligen ekonomisk tillväxt och höll nere inflationen men missgynnade miljoner av Perus fattiga befolkning.

Korruption och politiska strider har lamslagit Peru under de senaste fem åren när landet styrts av fem olika presidenter.

Mr. Castillo speaking to supporters from his campaign headquarters in Lima last month.Credit…Harold Mejia/EPA, via Shutterstock/New York Times.

Hot mot rösträtten får Texas lagstiftare att fly. Kings rösträttslag rivs upp

Rep. Chris Turner, chairman of the Texas House Democratic Caucus, speaks during a news conference outside the U.S. Capitol on Tuesday. (Jabin Botsford/The Washington Post)

Texas har kommit i fokus för en bisarr kamp om den allmänna och för alla lika rösträtten i USA. Häromdagen flydde den amerikanska delstatens lagstiftande valda demokrater från både delstatens senat och representanthus. De tog sig till Washington i två privathyrda 30-personers flygplan. I tisdags (13/7) hade över 46 Texas-demokrater tagit sig till huvudstaden.

Genom att hålla sig undan i där hoppas de kunna förhindra att nya delstatslagar klubbas. För att de ska vinna laga kraft krävs att två tredjedelar av ledamöterna är på plats.

Texas republikanske guvernör har hotat de flyende demokraterna med att de kommer att arresteras.

New York Times låter en röst säga att att de republikanska lagstiftarna kommer att få vad de vill, trots protesterna. ”Det kommer bara att ta lite längre tid”.

För snart 56 år sedan undertecknades den rösträttslag som republikaner i den ena amerikanska delstaten efter den andra nu hotar att riva upp, med Trumps lögnaktiga påståenden om valfusk vid förra pårets presidentval som svepskäl.

Den 6 augusti 1965 undertecknades Voting Rights Act av USA:s dåvarande president Lyndon Johnson i närvaro av bl a Martin Luther King. Rösträttslagen har nämnts som Kings och Medborgarrättsrörelsens största framgång.

Nu rivs den i bitar i den ena republikanskt styrda delstaten efter den andra. USA:s högsta domstol (Supreme Court) har i ett domslut tidigare i år godkänt liknande lagförändringar i likaså republikanskt styrda Arizona.

Kampen om rösträtt fördes 1965 särskilt i delstaten Alabama och den lilla staden Selma, där den brutale polischefen Jim Clark arresterade tvåhundrasextio deltagare i en manifestation för rösträtt, däribland King.

Domaren Hare hade då utfärdat nya lagar. Grupper med mer än tre personer förklarades olagliga ”för att förhindra agitatorer utifrån”. Hare anklagade aktivisterna för att vara kommunistiska infiltratörer. Han menade att svarta var underlägsna människor som inte kan fungera i en demokrati, lika lite som det går att ”spänna en zebra framför en plog”.

Den vita makteliten i Selma var lierad med de båda vitmaktorganisationerna i Selma, White Citizens’ Council och Ku Klux Klan.

Liknande saker inträffar 2021 som 1965, om än med anpassade argument. Nu heter det att nya vallagar i 14 republikanskt styrda delstater ska ”förhindra valfusk”, när de i själva verket är utformade för att försvåra för afroamerikaner och andra minoriteter (som ofta röstar demokratiskt) att rösta. Argumenteringen bygger på Trumps lögner.

Trumps smutsiga sorti från Vita Huset var insvept i den avgående presidentens grova lögner om utbrett valfusk, påståendet att han själv var den rättmätige presidenten. Samma lögner har nu fått rader av delstater att instifta nya vallagar.

Det har hetat att det skulle göra valen skyddade för fusk. I själva verket handlar det om totalt odemokratiska attacker på grundprinciperna i Voting Rights Act, det som var Martin Luther Kings kanske största framgång.

