Kategoriarkiv: Yttrandefrihet

Fler dog på Valltorp och Berg än i Ådalen 1931

Lars Thunberg säger att vård- och omsorgsförvaltningen frångår sin policy att inte kommunicera hur många personer på äldreboenden som smittats eller avlidit i covid-19. ”Det finns en stort tryck och det finns en oro. Man vill inte att det ska spridas rykten – då är bättre att vara tydlig.”Bild: Britt-Mari Olsson/HD.

De 37 smittade och 17 döda på äldreomsorgsboendet Valltorp i Helsingborg är en av de mest kusliga händelserna i Helsingborgs moderna efterkrigshistoria. Vad var det som hände?

Fick de smittade andningshämmande morfin, som skulle kunna bedömas som aktiv dödshjälp, så som tycks ha hänt på en del äldreboende i Stockholm? Detta blev en nationell nyhet, något som inte varit fallet i Helsingborg även om andelen döda är ungefär densamma, en tredjedel av de boende både i Berg i Solna och på Valltorp i Helsingborg.

Hade de sjuka boende på Valltorp tillgång till andningshjälp i form av syrgas? Blev de bedömda av läkare som träffade dem eller bara av en läkare som gav diagnos på telefon utan fysiskt möte?

Fler dog på Valltorp och Berg än under skotten i Ådalen 1931, som i dag betraktas som en svart milstolpe i svensk historia, strejkande arbetare som sköts ihjäl av polis.

I andra kulturer betraktas de äldre med självklar respekt. Kenyas landsfader Jomo Kenyatta hade hederstiteln Mzee, som betyder ”den gamle” och som fick innebörden ”Nationens fader”. I det socialistiska grannlandet Tanzania kallades Julius Nyerere ofta ”Mwalimu”, läraren.

I Sverige 2020 har de äldre – äldre fråntagits all värdighet. Äldreboendena fylls i dag av personer mest i livets slutskede, vårdade av vårdkoncerner för lägsta möjliga kostnad eller av kommuner utsatta för konkurrens och mördande kostnadspress.

En avgörande lärdom av coronakrisen är att Sverige blivit ett samhälle utan respekt för de gamla. Kommer de politiska systemen att klara av att montera ner de omänskliga strukturerna efter krisen, att återge våra äldre deras människovärde? Det är en stor utmaning!

För att kunna agera krävs information. I Helsingborg sammanträdde i torsdags i förra veckan vård- och omsorgsnämnden. På mötet sa man att tre boenden var drabbade och att det var ”ett ansträngt läge på Valltorp”, skriver Helsingborgs Dagblad, som intervjuat nämndens vice ordförande Christel Håkansson (S):

– Man sa ingenting om hur många som var smittade eller hur många som har gått bort, säger hon.

Nämndens ordförande Lars Thunberg (KD), slår i från sig allt eget ansvar, i en HD-intervju. Han får frågan ”Ni i nämnden är högst ansvariga. Borde ni inte fått information tidigare om att läget håller på att förvärras på Valltorp?” och svarar:

– Jag vet inte vad nämnden hade haft för glädje av att känna till siffror och sådant tidigare. Jag har uppfattat att nämnden känner sig trygg med den förvaltningen som vi har och den information som man har fått.

Thunberg har inte känsla för ett demokratiskt fundament. En förutsättning för demokrati är informerade medborgare och informerade politiker som kan hantera utmaningar.

Samtidigt rapporterar HD att personal i Helsingborg flyttar runt mellan olika boenden. Bland annat har personal skiftat mellan Elinebo och Valltorp där 37 av de 60 boende smittats av covid-19 och 17 äldre avlidit den senaste månaden. Elinebo har nu också konstaterad smitta. Kunde det ha undvikits? Med bättre ledning – troligen.

Ofattbart.

Annika Andersson, omsorgsdirektör vid Helsingborgs stad, menar att rekommendationerna säger att personal kan jobba på olika boenden utan att riskera att sprida smitta.

– Det säger man att det inte finns någon risk för, så länge personalen inte går till jobbet om de har några symtom och följer de basala hygienrutinerna. 

I Malmö som haft en mycket bättre utveckling än i Helsingborg går ingen under samma pass mellan smittade och friska.

