Etikettarkiv: Annie Lööf

Ytterkantspolitikern Annie Lööfs kusliga kränkthet

Annie Lööf, centerpartiet. Foto: Björn Lindahl/Aftonbladet.

Det var en kränkt Annie Lööf som på onsdagen i riksdagen kungjorde att centerpartiet minsann inte skulle släppa igenom socialdemokraternas budget.

Magdalena Andersson, slog därför samma dag två parlamentariska rekord. Hon blev Sveriges första kvinnliga statsminister – efter hundra år av bara gubbar sedan den kvinnliga rösträtten infördes. Och hon blev den statsminister som suttit kortast tid, bara sju timmar.

Varför var Annie Lööf så kränkt? Jo, hon hade ju i kommandoton beordrat Magdalena Andersson att inte till något pris förhandla med vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar. Varför, jo därför att i Lööfs skygglappsvärld är dagens vänsterparti ett ”ytterkantsparti”, som inte ska få något inflytande, jämförbart med sverigedemokraterna.

Men Magdalena Anderssons enda möjlighet att bilda regering var att få stöd både av vänsterpartiet och centern. Därför samtalade hon med Dadgostar, gång på gång. Eller ”förhandlade de”?? Därtill betonade Andersson att hon såg det som högst normalt att samtala och förhandla med Dadgostar inför regeringsbildningen, därför att partiet ingick i röstunderlaget.

Dagens vänsterparti är inget ”ytterkantsparti” och har en politik som i många avseenden kan jämföras med socialdemokraternas på Olof Palmes tid.

Resultatet av S-V -förhandlingarna blev ett avtal som skulle ge en tredjedel av Sveriges fattigpensionärer en skattefri tusenlapp mer i månaden från augusti nästa år, en högst rimlig och substantiell reform för de flesta partier, medvetna om skavankerna i dagens pensionssystem.

Då hade Lööf efter inledande förhandlingar, ja just förhandlingar, tvingat fram inskränkningar i allemansrätten och ökade befogenheter för stora skogsägare, något som många hävdade hotade den fjällnära skogen, Sveriges svar på Amazonas.

Men är man kränkt, som Annie Lööf, då ger man igen. Hon röstade mot S-budgeten och skapade en situation där S och MP skulle regera på en budget som M-KD-SD stod bakom. Det fick miljöpartiet att gå i taket och lämna regeringen. Partiet ville inte vara delaktigt i att leda landet med en brunblå miljöfientlig budget, inriktad på kärnkraft och sänkta drivmedelspriser, förutom främlingsfientlig migrationspolitik.

Lööf skapade politisk kalabalik i riksdagen och gav Magdalena Andersson vad kommentatorer kallade en mardrömsstart, vilket ledde till hennes avgång sedan miljöpartiet lämnat regeringssamarbetet. När jag skriver detta på onsdagskvällen är förutsättningarna för en fungerande svensk regering för tiden fram till valet i september 2022 osäkra.

Förlorare är väljarna, ja medborgarna i det här landet som borde ha rätt till kompetenta och ansvarstagande politiker av en annan kalliber än kallhamrade Annie Lööf.

Vad Lööf gjorde på onsdagen innebar ju att centerpartiet utan att tveka hoppade upp i famnen på främlingsfientliga sverigedemokraterna med krav på S att följa SD-M-KD:s budget. Därmed skänkte hon Jimmie Åkesson hans ”största politiska seger någonsin”, skriver Aftonbladet.

Vad skulle gamla tiders c-ledare som Torbjörn Fälldin eller Olof Johansson ha sagt?

Annie Lööfs och centerns skolpolitik vilseledande

Cirka 50 elever går på Gottne byskola, på landsbygden utanför Örnsköldsvik, är fördelade i två klasser; förskola till årskurs 3 samt årkurs 4-6.Foto: Håkan Nordström.

Inför centerpartiets kongress i september intervjuades partiledaren Annie Lööf om det som skulle bli en laddad fråga på kongressen, kraven på vinstförbud i friskolorna.