De nya lagarna i Texas innebär bland annat försämrade möjligheter att poströsta och förbjuder dygnetruntöppna vallokaler och drive-in-röstning, vilket användes av miljoner väljare under presidentvalet i november.

Enligt konstitutionen hålls val alltid på tisdagar. Det innebär att lågavlönade grupper ofta måste ta ledigt från jobbet för att först registrera sig, sedan skaffa ett id-kort och så på själva valdagen. Det kan innebär rejäla ekonomiska uppoffringar.

Bland afroamerikaner finns en tradition ”souls-to-poll”, där man först gått i kyrkan och sedan gemensamt till vallokalen. I många delstater vill man förhindra detta genom att inte hålla vallokaler öppna på söndagar. Jag har själv sätt hur ”valsedlar” utformats som häften, med mängder av beslut som ska kryssas för i vallokalen, vilket skapat flertimslånga köer på många ställen – och skapat risker för fel och underkända röster.

När många republikanskt styrda delstater nu går in för att försvåra röstandet bland stora grupper väljare är det förstås mot alla demokratiska grundprinciper.

Joe Biden har i dagarna hållit ett känslosamt och laddat tal mot det pågående undermineringsarbetet av Voting Rights Act i många delar av USA. Men, menar kritiker, han har inte gått tillräckligt långt för att försöka göra om vallagar till en nationell fråga, lika överallt.

Demokratin och Bonniers växande tidningsiperium

Bonnier stärker sin makt över svenska medier genom köpet av Skånska Dagbladet och kontrollerar efter affären med Gota Media 57 svenska lokaltidningar och ytterligare en mängd gratistidningar. Samt förstås Dagens Nyheter och Expressen.Bilden: Dagens ETC.

Bonniers förstärker sin makt över det svenska medielandskapet. Nyligen kom Bonnier News överens med Gota Media om att samarbeta i ett korsvist ägande. Bonniers tar 30 procent av Gota och Gota 20 procent av Bonnier News Local. ”Jätten sväljer den mindre konkurrenten”, skriver Gunnar Wesslén i en kommentar i Dagens Etc.

För bara ett decennium sedan såg det svenska medielandskapet helt annorlunda ut, med en mångfald lokalt ägda tidningar. Under en tid därefter har det funnits ett dussintal ägare. I dag återstår i princip bara tre, med ett fåtal undantag.

I torsdags avslöjades att Bonniers köpt ytterligare två skånska tidningar, Skånska Dagbladet och Norra Skåne. Det innebär att Bonniers efter affären med Gota Media kontrollerar 57 svenska lokaltidningar och ytterligare en mängd gratistidningar. Samt förstås Dagens Nyheter och Expressen.

Dagens Etc intervjuar Jan Scherman, före detta vd för tidigare Bonnierägda TV4, numera ägt av Telia.

Scherman tror att Bonniers ambition varit att utnyttja stordriftsfördelarna. Det innebär också att den lokala journalistiken minimeras.

– Det är ytterst oroväckande ur alla tänkbara perspektiv, men framförallt likriktning av både nyhetsförmedling och opinionsbildning. Bonnier äger snart allt i dagspress. En gång monopolist alltid monopolist. De tre koncernerna som nu äger de svenska tidningar kan förväntas att till stor del inom varje koncern ha en stor del gemensamt redaktionellt innehåll. Till det kommer stora annonspaket och samordnad distribution.

Mer än tio procent av Gota Medias intäkter kommer från samhällsstöd, skriver Etc. Koncernens hela årsvinst på över 100 miljoner har betalts av skattebetalarna. För Bonnier News Local är förhållandet detsamma. Miljonvinsterna kommer från skattebetalarna.

Ur ett demokratiskt perspektiv är den nya situationen bedrövlig. Väl fungerande medier är grunden för en levande demokrati. Digitaliseringen medför lägre intäkter för de flesta mediehus – och därmed färre journalister. Allt fler delar av Sverige hamnar i medieskugga. Och i större delen av Sverige råder näst intill tidningsmonopol.