Först i tisdags fick facket veta om smittoläget i Helsingborg , berättar  Louise Ressner, arbetsmiljösamordnare på fackförbundet Kommunal. Då hette det att ”här och här finns smittan, men ni får själva räkna ut ungefär hur många det är på varje ställe”.

Inte nog med detta. På det drabbade Valltorp har personalen till ett av stadens största hemvårdsdistrikt sina lokaler. Deras verksamhet utgår från vårdboendet. Här arbetar ett femtiotal anställda med att ta hand om 180 vårdtagare som bor på Slottshöjden och i delar av centrala Helsingborg.

Verksamhetschefen Erik Semb ser inga ökade smittorisker för varken personal eller vårdtagare.
– Det ser jag inte som möjligt ens i teorin, säger han.

Det kommunala pensionärsrådet fick nu sent omsider information om smittspridningen och dödstalen på Valltorp, skriver HD.

– Vi hade ingen aning om detta. Jag ringde vår ordförande som var lika oförstående, säger Ulla-Britt Andersson, ordförande för PRO:s samorganisation.

Mörkläggning har blivit återkommande i Helsingborgs kommunala förvaltning. Så var det under Öresundskraftsaffären, så är det också nu under coronapandemin. Då handlade det om miljarder kronor. Nu handlar det om de äldres människovärde och många människors liv.

– Öppenhet skulle gagna kommunen, särskilt i dessa oroliga tider, säger till HD yttrandefrihetsexperten Nils Funcke. Han fortsätter:

– Det allra bästa är att de på en förfrågan öppet redovisar för att undvika ryktesspridning och konspirationsteorier. Myndigheterna ska förbygga sådant genom att vara öppna och ärliga. Så här ser det ut, vi har misslyckats, vi tar på oss det här och vi kommer göra allt för att korrigera. Det är den attityd man bör ha, om man vill framstå som en seriös driftansvarig, i synnerhet inom det offentligt finansierade.

Frige Julian Assange! www.setjulianfree.org

På den internationella pressfrihetsdagen, den 3 maj, publicerades uppropet ”Frige Julian Assange, på initiativ av DN:s tidigare chefredaktör Arne Ruth, tidigare ordförande i Svenska PEN och känd också för sitt mångåriga arbete mot fatwan för den länge dödshotade indiske författaren Salman Rushdie.

Julian Assange, Wikileaks grundare, sitter nu inspärrad i det brittiska högriskfängelset Belmarsh. Assange publicerade utifrån läckta dokument sanningen om USA:s och Storbritanniens krigsbrott i Irak och Afghanistan.

För stora delar av världen är han en angelägen visselblåsare medan USA bemöter honom som en spion.

Därför gäller det både Assanges yttrandefrihet och vår egen yttrandefrihet, rätten att avslöja grova krigsförbrytelser.

Hans hälsa är kritiskt utsatt. Han riskerar en utvisning från Storbritannien till USA, där han kan komma att dömas till närmast livstids fängelse. Svenska myndigheter har varit destruktivt inblandade genom den utdragna behandlingen av våldtäktsanklagelserna mot Assange. 

I apellen ställd till den svenska regeringen kräver gruppen ”Set Assange Free”, Frige Julian Assange, att visselblåsaren frisläpps omedelbart, att hans grundläggande mänskliga rättigheter respekteras och att han skyddas från en tänkbar utvisning till USA.

Nils Melzer, FN:s speciell observatör för tortyrfrågor, besökte Julian Assange i maj 2019 och drog i sin rapport slutsatsen att Assange uppvisade ”alla symptom som följer av långvarig mental tortyr”.

I apellen hänvisar man särskilt till FN-rapporten från Nils Melzer, FN:s specielle observatör för tortyrfrågor, som besökte Julian Assange i fängelset den 9 maj 2019 tillsammans med en grupp läkare. Deras slutsats var att Assange uppvisade ”alla symptom som följer av långvarig mental tortyr”.

Man pekar också på Sveriges destruktiva roll gentemot Assange och särskilt den svenska polisens beteende från 2010 och framåt. 

Assange arresterades i London för överträdelse av lagen om borgen, en handling som i sig inte utgör ett brott. Melzer slår fast att Assange rädsla för att från Sverige utlämnas till USA är välgrundad. Man noterar att svensk åklagare och polis underlåtit att reagera på den allvarliga kritik som framförts i FN-rapporten och vägrat besvara rapportörens direkt ställda frågor i ett brev avsänt den 12 september 2019. 