Till SVT sa hon då (19/9):

”Jag tror verkligen på möjlighet att kunna driva förskolor och byskolor runtom i landet och det är ofta lärare och pedagoger som investerar både i sin tid och sitt eget kapital. Och då är det viktigt att det också finns en möjlighet att ta ut lön efter det att man gjort investeringar som är nödvändiga för att skolan ska leva upp till kvalitetskrav. Därför skulle jag se det som svårt att vi skulle gå med på att förbjuda vinster eller liknande.”

Annie Lööf. Foto: Sveriges Radio.

På C-kongressen blev debatten intensiv i frågan. Partiledningens linje att inte kräva vinstförbud segrade till slut knappt. Räddade Annie Lööf byskolorna? Nej knappast. Hon vilseledde väljarna i allmänhet och centerpartiets medlemmar i synnerhet.

I socialdemokraternas tidning Aktuellt i Politiken nr 40 (29/9 – 1/10) skriver den fasta krönikören Anne-Marie Lindgren om frågan och konstaterar redan i rubriken att Lööfs uttalande är grovt vilseledande, ”Vinstförbud skulle inte slå mot byskolor i landsbygd”.

Vad syftar Lööf på när hon talar om ”byskolor” frågar sig Anne-Marie Lindgren. Begreppet är oprecist, fortsätter hon, men verkar syfta på ”de fristående skolor på mindre orter som startas när kommunen velat lägga ner sin skola” eller nystartas ”när den kommunala skolan variit nedlagd ett antal år”.

För att få reda på vad som rimligen kan kallas ”byskolor” har Anne-Marie Lindgren gått igenom friskolorna i en av SKR:s kommungrupper, de orter som ligger utanför tätortsregionerna. Hon kommer fram till att 42 skolor i dessa orter kan kallas ”byskolor”. 24 av dem är organiserade som ekonomisk förening (och 13 av dessa anger på sin hemsida att all eventuell vinst återgår till skolan). Tio skolor drivs som ideella föreningar, fem som små (lokala) aktiebolag (varav två anger att man inte tar ut vinst) och två som kooperativ. Tre av de ekonomiska föreningarna kallar sig också kooperativ.

Övriga friskolor drivs bland annat som stiftelser (främst kristna och montessoriskolor).

Debatten handlar inte om ”byskolorna” på landet utan om de marknadsskolor som drivs med ofta enorma vinster av väldiga skolkoncerner. Störst är AcadeMedia med en omsättning på 12,3 miljarder. Man driver 660 enheter och har cirka 17 600 medarbetare. Företagets vd Marcus Strömberg hade 2020 en årsinkomst på10,3 miljoner, finansierade med skattepengar.

En annan jätte är Engelska skolan, numera med ett riskkapitalbolag i Luxemburg som största ägare, fonden Paradigm Capital. Svenska skattepengar blir vinster i ett skatteparadis. Byskola? Knappast. Enligt en granskning av skolans värde av SVT ligger det på omkring tre miljarder. Intäkterna per elev är stora. Varje elev ger 10 000 kronor i vinst – varje klass ger 300 000. Senaste året gjordes en rekordvinst på en kvarts miljard kronor. Pengar som försvinner från den pedagogiska verksamheten. Är du lönsam lille vän? Ja, mycket lönsam.

Till råga på allt: Sedan 1 september 2020 är sådant som antalet behöriga lärare, betygsnivå och annat ”affärshemligheter”, efter en dom i kammarrätten. Inte ens elever som ska välja skola kan få reda på sådant.

I Stockholm ägs hälften av de fristående skolorna av stora koncerner. En av dem kallar sig ”byskola” men ingår i Academia.

De stora koncernerna intresserar sig inte för landsbygd och mindre orter. Höga vinster är deras prioriterade mål. Ett utdelningsförbud skulle drabba koncernerna, inte de verkliga byskolorna.

När Annie Lööf tar strid för att försvara vinstuttagen går hon skolkoncernernas och riskkapitalbolagens ärenden, inget annat. Elevernas intressen av goda skolor tycks inte intressera Lööf. Hennes och centerpartiets skolpolitik är mycket milt uttryckt grovt vilseledande.