Public Service – SVT och SR – är fortfarande en garant för kvalitetsjournalistik, men hotas av de högernationalistiska partierna, sverigedemokraterna, moderaterna och kristdemokraterna.

Ebba Busch underminerar svensk lagstiftning och bör avgå

Skärmdump av Ebba Buschs Instagram-sida på fredagen.

Ebba Busch, kristdemokraternas ledare erkände på fredagen sig skyldig till grovt förtal av en person i samband med sin uppmärksammade husaffär utanför Uppsala. Hon har också betalt ett ansenligt skadestånd till den förtalade, på över 60 000 kronor. Samtidigt har hon också hävdat att hon  ”i själ och hjärta” anser sig vara oskyldig.

På sociala medier skriver Busch att en rättegång skulle ligga minst ett halvår fram i tiden ”kanske mer”, och fortsätter: ”Den tiden har jag inte, det är inte min prioritet. Om jag då måste betala böter för att ha kallat en spade en spade så får det vara så.”

I Sverige kan även sanningen vara  vara förtal, säger hon.

På Facebook läser jag en vass kommentar: ”Nej, Ebba. Du har förtalat en annan människa. Inte kallat honom för spade. Herregud.”

Kommentaren fortsätter: ”Vilket betyder att Ebba vill stå över svensk lag med invändningen att hon har viktigare saker för sig än skipa rättvisa. ’Intressant’.”

Kan folk med pengar köpa sig fria, måste man fråga sig. Kan Ebba Busch förklara sig skyldig och betala skadestånd – och samtidigt anse sig vara oskyldig? Det verkar fullständigt orimligt. Busch ger uttryck för grovt rättsförakt, menar jag. Hon ställer sig över lagen, ser sig som utvald, med rätt att leva efter sina egna lagar.

Hon har ju inte nedlåtande kallat en annan människa för ”spade”, som hon påstår. Hon har erkänt sig skyldig till grovt förtal, betalat och sedan haft mage att förneka sin moraliska skuld.

I Dagens Nyheter kommenterar Jeanette Fors-Andrée, fristående krishanterare Ebba Buschs beteende, som hon inte ger mycket för:

– Det blir väldigt motsägelsefullt att å ena sidan erkänna grovt förtal och å andra sidan säga att även sanningen kan vara förtal. Det betyder att hon kritiserar det svenska rättssystemet istället för att erkänna sig skyldig och att lagen är lika för alla. 

– Det går inte ihop att både erkänna brott och samtidigt kritisera rättssystemet. Sen ska man också komma ihåg att det här är en unik situation. Vad jag vet finns det ingen partiledare som tidigare erkänt och dömts för ett grovt brott. säger hon.

I en kommentar i samma tidning skriver DN:s Ewa Stenberg:

”Det är mycket kontroversiellt att i rättsväsendets ögon bryta mot lagen och sedan försvara sin rätt att göra det, som hon gör.”

Svenska Dagbladet har intervjuat Marja Lemnestatsvetare, som säger att det vanliga är att en partiledare får lämna om något sådant här sker. 

– Huruvida hon kan sitta kvar är en fråga för partiet i första fall, vilket de ju beslutat om att hon kan. Det som är lite speciellt med KD, i jämförelse med de andra partierna, är att de ställer de etiska kraven högt, säger hon. 

Lemne menar att Buschs förtroende är påverkat, och att det är en väldigt ovanlig situation för en partiledare. 

– Hon blir skadeskjuten av en sådan här grej. Om det hade varit något med själva fastighetsaffären, nu handlade det ju om ett uttalande på Facebook, hade jag gjort bedömningen att hon inte kunnat sitta kvar.

Aftonbladets chefredaktör Anders Lindberg ifrågasätter starkt Ebba Buschs beteende:

På instagram har hon skrivit ett långt inlägg där hon i princip argumenterar för att hon gjort rätt. Det är fullkomligt häpnadsväckande.