Undertecknarna av appellen uppfattar rapporten skriven av FN:s specielle rapportör för tortyrfrågor som djupt alarmerande. Därför kräver man Julian Assanges omedelbara frigivande från det brittiska fängelset och att han garanteras asyl i Sverige eller ett annat land efter hans eget val. Man kräver också att han garanteras rätten att inte utvisas till USA.

Vidare kräver appellskrivarna att den svenske justitieministern svarar på Nils Melzers anklagelser i FN-rapporten och genomför en transparent utredning varför fallet mot Assange kunnat pågå under många år när svensk lag sätter någon månad som gräns för behandling av liknande fall.

 I Appellen understryks vikten av att Sverige som FN-land fullföljer sina skyldigheter enligt de internationella avtal som Sverige undertecknat: ” the Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT, ratified 1986); the International Covenant on Civil and Political Rights (CCPR, ratified 1971); International Law Commission, The International Wrongful Act of A State (ILC/IWAS).

Appellen kan läsas i sin helhet (på engelska) här och även undertecknas här, på www.setjulianfree.org.

Appellen har undertecknats av Arn Ruth, Noam Chomsky, Sven Britton, Paulina, D.I Reyes, Carl Tham, Günther Wallraff, Kajsa Ekis Ekman, Hilda Hellwig, Johan Galtung, Harald Stanghelle, Mikael Wiehe, Eva Joli, Gregor Gysi, Jan Myrdal, Kerstin Käll och Sven Eric Liedman – samt ytterligare ett sextiotal personer.

 I am defenceless and I am counting on you and others of good character to save my life… Truth, ultimately, is all we have.
Julian Assange, in Tariq Ali’s “In defence of Julian Assange” Belmarsh Prison, 13 Mai 2019

M och SD attackerar ihärdigt Public Service: Yttrandefriheten hotad

Sveriges Televisions entré från Oxenstiernsgatan i Stockholm, september 2008.Foto Holger Ellgaard/Wikipedia.

Det har länge funnits en politisk enighet om att yttrandefriheten är en nödvändig förutsättning för en fungerande demokrati. Ändå har SD länge i en rad sammanhang gått till angrepp mot medier och enskilda journalister på ett sätt som påminner om förhållandena i länder som Polen och Ungern.

Nu rättar moderaterna in sig i ledet bakom sverigedemokraterna. I nya numret av tidningen Journalisten rapporteras om hur motioner från de båda partierna vill införa sanktioner mot journalister eller medier som prickas i Granskningsnämnden.

Moderaternas riksdagsledamöter Lars Beckman, Jan Ericson och Edward Reidl föreslår i två motioner att Granskningsnämnden för radio och tv stärks genom införandet av sanktionsmöjligheter vid brott mot regelverket.

Även flera Sverigedemokrater i riksdagen föreslår i motioner att sanktionsmöjligheter införs. David Lång (SD) och Robert Stenkvist (SD) vill i en motion införa ”påföljder” för programansvariga ”när allvarliga brott mot stadgar och sändningstillstånd sker”.

Samma parti vill att granskningsnämndens ledamöter ska bestå av politiker från riksdagspartierna, mandatmässigt proportionerligt, och utses av riksdagen i stället för av regeringen.

Förslaget skulle innebära att politiker från Sveriges riksdag beslutar om vad som är sakligt och vad som är opartiskt, och kan besluta om ”påföljder” för anställda på SVT, SR och UR.

Under det senaste året har politiker inte bara från M och SD utan också från KD vid olika tillfällen grovt attackerat public Service-medierna. De nya motionerna är djupt oroande. Om SD och M-politiker skulle få makt att straffa SR och SVT kan konsekvenserna inte överblickas.

Grundlagsskyddet för public service är helt otillräckligt och borde stärkas innan det är för sent.

Svensk-latinamerikanska Liberación förlorar presstöd och läggs ner?

Semanario Liberación har sedan 1981 getts ut på spanska i Sverige med en särskild målgrupp, latinamerikaner bosatta i Sverige. Nu hotas tidningen av nedläggning, sedan Mediestödsnämnden dragit in det årliga bidraget.