Annie Lööfs Punkt 44, Marknadshyrorna och det smutsiga politiska spelet

Med sina 120 meter i höjd var 40-vånings Kista Torn när det stod klart 2015 Stockholms högsta bostadshus. Bild: svt.se.

Punkt 44 i januariavtalet, om införande av marknadshyror för nyproducerade hyreslägenheter, var formellt anledningen till misstroendeförklaringen mot Stefan Löfven och den pågående regeringskrisen. Trots det har själva sakfrågan nästan inte alls belysts. I en ledare i nättidningen Arena reder Johan Enfeldt sakligt ut begreppen.

Enfeldt betonar att det är Stockholms bostadspolitik som ligger bakom krisen och den brist på hyresrätter som fått centerns Annie Lööf att hävda att marknadshyror skulle var lösningen på dilemmat.

I debatten har det ofta hetat att att om bara hyrorna släpptes fria skulle ”marknaden” lösa alla problem. Så enkelt är det knappast. Påståendet har varit grovt vilseledande.

Enfeldt hänvisar till en analys som Boverket gjorde 2013 om vilken effekt marknadshyror skulle ha på hyrorna. I Stockholm skulle hyrorna gå upp med 68 procent innan marknaden var i jämvikt – och i Göteborg med 25 procent.

”Ingen annanstans skulle hyrorna gå upp med mer än 5–7 procent. Även en sådan hyreshöjning skulle för många vara kännbar, men ingen kunde påstå att den skulle leda till något större ökat byggande, konstaterar Johan Enfeldt.

Mellan 2000 och 2017 ökade befolkningen i Stockholms län från 1,8 miljoner till nästan 2,3 miljoner. Under samma period har det borgerliga styret i länet genom politiska beslut minskat antalet hyresrätter.

I en analys från 2020 konstaterade Region Stockholm:

”I länet byggdes 45 421 nya hyresrätter under åren 2000 till 2017, samtidigt som 127 943 hyresrätter omvandlades till bostadsrätt. Antalet hyresrätter minskade därmed med 82 522 bostäder.” 

Det finns cirka en miljon bostäder i Stockholms län. Om man räknar bort äldreboenden och studentbostäder är bara 20 procent eller 200 000 hyreslägenheter. Samtidigt med att befolkningen ökat med en halv miljon har antalet hyreslägenheter blivit 80 000 färre.

Annie Lööfs punkt 44 hade skapat ökat bostadssegregering i stora delar av landet. I en stad som Helsingborg, som redan är så segregerad hade konsekvenserna kunnat bli ytterst bedrövliga. I Stockholmsregionen hade klyftorna ökat än mer. Länsstyrelsen i länet har varnat för att det inte kommer att finnas några billiga hyreslägenheter tillgängliga när nya bostäder får marknadshyror och det äldre beståndet renoveras i rask takt med höjda hyror som följd:

En stadigt växande andel av länets befolkning hamnar utanför en bostadsmarknad som i allt högre utsträckning endast fungerar för hushåll med höga och stabila inkomster. Riskerna för social oro kan väntas öka. Tillgången på bostäder till överkomlig kostnad tillsammans med utbildning och arbete är grunden för social stabilitet.

Hemlöshet och social oro skulle kunna bli följden av en bostadspolitik där stora och växande grupper människor inte har råd att bo anständigt.

”Årets centerpartist” bränner LO-borgen?

I dagarna delades ett besynnerligt pris ut till riksdagsman Martin Ådahl (C) som fick ett diplom, där någon (han själv?) bränner ner LO-borgen. Priset var för ”Årets centerparlamentariker år 2020”.

På diplomets teckning står med uppkavlade armar en sammanbiten pyroman framför den lätt igenkännbara brinnande LO-borgen..

För mig uttrycker bilden något liknande som stormningen av Capitolium i Washington – fast på svenska. Och en grumligt formulerad tanke att det bästa en centerpartistisk riksdagsman kan göra är att krossa arbetarrörelsen, med våld om så skulle behövas.