”Lagar är tydligen till för andra människor, inte för lagstiftare som hon.”

”I Sverige kan även sanningen vara förtal” skriver hon upprört.

Ja självklart är det så, genmäler Anders Lindberg. Om någon för att smutskasta någon sprider ut att denne är alkoholist, prostituerad eller en brottsling blir det inte tillåtet bara för att det är sant.

Socialdemokraternas partisekreterare Lena Rådström Baastad är kritisk till Ebba Buschs agerande och anser att KD-ledaren bör fundera på att avgå.

– Ebba Busch underminerar svensk lagstiftning när hon säger att det är lagen det är fel på och inte hennes handlingar, det är allvarligt för en partiledare och lagstiftare, precis som det är allvarligt att ha begått ett grovt brott, skriver Lena Rådström till DN.

– Vi har tidigare fall där ledamöter fått avgå efter att ha fått villkorlig dom och dagsböter. Där har partierna agerat, jag förväntar mig att KD agerar nu, jag har svårt att se att hon ska kunna sitta kvar, fortsätter Rådström Baastad.

KD-ledaren Ebba Busch på fredagens presskonferens. Foto: Alexander Mahmoud/D agents Nyheter.

Diktatorer som Trump vill att kritiker ska frukta dem – inte skratta åt dem

Bilden från thedailybeast.com.

Innan Donald Trump inledde sin kamp mot ”det stulna valet” i USA och därmed mot demokratin förde han ett personligt kring mot de komiker som dristade sig att ifrågasätta hans självpåtagna majestätiska storhet, skriver den amerikanska TV-stationen MSNBC:s kolumnist  Dean Obeidallah. Trump utdelade ofta mördande omdömen om andra, men tålde själv inte alls att bli kritiserad.

I det avseendet betedde han sig under sin ämbetstid som en sann diktator. I diktaturer är det vardag att en härskare med alla medel söker oskadliggör sina kritiker. Trump betedde sig så också mot sin egen krets, där den som inte höll med honom ofta avpolletterades.

Nu har det framkommit att Trump under sin tid i Vita Huset ville använda sin makt för att stänga ner den populära TV-showen “Saturday Night Live.”

I förra veckan rapporterade The Daily Beast att Trump i mars 2019 gav justitiedepartementet instruktioner att undersöka SNL:s programledare med syftet att försöka tysta dem för gott, Jimmy Fallon, Stephen Colbert och Jimmy Kimmell.

Trump var särskilt upphetsad över att en episod där han själv blev föremål för satiriska angrepp skulle sändas i repris. I avsnittet lät SNL en Trump-lik skådespelare utfärda nationellt undantagstillstånd i USA.

Trump angrep hatiskt showen offentligt – men kunde ändå inte låta bli att själv titta på den. I hans angrepp hette det bland annat att SNL hade varit inblandat i möjligt valfusk och att den ensidiga showen skulle betraktas som ”ett illegalt kampanjbidrag”.

Men justitiedepartementet och andra rådgivare svarade att de inte kunde straffa showen, till följd av yttrandefrihetsklausulen i grundlagen, det så kallade första tillägget, The First Amendment.

Diktatorer som Trump vill att medborgare ska frukta dem, inte skratta åt dem, sammanfattar Dean Obeidallah.

Från Saturday Night Live-showen.

JULIAN Assange fyller 50 i fängelset. UTLÄMNAS VISSELBLÅSAREN TILL USA? Försvara yttrandefriheten

Visselblåsaren Julian Assange fyller femtio på lördag, den 3 juli. Det blir den tredje födelsedagen i rad som han kommer att tillbringa i högsäkerhetsfängelset Belmarsh i London.

Ett halvår har nu gått sedan en engelska domstol vägrade tillåta att Assange skulle utlämnas till USA, med motivet att det fanns stor risk för att ett sådant beslut skulle kunna leda till självmord.