”Semanario Liberación har publicerats på spanska i Sverige i nästan 40 år och sedan 1986 har det gjorts med presstöd från presstödsmyndigheten, tidigare Presstödsnämnden, nu Mediestödsnämnden. Under alla dessa år har vi utan undantag fått den sökta hjälpen från nämnden.”

Så skriver Miguel Beloqui / chefredaktör för den spanskspråkiga tidningen Semanario Liberación, som ges ut i Sverige som veckotidning med en speciell målgrupp, latinamerikaner bosatta i Sverige. 

Men inte längre. Beloqui vänder sig till nämnden och undrar vad avslaget grundar sig på.
” För första gången på nästan 40 år med kontinuerligt stöd fick vi avslag på vår ansökan.”

Bidragsansökan för 2020 skickades enligt reglerna in i september. I november fick redaktionen ett mejl från myndigheten där det hette att:
”Granskningen ger stöd för en bedömning att tidningen inte uppfyller kravet» om redaktionella innehåll.”

Sedan 1986 har utgivningen skett med presstöd från presstödsmyndigheten. I princip samma regler har reglerat förutsättningarna för stödet under alla åren, skriver Miguel Beloqui. 2018 godkändes ansökan utan invändning, liksom under alla tidigare år, då tidningen funnits.
Till slut fick representanter för tidningen träffa nämnden den 11 februari i år. Då framfördes för första gången ett annat motiv till avslaget, att ” Liberación inte kan räknas som dagstidning” (eftersom den bara kommer ut med ett nummer per vecka).

Året är 2020 och hela dagstdiningsbranschen befinner sig i en accelererande kris. Utom Dagens Nyheter.
Många har betonat vikten av att bevara den lokala journalistiken, kanske den mest hotade.

Men hör inte en tidning som Semanario Liberación till en liknande kategori, en tidning som är unik och livsviktig för den stora grupp svenskar ur olika generationer, med rötter i Latinamerika, många av dem har kommit hit som flyktingar från fascistiska regimer i Chile och Argentina.

Tidningen grundades med den stolta devisen, ”Mot desinformation, för freden, oberoendet och folkens självbestämmanderätt”.
Den sortens tänkande behövs mer än någonsin i dagens Latinamerika där högernationalistiska regimer härjar.

Tidningen har försett sina läsare med allomfattande information om den ekonomiska, sociala och politiska händelseutvecklingen i Latinamerika. Den har varit en huvudkälla för information om Latinamerika. Många latinamerikaner som sökt fristad i Sverige har kunnat följa händelseförloppen i sina hemländer genom Liberación.

Med åren har Semanario Liberación utökat sin bevakning till att även omfatta aktiviteter och händelser i Sverige. Allt från kultur, idrott, vardagsliv, samhällsutveckling till andra betydelsefulla svenska nyheter.
Veckotidningen bevakar också kontinuerligt den svenska samhällsdebatten. Inte minst har Liberación varit en viktig nyhetskanal för alla spanskspråkiga under valrörelser. Semanario Liberación är det enda spanskspråkiga mediet i Sverige som publiceras regelbundet.
Jag hoppas att Mediestödsnämnden finner möjlighet till fortsatt stöd, eller samarbetar med någon annan myndighet, som SIDA, för att säkra Liberacións framtida existens. Allt annat vore bedrövelse.

Demonstration i Santiago. Foto: Sören Sommelius.

Visselblåsaren Assanges liv i fara

Julian Assange på en bild tagen i samband med hans gripande i april i år. Bilden från amerikanska Politico.

Visselblåsaren Julian Assanges liv är i fara, skriver  Nils Melzer, FN:s specielle rapportör om tortyr. Han uttrycker stor oro över Assanges kontinuerligt försämrade hälsa alltsedan han arresterades tidigare i år.

Julian Assanges placerades i ett brittiskt högsäkerhetsfängelse den 11 april i år, till följd av USA:s begäran att få honom utlämnad, som misstänkt för spionage och för att ha avslöjat bevis för USA:s krigsförbrytelser och andra militära övergrepp i Irak och Afghanistan. Melzer skriver:

”Den amerikanska regeringen vill ställa Assange inför rätta därför att han avslöjat allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter, inklusive tortyr och mord. Samtidigt fortsätter de skyldiga till dessa övergrepp att garanteras straffrihet.”