I socialdemokraternas nyhetstidning Aktuellt i politiken nr 6 (10-12 februari) jämför Anne-Marie Lindgren pyromanbilden med en annan politisk bild:

”En gång i världen använde MUF en nidteckning av Olof Palme som en tavla att kasta pil mot.

Jag har länge sett det som ett svårslaget rekord i politisk smaklöshet …

Nu utnämner Centerstudenterna Martin Ådahl till ”årets centerparlamentariker” som erkänsla för hans insatser för att bekämpa LO. … Strax efteråt gick CUF ut med en bild där ett antal grönklädda människor marscherar förbi samma brinnande LO-hus, med rubriken ”Storming the LO-borgen”.

Huruvida centerungdomarna slår MUF:s rekord eller bara tangerar det kan möjligen diskuteras, men att det är fullt ut på samma nivå är ingen diskussionsfråga.”

Centerungarna använder Gadsden-fanan som också användes vid stormningen av Capitolium och av Teapartyrörelsen.

CUF, Centerpartiets ungdomsförbund, är sedan länge fackföreningsfientligt, liksom delar av centern, skriver Anne-Marie Lindgren vidare. Hon påpekar vidare att på den andra nämnda bilden med grönklädda människor framför en brinnande LO-borg finns inritat den s k Gadsden-fanan, som förekom vid stormningen av Capitolium och som i dag används främst av den extremkonservativa amerikanska Teapartyrörelsen, som till stor del består av fanatiska Trumpanhängare.

Nyliberaler och högerreaktionärer möts i fackföreningshatet, suckar Lindgren, och konstaterar att centerungarna här är på samma linje som sverigedemokraterna.

Också vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar reagerade på bilden på diplomet och twittrade:

”Här sätter Centern eld på Sveriges löntagare o deras fackliga organisationer. Föraktet för vanliga arbetare sitter djupt i centerleden. Osmakligt.”

FUCK FACKEN. Bilden från en tidigare attack mot LO och fackföreningsrörelsen från CUF, Centerpartiets ungdomsförbund. Från Folknyheter, november 2020.

IVO: ALLVARLIGA BRISTER I SVENSK ÄLDREOMSORG

Ivo:s generaldirektör Sofia Wallström.Bild: Anders Wiklund/TT,

Sofia Wallström, generaldirektör vid IVO,  Inspektionen för vård och omsorg, berättar att myndigheten identifierat allvarliga brister i regionerna när det gäller vården av äldre vid särskilda boenden under pandemin. 

– Ivo gör bedömningen att det är för stora brister i vården i denna del. Lägstanivån är helt enkelt för låg, även under pandemin, säger Sofia Wallström.

Ingen region har tagit sitt fulla ansvar för individuell vård och behandling av äldre vid särskilda boenden under pandemin, enligt Ivos bedömning.

Statsminister Stefan Löfvenoch centerledaren Annie Lööf reagerar i en TT-artikel:

Statsministern konstaterar att Ivo framhåller att alla regioner i Sverige har brustit i sitt lagstadgade ansvar för medicinsk vård och behandling på särskilda boenden. Ivo säger också att äldre har inte fått vård utifrån just sina behov och att det har brustit i information till dem och deras anhöriga. Likaså finns brister i patientjournaler och vård i livets slutskede har inte skett i enlighet med gällande regelverk.

”Varje region behöver genomföra nödvändiga förändringar – de ska redan ha börjat med det”, skriver statsministern.

Centerledaren Annie Lööf vill se en uppryckning på alla håll.

– Vi måste se till att man lever upp till dagens lagkrav. Men det behövs också skärpningar av hälso- och sjukvårdslagen, sade Lööf inför partiledarsamtalen.

Lööf återkommer till tidigare väckta krav om att sjukvård ska kunna ges oavsett plats – hemmet, sjukhus eller det särskilda äldreboendet. Samordningen måste bli bättre mellan regionerna och kommunerna och sjuksköterskor och undersköterskor ges möjligheter att ge rätt vård och behandling i äldrevården, sjuka äldre ska inte behöva skickas till akuten för att få dropp, blodförtunnande och syrgas.

