Om ett gammalt skåp och om livet

 

Marie Öhrns enkvinnasföreställning ”Ur Svens skåp” är ett sorgespel och en hyllning till livet, en i alla avseenden stor teaterupplevelse.

Sub Rosa, Otto von Friesens kulturhus på Råå, visade i helgen en alldeles ovanligt berörande och tankeväckande föreställning, Marie Öhrns ”Ur Svens skåp”, med undertiteln ”En teaterkonsert om sorgens berg-och-dal-bana genom minnen, tårar, skratt och kärlek”.

”Svens skåp” kom från början från herrekiperingen Harrys på Fiskaregatan i Lund, där den använts till att visa sådant som strumpor och slipsar. Det hamnade hemma hos Marie Öhrn och Sven Håkan Lundén när de båda för länge sedan levde tillsammans i Skåne och Stockholm. Båda arbetade med film och teater. Småningom flyttade de i sär för att därefter hålla kontakt som vänner.

När Sven dog 2014 åtog sig Marie att ta rätt på hans efterlämnade saker. Då dök det gamla skåpet upp och visade sig fortfarande innehålla många prylar från deras gemensamma tid på 70-talet.

Känslor och minnen väcktes. Ur dem föddes den här skimrande vemodiga och livsglada pjäsen. Den är ett sorgearbete och ett sorgespel men än mer en hyllning till livet, kärleken och den skapande fantasin.

Marie Öhrn berättar, gestaltar och sjunger. Ibland sjunger hon flerstämmigt med sig själv, med hjälp av två upphittade bandspelare från 70-talet. Det är både finurligt och gripande, om livet som minne, livet som dröm och livet som det blev, som realitet. Gestaltat med fina nyanser och stora gester och närmast total scenisk närvaro.

Det är fullsatt på SubRosa den här eftermiddagen, vilket innebär att vi är knappa 25 personer som bänkat oss runt den minimala scenen. Det lilla formatet inbjuder till närhet och en i alla avseenden stor teaterupplevelse.

Marie Öhrn är frilansade skådespelerska, sångerska och dramatiker.  En gång i tiden hörde hon till de nyskapande teaterarbetarna på Skånska Teatern i Landskrona. Hon är nu knuten till  Teater Benhuset eller Benhusets alkemiska teater på Katarina Kyrkogård i Stockholm.  Det var för tre år sedan som ett förfallet förråd förvandlades till en teater som leds av  Peter Oskarsson.