Den speciella rapportören och hans team besökte Julian Assange i fängelset i maj och rapporterade då att han uppvisade ”alla symptom på att ha varit utsatt för långvarig psykologisk tortyr”. Man begärde då omedelbara åtgärder för att skydda hans hälsa och värdighet.

Först efter fem månader svarade den brittiska regeringen ytligt på Den speciella rapportörens begäran med att avfärda hans synpunkter som grundlösa.

Melzer uttrycker oro för att den brittiska regeringens hantering av ärendet visar på bristande respekt för konventionerna om mänskliga rättigheter. Detta förstärks ytterligare av samma regerings ovilja att utreda Storbritanniens inblandning i CIA:s tortyrprogram.

Den speciella rapportören rekommenderar starkt att en utvisning av Julian Assange till USA helt avvisas och kräver att han omedelbart friges och ges möjlighet att återvinna sin hälsa och återskapa både sitt personliga och sitt professionella liv.

Fotnot: Mr. Nils MelzerSpecial Rapporteur on torture and other cruel, inhuman or degrading treatment or punishment; is part of what is known as the Special Proceduresof the Human Rights Council. Special Procedures, the largest body of independent experts in the UN Human Rights system, is the general name of the Council’s independent fact-finding and monitoring mechanisms that address either specific country situations or thematic issues in all parts of the world. Special Procedures’ experts work on a voluntary basis; they are not UN staff and do not receive a salary for their work. They are independent from any government or organization and serve in their individual capacity.

Flyktingfamiljens bohag kördes till återvinningen

Helsingborgs förste fristadsartist, Abduljabbar Alsuhili – eller AJ – hade med familjen bott i sin lägenhet två och ett halvt år när kontraktet gick ut den måndagen den 1 juli i år. Efter flykten från krigets och svältkatastrofens Jemen hade småbarnsfamiljen haft ett ”hemma” i en stadsdel i södra Helsingborg.  

Redan på torsdagen kom hantlangare från kulturförvaltningen och tömde lägenheten på möbler, inklusive sängar, som jag nämnt i en tidigare blogg.

Vid hämtningen träffades en uppgörelse. Kulturförvaltningen sålde madrasser, skrivbord, soffa och TV till AJ. Sängkläderna skänkte man.

Återstoden av möbler och inventarier kördes till återvinningscentralen NSR, där allt dumpades.

På NSR:s hemsida skriver man: ”På återbruket kan du även lämna hela möbler och heminredning, som hämtas av våra samarbetspartners Emmaus Fredriksdal och Activa”.

Hellre än att låta flyktingfamiljen från krigets Jemen behålla det möblemang man levt med i två år körde Helsingborgs kulturförvaltning bohaget till återvinningen.

Vad säger ICORN – som administreras fristadsverksamheten internationellt – om Helsingborgs inhumana sätt att bemöta fristadskonstnären och den jemenitiska flyktingfamiljen?

Vad var tanken bakom beslutet? Ville man statuera exempel. Var det Peter Danielssons mejeritankar som styrde, ingen yttrandefrihetsförföljd konstnär eller författare ska få någon gräddfil?

Om Aleksandr Solzjenitsyn kommit till Helsingborg under tiden då han i Sovjet trakasserades som värst hade han fått vända: Gräddfil. Om Federico Garcia Lorca lyckats fly från Franco-fascismens Spanien till NV-Skåne: Gräddfil. Om Walter Benjamin, på flykt undan Hitlers nazister i stället för att till fots vandra över Pyrenéerna till Spanien lyckats komma till Skåne: Gräddfil.

I tidningarna ser jag samma dagar som den här inhumana tragedin utspelar sig i Helsingborg Röda Korsets helsidesannonser i dagstidningarna:

”RÄDDA LIV I KRIGETS JEMEN.

Vi är på plats och hjälper människor att överleva. Med ditt stöd kan vi rädda fler liv. Swisha till 900 80 04. Din gåva räddar liv i krig och katastrofer.”

Regeringen vill se fler svenska fristäder

Kulturminister Amanda Lind och regeringen vill att det ska bli fler svenska fristäder för förföljda författare och konstnärer Foto: Erik Simander/TT.