Allt det här är egentligen välkänt. Det som skedde inom äldreomsorgen i Sverige i våras var var kusligt. De politiker och tjänstemän som i efterhand inte förmådde att vara självkritiska, som när över hälften av de boende på ett äldreboende i Helsingborg avled av pandemin, har fortfarande mycket att lära. Stockholm och Helsingborg hörde till de städer som allra sämst klarade av döden inom äldreomsorgen.

Respekten för de äldres människovärdet måste återskapas. Det som skedde i våras var otillständigt, när många svårt sjuka äldre fick ”telefonbesked” av läkare utan konsultation eller fick palliativ vård insatt utan läkarkonsultation.

Därför är IVO:s skarpa formuleringar synnerligen välkomna. Vården av de äldre måste vara likvärdig med den som ges till andra, fattas bara. Det här är, menar jag, den allra viktigaste slutsatsen efter covid-19-pandemins härjningar. Eller med Sofia Wallströms ord ännu en gång:

”Ingen region har tagit sitt fulla ansvar för individuell vård och behandling av äldre …”

Hur kunde det bli så illa?

Det berodde i synnerhet, menar jag, på systemfel inom äldreomsorgen, något som förfärande synliggjordes av smittans dödliga härjningar. De systemfelen måste åtgärdas nu.

”Ytterkantspartierna”?

I debatten under den utdragna regeringsbildningen efter valet har Annie Lööf återkommande satt likhetstecken mellan vänsterpartiet och sverigedemokraterna, det som hon kallat ”ytterkantspartierna”, som om det vore två likvärdiga extrempartier.

Lööf och liberalernas Jan Björklund har inte kunnat ”välja sida”. Att ingå i eller ge stöd till en socialdemokratiskt ledd regering hade  inneburit ett beroende av ”ytterkantspartiet” vänsterpartiet, har det hetat. På liknande vis har (hittills) partierna inte gett sitt stöd till en m/kd-regering eftersom en sådan regering i varje fråga skulle vara beroende av ytterkantspartiet sverigedemokraterna.

Retoriken har pinsamt nog accepterats utan följdfrågor i både SR och SVT-sammanhang. 

Dagens vänsterparti med Jonas Sjöstedt som ledare har en ideologi som i mycket stor utsträckning påminner om Olof Palmes socialdemokrati. Partiets politik präglas av ett socialt, demokratiskt och antirasistiskt engagemang, där alla människors lika värde står i centrum.

Sverigedemokraterna 2018 är något helt annat, ett djupt antidemokratiskt parti utan respekt för alla människors lika värde. Partiet är fixerat vid nationalistiska och exkluderande definitioner av svenskar och svenskhet. 

Svenskar med rötter i andra länder stämplas som andra klassens medborgare, ofta med verbala sparkar om ”att resa hem”, vartdå hem?

Internationellt har partiet länkar till högernationalistiska partier i Europa. Många sverigedemokrater ser det ultranationalistiska Ungern som ett föregångsland.

I Danmark har systerpartiet Danskt Folkeparti drivit den danska politiken bortom all anständighet. Eller som Carsten Jensen skrev i söndags på HD:s kultursida, om att Danmark de senaste 20 åren ”utvecklat sig till en högborg för …högerpopulism …”.

I den svenska vardagen drabbas partiet varje vecka av nya skandaler. Senast handlade det om Klippan, där tre politiker med ett nynazistiskt förflutet i Nationalsocialistisk Front, NSF, först strukits från valsedlarna och sedan nu nomineras till ledamöter i nämnder och styrelser. Helsingborgs Dagblad har i dagarna rapporterat om detta.

En av dem är Andreas Olofsson, tidigare ledare för den lokala gruppen av NSF, i Klippan. Han är nu föreslagen som ordinarie ledamot i kommunstyrelsen och barn- och utbildningsnämnden. Två andra tidigare NSF-are blir nu ordinarie respektive ersättare i kultur- och fritidsnämnden. Hur kommer det att påverka till exempel konsthallen och biblioteket i samhället?