Inom kort väntas Storbritanniens Högsta domstol att ge sitt besked om man accepterar ett utlämnande till USA av Julian Assange. Skulle något sådan ske kan han dömas till 175 år i fängelse, enbart för att han publicerat sanningen.

En visselblåsare avslöjar uppenbara amerikanska krigsförbrytelser under Irakkriget och krossas av den amerikanska ”rättvisan”. Det blir ett slag inte bara mot Assange som person utan mot den internationella yttrandefriheten. Journalistiska avslöjanden kan aldrig vara brott. Assange är en visselblåsare – ingen spion. Hans avslöjanden var nödvändiga för att förstå karaktären på USA:s krig.

I den svenska rättsprocessen avfärdade man lättsinnigt Assanges rädsla för att bli utlämnad till USA, där han fruktar ett långt fängelsestraff. En utvisning av Assange till USA skulle också innebära att det finns ett tungt svenskt ansvar för den situation han försatts i.

Därför är den officiella svenska tystnaden om Julian Assanges öde så obehaglig.

I dag måndag protesterar Reportrar utan gränser över hela världen och uppmanar alla att via Facebook eller Twitter sända födelsedagshälsningar till Assabge med hashtaggen #HappyBirthdayAssange. Alla hälsningar till och med den 3 juli kommer att skrivas ut och överlämnas till honom i Belmarshfängelset.

På tisdagen kommer medlemmar av det brittiska parlamentet att demonstrera utanför fängelset mot att Assange inte fått möjlighet att träffa en partiöverskridande grupp parlamentariker. En diskussion anordnas, ”Från Guantánamo till Belmarsh”. Julian Assanges partner Stella Moris samtalar med Mohamadou Salahi, vars öde som Guantánamofånge skildrats nyligen i filmen Mauretaniern.

På lördag den 3 juli, Assanges födelsedag, arrangeras en picknick på Parlamentstorget i London.

I Stockholm blir det samma dag kl 12.00 en manifestation med högst 100 personer som också kan följas på Facebook.

Talare: Arne Ruth, f d chefredaktör DN, Gunnar Wall, författare, Mia Stubbendorff, läser aktuellt stycke ur Harold Pinters Nobeltal 2005, Anders Björnsson, författare och historiker (talet läses av Charlotte Krook), Charlotte Krook, konstnär, läser en dikt av Khalil Gibran, Kristina Hillgren, psykolog. Moderator: Sigyn Meder.

”Det är absolut rättsskandal att Julian sitter fängslad medan alla presidenter, premiärministrar och ansvariga ministrar för krigsbrott, går fria och rör sig i maktens värld.
Vi måste kräva rättvisa för Julian. Han ska friges! Han ska inte utvisas till USA!
Krigsbrott ska beivras!”

Demonstration för Julian Assange med John Shipton, Julians pappa, 26 september 2019.

Expos Daniel Poohl: Mediestödet gynnar extremhögerns medier

Högerextrema Fria Tiders ”vetenskapssida”. De senaste tre åren har Fria Tider, Samhällsnytt och Exakt24 beviljats statligt stöd på totalt 18,4 miljoner kronor.

Oberoende medier är en nödvändighet för en levande demokrati. Utan informerade medborgare som kan ta ställning i avgörande frågor blir samhället dysfunktionellt. Förutfattade meningar, fördomar, främlingsfientlighet sprider sig i tystnadens ekokamrar. De tryckta mediernas kris är också demokratins kris.

Den här veckan står mycket på spel. Skulle resultatet av den pågående regeringskrisen bli en högernationalistisk regering kan SVT/SR:s förutsättningar snabbt förändras dramatiskt med ett enkelt beslut i riksdagen med en enda rösts övervikt om exempelvis nerskurna anslag eller kanalnedläggning. Det är inte osannolikt. Det har redan hänt – i Danmark.

