Postnord kris beror i hög grad på den länge förberedda försäljningen av företaget.
Missnöjet med Postnord har fått näringsminister Mikael Damberg att agera, rapporterar SVT. Aftonbladet braskar över hela förstasidan: ”Hela listan: Här är landets sämsta kontor”, med underrubriken ”Klagomålen rasar in: 32 000 på ett halvår”. Anställda har larmat om en ”ohållbar arbetssituation”.
Samma tidning redovisar en mätning av Aftonbladet/Inizio, som visar att ”varannan svensk saknar förtroende för bolaget” och att fyra av tio kunder upplever problem med Postnord.
Posten tillhör den samhälleliga infrastrukturen. Visst, allt färre skriver brev till varandra (tyvärr). Men, i nätsamhället ökar antalet paketförsändelser. Och räkningar, kallelser till läkarbesök, distribution av tidskrifter, tidningar och en mängd andra samhällsviktiga funktioner är beroende av en fungerande postservice.
De senaste åren har Postnord mer och mer agerat som ett vinstmaximerande företag på en konkurrensutsatt marknad, en konsekvens av en statlig politik där ”marknaden” ses som en lösning på det mesta.
Det finns i dag över 30 aktörer på ”postmarknaden”. De har förstås mest intresse att agera i storstäderna där det finns störst kundunderlag. Landsbygden är ointressant och olönsam för ”marknaden”, för att inte tala om glesbygden.
Säkert kommer en del ljushuvuden att se lösningen till Postnords nuvarande kris i en snabb privatisering. Konsekvensen blir gissningsvis den samma som privatiseringen av ”apoteksmarknaden”, fler apotek i lönsamma regioner, inga eller färre i resten av landet.
Den nuvarande krisen för järnvägen beror enligt mitt synsätt till stor del också på att ”marknaden” och kortsiktiga vinstjakter medfört bristande underhåll, bättre service på lönsamma sträckor, sämre för resten av landet.
Postnords problem beror mindre på ”tekniska lösningar som inte fungerat som de ska” och mycket mer på den länge förberedda utförsäljningen av företaget.
Samhällsviktig infrastruktur kan inte bli beroende av mekaniskt marknadstänkande. Posten är till för medborgarna först och främst.
Fotnot: De tre postkontor i Sverige som fått flest anmärkningar är Stockholm Rosenlundsgatan, Årsta och Helsingborg Bunkalundsvägen.
Bilden: Näringsminister Mikael Damberg. Foto: Ulf Mattmar.
Posten har problem. SJ har problem. Skolan, läkarvård och äldreboende har problem. På Apoteket är det osäkert om din medicin finns denna dag. Allt säljs ut på entreprenad. Sjuktransporter styrs från Litauen eller Somalia. Personalen är förvirrad, går på knä och sjukskrivs allt oftare när nya entreprenörer vill göra storkovan till lägsta pris för en stund. Sjukskrivna måste vara mindre pjoskiga och pensionärer beskattats hårdare. Sådant liv lever en vanlig Svensson 2016. Snacka om Cirkus.
Jag vill minnas att denna utvekling startade strax efter Palmemordet när (S) la sig platt inför en ”nyliberal politik” med skattesänkningar och ”Frihet”. EU-medlemskapet kom med posten och nu sitter vi t.o.m. i knät på historiens största krigsmaskin Nato.
För mig känns det mest som att ”samhället” mer avvecklas än utvecklas.