”Hur ska jag kunna hota någon med min plastmugg?”

”Det är en gammal antiziganistisk strategi att stärka konnotationen mellan romer och kriminalitet”, skriver Aaron Israelsson.

Debatten om tiggeriförbud har blossat upp på nytt efter en färsk människohandelsdom i Örebro Tingsrätt och en polisutredning om människohandel i samband med tiggeri i Sydsverige.

Ulf Kristersson gör nu ett utspel om att moderaterna tillsammans med den rödgröna regeringen ska gemensamt förbjuda tiggeriet. Han skriver om de: ”… problem som följer i tiggeriets spår, hur människor utnyttjas och den kriminalitet som sprider sig. Vi måste stoppa tiggeriet, det är inte värdigt i Sverige.”

Men vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt, skriver i ett debattinlägg i ETC Aaron Israelson, författare till boken ”Vi kallar dem tiggare” och tidigare chefredaktör  för gatutidningen Faktum:

”1: Det finns fattiga människor som utnyttjas och samhället måste beivra den brottsligheten.

2: Men de flesta som tigger på svenska gator gör det frivilligt och ett tiggeriförbud slår mot deras enda möjliga försörjning, snarare än mot den organiserade brottsligheten.”

Israelson hänvisar bl a till en norsk utredning gjord 2015 av Fafo, som visar att den överväldigande majoriteten av de som tigger i de nordiska huvudstäderna gör det för frivilligt och ”i större utsträckning skickar sina barn till skolan. De betalar av sjukvårdsskulder och bygger hus.”

Han låter romska Mariușa komma till tals. Hon sitter och tigger utanför en Nettobutik i Göteborg. Aron berättar för henne att tiggarna på Göteborgs-Postens ledarsida jämförts med prostituerade och att många sätter likhetstecken mellan tiggeri och kriminella nätverk. Hon blir upprörd:

”Jag sitter inte här med en pistol. Hur ska jag hota någon med en plastmugg? …

Jag önskar att svenskarna kunde förstå att jag sitter här för att mina barn inte ska behöva göra det. Min snart 18-årige son läser till kock på yrkesskola och min 16-åriga dotter till konditor. Jag har kunnat skicka dem till skolan enbart tack vare att jag kunnat vara i Sverige och tigga.”

Arton Israelssons slutsats är rak:

”Det är en gammal antiziganistisk strategi att stärka konnotationen mellan romer och kriminalitet.

När vi övertygas om att pengarna som vi lägger i tiggarkoppen går till brottslingar blir också de förmodade brottsoffren omänskligförklarade. De töms på agens; på fri vilja och förmåga att förändra sina liv. Då blir det också lättare att skjuta dem och deras behov åt sidan.

Det här innebär inte att de som tigger aldrig utnyttjas av människohandlare. Romer faller, liksom fattiga människor överallt, ofta offer för brottslighet.”

Bild: Sveriges Radio P4/TT.