Kvällens Rapport är förlängt med tio minuter för att vi ska kunna ge plats åt kärnkraftsolyckan i Sovjetunionen, sa en påtaglig blek Ewonne Winblad i SVT för trettio år sedan.
Natten till lördagen den 26 april 1986 förstördes reaktor fyra i kärnkraftverket Tjernobyl i utkanten av staden Pripjat genom en explosion. Ett moln med radioaktiva partiklar spreds med vindarna över stora delar av Europa, också till Sverige, särskilt trakterna kring Gävle.
Trettio år har gått sedan det som inte kunde hända inträffade. I dag gnäller de svenska kärnkraftverkens ägare och begär sänkta skatter, annars måste de av ekonomiska skäl lägga ner verksamheten.
Jag hoppas att de i sina kalkyler räknat in kostnaderna för slutförvaring av det radioaktiva avfallet i så där 100 000 år.
Efter Fukushimakatastrofen i Japan – som inte heller borde kunna ha hänt – reagerade Angela Merkels Tyskland rationellt och med politiskt mod genom att fatta beslut om avveckling av all kärnkraft. Därmed har satsningen på förnyelsebara energikällor – och den tyska ekonomin – fått vind i seglen. Danmark och Norge klarar sig utmärkt utan kärnkraft. Det kan Sverige också göra!
”Vad ska väck? Barsebäck! Asea atom, släng dom i ån”, hette det under Folkkampanjen mot kärnkrafts dagar i Sverige. Barsebäck är väck. Men inte kärnkraften. Och hur kunde man så provokativt bygga Barsebäck i ett tättbefolkat område, inom synhåll från ett annat lands huvudstad??
Katastrofen upptäcktes först måndagen den 28 april, då anställda vid Forsmark, 1100 km från Tjernobyl, konstaterade förhöjd radioaktivitet.
Se Rapports med tio minuter förlängda sändning ovan. Det är en tidstypisk film, som har en obehaglig undertext. Det verkar som om någon gett direktiv till återhållen rapportering, allmänheten får inte drabbas av panik.
Frågan ställs om ”strålningen är allvarlig”. Gunnar Bengtsson vid Strålskyddsinstitutet slingrar sig:
– Den är klart otrevlig, men det behövs inga särskilda skyddsåtgärder.
UD rekommenderar svenskar att inte resa närmare Tjernobyl än tio mil heter det vidare.