Flera av de högernationalistiska partier som nu vill ta makten har en extremt negativ hållning till public service. Stockholmsmoderaterna vill helt och hållet lägga ner SVT och SR i sin nuvarande form och ersätta dem med reklamfinansierade sändare. Ebba Busch är inne på liknande tankar. SD ska vi bara inte bara tala om.

Det kan gå fortare än någon tror i dag.

För de icke statligt finansierade medierna finns mediestödet som en garanti för överlevnad, kvalitet och demokrati. Eller?

Det svenska presstödet infördes under 1960-talet för att säkra mångfalden i den svenska pressen. Stödformen fungerade länge. Men tiotalets mediekris förändrade det svenska tidningslandskapet. Nya storägare tog över nästa alla tidningar i tre stora mediekoncerner. Det gick ofta ut över bevakningen av mellanstora och mindre städer, med allt färre yrkesverksamma journalister och allt större delar av landet i medieskugga.

Eftersom allt mer journalistik byggde på digital nyhetsförmedling gjordes 2018 stora förändringar i mediestödsystemet, som gjordes teknikneutralt. Mediestödet som tidigare gynnat papperstidningarna kan nu ges också till nyhetssajter. De nya stödformerna har utnyttjats av nya aktörer.

Daniel Poohl, Stiftelsen Expos vd och ansvarig utgivare, skriver i Expo om hur mediestödet blivit ”ytterhögerns guldgruva”.

I Expo skriver Daniel Pohl, vd och ansvarig utgivare på Stiftelsen Expo, om hur högerextrema medier gynnats med många miljoner av det nya mediestödet. Det är inte bara oroande, det är beklämmande. ”Ytterhögern ser sin chans”, skriver Pohl. Han fortsätter:

”2020 beviljades den högerradikala nyhetssajten Samhällsnytt nära 1,2 miljoner kronor i redaktionsstöd. I år beviljades sajten totalt 245 000 kronor för att driva lokaljournalistik i underbevakade områden, bland annat i Järvaområdet i Stockholm.

Exakt24, som har samma ägare som Fria Tider, beviljades under 2020 totalt lite över 1,3 miljoner kronor i stöd – strax över 900 000 kronor i redaktionsstöd och resten för utveckling och innovation. Bara under de senaste tre åren har Fria Tider, Samhällsnytt och Exakt24 tillsammans beviljats statligt stöd på totalt 18,4 miljoner kronor.”

Medier som till sitt väsen är öppet demokratifientliga får demokratigynnande mediestöd i yttrandefrihetens och mångfaldens namn.

Daniel Pohl betonar att kriterierna för hur mediestödet ska fördelas är svårdefinierade och känsliga: ” Vi vill inte ha klåfingriga politiker som petar i vad medier ska ha rätt att skriva eller inte. Men samtidigt kan ju inte ett stöd som är tänkt att stärka demokratin beviljas till vilket skräp som helst.”

I april uppdaterade Myndigheten för press, radio och tv, MPRT, föreskrifterna för mediestödet genom att klargöra innebörden av ”redaktionellt innehåll av hög kvalitet”: ” Nyhetsmedier som i sitt samlade redaktionella innehåll uppmanar till brott, sprider desinformation eller vilseleder kring vetenskap lever inte upp till kravet, menar myndigheten. 

I Samhällsnytts redaktion ingår Kent Ekeroth, som hyllar Ungerns premiärminister Viktor Orbán som ”världens främste statsledare”. Ungern har blivit en förebild för extremhögern i Sverige.

På Exakt24:s webb arbetar den förre SD-politikern Erik Almqvist. På en konferens nyligen uppmanade denne Almqvist till krig:

”Vår civilisation är vid en kritisk punkt. Och vi måste vara tydliga med det. Vi behöver gå i krig, inte förbereda för krig. Vänsterliberaler och globalister för redan ett kulturellt och demografiskt krig. Nu är det dags att mobilisera och slå tillbaka.”