Regeringen vill att det ska bli fler fristäder för förföljda författare och konstnärer och har gett Kulturrådet i uppdrag att verka för att det ska bli verklighet, rapporterar SVT. Kulturnyheterna har i Almedalen träffat kulturminister Amanda Lind (MP), som betonar:

– Vi ska stå upp för det fria ordet och för den konstnärliga friheten.

Amanda Lind understryker att det är viktigt att kommuner och regioner som fungerat som fristäder för journalister och konstnärer delar med sig av sina erfarenheter.

– Att man förstår vilken viktig roll som Sverige och alla städer spelar för både de enskilda utsatta konstnärerna och författarna men också för samhället. Hur positivt det är att ta emot en fristadsförfattare eller en fristadskonstnär.

Efterfrågan på fristäder är mycket stor, säger Karin Hansson som är nationell fristadssamordnare på The International Cities of Refuge Network(ICORN). Hon fortsätter:

– ICORN kommer nog att ha runt 150 sökande i år och vi hade lika många förra året. Så vi har en lista på runt trehundra personer som behöver fristad väldigt snart.

För de flesta kommuner innebär fristadsengagemanget något positivt och viktigt, ett sätt att i konkret handling visa solidaritet och stå upp för yttrandefrihet i demokrati.

Helsingborg är det bedrövliga undantaget. Fristadsartisten Abduljabbar Alsuhili – eller AJ – från krigets Jemen och hans småbarnsfamilj blev vräkt av kommunen några dagar innan familjens hyreskontrakt gick ut för en vecka sedan. Alla möbler, inklusive sängar bars ut ur lägenheten. Familjen fick sova på golvet.

Kommunstyrelseordförande Peter Danielsson uttalade sig i sammanhanget nedlåtande om att kulturarbetare inte skulle ha någon gräddfil.

I Malmö har man en helt annan syn på fristadsförfattare.

Den afghanske journalisten Wali Arians fristadsperiod i Malmö på två år är nu över. Men han kommer att fortsätta att verka från Malmö, berättar han.

– Jag har påbörjat min nya journalistiska resa här i Sverige, och jag har arbetat som frilansjournalist på samma tv-station i Afghanistan, säger Wali Arian. 

Peter danielssons ”gräddfil” smakar unket

Peter Danielsson, kommunstyrelsens ordförande i Helsingborg sedan 2006 och sedan 2015 vice partiordförande för Moderaterna. Bild: Sven-Erik Svensson/HD.

”Before moving out, the apartment needs deep cleaning, that means restoring the apartment like it was when you moved in, also defrosting the freezer and cleaning the oven. That needs to be finished on the 30th of June and the furniture belonging to Kulturförvaltningen needs to be picked up before that. I will try to arrange the transport around the 27-28 June.”

Johan Malmberg, kulturredaktör på HD, citerar i lördagens tidning brevet från kulturförvaltningen till Abduljabbar Alsuhili – eller AJ – som i två år varit inbjuden som fristadskonstnär i Helsingborg.

AJ har med sin familj bott i lägenheten som Helsingborgs fristadsgäst under två och ett halvt år. Kulturförvaltningen vräker en småbarnsfamilj och bär iväg deras möbler och sängar några dagar innan deras kontrakt går ut på måndag den 1 juli. Är det förenligt med socialtjänstlagen, undrar jag?

När jag helt kort talar med AJ i telefon efter det att sängar och möbler burits ut ur deras hem vill han inte låta sig nedtryckas.

– Vi är vana hemifrån att sova på golvet. Barnen tyckte till och med att det var lite spännande.

Abduljabbar Alsuhili kommer från krigets Jemen, en av de mest ohyggliga konflikter i dagens värld. Många civila har dödats, flera miljoner har drabbats av hungersnöd. Saudiarabiens skoningslösa bomber. Svenska Saab lär ha levererat stridsledningsystem för miljardbelopp till saudierna. Sverige borde ha all anledning att visa solidaritet gentemot det drabbade jemenitiska folket.

Men i en kommentar i HD säger kommunstyrelseordförande Peter Danielsson, som sedan länge toppstyrt Helsingborg, att …

” Moderaterna i Helsingborg har hela tiden varit emot att delta i Icorn. Vi tycker inte att det är rätt att just kulturarbetare ska få en gräddfil in i Sverige som andra asylsökande och skyddsbehövande inte har.”

