Så föddes ett stycke platsspecifik teater: ”Missing Alice” på Krapperup

Manusförfattaren EliSophie Andrée och regissören Martha Vestin instruerar Olga Sohlman Sommelius som spelar Alice i Alla Tiders Teaters vandringsföreställning MiSSiNG ALiCE i Krapperups slottspark, sommaren 2021. Fotograf Pål Sommelius

I somras spelade Alla tiders teater, tidigare Sommarteater på Krapperup, ”Missing Alice” i slottets park. Dramat skrevs av dramatikern EliSophie Andrée och arbetades fram i samarbete mellan henne och regissören Martha Vestin. Pjäsen bygger i botten på klassiska Alice i underlandet men är också ett Metoo-drama, om vad som alltför ofta unga kvinnor utsätts för i en mansdominerad tillvaro.

Martha Vestin arbetar ofta med ”platsspecifik teater”, uppsättningar som är gjorda just för de utomhusmiljöer där den spelas.

Allt började med en annan föreställning i samma park i skymningen, ”Naturen vet”, som gavs 2019. På hösten samma år genomfördes workshops där man särskilt arbetade med uttryck för mobbning.

– Vi hade golvet fullt av post-it-lappar med idéer till vad vi skulle kunna göra, berättar Martha Vestin.

Naturen vet inspirerade EliSophie och Martha som så småningom började arbeta utifrån Lewis Carolls klassiska saga och en ensemble med både professionella skådespelare och amatörer, särskilt unga tjejer.

I höst avslutas projektet med tre samtal om ”Missing Alice” på Café Amanda i Höganäs stadsbibliotek. I onsdags handlade det om arbetet med att ta fram föreställninen, i ett samtal mellan EliSophie Andrée och Martha Vestin med bilder och filmade scener från föreställningen.

I barnboken från 1865 faller Alice ner i ett hål och hamnar i en annan värld, i ”underlandet”. Något sådant är ju omöjligt på en teaterscen.

– Det viktiga för mig var att det i föreställningen skulle finnas en övergång mellan två världar, minns EliSophie.

Mycket ur sagan gick inte att använda.

– Vad ska man göra med en hattmakare i skogen, säger Martha. Hon fortsätter:

– Vi hade mycket diskussioner, särskilt om vad en scen ska ”berätta” inte om handlingen men om innebörden.

– Ett tag lät vi skådisarna bli look-a-likes, säger EliSophie. Ett tag hade vi Kim jong un, Vladimir Putin och Trump med i stycket. Men fick feedback: skriv om, skriv om … Och det gjorde jag.

Sedan gällde det att finna spelplatser runtom i parken.

– Jag är efter fler uppsättningar ganska väl bekant med varenda buske i Krapperupsparken, bekänner Martha.

– Platserna spelar med, de är inte bara kulisser, det gäller inte bara Krapperup utan också uppsättningar på Kullaberg, Sofiero, Fredriksdal.

I dramat finns en hotfull gestalt, som går under namnet Jabberwocky. En utmaning var hur ondskan skulle gestaltas i dramats båda världar, skolan och sagoskogen.

Rektorn blir den onda röda drottningen. Jabberwocky är också skolans tjusige gymnastiklärare som flickorna ser upp till, han som är monstret.

– Hur ska fara och hot gestaltas, undrade Martha. Vi kan ju inte bara låta en drake komma utfarande ur skogen, det skulle döda fantasin. Till slut beslöt vi att vi inte behövde se hotet konkret.

Pjäsens slutscen var nog allra svårast.

– Hur skulle vi avslöja ”den onde”, frågades sig EliSophie. Det får inte bli larvigt, inte för mycket men heller inte för lite. Samtidigt ska vi föra handlingen tillbaka till den vanliga världen.

Fotnot: Det tredje och sista samtalet om Alla tiders teater äger rum den 24 november kl 19.30 på Café Amanda, Höganäs bibliotek. Under rubriken ”Dramatik och musik” samtalar kompositören Dan Bornemark och regissören Martha Vestin om arbetet med musik och sång i sommarens ”Missing Alice” i Krapperups slottspark.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.