” Så motiveras alltså den ”journalistik” som ytterhögern bedriver, och som mediestödet bidrar till att stärka”, avrundar Daniel Poohl.

Tuzla och Aleppo – Nya vänorter till Helsingborg?

Pärnu och Dubrovnik, Helsingborgs två senaste vänorter, från 1991 och 1994. Foto Sören Sommelius.

På Parapeten finns öster om restaurangen med samma namn Vänortsplatsen. En ring av stenar har rests har rests för att det på var och en ska kunna ristas in namnet på en ny vänort.

Platsen är ritad av arkitekterna Per Friberg och Bruno Östholm och inramar an skulptur, ”Sail around the world” av Tomas Nordbäck, med en jordglob i koppar och två rostbruna segel i cortenstål, placerade på en sockel av granit. Den invigdes den 21 maj år 2000.

Vänorter kan spela en viktig roll för en stad och inte minst skapa förutsättningar för kulturellt utbyte med andra städer. I Europa kan man ofta vid infarten till städer se skyltar som påminner om vilka vänorter staden ifråga håller sig med.

Vänortsplatsen i Helsingborg ligger vackert. De stora färjorna passerar helt nära. Utsikten mot Inre Hamnen, rådhuset, Stortorget och Kärnan hör till de finaste i staden. Platsen har samtidigt en speciell avskild atmosfär.

Helsingborg hade när platsen iordningställdes fyra vänorter. Äldst är Helsingör (1838), följt av amerikanska Alexandria, estniska Pärnu (1991), kroatiska Dubrovnik (1994). Sedan har det tyvärr inte blivit fler. Varför då?

På helsingborg.se berättar man kortfattat om samarbetet med de fyra olika vänorterna. Redogörelsen är vag och håller låg profil. Om Helsingör heter det att ”Vänortskommittén har vid flera tillfällen gett bidrag till Nordiska litteraturens dag i arrangemang av Föreningen Norden.” Men Nordiska litteraturens dag har ju bedrövligt nog inte genomförts på bra länge, fast det nu ryktas att den kan komma att återuppstå nästa höst.

För Alexandria är upplysningarna lika intetsägande, ”Städernas skolor har kontakt med varandra och genom detta har eleverna utbytt erfarenheter inom till exempel kultur och miljö.”

Pärnu-samarbetet har trots allt mera substans, verkar det, men uppgifterna är ytterst oprecisa i vaga ordalag:

”Vänortskommittén utlyser varje år stipendier till studenter vid Campus Helsingborg för fältarbeten i Pärnu. Dessutom gör studenter från service management en årlig exkursion till Pärnu som en del i sina studier.

Kontakterna mellan Campus Helsingborg och Pärnu College har över tiden utvecklats till att beröra gemensamma forskningsansökningar, ett Erasmus-avtal med både student- och lärarutbyte samt ett Nordplus-finansierat projekt för utbildningar på masternivå.”

Dubrovnik-samarbetet kunde varit inriktat på kulturellt utbyte med särskillt den årliga festivalen i Dubrovnik. Men, inte, så här står det, inte mycket till samarbete, förefaller det:

”Varje år utlyser vänortskommittén stipendier till studenter på Campus Helsingborg för fältarbeten i Dubrovnik.”

Med lettiska Liepaja har Helsingborg skrivit något slags ”letter of intent” som kan utvecklas till vänortssamarbete. Men inget nämns om inriktning konkret:

”Liepaja i Lettland är formellt inte Helsingborgs vänort, men städerna har skrivit under ett letter of intent och har utbytt erfarenheter inom bland annat kulturområdet.”