Vad menar Danielsson med ”gräddfil?” Danielssons gräddfil smakar unket när det handlar om en flyktingfamilj från Jemen. Ordvalet tyder på en förlorad moralisk kompass.

Danielsson tycks inte förstå skillnaden mellan migrationspolitik och stöd för yttrandefrihet i kris- och krigsområden. Icorn, som organiserar fristadsförfattare och fristadsartister, verkar i samma anda som Amnesty och Svenska PEN. Är det också ”gräddfilsorganisationer”?

Jag vill bo och leva i ett tolerant och humanistiskt Helsingborg, inte i den stad Danielsson talar om.

En gång var den här stadens slogan att Helsingborg var ”The Gateway to Europe”, porten som ledde från Sverige ut i Europa ut i världen. Det var bra länge sedan.

HBG sviker stans Fristadsartist

Helsingborgs fristadsartist AJ från Jemen, står bakom youtube-satiren ”America first, Yemen second”, publicerad på Youtube i februari 2017.

Abduljabbar Alsuhili – eller AJ – blev hösten 2016 Helsingborgs förste fristadsartist. Med hustrun Sabah och parets två barn hade han flytt från krigets Jemen och sedan ett år levt i exil i Jordanien. I Helsingborg skulle deras nya liv börja. Samtidigt blev Helsingborg den andra fristadskommunen i Skåne efter Malmö.

Bakom tanken med fristadsförfattare står internationella ICORN, International Cities of Refugee Network, med säte i norska Stavanger, en organisation som globalt knutit städer till sig som stöd i kampen för yttrandefrihet och där samtidigt medlemsstäderna blivit värdar för förföljda författare och artister.

ICORN är en organisation som värderingsmässigt ligger nära internationella organisationer som Amnesty, och PEN. I tider som dessa, med förföljelser av oppositionella i många länder, liksom attackerade medier och hotad yttrandefrihet, är det arbetet och engagemanget viktigare än någonsin.

Utom i Helsingborg.

Helsingborg står fortfarande listad som medlem i ICORN men har i praktiken lagt ner medlemskapet. När AJ:s två år i Helsingborg gått ut skulle normalt en ny fristadsartist tagit vid. Men inte i Helsingborg, där de borgerliga styrande inte vill framhäva stan som tolerant och vidsynt. Det är pinsamt.

Mig veterligt är Helsingborg den enda av ICORN:s medlemsstäder som inte velat fortsätta arbetet med fristadsartister. Helsingborg är knappast staden för den ”som vill något”, inte en stad som verkar för tolerans, humanism och yttrandefrihet. Det är djupt sorgligt.

Abduljabbar Alsuhili eller AJ, var under två år fristadsförfattare i Helsingborg.

För AJ och hans familj har tillvaron välts över ända. Kommunen tvingar dem att lämna den kommunalt ägda lägenheten. Barnen, fem och sju år, tvingas lämna sin förskola och skola. Nätverk rivs upp. Livet nollställs. Börja om från ingenting.

När kommunen bjöd in Abduljabbar Alsuhili som fristadsartist till Helsingborg var det ett åtagande som kommunen rimligen borde ha avslutat på ett mindre skamligt sätt än vad man nu gjort – även om man avvecklar medlemskapet i ICORN. Det handlar om politisk och mänsklig hänsynsfullhet.

En varm junieftermiddag har AJ och hans hustru Sabah bjudit en krets vänner hem till sig på en överdådig jemenitisk måltid. Allt sker inför hotet att de måste lämna sin lägenhet den 1 juli.

AJ berättar om tiden i Helsingborg.

– Jag har velat vara så aktiv som möjligt här, för att visa hur viktigt ICORN är.

Dunkers och de andra kulturinstitutionerna har ingen arabisktalande guide.

– Jag guidade och inriktade mig särskilt på den lokalhistoriska avdelningen. För nyanlända är det ju viktigt att veta vilken stad de kommit till och lära känna dess historia. På SFI berättade jag för samma krets om Dunkers, Fredriksdal och Sofiero. Men det ledde ingen vart. Jag medverkade också i Romeo och Julia på stadsteatern.

AJ har också arbetat med ”post-migration-teater”, där nyanlända gestaltar sina upplevelser med teater.

– Men det har varit svårt att finansiera.

