Tiggarna och vår medkänsla

Tiggare-Hbg

Nu vill moderaterna nationellt förbjuda ”organiserat tiggeri”.

Blir Helsingborgs blågröna hantering av de tiggande romerna nu officiell moderatpolitik? Kommunstyrelsens ordförande Peter Danielsson är ju förste vice ordförande i partiet, så tanken är inte långsökt, när jag läser artikeln på torsdagens DN-debatt av Tomas Tobé (M), partisekreterare, och Beatrice Ask (M), ordförande i justitieutskottet. Där heter det att ”det organiserade tiggeriet ska kriminaliseras”, som om det fanns skumma organisatörer som tjänade storkovan, ungefär som de kriminella som driver dödlig flyktingtrafik över Medelhavet.

I Helsingborg vill de styrande att de ska se ut som om man är hygglig mot romerna, som får bo under ordnade förhållanden på en avlägsen campingplats. Att deras ekonomiska projekt därmed omöjliggörs talar man tyst om, de två dagliga åttakilometerspromenaderna till och från centrum, som tar både tid och kraft. Inte heller säger man i klartext något om att man nu utövar kontroll över gruppen av tiggare och att de efter sina tre månader här kommer att förvisas.

Den moderata hanteringen av frågan med de tiggande romerna både lokalt och nationellt går ut på att avlägsna ”störande element” ur stadsbilden, ingenting annat. Inslaget av medkänsla med de personer som tagit sig hit från främst Rumänien med drömmar om ett bättre liv är högst begränsat.

Frågan om tiggarna har två sidor. Den ena och viktigaste och långsiktiga är att verka inom EU för att hjälpa de fattigaste av de fattiga i unionen. Det är svårt och kommer att ta lång tid. Innan vi fått ett mera jämlikt EU kommer fattiga grupper att söka sig hit och till andra rika länder. Ska vi då inte kunna behandla dem som medmänniskor, göra det bästa av en svår situation, visa mänsklighet?