När vänortssamarbete upprättades med Pärnu och Dubrovnik på 90-talet, fanns det ambitioner och energi i samarbetet med två kuststäder. Pärnu i det då nyligen självständiga Litauen fick efter långvarig sovjetisk ockupation välbehövligt stöd med sjukvårdsmaterial och annat. Jag besökte själv staden i den vevan och kunde se att behoven var omåttligt stora, att kontakten med Helsingborg betydde mycket för litauerna med nyvunnen nationell självständighet.

Dubrovnik var 1994 isolerat efter de jugoslaviska sönderfallskrigen. Helsingborg kunde ha blivit en positiv kraft för den vackra historiska staden. Men blev det så? Tveksamt. När jag senast var där verkade det som om gigantiska kryssningsfartyg tagit över mycket av turismen.

Ska Helsingborg ha vänorter? Varför inte. Internationellt utbyte mellan städer på städernas villkor och nivå kan ge mycket. Men vänortsutbyte måste ha något slags ömsesidighet, gärna som kulturutbyte. Om det också bygger på solidaritet kan det spela en stor roll.

Under de senaste decennierna har många flyktingar kommit till Helsingborg från krigszoner, som Bosnien och Syrien. I Helsingborg finns många helsingborgare med rötter i de båda länderna. Varför inte utse en vänort från vardera landet, inte huvudstäderna, kanske Tuzla i Bosnien. Syrien är svårare. Är Aleppo realistiskt?

Helsingborgs Vänortsplats, öster om restaurang Parapeten. Foto: Sören Sommelius.

Pedro Castillo – som vann valet i Peru – Mannen med den stora gula pennan

Pedro Castillo. Foto: Martin Mejia/AP.

Med sin stora halmhatt och ofta en väldig gul penna i ena handen har Pedro Castillo kommit ”från ingenstans” och blivit en av de mest igenkännbara figurerna i latinamerikansk politik, skriver Financial Times i ett porträtt av Perus nyvalde president. Castillo vann över sin främst rival, den korrupptionsåtalade högerkandidaten Keiko Fujimori, med knappa 50 000 röster och 50,1 procent mot 49,9, se tidigare blogg här.

Castillo är föga känd ens i Peru. Bilder där han plöjer fält i Anderna med oxar har spridits liksom andra bilder där han rider till vallokalen. Men han ger få intervjuer och tackade nej när Financial Times bad om en.

Om allt faller på plats kommer han att sväras in den 28 juli som en ”av de mest osannolika ledarna i Perus historia”.

Castillo är ingen erfaren politiker, skriver FT. Ena dagen agerar han för att nationalisera företag och vill skriva om Perus konstitution från 1993. En annan dag kan han ägna sig åt att försöka lugna Perus förskräckta elit genom att säga att de ingenting har att frukta. Nu vet ingen riktigt vad de har att vänta.

Men han vet hur man ska elda upp folk, skriver FT:s Gideon Long vidare. Hans enkla budskap ”inga mer fattiga i detta rika land” ledde säkert till miljoner röster i utfattiga peruanska byar i Anderna och i Amazon-bäckenet.

”Han är en av oss”, sa Edith Vega, när hon köpte mat i staden Chota, inte långt från platsen där Castillo föddes. ”Han vet vilka våra problem är och de är inte bara Chotas problem”.

Castillo föddes 1969 i den lilla byn Puña i den nordliga Cajamarcaregionen i Anderna, som ofta räknas bland de fattigaste i landet. 

De som känner Castillo menar att han är socialt konservativ, fortsätter Long. ”Det är otroligt att han kommer att kämpa för gay-rättigheter, kvinnornas ställning eller lättnader i abortlagarna”.

Castillos rötter i de fattiga delarna av Anderna har medfört att han ofta sagts påminna om Bolivias förre president Evo Morales. Men det är nog missvisande. Andra jämför honom med Pepe Mujica, Uruguays vänsterpresident för ett decennium sedan och sammanfattar ”han är en enkel och hederlig man”.

Pedro Castillo plöjer med två oxar på sin gård i Chugur Foto: Martin Mejia/AP