I Malmö är han engagerad i ett treårigt projekt ”Malmö vad drömmer du om”.

– Det bygger på möten mellan svenskar och nyanlända som arbetar tillsammans. Med fristadsförfattaren i Malmö ledde jag under fyra månader workshops, där vi skapade en mobil utställning.

Bland det mest uppmärksammade AJ gjort är youtubesatiren ”America First Yemen Second (official)”, en i en serie filmer som spreds efter det att Donald Trump blivit president och lanserat sin nationalistiska paroll (med fascistisk bakgrund), ”America First”.

Nu har han sökt till Fridhems teaterskola i Malmö. Kanske flyttar familjen dit. Men mycket är ännu osäkert.

För Helsingborgs kommun borde Abduljabbar Alsuhili, AJ, vara en tillgång. I stället tycks de ansvariga i kommunens högsta ledning och inom kulturförvaltningen ha definierat honom och hans familj som ett problem, ett fall för Migrationsverket.

I hans hemland Jemen pågår sedan fyra år ett ohyggligt krig som skapat en humanitär katastrof. Civila områden bombas av Saudiarabien med stöd av USA. Många har tvingats fly. Än fler svälter.

Det som sker i Jemen, i Syrien och Irak vållar oändligt mänskligt lidande. Det berör oss givetvis på alla vis. Också Helsingborg.

Bonnier vill lägga ner Medievärlden

Bonniers vill lägga ner Medievärlden och låta sajten gå upp i papperstidningen Dagens Media, med en helt annan profil. Med Medievärlden försvinner en av de viktigaste informationskällorna om medier i Sverige och världen.

Bonnier Business Media vill lägga ner Medievärlden.se, som är en av de viktigaste källorna till initierad information om medier och samhälle, i både Sverige och omvärlden.

Det är en stor förlust för alla som följer den snabba och dramatiska förvandlingen av mediebranschen. Det behövs fler snarare än färre röster för att belysa och skapa förutsättningar för debatt om mediernas framtid och vad det innebär för demokrati och yttrandefrihet.

Bonniers har genom köpet av Mittmedia blivit den helt dominerande medieägaren i Sverige. Företaget borde var angeläget att vidga förutsättningarna för medieinformation i stället för att släcka ner.

Medievärlden ska upphöra som självständig sajt, hette det på ett möte med personalen i onsdags, för att i stället ”uppgå” i Dagens Media, som därmed övertar all bevakning av medier inom BBM.

Därmed försvinner totalt fyra tjänster från kommunikation på BBM, som förutom Dagens Media och Medievärlden även innehåller Resumé.

Både Resume och Dagens Media har ett fokus som är marknadsorienterat. Så här heter det i presentationen av Dagens Medier 5/2019:

”Vi träffar CNN-ägda Great big Story som avslöjar hur de får klippen att flyga i sociala medier.”

”Så får man annonseringen att lyckas i sportkanalerna. Spelexperten Niklas Odén, partner manager på United Screens, bjuder på sina bästa tips.”

”Midsommarkampanjen som McDonalds nyligen lanserade resulterade i världshistoriens dyraste Bog Mac.”

Bonnier Lifestyle har tagit över redigeringen av Dagens Media och Resumés pappersmagasin. Man går från 15 till 11 tjänster totalt inom kommunikationsbenet, heter det.

En anledning till ihopslagningen är även att göra Dagens Media och Medievärlden mer lönsamma, säger Fredrik Svedjetun, chefredaktör för Dagens Media och Resumé.

Medievärldens chefredaktör och ansvarige utgivare Axel Andén lämnar Medievärlden efter 13 år för att ta bli chefredaktör för Haparandabladet.

Fotnot: Medievärlden startades 1920 som Pressens tidning och gavs då ut av Tidningsutgivarna. 2006 bytte tidningen namn till Medievärlden, och 2009 blev tidningen helt digital. Tidningens drevs från 2014 av redaktionens dåvarande medarbetare, som ägde bolaget gemensamt. 2017 köpte Alma Talents upp Medievärlden från de anställda. 2018 köpte Bonnier både Medievärlden och Dagens Media från Alma Talents.

Transparens: Artikelförfattaren har sedan våren 2016 varit knuten till Medievärlden som fristående bloggare i mediefrågor ”om publicistik och pressfrihet”.