På Al Nakba-dagen

al_nakba_147874084-300x187

Al Nakba-dagen, den 15 maj, tillägnas minnet av de 700 000 palestinier som fördrevs genom etnisk rensning 1948 av den då nybildade israeliska staten.

1280px-Peasant_Family_of_Ramallah_1900-1910

Maj är minnenas månad. I år är det sjuttio år sedan andra världskriget tog slut. Det blev fred i Danmark den 5 maj och i Europa den 8 maj. Det är goda minnen efter krigsårens helvete. I medierna påminns vi om folkens lidande, krigens helvete och nazisternas illgärningar.

I dag, den 15 maj, infaller en annan minnesdag, Al Nakba, till minnet av Den stora katastrofen, då mellan 700 000 och 900 000 palestinier fördrevs från sina hem, i en av historiens värsta etniska rensningar.

Vad som egentligen hände var länge föremål för ett propagandakrig. Den israeliska versionen var att den palestinska befolkningen gav sig av efter att ha uppmanats till det av de arabiska ledarna. Fortfarande i dag talar man på svenska Wikipedia om ”flytten av invånare”, om att palestinierna ”flydde eller fördrevs”.

Men så var inte fallet. Ord är viktiga. De palestinier som 1948 flydde från sina hem blev utsatta för terror och etnisk rensning av värsta slag. Det är väl belagt i dag genom ingående historisk forskning, som bland annat redovisas av Per Gahrton i hans stora Palestinas frihetskamp. Historia, analys och historiska iakttagelser, som kom ut 2008.

Staten Israel utropades den 14 maj 1948. Dagen efter den 15, al Nakba-dagen, fortsatte fördrivningarna med ökad intensitet.

Redan dessförinnan hade sionistiska massakrer utförts, den mest ökända den 9 april i Deir Yassin, utförd av de judiska terrororganisationerna Irgun och Lehy.

Staten Israel gör anspråk på att kalla sig en demokrati. Men till en demokrati skulle flyktingarna kunnat återvända. Så blev aldrig fallet. Deras byar förstördes, deras odlingar brändes. Generationer av palestinier, miljoner människor, har sedan dess levt som flyktingar i läger och i fjärran länder.

I en FN-resolution den 11 december 1948 fastslogs att de palestinier som ville skulle få återvända hem. Bakom den låg Folke Bernadottes fredsplan. Israel vägrade. Och Bernadotte hade mördats redan den 17 september 1948. 1978 blev en Irgunledare premiärminister, Menahem Begin, som efterträddes 1983 av en av de tre Bernadotte-mördarna, en annan Irgunledare, Yitzhak Shamir.

67 år har förflutit, kantade av krig och förfärande övergrepp, på senare år särskilt mot befolkningen i Gaza. Men allt fler länder erkänner Palestina som en stat, senast i veckan Vatikanen  och för ett halvår sedan Sverige. Och i april blev Palestina medlem av den internationella krigsförbrytartribunalen i Haag.

Inga orättvisor kan vara för alltid. Slaveriet krossades i USA. Apartheid nedkämpades i Sydafrika. En dag måste också  palestinierna återfå möjligheten att leva bra och värdiga liv utan förtryck.